Hoppa till huvudinnehåll

Isaksson: Hjältesagor slutar inte alltid lyckligt – ibland vinner boven

Usain Bolt kramar om Justin Gatlin, VM 2017.
Justin Gatlin valde att hylla Usain Bolt efter VM-guldet. Usain Bolt kramar om Justin Gatlin, VM 2017. Bild: Lehtikuva Usain Bolt,Justin Gatlin

Alla tiders mest populära friidrottare mot den enda som den evigt glada brittiska friidrottspubliken buat ut. Yle Sportens Janne Isaksson skriver om den dramatiska hundrametersfinalen i London.

Manuskriptet var ju egentligen redan skrivet. Usain Bolts svansång skulle sluta i mästerskapsguld nummer 20. En obeskrivlig fantastisk karriär skulle få kronan den förtjänar.

Den främsta utmanaren Andre De Grasse lämnade sent återbud och världsrekordmannen var förhandsfavorit, trots den smårostiga formen på karriärens höst.

Det skulle inte behövas mer än en vanlig stortävlingsinsats. En dag på jobbet för en man som Usain Bolt.

Men nej. Ödet ville annorlunda.

Ett hatobjekt: Justin Gatlin

Publiken på Londons Olympiastadion har varit fullkomligt strålande. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en liknande atmosfär. Åskådarna kan sin sport, stöder idrottare från alla väderstreck och när britter äntrar banan blir stödet öronbedövande.

Världens bästa friidrottspublik, utan tvekan.

Det är bara en man som inte fått något stöd överhuvudtaget. Han har tvärtom blivit kraftigt utbuad varje gång han tryckt fram sin nuna på stadion.

Orsaken stavas dopning. Gatlin har åkt fast för förbjudna preparat två gånger under karriären och fastän många amerikaner upprepade gånger påmint att åtminstone det ena tillfället var ett rent misstag, och fastän man kan tycka att åskådarnas ilska är överdrivet efter sju år utan positiva prover, så kvarstår faktum: Två missade dopningstest.

Jag har redan tidigare skrivit att Gatlin, 35, egentligen borde vara avstängd på livstid. Men det är han inte – i stället är han en av huvudkaraktärerna i en av tidernas märkligaste upplösningar på ett mästerskapslopp.

Nej, inte han!

När löparna presenterades i Londonkvällen inför den efterlängtade finalen på 100 meter följde publikens uppförande ett bekant mönster. Fruktansvärt jubel när Bolt (och hemmasonen Reece Prescod) presenteras, burop mot Gatlin.

Publiken tystnar, löparna böjer sig ner i startblocken, skottet går. När Bolt, Gatlin och Christian Coleman mer eller mindre samtidigt korsar mållinjen sprider sig en kollektiv ängsla över arenan.

Vann han inte?! Vad händer nu? Och oj nej – var det den där Gatlin!

Ett guld för unga Coleman hade väl de flesta kunnat acceptera, ett slags naturligt tronskifte. Men inte det här. Inte Gatlin. Vilket antiklimax.

Gatlin: Bolt har inspirerat mig

Efter de första buropen som skanderas då resultaten förkunnas glömmer publiken Gatlin, som ligger på banan i tårar. Spontana ”Usain Bolt, Usain Bolt”-rop sprider sig runt hela stadion.

Mästaren och silvermedaljören hamnar fullständigt i skymundan av bronsmannen. Ett första stortävlingsbrons för övrigt – efter 19 guld och två silver.

– Det har funnits flera fina rivaliteter inom friidrotten längs med åren, men jag ser inte det här som en revansch på något sätt. Efter min comeback (efter dopningsavstängning, red. anm.) har Usain tvärtom inspirerat mig att jobba ännu hårdare, säger Gatlin i Yles segerintervju.

Usain Bolt har förändrat friidrottsvärlden, har han hämtat med sig glädje, show och spektakel. Efter London lämnar han mästerskapsarenorna för gott och han har förtjänat friidrottsfolkets kärlek.

Han vinkar farväl med en värdefull påminnelse: Alltid är det inte hjälten som vinner. Ibland är det boven.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport