Hoppa till huvudinnehåll

Föredragsmaraton: Dialekterna dör inte ut - men de förändras

Caroline Sandström
Caroline Sandström gräver i arkivet av dialektord på Institutet för de inhemska språken. Caroline Sandström Bild: Catariina Salo Institutet för de inhemska språken,föredragsmaraton

Hör du till dem som är oroliga över att våra dialekter ska försvinna? Du behöver inte oroa dej, tycker Caroline Sandström som jobbar med dialekter dagligen.

Trots att dialekterna enligt Sandström, som jobbar som huvudredaktör för Ordbok över Finlands svenska folkmål, inte håller på att dö ut så förändras de nog. Det har de alltid gjort.

- Dialekterna är levande talspråk som har en klar förankring i vår finlandssvenska kultur. De är starkt kopplade till människornas identitet och är modersmål för väldigt många. Dialekterna lever i det samhälle där de talas och det betyder att de också förändras.

Själv jobbar hon dagligen med att dokumentera de äldre dialekter som finns uppsamlade, men hon har också forskat kring modernare dialekter och följt upp hur de förändras.

Definitionen på dialekt är att det är en språkvarietet som pratas inom ett visst begränsat geografiskt område, en dialekt har koppling till en viss ort.

Vi går till ett arkiv som ligger mittemot Sandströms kontor på Institutet för de inhemska språken. Arkivet är fyllt av lådor med tusentals lappar fyllda av ord. Där finns det dialektalt material insamlat från alla Svenskfinlands hörn.

- Vi har dialektmaterial från Österbotten, Åland, Åboland och Nyland, och vi har faktsikt också lite äldre material från sekelskiftet 1900, från Satkunta där det fanns svenskspråkiga vid den tiden. Senare blev det helt förfinskat.

Omkring åttio dialekter finns samlade

Definitionen på dialekt är att det är en språkvarietet som pratas inom ett visst begränsat geografiskt område, en dialekt har koppling till en viss ort. De orter som man räknar med i Dialektordboken är ungefär de kommuner som fanns år 1930, det vill säga cirka 80 dialektområden.

- Sedan finns det absolut större skillnader också inom de områdena.

Jag är nyfiken och vill veta om min egen hemort Petalax räknas som ett eget område och Sandström säger till min glädje att jo, det är sitt eget område i Dialektordboken.

- Ibland har ni dock samma former som på flera andra ställen och då är orden kanske bara märkta med “södra Österbotten” i ordboken. Men det kan också finnas olika varianter av ord inom samma by, det är inte alls ovanligt.

Dialekternas odöd

Som dialektpratande finlandssvensk kan det ibland kännas som att dialekterna håller på att dö ut och att standardsvenskan allt mer tar över. Det här dementerar ändå Sandström.

Vissa gamla former försvinner förstås nog, och det finns forskare som är inne på att det kan börja uppstå regionalspråk― Caroline Sandström

- Min tanke är att dialekterna förändras. Och det är klart de förändras eftersom det samhälle vi lever i förändras. Vi behöver vårt språk för att kommunicera det vi gör, det vi arbetar med och hur vi lever. Vissa gamla former försvinner förstås, och det finns forskare som är inne på att det kan börja uppstå regionalspråk.

Men jag tror verkligen inte att dialekterna håller på att dö ut.

Regionalspråken kan till exempel vara en form av östnyländska där det inte längre går att urskilja vilken ort dialekten kommer från. Vissa återkommande mönster finns ändå i hur dialekter förändras.

Genus förändras först

Caroline Sandström, som forskat i hur genussystemet ändras i dialekterna i östra Nyland, säger att det ofta är just genus som är det första som förändras.

- I våra traditionella svenska dialekter har det funnits tre genus, han-ord, hon-ord och neutrum, he-ord. Ett mönster vi kan urskilja är att de feminina hon-orden börjar försvinna och istället blir han-ord.

Det finns studier inom språkforskning som visar att vissa grupper av ord är produktiva. En sådan stor grupp är maskulina ord som häst, stol, med pluralböjning på -ar, hästar, stolar. De drar till sej andra ord, det vill säga feminina ord, som jord och strand.

- När hela språksystemet i dialekterna förändras och förenklas har man mindre information om vilket genus ett visst ord har, om ett ord är ett han- eller hon-ord. Det tycks också vara så att genus har ganska liten inverkan på språkförståelsen.

Caroline Sandström
Finns det skillnader i hur män och kvinnor använder dialekt? Den frågan funderar Caroline Sandström kring under sitt föredrag på Föredragsmaraton, 8-9.9 på Svenska Teatern. Caroline Sandström Bild: Catariina Salo Institutet för de inhemska språken,föredragsmaraton

I Nyland har Sandström lagt märke till skillnader i de bestämda formerna. Han-ord i bestämd form är till exempel stoln och spisn, medan om det är ett hon-ord blir det jorden och stranden. Då finns tendensen att när man vill markera att man talar dialekt, säger man strandn och jordn, och då har den maskulina formen tagit över.

- Vad det beror på att det är just den maskulina formen som tar över vet jag faktiskt inte, säger Sandström och tillägger att neutrum verkar stanna tryggt i sin egen zon.

När jag frågar om de dialektala genusformerna följer tyska genus säger Sandström att till viss del, men att det inte är ett vattentätt system att luta sej tillbaka mot i studentskrivningarna.

Då finns tendensen att när man vill markera att man talar dialekt, säger man strandn och jordn, och då har den maskulina formen tagit över.

- Däremot har man jättestor nytta av att behärska en dialekt, inte bara när det kommer till genus. Man har en bredare och djupare kunskap om det svenska språket och det är en fin sak. Vi som pratar dialekt kan ju lära oss standardspråket, som egentligen är lite av en förenkling av dialekterna, säger Sandström som själv pratar Sibbodialekt.

Mer om dialekter och genus kan du höra under Svenska Litteratursällskapets och Yles samarbetsprojekt Föredragsmaraton på Svenska teatern, 8–9.9. Caroline Sandström pratar under rubriken Talar kvinnor och män samma dialekt? på lördagen tio i tre.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje