Hoppa till huvudinnehåll

Ödmjuk, modig och galen världsmästare med extremt högt självförtroende och dålig humor

Friidrotten behöver profiler men inte såna som är höga på sig själv, säger häckvärldsmästaren Karsten Warholm till Yle Sporten. Man måste våga träna mycket, beskriver Norges mest framgångsrika friidrottstränare Leif Olav Alnes guldreceptet.

Man kunde lätt få bilden att Karsten Warholm har svårt att hålla fötterna stadigt på marken.

En stor juniorstjärna med över hundra norska mästerskapsmedaljer under tonåren. En spjuveraktig spexare som stortrivs framför tv-kamerorna, som flockas kring honom allt tätare. Inte minst efter stordådet i London för några veckor sedan.

Warholm vann VM-guld på 400 meter häck och korades till tävlingarnas yngsta individuella världsmästare. Han blev en stjärna över en natt, konstaterade den norska OS-mästaren Vebjörn Rodal till Yle Sporten i London.

Men några divafasoner ska man inte vänta sig av Warholm, skärgårdskillen uppvuxen i Ulsteinvik på den norska västkusten. Det intygar alla runtomkring honom.

Karsten Warholm var den yngsta individuella världsmästaren i London.

Leif Olav Alnes har tidigare bland annat tränat Geir Moen till Europamästare och inomhusvärldsmästare i sprintlöpning. När Warholm i fjol flyttade till Oslo och Arve Hatløy, som tränat honom sedan barnsben, inte längre kunde axla huvudansvaret gick frågan till Norges mesta mästerskapsmedaljtränare genom tiderna.

Svaret var inte självklart.

Det handlar om att kunna gå ut och tro på sig själv, men inte så det går ut över andra.― Karsten Warholm

– Jag visste att det är en idrottare med goda genetiska förutsättningar och hundra medaljer i olika ungdomsmästerskap. Så jag var lite rädd för att han kanske var hög på sig själv, berättar Alnes.

Han beslöt sig för att åka till Ulsteinvik och bodde två dagar hos Karsten och hans föräldrar.

– Det jag såg var en pojke med extremt högt självförtroende, men samtidigt väldigt jordnära och inte hög på sig själv. Så jag bestämde mig för att jo, det här ska jag göra.

Stark värdegrund

Det är inte första gången Warholm hör sig beskrivas som jordnära. Det stämmer, säger han, och betonar värderingarna han plockat med sig hemifrån.

– Jag försöker bara vara mig själv, jag tror det är det absolut bästa sättet. Vi pratar väldigt mycket om det vi står för. Vi har väldigt klara värderingar och allt sker egentligen naturligt.

Karsten Warholms och Leif Olav Alnes samarbete har varit väldigt fruktsamt.

Bland viktiga värderingar räknar Warholm bland annat upp ödmjukhet och en god arbetsmoral. Självförtroendet kommer av tilliten till och vetskapen av att vägen som Alnes och han stakat upp tillsammans är den rätta.

– Jag och Leif pratar ofta om att man ska ha högt självförtroende men inte vara hög på sig själv. Det handlar om att kunna gå ut och tro på sig själv, men inte så det går ut över andra.

Klagade inte trots bortklåpat norskt rekord

Alnes ger gärna konkreta exempel på Warholms starka värdegrund och respekt för sina medmänniskor.

Under de norska mästerskapen förra sommaren underskred Warholm för första gången 46 sekunder på 400 meter och tiden 45,79 hade varit ett nytt nationsrekord. Men arrangörernas tidtagning felade och tiden kunde inte registreras som ett officiellt rekord.

I intervjuerna efteråt sågs ingen ilsken yngling.

– Han sa att det givetvis var irriterande, men av respekt för de människor som jobbat frivilligt för att arrangera den här festen som han var lycklig nog att få delta i, så skulle han ta det med ro.

– Jag blev väldigt imponerad och också väldigt stolt över hur han hanterade den situationen. När jag själv var 20 år ser jag inte framför mig att jag hade klarat av det.

Släppte tränaren av kroken

Ett annat exempel kommer från ett träningsläger på Teneriffa i vintras, då Alnes blir dålig i magen och missar en träningsdag. Ett viktigt pass är inprickat till följande dag, men när de kommer fram till stadion är allting igenbommat. Det är lördag och arenan stängde tidigare, vilket tränaren inte hade koll på.

– Jag blev väldigt olycklig och sa att jag beklagar, det här är väldigt oprofessionellt av mig och ska aldrig ske igen. Men så säger Karsten att ”du låg ju sjuk på hotellrummet, jag var på stadion, detta kunde jag ha undersökt”.

I stället för att – som Alnes själv – lägga skulden på tränaren och gräma sig, blickar Warholm genast framåt. Vad ska vi hitta på nu, frågar han. Alnes tar till plan B och genomför träningen i en uppförsbacke bredvid stadion. Det låter som en utmärkt idé, lyder det omedelbara svaret av adepten.

– Det blev ett fantastiskt pass, han gick in med hundra procent. Och på utvärderingen efteråt säger han att ”jag tror faktiskt det här blev bättre än det vi ursprungligen planerade”.

Enormt självsäker – men inte stöddig.

– Jag som tränare känner att jag gjort en tabbe men han släpper mig av kroken och går vidare. Han är väldigt lösningsorienterad, säger Alnes och tillägger att fler kunde ta exempel.

– Om du inte kan göra något åt det skedda, så ödsla inte tid på det, fortsätter han och konstaterar att de flesta problem går att hantera om man bara vill och är öppen för alla lösningar.

Warholm: Man måste vara lite galen

Yle Sporten träffar Karsten Warholm under U23-EM i Bydgoszcz i Polen i juli. Där tog han och tränaren Alnes till en väldigt annorlunda lösning.

De valde att dubblera på 400 meter häck och 400 meter – vilket innebar sex lopp på fyra dagar. Resultatet blev guld på huvuddistansen och silver på det släta banvarvet.

Det är många som snackar om att träna smart. Jag har en känsla av att de väldigt ofta menar lite.― Leif Olav Alnes

Ett juniormästerskap erbjuder en speciell chans att göra speciella saker, konstaterar Warholm som i U20-EM för två år sedan sprang silver på 400 meter mitt under pågående tiokamp, där det likaså blev en andraplats.

– Man måste vara lite galen, säger den tidigare mångkamparen. Det är klart att det är en väldigt tuff och ovanlig kombination, så man måste vara lite galen.

– Vi pratar ofta om att man inte ska vara rädd för att misslyckas. Det är viktigt. Man måste alltid utmana sig själv om man vill bli bättre. Vi kan ta stora risker men ofta är det värt det.

Alnes: Man ska vara modig, inte galen

Leif Olav Alnes skriver inte helt under adeptens galenskapssträvan. Han berättar att Olympiatoppen, som styr elitidrotten i Norge, upprepade gånger efterlyst galenskap.

– Jag förstår vad man menar, säger Alnes. Men jag tror faktiskt att man måste tänka att man är modig, medan andra kan tänka att det är galet. Om du själv tänker att det är galenskap tror jag du är på villovägar.

Precis som många andra kunde Warholm knappt själv tro att han verkligen vunnit VM-guld.

Måste man ta risker när man redan är på den nivå ni är?

– Du måste riskera, inleder Alnes. Det råder inget tvivel om att friidrott är en gensport och jag brukar säga att det viktigaste valet en sprinter har är valet av rätt far och mor. Men på den högsta nivån måste du också träna mycket.

– Det är många som snackar om att träna smart. Jag har en känsla av att de väldigt ofta menar lite. Jag tror inte det är smart att träna lite.

Väldigt starkt tränar-adept-band

Risken med höga träningsmängder är skador, som Warholm hittills till stor del undvikit. En starkt bidragande orsak är den mångsidiga bakgrunden som mångkampare med varierande belastning på kroppen.

Warholm och Alnes räknar inte träningstimmar, men är rätt säkra på att de klår de flesta konkurrenterna i mängd.

– Vi tränar extremt många timmar, säger Warholm. Vi gick in för att träna väldigt hårt den här vintern. Vi gick helt all in, 110 procent. Jag gick mycket mindre i skola och vi använde all tid på träning. Nu ser man de extra timmarna vi lagt in.

Norges stora häckstjärna har en mångsidig friidrottsbakgrund med ett par juniormästerskapsmedaljer i mångkamp.

Tycker du om att pina dig själv på träning?

– Både och. Det är en del av totalpaketet, men vi har hittat en mix och balans som passar oss, säger Karsten och berättar vidare att kommunikationen med den erfarna coachen underlättar massor.

– Vi har ett extremt bra förhållande, ett väldigt starkt band. Vi är duktiga på att ge varandra energi, och när man jobbar i en så krävande miljö där man alltid vill ha mer blir också resultatet bra.

”Han är fantastisk, ofattbart trevlig”

Alnes, 60, beskriver sin unga adept som oerhört mogen för sin ålder. Samtidigt flödar den inte alltid så mogna humorn under de långa, tärande träningarna. 39 år skiljer duon åt.

– Vi brukar säga att vi har samma dåliga humor, men kompenserar med mycket humor, skrattar Alnes till. Det blir mycket ”pranks”, ”practical jokes”, samt många skämt och historier. Vi ler mycket och låter inte sanningen förstöra en god historia.

– Jag känner mig otroligt privilegierad som får vara så mycket tillsammans med en sån kille. Han är fantastisk, ofattbart trevlig.

Friidrotten behöver profiler som inspirerar barn och unga och alla andra till att uppföra sig bra.― Karsten Warholm

I Sportmagasinets intervju för två år sedan sade Karsten Warholm att han i framtiden hoppas bli en frontfigur för norsk friidrott. Nu är han redan framme.

Han blir mer och mer igenkänd ute på gatan hemma i Norge, vilket bara är trevligt, menar han.

– Jag har jobbat mycket för att komma dit jag är i dag. Men man måste också kunna presentera goda värderingar, att man kan stå för något gott och vara med om att bygga ett bra lag. Det är det allra viktigaste för mig.

Känner du dig bekväm i rollen som affischnamn för hela den norska friidrotten?

– Det är svårt att ge ett bra svar på den frågan, men jag uppskattar förtroendet högt, att de som hejar på mig litar på att jag kan bjuda på goda prestationer och vara ett fint ansikte utåt.

Den redan klassiska segerminen i London.

Han bjuder gärna till framför tv-kamerorna till exempel vid banpresentationer. Den ödmjuka pojken försvinner, underhållaren stiger fram på estraden.

– I mina ögon är friidrott en publiksport. Jag vill få upp stämningen, både hos mig själv och publiken. Det ska vara publikvänligt och kul att se på, jag vill ju gärna att folk ska tycka om friidrott. Förhoppningsvis bidrar mina små upptåg till det.

Behöver friidrotten stora stjärnor och profiler?

– Friidrotten behöver absolut profiler, men jag tror inte friidrotten behöver profiler som är höga på sig själva. Jag tror friidrotten behöver profiler som inspirerar barn och unga och alla andra till att uppföra sig bra.

”Synnerligen oklokt att snacka högt”

Warholm startade satsningen på 400 meter häck först för ett par år sedan och har fortfarande en del svagheter. Till exempel är han betydligt svagare på att överskrida häckarna med det högra än vänstra benet.

Men den förhållandevis korta tiden på sträckan borde även betyda att utvecklingspotentialen inte ännu är nådd. Var gränserna ligger vill tränaren Alnes inte säga. Han vill inte måla upp för höga målsättningar och drömbilder – som sedan kanske inte går att uppfyllas.

– Vi har en slogan som lyder ”gott gjort är bättre än gott sagt”. Jag tycker det är synnerligen oklokt att gå ut och snacka högt. Det lönar sig mer med en ödmjuk inställning, för du vet aldrig vad folk kommer att bli.

– Men jag tror väldigt starkt på Karsten eftersom han är den han är, fortsätter Alnes. Han är väldigt utvecklingsorienterad och modig.

Tanken på att bli bättre motiverar mest

Vi ska göra allting vi kan, så är ingenting omöjligt, säger Warholm, ovillig att precisera framtida mål. Tillsammans med Alnes följer de en långsiktig plan som de litar på till fullo.

Fler besök på prispallen sannolikt att vänta. Men inget tas för givet.

Vad motiverar dig framåt?

– Tanken på att bli bättre är det som motiverar mig mest, och att alltid anta nya utmaningar och få nya upplevelser. Och att kunna trivas med idrotten, det är det viktigaste.

Hur viktiga är guld och segrar?

– Det är klart det är skönt att vinna, men samtidigt får man inte vara rädd för att inte vinna. Vi gör alltid allt för att prestera det bästa möjliga och det är klart att om det ger en guldmedalj, så är det inte fel.

Han ler, och tillägger snabbt.

– Men man måste hela tiden försöka hålla benen stadigt nere på jorden.

Se Sportmagasinets inslag om Karsten Warholm nedan. Redaktör: Marianne Nyman.