Hoppa till huvudinnehåll

Joona Linna - en hyllning till sverigefinländarna

Bild av författarparet Lars kepler
Lars Kepler Bild av författarparet Lars kepler Bild: Thron Ullberg Lars Kepler

Finländare är en folkgrupp som inte alltid har behandlats schysst i Sverige. Därför är polisen Joona Linna sverigefinländare i Lars Keplers ofta väldigt våldsamma kriminalromanserie.

Författarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril ville skriva en bok tillsammans, men misslyckades gång på gång.

Till slut kom paret överens om att prova på att skriva under pseudonym och plötsligt rann texten ur dem utan minsta friktion. Så föddes den bästsäljande författaren Lars Kepler.

- Jag ville att vår författarpseudonym skulle heta Kepler, men vi pendlade mellan Lars och Lotta, säger Alexander.

- Det blev Lars, men din hårddisk heter ju fortfarande Lotta, inflikar Alexandra.

Väinö Linna, Jona och Stieg Larsson

Namn är viktiga för paret Ahndoril. De måste kännas precis rätt i munnen för båda författarna. Det skadar inte heller om namnet härleds från någon med koppling till den fiktiva karaktären.

Lars är en hyllning och blinkning till thrillerförfattaren Stieg Larsson. Efternamnet Kepler kommer från astronomen Johannes Kepler.

Huvudpersonen i Lars Keplers spänningsromaner, sverigefinländaren Joona Linna, fick sitt förnamn från den bibliska figuren Jona som svaldes av en val och satt fast i dess mage.

När paret skriver sitter de bredvid varandra och skickar texterna till varandra, fram och tillbaka, hur många gånger som helst.

Efternamnet Linna är såklart en hyllning till den finska författaren Väinö Linna.

- Vi var överens om att vi ville ha en sverigefinne som hjälte och huvudperson, och därmed hylla och lyfta alla de finländare som bor i Sverige. Det är nämligen en folkgrupp som vi svenskar inte alltid behandlat rättvist, säger Alexander.

Paret Ahndoril befinner sig på deckarfestivalen Crimetime Gotland för att prata om sina böcker och träffa läsare. De fyller i varandras meningar och verkar inte ens behöva snegla på varandra för att veta vad den andra ska säga.

Författarparet jobbar också symbiotiskt. När de skriver böckerna om polisen Joona Linna sitter de bredvid varandra och skickar texterna till varandra, fram och tillbaka, hur många gånger som helst.

- Vi får ändra hur mycket vi vill i den andras text, och till slut är allt så ihopblandat att vi inte längre vet vem som skrev vad.

- Det är bra, på så vis finns det ingen prestige i texten utan den har lika många delar av oss båda, säger Alexander.

Under arbetet med en bok diskuterar paret Ahndoril ständigt historien och rollfigurerna. De gör det medan de lagar mat, innan de somnar på kvällen och när de dricker kaffe på morgonen.

Historien lever jämte med dem ända tills den är helt färdig. För att hålla koll på händelseförloppet limmar paret upp post it-lappar på en vägg hemma.

Vi avskyr våld och det är just därför vi vill skriva om det så realistiskt som möjligt.― Alexandra Coelho Ahndoril

Våldet fyller en funktion

Den som är känslig för våld ska inte ta sig an Kepler-böckerna. Här sparas varken på blod eller brutala detaljer. Paret Ahndoril säger att de med avsikt skriver in våldsamma scener i sina böcker.

De motiverar sina detaljerade beskrivningar av misshandel med att de inte vill romantisera våldet, utan snarare visa hur bestialiskt och blodigt det är att ta någons liv.

- Vi avskyr våld och det är just därför vi vill skriva om det så realistiskt som möjligt. Det är av respekt för människor som i verkligheten blir mördade, säger Alexandra.

- Vi gör enormt mycket research för att få allting rätt. Det är vår skyldighet som författare.

Huvudpersonen Joona Linna har fått smaka på sin beskärda del av våldet och hittills klarat sig med livet i behåll.

Den senaste boken om Linna, Kaninjägarna, inleds med att han sitter på den slutna anstalten i Kumla. Joona Linna är inte en typisk polis - han brottas med såväl lag, makt, brott och sig själv.

Nästa bok finns redan under planering och Lars Kepler hälsar att Linna kommer att få det ännu jobbigare än vanligt i nästa historia.

Text: Peppe Öhman

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje