Hoppa till huvudinnehåll

Nu berättar Stubb om vägen till makten - och det som hände sedan

Efter en lång medial tystnad tar tidigare statsministern och partiledaren Alexander Stubb (Saml) bladet från munnen.

I sina memoarer redogör Stubb för vägen till maktens centrum - och för det som hände sedan. Vi presenterar plock ur Stubbs färska bok.

Tvåspråkig, inte finlandssvensk

Alexander Stubb växte upp i en tvåspråkig familj i Helsingforsförorten Lövö. I boken skildrar Stubb en tillvaro som präglades av sport och socialt umgänge. Skolan kom på andra plats.

”När vi kom hem från skolan drog vi på oss skridskorna, dojorna eller fotbollsskorna och gick ut och spelade. Det var spel och lek, tills det blev mörkt och dags att gå hem och äta.”

Barndomshemmet var frisinnat, tolerant och internationellt.

Via fadern Göran Stubbs arbete inom internationell ishockey kom sonen Alexander i ett tidigt skede i kontakt med hockeystorheter från alla håll i världen.

Pirkko Mannola och Göran Stubb
Fadern Göran Stubbs internationella engagemang präglade Alexander Stubbs uppväxt. Pirkko Mannola och Göran Stubb Bild: Yle/Parad Media Pirkko Mannola,Göran Stubb,efter nio

I boken tar Stubb också ställning till sin språkliga och kulturella identitet. Han tar avstånd från begreppet finlandssvensk, och föredrar att beteckna sig som tvåspråkig.

”Jag är inte finlandssvensk utan tvåspråkig, och uppvuxen i en vanlig höghusförort med bostadslån och allt som tillhör.”

Enligt Stubb krävs det ändå ofta inte mer än ett svensktklingande namn för att människor ska dra slutsatser om ens bakgrund.

”Det finns många sorts fördomar. När man har ett x och två b:n i sitt namn, så antar många att man är född med silversked i munnen.”

Vacklande språklig identitet

Under sin karriär som tjänsteman och politiker har Alexander Stubb fått beröm för sina goda språkkunskaper. Förutom hemspråken finska och svenska talar Stubb även engelska, franska och tyska.

I boken skildrar Stubb ändå en vacklande språklig identitet.

”Språket formar själen. Jag var varken finsk- eller svenskspråkig. Jag ville höra någonstans, men sist och slutligen hörde jag ingenstans."

På något sätt var jag rotlös och därför rastlös. Jag törstade efter acceptans.”

På ett annat ställe i boken jämför Stubb sitt skrivande med fadern Görans kolumner i Hufvudstadsbladet. Jämförelsen är inte smickrande för hans egen del.

”Fortfarande kände jag mig som en språkinvalid. Jag kunde skriva flytande på finska, svenska och engelska."

"Men på inget av dessa språk skrev jag stark prosa, medan min pappa skrev högtflygande hockeykolumner i Husis. Jag beundrade hans språk.”

USA:s flagga.
Studierna i USA präglade Alexander Stubbs fortsatta karriär. USA:s flagga. USA,flagga,USA:s flagga

Tre poänger – importvara från USA

Efter studentskrivningarna och fullgjord värnplikt inledde Stubb sina studier vid Furman-universitetet i delstaten South Carolina i USA.

Vistelsen i USA kom att få en avgörande betydelse för Stubbs fortsatta bana.

”Furman förändrade mitt liv. Då jag kom hit strävade jag efter att bli golfproffs och en karriär i affärsvälden. Då jag åkte härifrån brann jag för att studera och förbättra världen.”

I slutet av 80-talet var Finland fortfarande ett slutet samhälle, i gränslandet mellan öst och väst. Vistelsen i USA övertygade Stubb om att Finland ska sträva efter att integreras med väst.

”Därifrån härstammar min tro på liberal demokrati, marknadsekonomi och globalisering."

"Om jag hade studerat i Ryssland hade min världsbild kanske varit en annan.”

Från USA härstammar också ett av Alexander Stubbs varumärken: benägenheten att sammanfatta sitt budskap i tre punkter.

”I tentamina skrev jag alla mina svar på samma sätt som jag numera håller mina föreläsningar: först ett intro, därefter tre poänger och till slut en sammanfattning. Alltid på samma sätt.”

Tillvaron i Bryssel en vändpunkt

Efter vistelsen i USA bygger Stubb på sina studier vid universitetet Sorbonne i Paris och College of Europe i belgiska Brugge.

Samtidigt pågick förhandlingarna om Finlands EU-medlemskap med en tillhörande rådgivande folkomröstning.

Inför omröstningen blev Stubb ombedd att medverka i en tv-debatt tillsammans med bland andra Lauri Ihalainen, Pertti Salolainen och Sirkka-Liisa Anttila.

”I EU-debatten var jag nervös och jag satt och snurrade runt i min stol. Svarade ett par gånger. Inte var svaren någon katastrof. En reporter från FST bjöd mig till programmet Café Kafka följande kväll tillsammans med Thomas Wallgren och Allan Rosas.”

Finlands EU-medlemskap öppnade många dörrar för den unga Stubb. Forskningsuppdrag varvades med uppdrag vid Utrikesministeriet och Finlands representation i Bryssel.

Järnvägsspår med bro och ett fotomontage av Eiffeltornet i bakgrunden.
Stubb studerade bland annat i Paris och Brugge. Järnvägsspår med bro och ett fotomontage av Eiffeltornet i bakgrunden. Bild: Yle / Annan extern källa Karis,Paris,Västnyland,Eiffeltornet,Karis järnvägsstation,karis järnvägsbro

En del av Romano Prodis stab

År 2001 anställdes Stubb som rådgivare för kommissionsordföranden Romano Prodi. Stubbs uppdrag bestod av att förklara EU:s snåriga processer för den stora allmänheten.

”Jag njöt storligen av tiden i Prodis kommission. I finländsk media betraktades jag som en EU-expert. Utländska medier försåg jag med bakgrundsinformation. Jag trivdes väldigt bra i den rollen. Det var precis vad jag ville göra och som jag såg som mitt uppdrag.”

År 2003 återtog Stubb sitt arbete vid Finlands representation i Bryssel.

Tjänstemannarollen kändes ändå alltför snäv för Stubb, som hade haft stor frihet att uttrycka sig i sin roll som rådgivare för Prodi.

Politiken kallade.

EU-länders flaggor i Bryssel i februari 2014
EU-kvarteren i Bryssel blev ett andra hem för Stubb under många år. EU-länders flaggor i Bryssel i februari 2014 Bild: EPA/OLIVIER HOSLET Europeiska unionen,Europa,Bryssel,eu-flaggor

Tjänstemannen som blev politiker

I Finland hade de politiska partierna fått upp ögonen för Alexander Stubb. Europaparlamentsvalet närmade sig, och kandidatnomineringen var i full gång.

Stubb berättar att alla partier förutom Sannfinländarna och Vänsterförbundet försökte värva honom som kandidat.

”Mest hade man spekulerat om SFP. Jag hade talat om en möjlig kandidatur med Stefan Wallin. Hösten 2003 fick jag en lunchinbjudan av dåvarande ordföranden Jan-Erik Enestam. Jag meddelade Wallin att jag kommer att ställa upp för Samlingspartiet. Enestam inhiberade lunchen av förståeliga skäl.”

Stubb beskriver Samlingspartiet som Finlands mest EU-vänliga parti.

Partiets linje i fråga om att stärka EU:s institutioner och den inre marknaden var något Stubb utan förbehåll kunde ställa sig bakom.

Valet blev en framgång för Stubb som fick 115 000 röster, det näst bästa resultatet av alla uppställda kandidater.

Utrikesministeriets byggnader i Helsingfors.
Utrikesministeriets byggnader i Helsingfors. Bild: Derrick Frilund / Yle utrikesministeriet

Perioden som utrikesminister

Perioden som Europaparlamentariker skildrar Stubb i positiva ordalag. Målet var att bli en långvarig parlamentsledamot.

”Jag såg på MEP-uppdraget som ett bestående yrke. I Bryssel träffade man på människor vars hela arbetskarriär bestod av att vara Europaparlamentariker. Jag trodde på den europeiska integration och på Finlands plats i EU:s kärna. Att vara MEP var det bästa sättet att främja det här målet.”

Planerna på att stanna i Bryssel fick ändå en tvär vändning våren 2008 då Stubb plötsligt fick ett samtal av Samlingspartiets ordförande, finansminister Jyrki Katainen (Saml).

Katainen meddelade att han behövde en efterträdare till Ilkka Kanerva, vars förtroende som minister var förbrukat.

Inför ministerbytet fick Stubb ett råd av partisekreteraren Taru Tujunen om att tygla sina känslor.

”Hon betonade att det här inte är en glädjens dag, utan en dag då Samlingspartiet tvingas fatta ett tråkigt beslut. Hoppas att din min är därefter, löd rådet.”

Som utrikesminister blev EU-experten Stubb tvungen att bredda sin allmänbildning, inte minst gällande de tidigare sovjetstaterna.

”Hurdant är läget i Nagorno-Karabach? Hur var Transnistriens politiska historia?”

Georgiens president Micheil Saakasjvili
I boken beskriver Stubb ett förvirrat möte med Georgiens president Micheil Saakasjvili. Georgiens president Micheil Saakasjvili Bild: EPA saakasjvili

Kriget i Georgien ett eldprov

Kriget i Georgien sommaren 2008 blev det första eldprovet för den nybakade utrikesministern.

Som representant för OSSE-ordförandelandet Finland fick Stubb åka till Georgien för att försöka hitta en lösning på konflikten.

”Kriget i Georgien innebär slutet på en tid av optimism. Nationalstaten och maktpolitiken var tillbaka.”

I utrikesministerns uppgifter ingick också att reagera på händelser där finländare utomlands berördes.

Ett exempel på det här är bussolyckan i Spanien där många finländare miste livet. Stubb valde att bemöta de anhöriga på ett personligt sätt.

”Följande veckoslut ringde jag igenom alla anhöriga till offren. Det var det svåraste uppdraget för mig dittills. Många sade att jag inte borde göra det, men valet var mitt eget och det kändes rätt.”

Timo Soini, Alexander Stubb, Juha Sipilä
Perioden som finansminister blev kortvarig. Timo Soini, Alexander Stubb, Juha Sipilä Bild: All Over Press / Petteri Paalasmaa Timo Soini,Alexander Stubb,Juha Sipilä,budgeter,Budgetbehandling,budgetpolitik

Från minister till partiledare

Telefonen gick också het inför Samlingspartiets ordförandeval våren 2014. Stubb hade i egenskap av sittande Europa- och utrikeshandelsminister valt att kandidera för ordförandeposten.

Jan Vapaavuori hade i förhandsspekulationerna ansetts vara den starkaste kandidaten för posten. Men Stubb hade andra planer.

Systematiskt ringer han igenom partidelegaterna för att övertyga dem inför partikongressen.

”Eftersom samtalen kom från ett hemligt nummer måste jag börja med att övertyga den jag ringde om att det verkligen var jag, och inte något skämtsamtal från en radiokanal. Många var verkligen överraskade över mitt agerande.”

Till mångas förvåning valdes Stubb till ordförande framför näsan på Jan Vapaavuori.

Smekmånaden som partiledare och statsminister blir ändå kortvarig.

Under återstoden av regeringsperioden är regeringens sammanhållning tidvis obefintlig. Siktet är redan inställt på följande riksdagsval.

Petteri Orpo i randig slips lyssnar då Alexander Stubb talar i hans öra under Samlingpartiets partikongress i Villmanstrand.
Alexander Stubbs period som partiledare blev kortvarig. Petteri Orpo efterträdde Stubb efter två år. Petteri Orpo i randig slips lyssnar då Alexander Stubb talar i hans öra under Samlingpartiets partikongress i Villmanstrand. Bild: Petteri Paalasmaa All Over Press Petteri Orpo,Alexander Stubb,Samlingspartiet

Finansminister i blåsväder

I riksdagsvalskampanjen 2015 gör Samlingspartiets en slutspurt som berättigar till en plats som tredje största parti i riksdagen.

Alexander Stubb får finansministerportföljen i en trepartiregering där även Centern och Sannfinländarna ingår.

Ett regeringsprogram som i mångt och mycket bygger på Samlingspartiets teser räcker ändå inte till för att stilla kritiken mot Stubb.

”Jag har aldrig känt en så hård press som våren 2016. Förutom misstankarna och spekulationerna om min ställning var också den rikspolitiska agendan väldigt intensiv, för att inte tala om den internationella politiken.”

På partikongressen 2016 väljs Petteri Orpo till ordförande för Samlingspartiet. Stubb, som ställt upp för återval, lämnar sina ministeruppdrag och drar sig ur offentligheten.

”Jag ville ge den sittande regeringen och partiledningen arbetsro. Allt som jag säger eller gör skulle lätt kunna tolkas som kritik mot den sittande ledningen. Det ville jag inte. Det finns redan nog med förståsigpåare i världen.”

I boken intygar Stubb att han inte är bitter över att perioden som partiledare blev kort.

"Jag lämnar inte politiken med bitterhet, utan med glädje."

Citaten i artikeln är översättningar ur Karo Hämäläinens och Alexander Stubbs bok "Alex" som ges ut av Otava.

Läs också