Hoppa till huvudinnehåll

Ojämlik tillgång till vård för elever i olika skolor

barnskor i rad
barnskor i rad Bild: Yle/Erica Vasama lågstadieskola

Skolhälsovårdens resurser räcker inte till för alla barn som behöver vård, visar en utredning av statens revisionsverk. Det borde bland annat bli lättare för skolbarn som behöver läkarvård att få remiss.

I stora drag är det stöd skolhälsovården erbjuder barn med mentala hälsoproblem på en tillräckligt god nivå, visar visar en rapport av Statens revisionsverk.

Rapporten bygger bland annat på intervjuer och enkätsvar från 60 skolhälsovårdare, 12 läkare, 74 kuratorer och 200 skolpsykologer.

Skolhälsovården får beröm för att med låg tröskel kunna ta tag i barnens ohälsa.

Dessutom får skolhälsovården beröm för att med låg tröskel kunna ta tag i barnens ohälsa.

Problemen finns alltså inte i de enskilda hälsovårdarnas kunnande, utan i en haltande informationsgång och skillnader i hur mycket pengar skolhälsovården får i olika kommuner.

Att hälsovårdens resurser och rutiner varierar mellan skolorna leder bland annat till att det inte finns samma förutsättningar att upptäcka elever med mentala hälsoproblem i alla skolor.

Skolorna får lite eller ingen information om elevernas hälsa

Medan yrkeskunskapen hos skolhälsovårdarna vilar på en stadig grund finns det stora skillnader i elevernas möjligheter att få läkarvård.

Också det här varierar beroende på olika arbetssätt och processer inom skolhälsovården.

Enligt revisionsverkets rapport är samarbetet mellan skolhälsovården och andra vårdinstanser långt ifrån problemfritt.

Till exempel beskrivs informationsflödet mellan skolorna och familjerådgivningen som slumpmässigt. Ofta känner inte skolhälsovårdarna till vilka tjänster en elevs familj utnyttjat och vad som är överenskommet.

Svårt att få läkartid

När en elev är i behov av specialvård händer det att hälsovårdens remiss inte alltid garanterar rätt vård.

Nästa instans kan helt enkelt göra en ny bedömning av barnets hälsa, skickas tillbaka till skolhälsovården eller uppmanas att söka hjälp till exempel hos rådgivningen.

Det händer också att barnets läge inte ses som tillräckligt allvarligt inom specialsjukvården och att skolhälsovården fått skriva flera remisser innan barnet fått vård.

Rapporten rekommenderar att förbättra informationsflödet mellan skolhälsovården och andra vårdproducenter.

Pappersarbete äter upp hälsovårdarnas arbetstid

Ett annat problem är enligt rapporten att hälsovårdarnas arbetstid äts upp av administrativa uppgifter och årliga hälsogranskningar.

Det här leder till att stödet och tiden inte alltid räcker till för alla barn som skulle behöva den. Att skolornas hälsovårdare ofta byts ut förvärrar det här problemet.

Förr har hälsovårdarna haft mera tid att stöda barnfamiljerna, till exempel med hembesök, men nu finns det inte längre tid för den här typens stöd. På grund av tidsbristen kan en skolhälsovårdare i praktiken inte stöda mer än en familj åt gången.

Vårdreformen kan lösa problemen

Det finns också ljusglimtar i rapporten och för ovanlighetens skull är det social- och hälsovårdsreformen som är hoppingivande.

Då landskapen tar över ansvaret för all social- och hälsovård kan skolhälsovården i bästa fall integreras med de övriga vårdinstanserna bättre än den gör i dag.

Det här skulle lösa problemet med informationsgången och svårigheterna som elever kan möta då de behöver vård utanför skolan.

Läs också