Hoppa till huvudinnehåll

Tuffa utmaningar väntar för ryttaren Eirin Losvik

Steg för steg, klass för klass och år för år har hon klättrat. Ryttaren Eirin Losvik börjar sakta men säkert närma sig toppen inom den stenhårda grenen fälttävlan. Jag känner fortfarande att jag är på väg uppåt, säger 19-åringen till Yle Sporten.

Det är en småregnig tisdagsförmiddag när Yle Sporten hälsar på hos Eirin Losvik vid familjeföretaget i Forsby i Nykarleby.

Säsongen inom fälttävlan börjar vara över och Losvik har relativt mycket ledig tid för tillfället.

Vad är fälttävlan?

  • Fälttävlan är inom ridsporten en gammal militär gren som testar ekipagens mångsidighet.
  • Tävlingsformen prövar hästens uthållighet, snabbhet och lydnad liksom även ryttarens mod och förmåga att bemästra sin häst.
  • En tävling kan genomföras på en, två eller tre dagar och består av dressyr, banhoppning och terrängritt.
  • Fälttävlan figurerar första gången som OS-gren 1912.

(källa: Wikipedia)

I våras blev hon student och kan i lugn och ro blicka fram emot en sista tävlingsresa för vad som varit ett lyckat kalenderår 2017.

– Det har varit intressant, lärorikt och väldigt roligt. Jag har sett mycket nytt och jag har testat mycket nytt och jag har repeterat en hel del av det jag redan prövat på. Det började väldigt bra, men sen kom en liten svacka i mitten av säsongen. Nu upplever jag att jag har kommit förbi den och kan satsa ordentligt på avslutningen, berättar Losvik.

Avslutningen kommer i hennes fall att handla om en sista tävlingsresa till Belgien. Innan det bär av till Waregem laddar hon upp med att träna i Sverige.

"Det har varit intressant, lärorikt och väldigt roligt. Jag har sett mycket nytt och jag har testat mycket nytt och jag har repeterat en hel del av det jag redan prövat på."

Men tävlingen i Belgien är inte vilken tävling som helst. Planen har under hela säsongen varit att ta steget upp till en trestjärnig tävling i fälttävlan.

Losvik på sin häst Daffodil's Flameco har länge tävlat i den tvåstjärniga klassen och vann också en stor, internationell tävling av det längre formatet i polska Sopot i april.

– Tänker man lite framåt känns det betydligt bättre att ta steget nu i höst. Om vi misslyckas vet jag vad jag ska fokusera träningen på i vinter. Då tar man med sig de bra och dåliga erfarenheterna när man jobbar vidare. Då är steget taget i år, det blir antingen ett misstag man får lära sig något av eller så blir det väldigt lyckat och då känns det bra att fortsätta, förklarar Losvik.

Kräver mera "pelisilmä"

Att ta steget från tvåstjärniga till trestjärniga tävlingar höjer på kravnivån för Losvik och hennes häst Daffodil's Flamenco.

Ännu under denna säsong har också hästen Faith figurerat i tävlingssammanhang, men idag är trotjänaren till salu.

– Faith är en superb häst på sitt område, men jag har passerat den nivån. Han behöver nu en ryttare som är junior för att fortsätta på sin nivå. Man måste se hästen som den är, det är dumt att pressa den i de lägen där kapaciteten inte räcker till, berättar Losvik som själv gör sin första säsong i klassen Young Rider.

"Man måste se hästen som den är, det dumt att pressa den i de lägen där kapaciteten inte räcker till."

Inte nog med att Losvik alltså själv lämnat de lärorika junioråren bakom sig, från och med höstens tävling i Waregem går hon också in i en ny fas med tuffare dressyrkrav, längre terrängbanor och högre hinder.

– Det är mer precision och klassen i sig är svårare. Man måste kunna mera och ha bättre spelöga i terrängen och klara av att hantera fler situationer. Allting blir svårare och i och med det blir också konkurrensen hårdare, berättar hon.

Losvik har länge setts som ett stort löfte inom fälttävlan i Finland, men i takt med att hon och hästen blir äldre och mer rutinerade har hon fått börja se på sin verksamhet med nya ögon.

– Senioreliten känns ändå ganska nära, man är bara tre år i klassen Young Rider. Junioråldern i sin tur kan vara betydligt längre beroende på när man börjat. När man blir Young Rider ser man nästan redan slutet på den perioden och sin egen start på livet som senior.

– Det gäller att hålla takten och gå upp i klasser hela tiden för att undvika att man blir och släntrar efter, säger Losvik med en sorts ambitiös självsäkerhet i rösten.

Vill inte bli proffs

När Yle Sporten hälsade på Losvik första gången i Nykarleby våren 2014 var hon entusiastisk inför framtiden.

Eirin Losvik 2014: "Jag skulle jättegärna åka till OS, men jag måste bli ännu bättre. Egentligen är inte OS den svåraste tävlingen i grenen, utan VM och EM är större. Svårighetsgraden är högre där. I OS är det däremot otroligt många som tittar. Det skulle vara otroligt häftigt att representera Finland i de sammanhangen."

Idag är hon mera tydlig i vad hon siktar på med sitt tävlande. Hon säger att hon inte nått någon stabilitet i karriären ännu och att hon upplever att hon ständigt är på väg.

– Jag har länge sagt att jag inte vill bli professionell. Det ska inte vara mitt jobb. När man har det som jobb handlar det om stabilitet, man har sitt eget stall och företag och kanske skolar upp och säljer hästar. Där vill jag inte vara.

– För mig är det hobbyn att hela tiden sträva uppåt och nå dit de bästa finns. För mig är det mest roligt när det går uppåt och framåt, berättar Losvik samtidigt som tävlingsambitionen är högt uppskruvad.

Drömmer om OS

Redan 2014 var OS en konkret dröm och de olympiska spelen finns fortfarande med i bilden. I samband med OS i Rio fick Losvik redan "vara med" på OS, då som expertkommentator för Yle Sporten.

– Nästa OS går om tre år och om jag klarar av den trestjärniga nivån nu har jag två-tre år på mig att etablera mig och lyckas kvala till OS. Då känns det inte som en omöjlighet längre, då känns det väldigt nära, förklarar Losvik.

Efter avslutade gymnasiestudier kommer Eirin Losvik att ta ett mellanår från allt vad studier heter och fokusera på idrotten.

Losvik har redan under några års tid haft hjälp i träningen från svenskt håll, bland annat av Helena Källblad (dressyr) och den tidigare OS-bronsmedaljören Jan Jönsson. Man kan lätt konstatera att hon är i goda händer.

Efter den annalkande resan till Belgien blir det uppehåll för vinterhalvåret.

"Hästen behöver vila och det gör jag också. " Eirin Losvik ser fram emot ett lugnt vinterhalvår.

Losvik spenderar långa perioder ute på tävlings- och träningsresor i Europa, men har hela tiden Nykarleby som bas.

Hon medger att en längre eller kortare period i framtiden kan komma att spenderas utomlands, men för tillfället gillar hon läget på hemmaplan.

– Hästen behöver vila och det gör jag också. Att säsongen är så kort för oss här hemma låter oss vila rejält under vintern. Till våren har jag igen planer på att åka utomlands och satsa ordentligt när jag inte har några studier just nu som stör.

– Då är tanken att förbereda mig väl och stabilisera nivån på de trestjärniga tävlingarna. Ifall jag då kvalar in till EM blir det att trappa ner en nivå och då känns mästerskapet lättare, säger Losvik.

Vid EM-tävlingarna i Millstreet i juli 2017 havererades Losviks förhoppningar om en framskjuten placering i terrängen. Här ses hon i dressyren på Daffodil's Flamenco

På längre sikt kan en skilsmässa från den nuvarande hästen Daffodil's Flamenco också vara aktuell, men just nu jobbar paret vidare.

Om Eirin Losvik en dag deltar i OS tror hon inte att det blir på den nuvarande hästen.

– Nej, det tror jag inte. Jag tror däremot klart att jag kan klättra till den nivån med honom och själv bli duktig på att tävla i den klassen. Sen gäller det att vänta och se vad han klarar av. Vad vi sett av honom hittills tror jag att trestjärniga tävlingar borde passa honom.

– Små hästar brukar klara av mycket, men han är så pass liten att hindren i fyrstjärniga tävlingar blir jättestora för honom. Han har kapacitet och han är otroligt spänstig och duktig, bara vi tränar på kan jag nog hålla på med honom länge ännu, säger Losvik med ett leende.

"Han är vacker och smäcker men tillräckligt modig för att göra jobbet"

Efter att Losvik ridit färdigt för dagen klappar hon omsorgsfullt om Daffodil's Flamenco och sköter om honom på bästa sätt.

Nyckeln till framgång för Losvik är naturligtvis ett fungerande samarbete med sitt arbetsredskap som samtidigt måste vara hennes bästa vän.

Eirin Losvik om Daffodil's Flamenco: "Han är vacker och smäcker men tillräckligt modig för att göra jobbet. Han är samtidigt försiktigt vilket gör att han inte blir dumdristig."

– Det är den aspekten som gör ridsporten till vad den är. Man kan påverka en hel del. Ibland gör ryttaren fel, men ibland kan det hänga på hästen. Man måste ha förståelse för det och inse vad som händer istället för att bli frustrerad, förklarar Losvik.

Säsongens höjdpunkt 2017 för Losvik var onekligen den tidigare nämnda segern i Sopot, som gav Losvik chansen att delta i EM.

Eirin Losvik i ÖT den 24 juli 2017: "Trots att placeringen inte blev den vi hoppades på var det här mitt bästa EM hittills om man ser till ­helheten. Hade det inte varit för m­issen i terrä­ngen hade det sett helt annorlunda ut, så resultatlistan ­säger inte allt."

Vid själva EM raserades förhoppningarna om en framskjuten placering av det faktum att Daffodil's Flamenco konfronterades med och förbryllades av ett vattenfall.

Hästsportens marginaler är små och samarbetet mellan häst och ryttare är a och o.

Losvik är nöjd med sitt val av danspartner för tillfället.

– Han passar mig väldigt bra just nu. Han är en jätteduktig häst med bra kvaliteter. Han är vacker och smäcker men tillräckligt modig för att göra jobbet. Han är samtidigt försiktig, vilket gör att han inte blir dumdristig. Han är framåt och har mycket kapacitet, men han är ändå inte för svår för mig.

– Han är det jag behöver för att gå upp, men inte så att det blir farligt. Vi synkar väldigt bra, säger Losvik om sin häst som hon kärleksfullt kallar för "Ressu".

Ressu Redford.

Eirin Losvik och "Ressu Redford".