Hoppa till huvudinnehåll

Är det bara goda människor som förtjänar att läsas?

Fredrik Westerlund.
Fredrik Westerlund är filosof. Fredrik Westerlund. Bild: Ylva Perera/Yle fredrik westerlund

Kan man se Woody Allens filmer efter pedofilmisstankarna? Kan man vittna om sin The Smiths-kärlek trots Morrisseys rasism? Kort sagt: vad händer när inställningen till kultur politiseras? Och är det försvarbart att bjuda in en författare som yttrat främlingsfientliga åsikter till ett litteraturevenemang?

Kan man se Wonder Woman trots att skådespelaren gjort uttalanden som kan tolkas som ett försvar av den israeliska ockupationen?

Är det någon vits med att läsa vita män i dagens värld?

Nätet är fullt av frågeställningar som dessa. De dyker upp i min omgivning titt som tätt, inte alltid direkt ställda, men indirekt genom debatter som förs.

Vad ska en person ha gjort för att du inte ska vilja ta del av hens konst?

biosalong
Vems filmer vill du understöda med dina pengar? biosalong Bild: X3M/Catariina Salo biografer (film),biosalong

Att avfärda de här frågorna som ängslig politisk korrekthet är givetvis möjligt, och görs också titt som tätt.

Samtidigt är det intressant att fråga sig om konstnärliga upphovsmän någonsin kan stå helt avskilda från sina verk, och om det per definition måste vara dåligt att ställa krav på personerna som står bakom kulturen man konsumerar.

Enligt filosofen Fredrik Westerlund finns det två ytterlighetssätt att förhålla sig till frågan och båda är problematiska.

- Antingen läser man ett verk fullständigt i ljuset av författares åsikter och biografi, och tänker att det man vet - eller tror sig veta - om författaren begränsar vad boken kan säga, eller så tänker man på texten som något helt fristående som inte på något vis har att göra med vad författaren gjort eller sagt vare sig privat eller offentligt.

- Draget till sin spets är båda synvinklarna för ensidiga, jag tror inte vi kan läsa utan att gripa efter författaren och försöka förstå vad det är för människa som talar till oss, men om vi tror att biografin avgör allt räknar vi inte med litteraturens möjlighet att överskrida författarens eventuella intentioner, säger Westerlund.

Varken fria eller fördöma

Westerlund har fått fundera en hel del på frågor om upphovspersoner och moral genom sin mångåriga forskning om filosofen Martin Heidegger - känd både som en av 1900-talets stora tänkare och som nazistsympatisör.

Det har funnits två ytterligheter i Heideggerforskningen då det gällt synen på Heideggers nazism.

- Å ena sidan har det funnits de som hävdat att hans filosofi är fullständigt nedsmutsad av hans nazism och att den därför borde fördömas på samma sätt som Mein Kampf.

- Å andra sidan finns det andra som har menat att Heidegger själv visserligen var politisk idiot och opportunist, men att hans filosofi är mer eller mindre fri från nazismen.

Filosfoen Marin Heidegger från bröstet uppåt
Martin Heidegger. Filosfoen Marin Heidegger från bröstet uppåt Bild: Public domain Martin Heidegger

Enligt Westerlund är båda dessa förhållningssätt rätt hopplösa.

- Det är helt klart att Heideggers fascination för nazismen var djupt motiverad av hans filosofi, men det betyder inte att vi bara kan avfärda honom, utan tvärtom måste vi skärpa vårt frågande när vi läser honom och försöka förstå hur det kom sig att en filosof som blivit så tongivande för vårt tänkande föll för nazismen. Vad är det i oss själva som då indirekt kommer nära den typen av frestelser?

Kan du säga nåt om vad det är, eller kan vara?

- Det finns moraliskt problematiska drag i Heideggers tänkande och person - förakt för den meningsfattiga och vulgära samtiden, ressentiment och hybris, längtan efter en intensifierad gemenskap där man själv spelar en nyckelroll, en tendens att upphöja vissa filosofisk-intellektuella problem på bekostnad av våra mellanmänskliga moraliska utmaningar, etcetera - som är hur vanliga som helst, inte minst bland filosofer och andra intellektuella.

Om vi bara friar eller fäller Heidegger utan att tänka lär vi oss ingenting!― Fredrik Westerlund

Risk att bara söka bekräftelse

Att författare och andra kulturskapare stämplas för sina åsikter eller bakgrund är inget nytt.

Genom historien har författare och konstnärer bannlysts och förklarats osedliga eller galna på löpande band - även om deras verk sedan har kunnat få upprättelse och leva vidare.

Westerlund menar att det är viktigt att skilja mellan en diskussion om huruvida det är bra för en själv att ta del av “moraliskt suspekta” personers verk, och diskussionen om vilka personer man vill bereda plats i offentligheten.

En ung man sitter vid ett bord och läser en bok.
En ung man sitter vid ett bord och läser en bok. Bild: Mostphotos böcker,läsning,studerande,män,unga vuxna,bibliotek,skägg

- Som politisk strategi kan jag förstå viljan att lobba för att släppa fram vissa röster och lämna andra olästa, men problemet med den taktiken är att den är repressiv, och har hemskt lite med själva läsandet att göra.

Vilka risker finns det i att välja bort litteratur eller andra kulturuttryck på basen av förkunskaper om upphovspersonen?

- Vi är ju i regel benägna att söka oss till sådant som bekräftar vår egen syn på saker och ting. När vi efterlyser moraliskt förträfflig litteratur så innebär det här ofta att vi helt enkelt vill ha sådan litteratur som bekräftar våra egna åsikter och värden.

- Men också den till synes motsatta tendensen, att efterlysa häftig litteratur som blottlägger livets amoraliska och absurda karaktär, är ofta bekräftelsesökande. Här handlar det om att njuta av sitt eget mod och djupsinne. Problemet är att så länge vi förhåller oss till litteraturen som ett medel för propaganda eller bekräftelse så håller vi den på armlängds avstånd från oss själva, säger Westerlund.

Förföra och argumentera

Lyckligtvis finns det enligt Westerlund saker i litteraturen som arbetar mot vårt fördomsfulla läsande.

- Litteraturen fungerar inte i första hand argumenterande utan den har ett starkt förföriskt drag. Det är lätt att förkasta åsikter och argument om de känns hotfulla, men litteraturen har förmågan att vädja till våra känslor och på så vis locka in oss i perspektiv, erfarenheter och världar som vi inte annars skulle söka oss till. Mitt i allt märker vi kanske att vi känner sympati för en mördare eller befinner oss i ett existentiellt landskap som utmanar vår normala livssyn.

- Fast det är klart, i sista hand beror det alltid på oss själva vad vi är villiga att se och ta till oss.

Markus Aalto Raskolnikovina tv-draamassa Dostojevskin galleria (1983)
Genom litteraturen kan man finna sig sympatiserande med en mördare, som Raskolnikov. Markus Aalto Raskolnikovina tv-draamassa Dostojevskin galleria (1983) Bild: Yle kuvanauha Rodion Romanovitj Raskolnikov,Fjodor Dostojevskij,Brott och straff,tv-skådespel

Kan man i så fall säga att risken när man väljer bort böcker eller filmer på basen av upphovsperson är att man ser dem som åsikter och inte som konst? Och varför tenderar man göra det?

- Så länge man koncentrerar sig på det politisk-ideologiska spel som omger litteraturen förlorar man lätt läsningen ur sikte och ser böckerna bara som uttryck för åsikter och ideologiska positioner. Dessutom kan man tänka sig att om litteraturen ses som åsiktsbärande samtidigt som den är förförande blir den ju det samma som propaganda, och då är det inte så konstigt att man hellre ser böcker som förmedlar goda åsikter än sådana som förmedlar dåliga. Även om det alltså är en väldigt missvisande bild av hur litteratur fungerar, säger Westerlund.

När allt politiseras

Diskussionerna om vilka kulturuttryck man ska bojkotta handlar ändå inte bara om att läsare eller tittare själva skulle vara rädda för att bli “befläckade” av värderingar de inte håller med om, utan snarare om att vilja blotta problem och förändra samhället politiskt.

- Som strategi är det begripligt, men det handlar sist och slutligen väldigt lite om vad konst och litteratur är. Det är som med fotboll - det finns en massa politiska frågor att ta ställning kring var och hur VM arrangeras, men det har sällan så mycket att göra med det som händer på planen, säger Westerlund.

Fotbollsspelare och boll på konstgräs.
Fotbollsspelare och boll på konstgräs. Bild: Matti Raivio / All Over Press konstgräs,fotboll

Westerlund har ändå inte svårt att se att politiseringen lätt smyger sig in i människors förhållande till litteratur och andra kulturyttringar.

- Det handlar nog om en allmän tendens att se sig själv och våra relationer som ett sorts spel där vi kan samla moraliska poäng genom hur vi väljer att bete oss. I stället för att vara öppna för böcker och människor är vi upptagna av hur det vi läser och gör påverkar vår självkänsla och vår status i förhållande till andra, säger Westerlund.

Men den här viljan att politisera måste ju komma någonstans ifrån - till exempel från en position av maktlöshet över att så många röster länge har varit tystade i samhället?

- Viljan att politisera finns nog hos alla, oberoende av makt, men det är klart att det just i utsatta och förtryckta grupper finns en grogrund för förtvivlan över att inte få sin röst hörd, och då blir strategin lätt att man istället framhäver sin politiska och moraliska förträfflighet. Det här gäller också många intellektuella och författare, säger Westerlund.

Han tillägger att det inte är ett argument mot vikten av att låta allas röster höras, men menar att man samtidigt måste kunna se problemen som moralstrategin kan ge upphov till.

Bokkalaset väljer medvetet kontrovers

Trots alla vackra ord om litteraturens och konstens åsiktsöverskridande kapacitet finns det förstås också risker med att alltför skarpt frikoppla verket från författaren, till exempel om det det används som argument för att arrangörer inte skulle behöva ta ansvar för vem de bjuder in till offentliga evenemang.

Här menar Fredrik Westerlund att det inte går att slå fast allmänna riktlinjer, utan arrangörer måste fundera över i vilken kapacitet man ger någon röst.

- Handlar det om att man vill ta en person för att man tror att den kan ha något viktigt att komma med trots att den är kontroversiell, eller ger man med hänvisning till åsiktsfriheten någon möjlighet att häva ur sig till exempel främlingsfientliga åsikter utan att det tillför något?

Ett aktuellt inhemskt exempel som väcker den frågan är Ekenäs Bokkalas val att bjuda in den svenska författaren Katerina Janouch till sitt evenemang i november.

Janouch väckte stor debatt i Sverige tidigare i år efter att ha uttalat sig främlingsfientligt i en tv-intervju, och kommit med delvis felaktiga uppgifter om säkerhetsläget i Sverige.

Porträttbild av författaren Katerina Janouch.
Katerina Janouch. Porträttbild av författaren Katerina Janouch. Bild: Patrik C Österberg / IBL Katerina Janouch

Arrangören Monica Örnmark från Ekenässällskapet säger att det var just kontroversen som lockade till att bjuda in Janouch.

- Man ska inte vara rädda för folks åsikter! Vi vill gärna ha författare som väcker debatt, det är publiken också intresserad av, säger Örmark.

Också fastän debatten beror på främlingsfientliga uttalanden?

- Jag tycker inte man behöver vara rädd för vad folk tänker, hon får stå för vad hon säger själv, säger Örnmark.

Viktigt att inte tysta diskussion

Rent kronologiskt var Janouch ändå bokad för Bokkalaset redan innan kontroversen ägde rum, men då bara för att göra skolbesök i gymnasiet.

Den ursprungliga inbjudan skickades av Pamela Andersson vid Västnyländska kultursamfundet, och hon säger att Janouchs efterföljande uttalanden gjorde att man blev tvungen att fundera över huruvida bokningen borde omprövas.

- Vi har funderat mycket på vem som ska ges utrymme hos oss, men stannade vid att det kändes fel att försöka häva inbjudan efter att den gått ut. Janouch är inbjuden eftersom hon skrivit fint om känslor och kärlek och relationer bland unga, så det är det hon kommer att prata om, säger Andersson.

Elever sitter i klassrum
Ungdomar är tvungna att hantera också svåra saker. Elever sitter i klassrum Bild: Mostphotos bildning,skolan (fenomen),studerande,klassrumsarbete,ungdomar,Elev

Tycker du att det alls ska spela någon roll vilka åsikter en författare som bjuds in till skolor har gett uttryck för?

- Det är otroligt viktigt att tänka över de val man gör, speciellt gällande barnkultur. När det som nu rör sig om gymnasieelever har vi tänkt att de ställs inför många potentiellt svåra situationer i världen i dag, och ska därför inte underskattas. Men förstås är det viktigt att alla besök planeras i samråd med lärarna, så det inte uppstår några överraskningar, säger Andersson.

När det gäller litteraturevenemanget i stort ser både Andersson och Örnmark det som viktigast att inte tysta ner diskussioner, utan helt enkelt bjuda in författare som är lästa i Raseborg - och Janouch hör till toppen av statistiken där.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje