Hoppa till huvudinnehåll

Döden, nedkörd landsbygd och barnens framtid oroar

Knivhuggningarna i Åbo chockade Finland. Svenska Yle gjorde nedslag i den finlandssvenska vardagen för att höra vad människor är rädda för.

- Varför ställer ni frågor om rädsla just nu? Det frossas i Åbofallet och rädslan sprider sig, men ingen kommer med fakta om sannolikheten att ett nytt vansinnesdåd sker, säger en torghandlare på Borgå torg.

Hennes kollega är på samma linje.

- Det viktiga är att inte börja bli rädd för allt som händer. Det sprider bara skräck. Allmänt taget är jag inte rädd. Det går inte att leva så.

En ung man säger att han är rädd för att förlora jobbet inom de närmaste åren.

Andra tittar lite förvånat på oss då vi förklarar vårt ärende. Det finns väl inget akut att oroa sig för?

Frågan om vad läsarna är rädda för väcker känslor här på Svenska Yles nätsajt..

Jag är rädd för mina barns välmående och säkerhet. Att det skulle hända dem någonting.― Frida

Vi träffar några vuxenstuderande vid yrkesinstitutet Prakticum. De ska bli närvårdare. De är beredda att tala om sina rädslor.

Men den eventuella rädsla de känner har inte så mycket att göra med vansinnesdåd och terrorattacker.

Det handlar om händelser i vardagen, att anhöriga skulle drabbas.

- Jag är rädd för mina barns välmående och säkerhet. Att det skulle hända dem någonting, säger Frida.

Hur sannolikt är det?

- Det är osannolikt men det är sånt som man inte kan veta.

Även hennes studiekompisar är på samma linje.

- Det enda jag är rädd för är att nånting skulle hända mina barn, att de skulle hamna i en olycka eller bli sjuka. Men det är inget jag funderar på aktivt, säger Sofia Hansson.

- Jag är kanske mest rädd för det ökade våldet i samhället. Att det ska hända nånting åt mina barn eller andra som står mig nära, säger Bettina Rosenqvist.

Bland kommentarerna på Svenska Yles webb märks det att ålderdomen oroar.

Absolut största skräcken är att bli gammal och hjälplös i en ickefungerande åldringsvård. Att bli behandlad som ett paket utan mänskliga rättigheter och värdighet.― Signaturen Grönsaken

I Närpes väcker våra frågor om rädsla och otrygghet motfrågor. En äldre dam, som inte vill bli intervjuad, tycker att det är en mycket underlig fråga.

Hon undrar vem eller vad det är tänk att hon ska vara rädd för.

Helge Rosenholm och hans fru ska handla då vi stannar dem för en pratstund. Men nej, rädda är dom inte.

- Nog kan jag förstå att människorna som bor i till exempel Åbo känner sig otrygga nu. Men vi har det bra. Förr hade vi dörren olåst och nyckeln på en spik, men numera låser vi nog dörren på natten, säger Helge.

Vad är du rädd för? Nedkörningen av landsbygden, med all service som försvinner.― Signaturen JAG

Robin är sysselsatt med att sopa och göra rent vid uppfarten till ett hus då vi frågar om han är rädd.

- Tja, säkert finns det saker jag är rädd för, men inget jag kommer på just nu. Och inte har händelserna i Åbo gjort att jag är mer rädd eller osäker heller, säger Robin.

Håkan Böling är ute på stavpromenad och är inte rädd.

- Här i Närpes är vi inte rädda för någonting, säger Håkan.

Har händelserna i Åbo förra veckan förändrat något?

- Nej, det är väl mera i stora städer som sånt där kan hända. Här i Närpes har vi andra saker att fundera på. Då man blir äldre tänker man mera på sjukdomar, inte på terrorister, konstaterar Håkan Böling.

Nog kan jag förstå att människorna som bor i till exempel Åbo känner sig otrygga nu. Men vi har det bra där vi bor. Förr hade vi dörren olåst och nyckeln på en spik, men numera låser vi nog dörren på natten.― Helge Rosenholm

Ulrika Enqvist konstaterar att våldet har kommit närmare efter händelserna i Åbo.

Men någon direkt rädsla upplever hon ändå inte.

- Rädd är jag inte, men visst tänker man på vad som hände i Åbo. Och man märker att det påverkat barnen. Dottern, som går i lågstadiet, har ställt många frågor. Det gäller att svara så gott man kan och säga att det var en sjuk människa som gjorde så där, säger Enqvist.

På ett café träffas ett gäng mogna män varje morgon för att gå igenom stora och små händelser. Terrorattacken i Åbo har man också avhandlat.

Men inte heller bland Christer Eriksson och hans kompisar har det gett upphov till rädsla.

- Nej, jag är inte rädd eller otrygg. Det som hände i Åbo skulle väl kunna hända var som helst, men inte blir det bättre av att man är orolig, säger Christer.

Jag är rädd för klimatförändringen som kommer. Hur snabbt den kommer och i vilken omfattning det gäller under min livstid. Kommer maten att ta slut? Kommer folkvandringarna bli större? Hur klarar jag mig och de mina i så fall?― Signaturen c

Vilka rädslor är befogade? Den frågan kommer vi att analysera i Yle Vegas eftermiddag i dag, torsdag, 24.8 klockan 15.03-16.00.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle