Hoppa till huvudinnehåll

Åboland för hundra år sedan: Dalsbruk

Gammalt fotografi från Dalsbruk.
Gammalt fotografi från Dalsbruk.

Dalsbruks gästhamn en dag i juni 2017: M/S Stella lastar, en taxibåt lämnar av passagerare på kajen, segelbåtar ligger förtöjda sida vid sida och blåsten får fallen att slå mot masterna. En hund skäller och på den lokala restaurangens uteservering sitter människor och äter lunch.

För hundra år sedan vällde det tjock rök ur skorstenarna på industriområdet. Kolugnarna var i flitigt bruk och i det som i dag är gästhamn stod stora högar med ved.

Gammal svartvit bild på hamnen i Dalsbruk 1917.Gästhamnen i Dalsbruk sedd från den motsatta stranden.
Bild: Sagalunds bildsamling, Yle/Monica Forssell

Det gick åt stora mängder ved då man eldade i kolugnarna som användes för att framställa träkol som ortens järnindustri behövde.

Alla hem värmdes också på den tiden med ved och det behövdes alltså ved också till hemmen.

- Det var enorma mängder ved som hämtades med fartyg till Dalsbruk, berättar Hans Ginlund, chef för Bruksmuseet i Dalsbruk.

hans ginlund
Hans Ginlund utanför Bruksmuseet hans ginlund Bild: Yle/Nilla Hansson hans ginlund

De fartyg som angjorde Dalsbruks hamn i början av 1900-talet var i huvudsak vedskutor som ortens bönder hämtade in ved med.

Men det fanns också fartyg som kom in med malm från Sverige och stenkol från England.

- Med hjälp av pråmar transporterade man sedan bort färdiga produkter från fabriken till exporthamnarna, berättar Ginlund.

Båtar förtöjda i Dalsbruks gästhamn.
För hundra år sedan låg ofta många segelfartyg för ankar utanför Dalsbruk. De väntade antagligen på att få lossa sin last. Båtar förtöjda i Dalsbruks gästhamn. Bild: Erin Hautamäki Taalintehdas - Dalsbruk,båtar,sommar,dalsbruks gästhamn

En blåsig dag slår segelbåtarnas fall mot masterna, en hund skäller, måsarna väsnas och motorbåtarna åker in och ut från hamnen.

Ljudmiljön för hundra år sedan var kanske inte så värst annorlunda, tror Ginlund.

- Det fanns ju både ångfartyg och segelfartyg på den tiden. Kanske ångmaskinernas dunkande var det mest markanta i ljudväg? funderar Ginlund.

Var det lönedag, vilket det var två gånger per månad, kanske det också hördes ljud från torget.

Gammalt foto på Dalsbruks torg 1917.Dalsbruks tog utan kommers.
Husen från början av 1900-talet finns inte längre kvar. Bild: Sagalunds bildsamling, Erin Hautamäki

För hundra år sedan bodde det cirka 2200 personer i Dalsbruk. Industrin sysselsatte ungefär 700.

- Alla var i princip beroende av industrin. Mycket lite var på den tiden i privat ägo. Allt ägdes och sköttes av bruket.

Eftersom de flesta jobbade inom industrin och det inte fanns mycket odlingsbar mark i Dalsbruk hade torget stor betydelse för "Bruksarna".

- Det gjorde också att folk från landsbygden gärna kom och sålde sina produkter på torget i Dalsbruk. Det fanns ju en marknad, säger Ginlund.

Torgdag i Dalsbruk
Också i dag har torget stor betydelse för invånarna i Dalsbruk och sommartid är kommersen livlig. Torget är öppet på onsdagar och lördagar. Torgdag i Dalsbruk Bild: Yle/Monica Forssell torgdag

Man kunde köpa nästan vad som helst på torget för hundra år sedan: matvaror, strömming, smör och kött. Också skräddaren fanns på plats så att man kunde få en kostym uppsydd åt sig.

- Skräddaren tog måtten och så kom han tillbaka nästa gång och provade. Det kunde ta några månader, konstaterar Ginlund.

Inbördeskriget lämnade förvånansvärt små spår

Under inbördeskriget 1918 rullade industrin i Dalsbruk på för fullt och Ginlund berättar att det alltid förvånat honom att 1918-års motsättningar gick Dalsbruk så obemärkt förbi.

- Med en så stor arbetarbefolkning fanns det ju stor risk för att någon uppviglare skulle ha fått till stånd nästan vad som helst här på orten. Men vi får vara tacksamma över att ingenting sådant hände. Det hade kunnat lämna djupa spår i orten.

- Kanske det beror på att vi ligger långt borta. År 1917 var det lång väg landsvägen. Det var ju hamnen och sjöfarten som möjliggjorde industrin men det gjorde kanske också att inte alla influenser kom så snabbt hit under den här perioden. Kanske det var räddningen, funderar Ginlund.

Geografiskt annorlunda

Mycket har hunnit förändras under hundra år. Industrin är borta, antalet invånare har minskat till cirka 1200, över hälften av kolugnarna har rivits, hamnen används mest av fritidsbåtar och så vidare.

En stor förändring är också att Valsverksholmen, där järnverket fanns, inte längre är en holme. Det var den ännu 1917 då det gick ett sund mellan Valsverksholmen och Dalsbruk.

Gammal svartvit bild på byggnad i Dalsbruk 1917.Hus i Dalsbruk med väg framför.
Det fanns betydligt mera vatten i Dalsbruk förr i tiden. Bild: Sagalunds bildsamling, Erin Hautamäki

- Nu då vi inte är så beroende av industrin längre, kanske vi borde gräva upp sundet igen, skämtar Ginlund. Ju mera vatten desto fler turister!

Vill du se fler bilder på Dalsbruk från förr? Besök Bruksmuseet i Dalsbruk på adressen Tullbacksvägen 7.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland