Hoppa till huvudinnehåll

Ulla Gyllenberg minns åren som Helsingforspolitiker – fanns tider då kollegorna inte förstod skillnaden mellan daghem och barnhem

Ulla Gyllenberg poserar på sin balkong.
Ulla Gyllenberg var kommunalpolitiker i Helsingfors från år 1968 till 2000. Ulla Gyllenberg poserar på sin balkong. Bild: Carina Bruun/Yle ulla gyllenberg

Hon blev en bekant röst och ett bekant ansikte för många på tv och radio redan på 1960-talet. Ulla Gyllenberg satt länge i Helsingfors fullmäktige för SFP, bland annat som vice ordförande och kan nu blicka tillbaka på många goda minnen men också otaliga utmaningar att som kvinna göra sig hörd.

Ulla Gyllenberg tar emot i sitt hem i Stenhagen i Helsingfors, samma dag som de nordiska kungligheterna och Islands presidentpar besökt huvudstaden. Hon minns tidigare besök och våndas lite över hagelskurarna tidigare på dagen.

Ulla gyllenberg vid en brödhylla
På 1960-talet var Ulla Gyllenberg ett bekant tv-ansikte. Ulla gyllenberg vid en brödhylla efter nio

Det är ett betydligt mer annorlunda Finland som står värd i dag, jämfört med då drottning Sibylla på 1950-talet besökte Barnets Borg i Tölö. Ulla och hennes döttrar, iklädda sina bästa finklänningar, var på plats. Efteråt omtalades flickorna, som överräckt buketter till prinsessan Desirée (prinsessan Birgitta blev utan), som "fattiga finska barn" i svenska tidningar som förevigat mötet.

Från Mäntsälä till elevhem i Grankulla

Ulla är född år 1929 i Helsingfors och flyttade som barn till Mäntsälä, men gick sedan i skola i Grankulla för att få utbildning på svenska.

- Mamma och pappa var finlandssvenskar och ville att deras barn skulle bli finlandssvenskar, konstaterar Ulla om flytten.

Senare kom hon att bli kommunalpolitiker i Helsingfors. Utmaningarna att som kvinna få sin röst hörd, var tidvis många.

- Det var ju ingen sak att bara vara ordförande för ett möte. Men sedan när det kom till sak så hade jag funderat på någonting och sade något. Sedan var det alldeles tyst. Så var det en av herrarna som bad om ordet, sade precis samma sak men med lite fler ord och då sade alla de andra herrarna: nå men det här var ju bra - det här borde man ha tänkt på, berättar Ulla.

Fick jobba mångfalt hårdare

Det hjälpte föga att Ulla försökte säga att hon redan sagt samma sak, hon fick uppleva det som hon påpekar att nästan alla kvinnor som jobbat inom politiken utsatts för; att hon ibland var tvungen att jobba tio gånger mer.


Okunskapen gällande de frågor som Ulla jobbade för kunde vara frapperande.

- Jutta Zilliacus och jag, det var ju något hemskt när vi talade för barndagvård och sådant. Och så hör vi de här herrarna säga att ni måste sluta nu med att få alla barn på barnhem. De förstod inte skillnaden på barndagvård och att man kastar barnen på barnhem för att man inte vill sköta dem mera, säger Ulla.

Det blev många år inom kommunalpolitiken: från år 1968 till år 2000. På frågan om vad Ulla minns kommer svaret snabbt: det väldigt goda kamratskapet.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen