Hoppa till huvudinnehåll

Missbrukarvården i Raseborg: Vi måste sluta stigmatisera missbruk

Två kvinnor står leende. I bakgrunden syns skog.
Monica Kainulainen och Bodil Strandström jobbar med missbruk i Raseborg. Två kvinnor står leende. I bakgrunden syns skog. Bild: Yle/Anna Björkqvist missbrukarvård,rusmedelsarbete,Raseborg,Västnyland,missbruksbehandling,missbrukarvården i Raseborg

Att ha ett beroende är fortfarande något som sopas under mattan och som många känner skam över. Den stereotypa missbrukaren som skränar på en bänk överensstämmer däremot inte med verkligheten. Missbrukarvården berättar hur det är att försöka hjälpa dem som inte vill ha hjälp.

När vi pratar om missbrukare tänker många spontant på personer som ligger i parker. Vi tänker på personer ser ut på ett visst sätt och som har ett visst habitus.

- Vi som jobbar med missbruk vet att de är en liten del av de klienter som vi vårdar. De flesta av våra klienter är människor i arbetslivet och som är arbetsföra, säger Monica Kainulainen som arbetar som servicekoordinator på missbrukarvården i Raseborg.

Den hårda stämpeln på vem som är missbrukare gör det svårt för andra att söka hjälp.

- Vi har växt upp med att det är skamligt. Men vi glömmer bort att det finns en människa bakom beroendet, säger Bodil Strandström som jobbar med förebyggande missbrukarvård i Raseborg.

Kainulainen säger att det även finns en fördom om att missbruk är självförvållat. Alkoholism ses som ens eget fel och att det bara är att sätta fast korken på flaskan.

Väcker negativa känslor

Svenska Yle har publicerat två artiklar om missbruk. De handlar om en park i Karis hjärta där missbrukare samlas och det oroar en del invånare. Under artiklarna har det kommit in många kommentarer.

Varför väcker missbruk så mycket frågor och känslor?

- Det finns säkert lika många svar som det finns människor, säger Strandström.

- På små orter är vi inte vana att se folksamlingar som vi då antar att är missbrukare. Går vi till stora städer så är det vardagsmat. Allt nytt på små orter blir ganska oroväckande och häpnadsväckande. Så länge man inte ser det så tänker man kanske att vi inte har missbruk här, säger Kainulainen.

En bild på en dörr på ett hus. En blomma står på trappan och ett hjärta hänger på dörren. På en skylt står det Raseborgs Mentalvård, Missbrukarvård/A-kliniken på finska och svenska.
Missbrukarvården finns runtom i Raseborg. I Ekenäs finns vården på Carpelansvägen 19. En bild på en dörr på ett hus. En blomma står på trappan och ett hjärta hänger på dörren. På en skylt står det Raseborgs Mentalvård, Missbrukarvård/A-kliniken på finska och svenska. Bild: Yle/Anna Björkqvist missbrukarvård,dörrar,Västnyland,Raseborg,mental hälsa,missbrukarvård,A-kliniker,mentalvården i raseborg

För tillfället är Karis på tapeten. Bodil Strandström förklarar att eftersom missbruket sker nära matbutiker kan alla se det och det upprör människor.

- Jag har jobbat här i åtta år. Det har också funnits platser i Ekenäs där det har samlats gäng. Men de har kanske inte varit lika centralt och i lika stora grupper, säger Kainulainen.

Problematisk alkoholkultur

Både Kainulainen och Strandström tycker att alkoholkulturen i Finland är besvärlig.

- Vi lever i ett samhälle där det hör till att dricka. Alkohol hör till när man har roligt, säger Strandström.

Vi förväntar oss inte att någon ska lämna bort alkoholen. Sedan när någon blir beroende ses det som skamligt, säger Strandström.

- Alla har inte samma förmåga att dricka bara lite och hålla sig inom vissa gränser. Det är en del av problemet att alla ska dricka.

Många misslyckanden kan ligga som grund

Att vi inte är bra på att acceptera nykterhet bottnar i vem vi ser som missbrukare. Bilden stämmer inte med verkligheten.

- Det är vem som helst som till exempel dricker mycket alkohol. Det har ingen skillnad vilken social bakgrund man har. Dricker man mycket ökar risken, säger Strandström.

- Ingen blir genast rusmedelsberoende. Det kan vara för att man vill slappna av. Man har arbetsstress, man har något i familjeförhållandet eller man behöver en hutt för att somna. Plötsligt ökar mängden och ökar och ökar. Det sker successivt, säger Kainulainen.

Vi vet att det är vanligt och de flesta har någon i sin bekantskapskrets som har ett beroendeproblem. Det är egentligen inget som är obekant utan det är obekvämt.― Monica Kainulainen

Många år av motgångar och misslyckanden kan resultera i missbruk.

- Det ligger också mycket skam bakom. Det är trots allt bara vanliga människor, men hanteringen gör de på ett annat sätt, säger Kainulainen.

Även miljön vi lever i spelar en viktig roll, speciellt då det gäller unga personer som börjar missbruka. Det finns även genetiska kopplingar till beroende.

Man sitter ensam och bortvänd på bänk i skogen.
Man sitter ensam och bortvänd på bänk i skogen. Bild: Yle tadetpåallvar

Ändå är vi snabba att döma missbruk.

Vad ska vi göra för att få bort det här tabut?

- Vi borde bli bättre på att ta saker till tals. Våga tala med personen vi är orolig för och fråga. Vi vet att det är vanligt och de flesta har någon i sin bekantskapskrets som har ett beroendeproblem. Det är egentligen inget som är obekant utan det är obekvämt, säger Kainulainen.

Om man inte själv tycker att man har ett problem, varför skulle man då ändra det― Bodil Strandström

Känslan av skam hindrar många från att söka hjälp även om missbrukarvården försöker hålla en låg tröskel. Det krävs ingen remiss och det finns inga avgifter.

- Det ska vara lika lätt som att ta kontakt med en annan vårdform, säger Kainulainen.

Mobilt team hjälper missbrukare i Raseborg

Missbrukarvården i Raseborg är en öppenvård. Det finns A-kliniker i Karis, Pojo och Ekenäs. Klinikerna är öppna vardagar och fungerar med tidsbeställning. Utöver A-kliniken finns en mobil verksamhet med fem anställda.

- Tanken med det mobila teamet är att fara dit som människan är, säger servicekoordinator Monica Kainulainen.

Raseborg sträcker sig över ett stort område och kollektivtrafiken är inte alltid den bästa. Det kan även vara bra för vårdaren att se och hjälpa klienten i den miljö där hen lever.

Det mobila teamet åker inte runt till olika platser, såsom till exempel parken i Karis centrum. Kainulainen säger att de däremot hela tiden funderar på hur de kan utveckla verksamheten och nå personer som är utslagna.

Ett hus i modern arkitektur och i en brungrå nyans som håller på att byggas. Runtom bygget går ett staket i metall och träd står inne på gården.
Klienter som behöver psykisk och psykiatrisk vård i Raseborg och övriga Västnyland ska få vård i det så kallade Psykecentret då det väl står färdigt. Ett hus i modern arkitektur och i en brungrå nyans som håller på att byggas. Runtom bygget går ett staket i metall och träd står inne på gården. Bild: Yle/Anna Björkqvist Raseborg,Västnyland,psykiatrisk vård,A-kliniker,bygge

Missbrukarvården har också en läkare på plats två gånger i veckan. Läkaren är specialiserad på rusmedel.
Missbrukarvården har ingen köer utan man får snabbt en tid.

- Det är viktigt att få tiden precis då när människan söker hjälpen, säger Kainulainen.

Rädda för bakfyllan

En del missbrukare behöver rusmedel för att alls klara dagen fysiskt och psykiskt. De får inte längre samma njutning som de fick till en början.

- Det är många alkoholister som vill sluta dricka, men är livrädda för den krapula (baksmälla) som kommer. Den är hemsk när man har druckit länge och mycket, säger Strandström.

Alla vill inte ha hjälp

De personer som jag träffade i parken i Karis centrum sade att de inte vill ha någon direkt hjälp. Är det här något som ni stöter på?

- Jättemycket, i synnerhet med ungdomar. Ungdomar har mest bara roligt och tycker att allt är ok, medan vuxna har jättestor åga om att söka hjälp till dem. Många går ytterst motvilligt med och tycker det är onödigt, säger Bodil Strandström som jobbar mycket med unga i sitt förebyggande arbete.

Nedan finns en intervju som gjordes med personer i parken i Karis:

Alkoholist: Jag vill inte ha hjälp

Vid tvåtiden är parken i Karis centrum förvånansvärt tom. Kvällen före och några timmar tidigare har alla parkbänkar varit fullsatta. Ofta även gräset. Men det är en varm dag, och stöden har inte betalats ut, informerar en förbipasserande.

Nu sitter där några kvinnor och män utspridda på två bänkar med varsin burk. Det diskuterar lugnt och skrattar till ibland. En hund i sele ligger i skuggan under bänken och tittar fram bakom ägarens ben. Inga ungdomar syns till.

Alkoholist dricker öl i park
Alkoholist dricker öl i park Bild: Yle/Anna Björkqvist alkoholister,Västnyland,Karis,hund,parkhäng

Öldrickarna har följt mig med blicken från den stund då jag steg ur bilen vid Villa Haga. Då jag pratade med taxichaufförer, med företagare, med människor på gatan. Det är därför fyra misstänksamma men även nyfikna ansikten som hälsar på mig. De finskspråkiga kvinnorna blir märkbart nervösa av min närvaro, och speciellt bandspelare, men sitter kvar under hela intervjun. Den gör jag med de två män som bredvid kvinnorna.

Varför sitter ni här?

Jakob : För att det är solsken och varmt. När det är sommar så kommer man ju ut och träffar människor.

Kalle: Egentligen kom jag ut för att gå ut med hunden och så träffade jag på bekanta och så blev jag här och sitta.

Hur känns det när människor säger att de känner sig otrygga i det här området?

Kalle: Nå det är lite onödigt, att inte behöver de känna sig otrygga. Visserligen finns här människor som har liv för sig att det är lite – inte vet jag nu otryggt – men högljutt.

Jakob: Det stämmer inte alls.

Vad tycker du de personer som tycker att det känns otryggt borde göra?

Jakob möter mig med tystnad, det kommer inget snabbt svar och reflexmässigt ställer jag en följdfråga

Borde de komma och träffa er?

Jakob: Nä, de ska träffa sig själva, vet du.

Har du någon gång upplevt att det skulle vara oroligt här?

Jacob: Nä faktiskt inte. Men nog ser du ju katter som strider och hundar som strider och människan gör samma sak vet du. Det är väl inget skrämmande vet du. Livet är sådant.

En del undrar hur de kan hjälpa

Jacob: Jag behöver ingen hjälp vet du.

Kalle: Nå inte vet jag nu om man behöver någon hjälp här inte. De som är högljudda här så de är högljudda här, men polisen plockar nog upp dem i så fall.

När det är dags att ta bilder flyr kvinnorna som suttit kvar snabbt iväg till andra sidan parken. De tillhör en redan utsatt grupp och har redan länge stämplats med blickar från omvärlden. Det är förståeligt att även anonyma bilder är för mycket.

När jag styr mina steg bort går de snabbt tillbaka till sina vänner.

Namnen är fingerade.

Samma sak syns också på vuxensidan. Där är det anhöriga som vill tvinga sina släktingar till vård. Kainulainen säger att de ofta i sitt jobb får höra att någon borde göra någonting.

- Varför gör ni inget? Sådana kommentarer får vi om människor som är synliga ute i samhället. Varför sätter de inte in dem någonstans? De borde vara bakom lås och bom.

Skylt där det står Raseborg och stads vapen. Under den står det mentalvård, missbrukarbvård/a-kliniken. Skylten sitter på ett hus brevid ingången.
Skylt där det står Raseborg och stads vapen. Under den står det mentalvård, missbrukarbvård/a-kliniken. Skylten sitter på ett hus brevid ingången. Bild: Yle/Anna Björkqvist missbrukarvård,A-kliniker,Raseborg,missbrukare,missbruk,Västnyland,mentalvård

Kainulainen säger att de inte har lagen på sin sida att tvinga någon till missbrukarvård.

Lagen ger oss rätt till att bestämma över vårt eget liv. Kan det här vara frustrerande i ert arbete med missbrukare?

- Ibland kanske man känner att det skulle vara bättre om man skulle få bestämma för någon annans del, men det funkar inte på det sättet. Om man inte själv tycker att man har ett problem, varför skulle man då ändra det, säger Strandström.

Ett missbruk berör och tangerar exakt alla familjemedlemmar.― Monica Kainulainen

Missbruk kan vara mångfacetterat. En del vill sluta med en viss drog men fortsätta med en annan. Till exempel vill vissa sluta med amfetamin men fortsätta med cannabis.

- Vi försöker stöda och motivera människor, men vi kan inte tvinga dem till något. Vi försöker vara där och stöda så som de vill ha det. Via det kan de hitta motivationen att sluta helt och hållet, säger Kainulainen.

Hon känner sig är ändå hedrad att få jobba med det jobb hon gör. Människor vill dela sina tyngsta känslor med oss, säger Kainulainen.

Blir det inte tungt?

- Det skulle kunna bli det. Vissa fall är förstås jobbigare än andra, säger Strandström.

Det är ändå viktigt att veta sina gränser.

- Vi är också människor och har våra egna grejer i livet. Man måste ta hand om sig själv och vara stabil i sin egen grund, säger Kainulainen.

Anhöriga söker stöd

Att leva med en person som missbrukar är inte lätt. Anhöriga kan söka sig till A-kliniken för att få stöd och det är redan många anhöriga som gör det.

- Ett missbruk berör och tangerar exakt alla familjemedlemmar. Flera missbrukare träffar vi som par eller i familjer, säger Kainulainen.

Bild på ett rappat hus i två våningar. I bakgrunden träd och andra hus. En cykel står lutad mot väggen.
I Ekenäs kan man besöka A-kliniken som för tillfället finns i det här huset. Bild på ett rappat hus i två våningar. I bakgrunden träd och andra hus. En cykel står lutad mot väggen. Bild: Yle/Anna Björkqvist missbrukarvård,hus,Västnyland,A-kliniker,psykiatrisk vård,Raseborg,Ekenäs,mentalvård

Här gäller ändå samma regler som annars. Om klienten inte vill sammankalla familjen till en familjeträff så har missbrukarvården inte rätt att göra det. De försöker ändå uppmuntra klienterna.

Sök hjälp när varningsklockan ringer

Strandström jobbar med förebyggande vård och har ofta tänkt att det vore bra att få bort stigmat.

- När varningsklockor börjar ringa borde man ta kontakt, säger Strandström.

Det leder inte till någon stämpel att ta kontakt med missbrukarvården utan bara till att man får stöd, säger Strandström.

- Det är lättare i det skede när man tänker att man har ett problem än när man är på botten.

Behöver du hjälp? Kontaktuppgifter till missbrukarvården i Raseborg hittar du här.

Läs också

Västnyland

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Västnyland