Hoppa till huvudinnehåll

Olycka förstörde Camilla Richardssons VM: ”Allting for helt skit”

Camilla Richardsson.
Hinderkvalet blev en smärtfylld historia för Camilla Richardsson. Camilla Richardsson. Bild: Andy Rain / EPA / All Over Press Camilla Richardsson

Det blev ingen VM-final för hinderlöparen Camilla Richardsson. Vasalöparen skadade vristen på det andra varvet men kämpade sig ändå i mål. Helt sjuk besvikelse, säger hon.

Richardssons heat var högklassigt och det stod redan snabbt klart att finländaren inte skulle ha något att säga till om tätpositionerna. Men Richardsson verkade ändå försiktig framför allt vid hindren.

Vid målgången klarnade det varför. Direkt efter att ha korsat mållinjen föll Richardsson ner och höll om sin vrist. Efter en stund haltade hon iväg. Något hade hänt under loppet.

– Det var efter kanske 500-600 meter som en av tjejerna framför mig föll på ett torrhinder. Jag blev tvungen att fara lite åt sidan och jag vet inte riktigt om jag steg på henne eller om hon på nåt vis sparkade mig, berättar Richardsson till Yle Sporten.

– Sen gick det kanske två steg och så började det ta helt jättesjukt och jag var att ”oj nää!”. Men vad ska man göra? Nog måste man ju springa i mål.

Camilla Richardsson i tårar.
Richardsson fick assisteras av banan. Camilla Richardsson i tårar. Bild: Srdjan Suki / EPA / All Over Press Camilla Richardsson

Övervägde du att avbryta?

– Jo, jag övervägde det direkt. Jag märkte att okej, det här går inte. Men så tänkte jag att nå, jag testar en bit till och tyckte nästan det kändes lite bättre, men så blev jag tvungen att byta vattengravsbenet och kom helt ur rytm. Allting for helt till skit efter det.

Hur går det att springa om varje steg gör ont?

– Tydligen går det att springa på 10.07. Men hellre kommer jag i mål på en skit tid än avbryter. Om det skulle varit en vanlig tävling skulle jag förstås ha avbrutit, men då man nu jobbat så sakelns hårt för att ta sig hit vill man inte ha ett DNF.

Richardsson slutade nästsist i sitt heat med tiden 10.07,04. För en finalplats hade krävts en tid på 9.35,78, då Vasa IS-löparen före loppet trodde hon kunde nå ungefär 9.35.

”Helt sjuk besvikelse”

Skadan i foten borde knappast vara något allvarligare framkom det under läkarbesöket genast efter loppet. Värre än den svullna och stukade vristen var den mentala smällen.

Insvept i en varm filt håller hon tillbaka tårarna.

– Det är klart att det är en jättestor besvikelse. Skulle man varit i dålig form skulle man inte ha brytt sig lika mycket, jag har jobbat så sjukt hårt för det här i år och det är en helt sjuk besvikelse när det sen går så här.

– Jag måste säga att det nästan skulle varit bättre om jag bara skulle ha sprungit en skit tid på grund av mig själv, men när det händer saker man inte själv kan påverka, så gör det saken så jättemycket värre.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport