Hoppa till huvudinnehåll

Käftsmäll på käftsmäll – Zenitha Eriksson vill sätta sig ner i ett hörn och gråta

Zenitha Eriksson, inomhus-FM 2017.
Zenitha Eriksson har haft en blytung sommar efter en inomhussäsong som gav FM-guld och -silver. Zenitha Eriksson, inomhus-FM 2017. Bild: SUL / Anssi Mäkinen Zenitha Eriksson

Äntligen är det över, pustar Zenitha Eriksson ut efter en mentalt oerhört påfrestande friidrottssommar. Hon har flera gånger varit beredd att blåsa av spelet under säsongens gång.

Ett leende lägger sig över Zenitha Erikssons ansikte efter 800-metersloppet i Sverigekampen. Inte för en lyckad tävling eller egentligen något positivt som året hämtat med sig– utan helt enkelt för att hon nu slutligen får lämna säsongen 2017 bakom sig.

– Nu känns det bara som om jag skulle vilja sätta mig ner i ett hörn och gråta ut allt jag haft inne i mig den här sommaren. Jag vill ta ett djupt andetag, slappna av och bara känna att jess, nu är det äntligen över.

Säsongsavslutningen var lika hopplöst tung som hela säsongen. Eriksson förmådde inte hänga med de övriga löparna och var tidigt avhängd.

Sara Kuivisto, Zenitha Eriksson och Aino Paunonen, Sverigekampen 2017.
Finlands trio på 800 meter: Sara Kuivisto, Zenitha Eriksson och Aino Paunonen. Sara Kuivisto, Zenitha Eriksson och Aino Paunonen, Sverigekampen 2017. Bild: Henrik Isaksson / IBL / All Over Press Sara Kuivisto,Zenitha Eriksson,Aino Paunonen

Hon korsade mållinjen som sista dam, tre och en halv sekund bakom nästjumbon Aino Paunonen. Sverige tog en dubbelseger med Meraf Bahta på första och Hanna Hermansson på andra plats före trean, Borgå Akilles Sara Kuivisto.

”Krävs inte en kärnfysiker”

Eriksson har mer eller mindre haft endast ett lyckat lopp i sommar. I Kalevaspelen tog den 25-åriga Falkenlöparen FM-brons på 800 meter med tiden 2.05,41, en dryg sekund sämre än det personliga rekordet.

I övrigt har det varit en enda lång pina ända sedan våren.

– Antagligen började allting med att jag var tvungen att jobba heltid vid sidan av en full idrottssatsning. Det blev mycket jobb, mycket övertidsjobb. Det krävs kanske inte en kärnfysiker för att förstå hur det ska sluta.

– I början av maj försökte jag fara ut på en länk och kom inte ens en kilometer förrän mina ben var totalt döda.

Öppna Instagram-inlägget

Överbelastningsläget blev inte direkt bättre av att allergiproblemen blåste in på sommaren. Eriksson berättar att hennes senaste hela träningsvecka infann sig i slutet av april.

– Jag har tydligen aldrig återhämtat mig tillräckligt från överbelastningen, det krävs bara lite stress för att det ska slå på igen. När det gått bra så har det gått jättebra, men så har det kommit nästa käftsmäll och nästa bakslag.

Vad har fått dig att hållas på benen och fortsätta säsongen?

– För att de här bra träningarna ändå kommit. Jag har tänkt att jag måste ha tålamod, jag måste vänta ut det, formen finns där, jag har gjort mycket bra jobb.

– Men mot slutet av sommaren fick jag inse att formtoppen inte kommer att komma, det kommer inte att hålla, min kropp är inte redo. Det har varit tufft.

Varit beredd att sätta punkt flera gånger

Nu har Eriksson igen bytt jobb mot studier vid Svenska handelshögskolan i Vasa, vilket borde underlätta idrottandet med tanke på nästa säsong.

Sverigekampen var trots den klena insatsen det perfekta stället att sätta punkt för en miserabel sommar.

– Det är väl det här som fått mig att hålla igång. Jag skulle nog många gånger ha varit beredd att avsluta säsongen. Men fastän jag kämpat igenom träningar som knappt kan räknas som träningar, så fanns hela tiden viljan att avsluta här på Finnkampen.