Hoppa till huvudinnehåll

Voyagersonderna, våra sändebud till stjärnorna

En konstnärs uppfattning av Voyagersondens resa.
En konstnärs uppfattning av Voyagersondens resa. Bild: NASA Nasa,Voyagerprogrammet

Sprintrar i all ära, men det har alltid varit någonting speciellt med långdistanslöpare. Speciellt de där som stakar ut sina egna stigar och beger sig dit som ingen någonsin gått före dem.

Alltid behöver dessa maratonlöpande upptäcktsresande inte ens vara människor. Nasas rymdsonder, tvillingarna Voyager 1 och 2 är två lysande exempel på det här, och ingen kommer ens nära dem mätt i tillryggalagd distans.

Fyrtio år efter att de lämnade jorden är de längre borta hemifrån än någon eller någonting, varken människa eller maskin, har varit före dem. Månen är inte ens ett ynka stenkast i jämförelse.

Tjugo miljarder kilometer senare

Så långt ute i rymden är Voyagertvillingarna att varje liten signal som de skickar hem tar mer än nitton timmar på sig att nå jorden trots att signalerna rör sig med ljusets hastighet, 300 000 kilometer i sekunden.

Fyrtio år och tjugo miljarder kilometer senare är Voyager 1 och två fortfarande funktionsdugliga (vilken bil kan man säga samma sak om?) och Nasa kommunicerar dagligen med dem.

Kollage av planetbilder som Voyagersonderna har tagit.
Kollage av planetbilder som Voyagersonderna har tagit. Kollage av planetbilder som Voyagersonderna har tagit. Bild: NASA Voyagerprogrammet,Nasa

Trots att de uträttade sitt huvudsakliga vetenskapliga dagsverke – att utforska de yttre planeterna och deras månar, huvudsakligen Jupiter och Saturnus – så fortsätter sonderna än i denna dag med att bidra till vår kunskap om solsystemet och dess yttre gränser.

Voyager 1, först att lämna solsystemet

Faktum är att Voyager 1 rätt så nyligen skrev historia i och med att sonden blev det första föremål tillverkat av människohand som lämnade solsystemet och trädde ut i den interstellära rymden, det väldiga, mörka svalget mellan stjärnorna.

Nästa etapp på resan för Voyager 1 är Oorts kometmoln som omger vårt solsystem. Dit kommer sonden att nå om cirka 300 år. Att passera genom kometmolnet kommer att ta omkring 30 000 år.

Voyager 1 ligger på en kurs som inte för den i närheten av någon speciell stjärna, men om cirka 40 000 år så kommer den att passera på omkring ett och ett halvt ljusårs avstånd från stjärnan Gliese 445, i stjärnbilden Giraffen.

Batterierna töms så småningom

I det här skedet kommer sonden ju naturligtvis vara ”död” sedan länge, dess onekligen väldigt långlivade plutoniumbatterier dränerade på kraft.

Faktum är att farkostens tre stycken plutonium-238-bestyckade radioisotopgeneratorer, som vid tiden för starten producerade 470 watt, kommer att vara uttjänta omkring år 2025.

Men innan det här sker så finns det gott om tillfällen att utnyttja den återstående kraften till att samla in värdefulla data från en miljö som är fullständigt ny för vetenskapen: rymden utanför vår ”bubbla”, heliosfären.

När solvinden slutar blåsa

Som sagt, Voyager 1 skrev för ett par år sedan historia då den passerade gränsen där solsystemet brukar anses ta slut, där som solvinden slutar blåsa, där som strömmen av laddade partiklar från solen ebbar ut och ersätts av kosmisk strålning, huvudsakligen snabba protoner från den djupa rymden.

Skiss över heliosfären och solsystemets "bubbla".
Skiss över heliosfären och solsystemets "bubbla". Skiss över heliosfären och solsystemets "bubbla". Bild: NASA / Walt Feimer Voyagerprogrammet,heliosfären

Att få möjligheten att undersöka den här regionen och få direkta mätningar av förhållandena som råder här ute är en riktig jackpot, speciellt med tanke på att allt det här är bonusmaterial, sådant som ingen vid tiden för avfyrningen hade räknat med att någonsin få ta del av.

- Ingen av oss hade en aning om att sonderna fortfarande skulle fungera fyrtio år senare, och fortsätta uträtta sitt verk som rymdens pionjärer, säger Ed Stone, forskare vid Caltech i Pasadena i Kalifornien, aktiv inom Voyagerprojektet.

Byggda för hårda tag

En orsak till att Voyagersonderna har blivit så långlivade var att de byggdes för att klara av de extremt brutala förhållandena som råder ute vid Jupiter med sina höga strålningsnivåer och intensiva magnetism.

Voyager 1 ute vid Jupiter.
Voyager 1 ute vid Jupiter. Bild: NASA Voyagerprogrammet,Nasa

Och det här eldprovet vid de stora gasplaneterna var rätt så snabbt avklarat. Resten av resan har sedan varit mer bakåtlutad och avspänd glidflykt genom rymdens tomhet, och sådant sliter ju inte på tekniken.

Faktum är att Voyager 1 och 2 kommer att flyga vidare praktiskt taget i all evighet, ut i galaxen där de fullbordar ett varv runt Vintergatans centrum på ungefär 250 miljoner år tillsammans med solen och de andra stjärnorna.

Vårt visitkort till utomjordingarna

Faktum är att Voyagersonderna (och den övriga handfull av sonder som är på väg ut ur solsystemet) kan komma att bli det enda som återstår av den mänskliga civilisationen en dag, miljarder år i framtiden, då solen har svällt upp till en röd jätte och slukat de inre planeterna inklusive jorden.

Och då finns det ju alltid en möjlighet att någon eventuell utomjordisk civilisation hittar sonderna, och då får de en hälsning av oss i form av de ”gyllene skivorna” som finns ombord på bägge Voyagersonderna.

Fodralet till en av de gyllene skivorna från Voyagersonderna.
Fodralet till en av de gyllene skivorna från Voyagersonderna. Fodralet till en av de gyllene skivorna från Voyagersonderna. Bild: NASA Voyagerprogrammet,Golden Records

De här berömda förgyllda grammofonskivorna innehåller ljud och bilder från jorden, inklusive musik av Mozart, Beethoven, Blind Willie Johnson och Chuck Berry, bland andra.

Astrofysikern Carl Sagan som ledde kommittén som beslöt om skivornas innehåll, ville ha med Beatles låt Here Comes the Sun, men skivbolaget EMI som innehade låtens copyright, vägrade.

"Barnslig musik"

Sagan fick också kritik av vissa för inkluderandet av Chuck Berrys låt Johnny B.Goode, som ansågs vara ”barnslig”, men Sagan bemötte kritiken med att konstatera att det bara är rättvist för ”det finns en mängd barnsligt folk på vår planet”.

Förutom musik innehåller de gyllene skivorna också olika sorters ljud från vår planet, bland annat en gråtande bebis, fotsteg och skratt, fågelsång, valarnas läten, och förstås hälsningar från högt uppsatta personer som USA:s dåvarande president Jimmy Carter och FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim.

Däremot fick utomjordingarna den här gången klara sig utan skisser av en naken man och en kvinna i stil med dem som fanns med på den gyllene plakett som satt på rymdsonderna Pioneer 10 och 11, något som skapade en smärre skandal och upprörde folk speciellt i konservativa kretsar.

Bild av naken man och kvinna som ingick i den gyllene plaketten på Pioneersonderna.
Bild av naken man och kvinna som ingick i den gyllene plaketten på Pioneersonderna. Bild: NASA Nasa,Pioneer 10

Interstellär prydhet

Voyagersondernas gyllene skiva innehåller därför bara en neutral siluett av en man och en kvinna. Vi vill ju inte orsaka en interstellär eller rentav intergalaktisk sexskandal. Eller att utomjordingarna lyssnar på Beatles utan att betala royalties.

Hur som helst, lycka till på färden, Voyager 1 och 2, våra sändebud till stjärnorna, och hälsa med er.

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap