Hoppa till huvudinnehåll

Korrespondenten hälsar för tillfället från solstolen

Bengt Östling.
Yles USA-korrespondent Bengt Östling med Manhattan i bakgrunden Bengt Östling. korrespondenter

I korrespondentkolumnen rapporterar Svenska Yles nya USA-korrespondent från New York. I brist på andra möbler kommer rapporten från solstolen.

Det blir förhoppningsvis den enda korrespondentkolumnen från solstolen. Det är mycket arbete, men ibland också nöje för korrespondenten.

Jag har hittat solstolarna på nionde våningen, näst intill grillarna med sittgrupperna, växtligheten och simhallen.

Augusti har varit varm i New York, nästan för varm, men det går att producera en korrespondentkolumn här.

Inomhus är det motsvarande nästan för kallt, med den massiva luftkonditioneringen.

Ibland ett jättesvårt jobb

Jag brukar tycka att jag som journalist inte ska beklaga mig offentligt, eller ens berätta så mycket om bakgrunden till hur våra artiklar och inslag kommer till.

Bäst att bara försöka få jobbet gjort så bra som möjligt oberoende av omständigheterna, eller trots dåliga omständigheter.

Inga lyxlirare - men dina ögon och öron

Men jag ska alltså inte klaga, och det är väl bäst att inte heller skryta.

Det finns säkert skattebetalare som tycker att vi är dyra i drift, i synnerhet korrespondenterna ute i världen som försöker rapportera hem från olika platser i världen.

Tanken är förstås att korrespondenterna är de finlandssvenska Yle-konsumenternas ögon och öron i världen. Och det är sällan vi hinner sitta i solstolen.

Det behövs rapporter både till radio, tv och webbsidor, ofta underliga tider. Morgonnyheterna gör jag innan jag går och lägger mig. TV-nytt sänds klockan 12.30 min tid.

Möbellös start

Det blir sällan tid för lyxlivslirande. Speciellt inte i början av arbetspasset. Hjälper det alls att jag berättar att jag fortfarande väntar på mitt lilla flyttlass, med möbler, husgeråd och kläder?

Min enda möbel den första veckan var en luftmadrass, som nu har börjat pysa betänkligt. Men om man sätter igång luftpumpen vid tvåtiden på natten för att fylla på luft, så blir det drägligt mjukt.

Ända fram till morgonen då golvet gör sig påmint.

Finländsk gemenskap

Lyckligtvis finns det många landsmän här.

Jag har redan köpt några begagnade stolar och lite elektriska prylar av finländare som är på väg hem. Den utrustning man köper här går egentligen inte att använda i det finländska elnätet.

Finländarna i New York har en egen Facebooksida för säljande, köpande och kontaktande. Nu på lördagen möts finländarna till exempel för en höststart med picknick i Central park.

Flygturisten möts av en glasstaty av det stora äpplet, New Yorks symbol, på JFK-flygfältet
Det stora äpplet är New Yorks symbol, här på JFK-flygplatsen Flygturisten möts av en glasstaty av det stora äpplet, New Yorks symbol, på JFK-flygfältet Bild: Bengt Östling/Yle New York (staden),korrespondenter,Big Apple,bengt östling

Och Finlands hundraårsfirande tas grundligt i USA också.

Sällskapligt hus

Jag har alltså ont om möbler tillsvidare. Då är det skönt att det finns en hel del solstolar på uteterrassen i husets nionde våning.

Det finns gym också, och inneutrymmen där man kan sitta och jobba, se tv, läsa och spela biljard, eller umgås.

Jag vet redan nu att jag kommer att sakna detta mitt sociala hus när jag flyttar bort. Det är ett hyreshus i Long Island City, utkanten av Queens.

Över vattnet mot väster har man utsikt mot Manhattans skyskrapor. Till exempel FN-byggnaden skymtar bakom höghusen här på min sida.

Själv bor jag på husets fjärde våning med utsikt mot en liten idrottsplan, men också havsglimt. Huset har totalt 31 våningar, med en penthousevåning överst.

Eller kanske blir det bara 30 våningar. För av någon anledning saknas våning 13. Hissen gör ett hopp mellan tolfte och fjortonde våningen.

Jag har inte ännu haft tid ta reda på om alla skyskrapor här räknar på samma sätt. Huset är bara tio år gammalt, så det är inte fråga om gammal vidskepelse.

Gatuskylt bland skyskraporna, hörnet av Center Boulevard  och 47 avenue i Long island City
Center Boulevard är adressen Gatuskylt bland skyskraporna, hörnet av Center Boulevard och 47 avenue i Long island City Bild: Bengt Östling/Yle New York (staden),skyskrapor,gatuskyltar,Long Island City

Ett hus där man hälsar

Mitt hus är alltså socialt. Jag har lärt mig att det inte är någon vits att på finländskt vis skynda in i någon av hissarna och hoppas att ingen annan ska åka med.

Det är inte bara amerikansk ytlighet att hälsa och undra hur någon mår. Det är ett annat sätt att leva än det finländska. Jag har inget att invända mot det, men mycket att vänja mig vid.

I gymmet ordnas diverse gemensamma träningspass. Och vi har redan haft en kurs på taket, om ”hälsosamt grillande” med vegetariska delikatesser med mexikanska recept och drycker.

På husets intranät kan jag studera namn och foton på mina 300 grannar – jag vet att det är en mycket internationell skara.

Och grannarnas husdjur har en egen community. Väldigt många har åtminstone en hund.

Om jag förstod det 51 sidor långa hyreskontraktet rätt, så betalar man hyra för hunden också, enligt kilopris.

Start hos myndigheterna

Just nu anpassar jag mig alltså, och lär mig. Det är många myndigheter att besöka innan man är accepterad.

Pressackreditering på FN, det amerikanska utrikesdepartementet, New Yorks polisdistrikt och så vidare.

Socialskyddssignum och kort ska man också skaffa sig. Det visade sig vara ovanligt svårt, de skandinaviska å-, ä- och ö-prickarna är okända här.

Socialbyrån ansåg att man inte kan skriva Östling som OESTLING, som det står i mitt visum. Det kan man visst, försäkrar mig utrikesministeriet, så nu blir det ett nytt försök.

Utan personnummer finns du inte

Precis som i Sverige kretsar allt kring personnumret.

Utan personnummer har man ingen amerikansk identitet och historia, och därmed ingen kredit.

Visserligen finns det orsaker till detta. Och visst behandlar vi immigranter på samma sätt i Finland, så jag klagar inte.

Jag försöker också anpassa mig till tekniken. Det är mycket man måste lära sig när man inrättar ett eget kontor, gällande både nätverk med och utan trådar, datorer, telefoner och tv-verksamhet.

TV-reklam på 600 kanaler

Jag har numera över 600 tv-kanaler via min kabelförbindelse.

Tyvärr saknas alla de viktiga, de ska beställas särskilt. Och då tänker jag på de viktiga nyhetskanalerna, som också behövs i mitt jobb.

De kanaler jag har tillsvidare sänder väldigt mycket gammalt och dåligt. Som public-service-anställd betraktar jag också det mesta av tv-reklamen med förundran.

Nyheter och underhållning är kompetent och påkostat, men den internationella vinklingen obefintlig. ”Amerika först” var nog inte en uppfinning från Donald Trump, men han var bra på att hänga på trenden.

Jag visste om, men har inte tidigare sett, dessa kommersiella tv-kanaler, och de är många. Där tycks man ägna hela dagen åt att sälja olika saker så snabbt som möjligt.

Ring nu, innan lagret av denna undermojäng tar slut!

Ett sista klagomål - egentligen en ursäkt

Du som lyssnar på de utsända korrespondenterna har säkert fäst dig vid dålig ljudkvalitet ibland. Själv har jag känt mig mycket skyldig de senast veckorna.

I ett tomt rum utan möbler och textilier är det svårt att få god akustik.
Den utsända radiokorrespondentens metod brukar var att krypa in under ett lakan för att läsa radio- och tv-speakarna, alltså de delar i inslagen där reportern själv pratar.

Det blir inte så bra, och jag har inte ännu tillräckligt många lakan att dra över mig i den garderob som kommer att bli min studio.

”Alla drömjobbs moder”

Men det ska bli bättre. Jag har väl ändå två år på mig. Jag känner mig inte riktigt som en av utvandrarna, men visst är det högtidligt att flytta till Amerika.

Någon hävdade att jobbet som Yles USA-korrespondent framstår som ”alla drömjobbs moder”. Jag börjar förstå vad han menade.

Och nästa vecka får vi möta president Niinistö. Och president Trump.

Vem är Bengt Östling?

Bengt Östling tillträdde som Svenska Yles korrespondent i USA i augusti.

  • Startade som reporter i Åbo.
  • Jobbat bland annat som politisk reporter, utrikare och studiovärd i Helsingfors, senast i Aktuellt 17.
  • Korrespondent i Stockholm åren 2011-2014.
  • Utanför YLE: Informatör på Nordiska ministerrådet i Köpenhamn på 90-talet, Ålands landskapsregering i Mariehamn 2000-2003, ett år i Vasa på 1980-talet.

    Läs också

    Nyligen publicerat - Utrikes