Hoppa till huvudinnehåll

Åbobo i Bryssel: Det finns ett terrorhot, men på något sätt vänjer man sig vid känslan

Profilbild på Kimmo Michelsén.
Kimmo Michelsén. Profilbild på Kimmo Michelsén. Bild: Yle Kimmo Michelsén

Det har skett många allvarliga våldsdåd i Europa under de senaste åren, och flera städer lever fortfarande under konstant terrorhot. Åbobon Kimmo Michelsén har bott i Bryssel i nio år och har lärt sig att leva en vardag som kantas av terrorhot. Men hur lär man sig att gå vidare när en attack sker i staden man bor?

Åbobon Kimmo Michelsén och hans familj flyttade till Bryssel för nio år sedan då hans fru fick jobb på Europeiska rådet. Familjen har bott där sedan dess med undantag från semestrarna som de spenderar i Åbo.

Bryssel blev utsatt för ett terrordåd 22 mars 2016 då det skedde tre explosioner på flygplatsen och vid metron. Totalt dog 35 personer i attacken och över 300 personer skadades.

- Jag befann mig i Åbo med barnen och jag fick höra om allt via medier innan min fru fick kontakt med mig. Hon var i huset bredvid smällen, så riktigt nära. De blev instängda i huset och i början visste ingen vad som hade hänt. Man visste inte om det skulle smälla en gång till. Det är klart att man blev rädd.

Beväpnade poliser och soldater

Michelsén förklarar att det syntes tydligt i stadsbilden att Bryssel levde under terrorhot efter dådet.

- Direkt efter dådet kom det många soldater och poliser som patrullerade med full mundering och automatvapen. Konstigt nog gav det en viss trygghetskänsla i början. Jag kände att det i alla fall finns någon där som kan ingripa ifall någonting skulle hända.

Hur förändrades er vardag efter terrordådet?

- Det smällde på flygfältet och i metron. Vi brukade använda metron ganska mycket för att bland annat komma till jobbet. Efter attacken började vi cykla lite mer. Vi undvek inte metron helt, men visst blev man påverkad.

Undvek stora folkmassor och torg

Michelsen säger att hans familj i början undvek stora evenemang och folkmassor, och var mer på alerten när de gick på gatan eller över torg.

- Då såg man sig lite omkring och funderade vad det är för människor som rör sig omkring här, kommer någon springande i hög hastighet och så vidare.

Han säger att det fortfarande finns både soldater och poliser som vaktar vissa ställen i staden, men inte överallt.

Enligt Michelsén är alla i staden fortfarande medvetna om det pågående hotet, men man tänker inte på det lika mycket längre.

- Ju mer tiden har gått desto mindre har man tänkt på det. Det är sant att det finns ett hot, men på något sätt vänjer man sig vid den känslan. Man går inte hela tiden omkring och är rädd.

Hur lärde du dig förhålla dig till att de fanns ett hot?

- Jag försökte tänka att det där hände en gång och på ett ställe, och på alla andra ställen hände ingenting samtidigt. Jag försökte tänka med hjälp av lite rationellt statistiskt, att det är en mycket liten chans att man råkar ut för något liknande.

Hur länge efter terrordåden i Bryssel tog det innan du kände att du kunde återgå till en normal vardag?

- Det tog kanske några veckor då vi funderade på det väldigt mycket. Men det avtog småningom. Man är fortfarande väldigt medveten om att det kan hända. Jag kan fortfarande känna mig lite otrygg på den största tågstationen i Bryssel. Jag kanske går lite snabbare då jag är där.

Väldigt liten chans att det händer

Enligt Michelsén finns det inget sätt att förbereda sig inför liknande händelser.

- Det kan hända så mycket och på så många olika sätt. Jag vet inte hur man skulle kunna vara förberedd. Man kan ju förstås stänga in sig och aldrig gå ut, eller flytta ut på landet. Men det är ett ganska drastiska steg att ta.

Det är många Åbobor som fortfarande är ganska skakade efter knivattacken på fredagen. Hur lär man sig att komma vidare när något sådant händer i staden man bor?

- Det är förstås värre för dem som verkligen var med. Det kan jag inte säga något om. Men vi pratade väldigt mycket med varandra, med vänner och bekanta om dras upplevelser och hur de kände. Det är något som fungerade för oss.

Enligt Michelsén ska man försöka tänka att det är en väldigt liten chans att man blir utsatt.

- Det är extremt sällsynt, inte bara i Finland utan också i andra länder. Det är klart att det blir stora rubriker och det är väldigt tragiskt när något händer. Men sist och slutligen är det inte så ofta

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland