Song-Hak Ra
Yle
Den långvariga så kallade "blodalliansen" mellan Kina och Nordkorea kommer sannolikt att bestå trots hårda amerikanska påtryckningar och nya, stränga FN-sanktioner som även Kina gick med på förra veckan.
- Omvärlden har krävt att Nordkorea överger sina kärnstridsspetsar vilket är en säkerhetsfråga.
- Samtidigt anser Nordkorea att det har hotats militärt och utsatts för påtryckningar och det är också en säkerhetsfråga, konstaterade Kinas utrikesminister Wang Yi vid en säkerhetskonferens i Filippinerna tidigare i veckan.
Wang uttryckte därmed Kinas fortsatta svåra balansgång mellan sin besvärliga bundsförvant och omvärlden som kräver att man gör något åt Nordkoreas kärnvapenprogram.
Kina är både nyckeln och låset
Det är Kina som fortfarande spelar den avgörande rollen för om sanktionerna får någon verkan i motsats till en rad andra liknande FN-resolutioner som inte har förhindrat Nordkorea från att skaffa sig kärnvapen.
- Kina finns överallt i den nordkoreanska ekonomin, det utgör både nyckeln och låset, konstaterade ex-diplomaten och sanktionsexperten Joseph DeTomas nyligen.
Över 90 procent av Nordkoreas lagliga och olagliga export går via Kina medan kineserna stöttar upp nordkoreanerna genom att exportera livsmedel, olja, elektronik och bilar, bland annat.
Kinesisk turism och stora ekonomiska investeringar tillför också betydande mängder hårdvaluta som Nordkorea är i desperat behov av då landets hela export endast rör sig kring tre miljarder dollar årligen.
Upp till en miljon kineser besöker Nordkorea årligen utan visumkrav och turistströmmarna har bara ökat ju högre spänningen har blivit.
Metaller och textil
Både Kina och Ryssland har i det förgångna kringgått sanktioner på många olika sätt och Kina såg till att även säkerhetsrådets nyaste resolution nr 2371 urvattnades så att det erbjuder nya kryphål.
Då kolimporten från Nordkorea förbjöds i fjol höstas efter Nordkoreas femte kärnprovsprängning, så ökade Kinas import av exempelvis järn och järnmalm dramatiskt.
Kina stoppade sin kolimport i februari men importen av bly, järnmalm och strategiska jordartsmetaller har bara fortsatt att öka.
Handeln mellan Kina och Nordkorea har överlag vuxit kraftigt i år, trots skärpta sanktioner.
Kinas officiella export till Nordkorea ökade från 721 miljoner dollar till 934 miljoner dollar under årets första och andra kvartal.
Kinas import av lagliga nordkoreanska varor som textiler och fisk har också ökat kraftigt och textiler utgjorde i fjol den näst största importprodukten efter kol.
Fisket ett kryphål
Nu har också importen av järnmalm, bly och en del fisk förbjudits men frågan är om Kina kommer att följa sanktionerna.
Kineserna har ständigt understrukit att de inte kommer att verkställa sanktioner som drabbar vanliga nordkoreaner och inte deras ledare.
Här utgör fiskenäringen ett utmärkt exempel.
Torkad fisk utgör Nordkoreas fjärde största exportvara och så gott som all exporterad fisk går till Kina där fisken förpackas och får en kinesisk stämpel.
Därmed kan i princip förbjuden nordkoreansk fisk säljas över hela världen (särskilt i Sydkorea och Japan) trots rådande sanktioner.
Kina försvarar sig med att det är vanliga nordkoreaner och inte staten som säljer fisken men det är omöjligt att kontrollera och handeln fortsätter därmed mer eller mindre lagligt i det tysta.
100 000 gästarbetare
Den nya FN-resolutionen begränsar också Nordkoreas möjligheter att skicka folk som gästarbetare utomlands, främst till grannländerna Kina och Ryssland samt en del afrikanska länder.
Största delen av gästarbetarnas löner återbördas till Nordkorea och det rör sig om upp till 600 miljoner dollar årligen.
En stor del av dessa gästarbetare arbetar i Kina som knappast kommer att återbörda dem till sitt hemland.
Kina lyckades också urvattna begränsningarna som gäller gästarbetare vilket USA var tvunget att gå med på för att undvika ett kinesiskt veto.
Mindre transparens
Det har samtidigt blivit svårare att analysera de ekonomiska relationerna mellan länderna efter att Kina i januari beslöt att inte längre offentliggöra handelsstatistik lika detaljerat som tidigare.
Kina har också ständigt betonat att det inte har så stort inflytande i Nordkorea som omvärlden tror och att dess egna nationella intressen går före allt annat.
Kina vältrar över ansvaret för den rådande upphettade spänningen på USA och president Donald Trump.
Medan USA ser Kina som lösningen på problemet så anser kineserna att det är USA som utgör både problemet och lösningen.
Enligt Kina motiveras Nordkorea främst av fruktan för en attack från USA och hela problemet kunde lösas om USA skulle undanröja motiven för nordkoreanernas rädsla.
Alla överens om Kinas stöd
Så gott som alla experter världen över verkar eniga om att Kina aldrig kommer att tillåta att Nordkorea kollapsar ekonomiskt eller militärt.
Kina kan helt enkelt inte acceptera ett militärt eller politiskt tomrum i Nordkorea som ända sedan Koreakriget på 1950-talet har fungerat som en buffert mot USA och Sydkorea.
Flera hundratusen kineser kämpade för Nordkorea och över
180 000 av dessa soldater stupade, bland dem den dåvarande ledaren Mao Tse Tungs son.
Samarbetet mellan Kina och Nordkorea har allt sedan dess beskrivits som en "blodallians" (xue meng på kinesiska, dong maeng på koreanska).
Stabilitet går före allt annat
Även om denna allians har försvagats och relationerna mellan länderna har förändrats på många sätt, så har det grundläggande bandet mellan Kina och Nordkorea bestått genom åren.
Kina motiveras också av stabilitet i sina egna gränsprovinser och av att handeln är ytterst viktig för ekonomin i de nordöstra delarna av Kina.
Kina skulle helt säkert föredra att Nordkorea inte skulle ha kärnvapen och att det inte skulle vara så bångstyrigt men Kinas egna nationella intressen går före allt annat.
Det innebär att det nära militära samarbetet mellan Kina och Nordkorea fortsätter, för att garantera att det rådande militära läget består på den koreanska halvön.
Läs mera:
Analys: Hur Nordkorea blev en kärnvapenmakt
Nordkorea började utveckla sitt kärnprogram kort efter Koreakriget som slutade i ett vapenstilleståndsavtal år 1953. Nordkoreas Atomenergiinstitut grundades redan år 1952 medan kriget pågick, men kärnforskningen kom inte igång förrän man hade undertecknat ett samarbetsavtal med Sovjetunionen år 1956.
