Hoppa till huvudinnehåll

Att läsa dikter då de andra kör moped – tungt att sticka ut på liten ort

Janne Wass är chefredaktör för Ny Tid.
Janne Wass är chefredaktör för Ny Tid Janne Wass är chefredaktör för Ny Tid. Bild: Yle / Ted Urho nytid

Det finns udda fåglar på varje liten ort. Vissa är öppna med att de har andra intressen än de flesta, medan andra försöker dölja det. Janne Wass, numera chefredaktör för Ny Tid, hittade sin gemenskap i teatern och i scoutkåren – inte i skolan.

För Janne Wass var högstadietiden i Dalsbruk inte alltid trevlig. Han stack ut. Medan de andra pojkarna lyssnade på techno och körde moped spelade han teater och skrev dikter.

– Jag var lillgammal och en udda fågel då jag växte upp. Det fanns två regler för att passa in då jag växte upp, för det första skulle man spela fotboll och för det andra skulle man meka med en moppe. Jag avskydde fotboll och jag hade ingen moped.

Vägsskylt vid Dragsfjärdsvägen.
Dalsbruk är en by på Kimitoön. Vägsskylt vid Dragsfjärdsvägen. Bild: Yle/Peter Petrelius Vägskyltar,Kimitoön (kommun),Dalsbruk,Taalintehdas - Dalsbruk,Dragsfjärd,Kimito,väg 183

Jannes intresse för samhällsfrågor, filosofi och att läsa böcker gjorde att han blev lite utanför i skolan.

– Under högstadietiden var jag ganska mobbad och därför ville jag passa in. Jag gjorde mitt bästa för att tona ner mina egna drag, men såklart ser folk igenom det, säger han.

Försökte lyssna på techno

Att passa in kan ta sig i uttryck på många sätt. Janne försökte skaffa likadana kläder som de andra och han tänkte också att han skulle börja lyssna på samma musik som de som ansågs vara coola.

– Jag försökte i något skede motvilligt börja tycka om techno, eftersom de andra lyssnade på det.

Dalsbruks kolugnar och ämbetshuset
Dalsbruk blev vald till årets by i Egentliga Finland 2016. Dalsbruks kolugnar och ämbetshuset Bild: Yle/Monica Forssell dalsbruk

I största allmänhet försökte han att inte prata om sina egna intressen i skolan, men utanför skolgården var det annorlunda. Det sammanhang och tillhörandeskap som Janne inte fick i skolan fick han på andra ställen. Han poängterar också att han trots problemen i skolan hade en bra uppväxt.

– Där fanns exempelvis en teaterförening och en scoutkår som jag var aktiv i och de accepterade mig helt som jag var. Så vid sidan om skolan, där jag ibland hade problem och blev mobbad, så trivdes jag i Dalsbruk, säger han.

Men det var ändå först då han flyttade bort från sin hemstad som intressena fick större utrymme i Jannes liv.

– Jag vet många andra som kände likadant, och det var flera som hade likadana intressen som jag men det visste jag inte om förrän jag flyttade därifrån eftersom det inte pratades om det.

Gemenskap för alla?

I kommentarsfältet till en artikel om Tim Eriksson som stannar kvar i skärgården trots avfolkningen, diskuteras utanförskap. En läsare skriver att det i små orter finns en gemenskap för vissa, men att lärarna gör skillnad på folk och folk, beroende på vem deras föräldrar är.

Gemenskap för vissa ja. Gick i skolan i skärgården och lärarna hade skillnad på folk och folk. Mycket kommer från föräldrarna. Han eller hennes föräldrar har alltid varit konstiga inte undra på hur barnen blir. Han hon är konstig prata inte med dem. Redan på dagis var det skillnad på folks barn. Inte blir det något av honom henne tänk på föräldrarna.― Kommentar av signaturen "En som flyttat"

Janne känner inte igen sig i det här.

– Min pappa var en ganska uppskattad typ på orten, så lärarna hade inga fördomar mot mig. Jag var dessutom väldigt bra i skolan, så det gjorde mig rätt omtyckt av lärarkåren vilket inte nödvändigtvis gjorde det lättare för mig bland mina klasskamrater, säger han.

Glad över att ha stannat kvar

Efter den lite tyngre tiden i högstadiet kunde Janne hitta sina själsfränder i gymnasiet.

– Jag tror att det var ganska naturligt att de som hade liknande intressen som jag valde gymnasiet efter grundskolan och så växer förstås folk också upp och mognar då de blir lite äldre, säger han.

Helsingin ratapiha
I Dalsbruk kan man få en annan syn på livet än i Helsingfors, enligt Janne. Helsingin ratapiha Bild: Jyrki Lyytikkä / Yle järnvägar,Helsingfors centralstation,Helsingfors

Före gymnasiet funderade Janne om han skulle ha tagit sitt pick och pack och lämnat Dalsbruk för Helsingfors där han bor nu, men i efterhand är han glad över att han stannade kvar.

– Jag tror att, om man som äldre tonåring bor kvar på en mindre ort, får en ganska annorlunda syn på livet och samhället än om man växer upp i en stad som Helsingfors. Som person så tror jag att det gav mig en del skinn på näsan att vara mobbad, barn kan vara elaka men man kan gå vidare från sådant och leva ett mycket bra liv efter det också, säger han.

Satsa på invandring

Janne tycker att små orter kan och borde se till att det finns möjlighet för folk att förverkliga sig själva på olika sätt, så att det blir lättare för alla att passa in.

– Det ska finnas en bred möjlighet för alla att göra det man faktiskt vill göra.

Han tror också att flera personer från olika kulturer kan hjälpa till för att ett mindre samhälle ska bli mer öppet för alla.

– Ta in invandrare och flyktingar till staden, det gör också att man snabbt blir van med olika kulturer och olika syner på världen.

Var du lite udda på din hemort? Berätta!

Nyligen publicerat - X3M