Hoppa till huvudinnehåll

80 procent av helsingforsarna kremeras – men i kolumbariet är det fullt

Mikael Wilén poserar framför ett grönt träd.
Mikael Wilén leder Krematoriestiftelsen. Mikael Wilén poserar framför ett grönt träd. Bild: Yle / Ted Urho krematorier,Kremering,vd för krematoriestiftelsen r.s.

Över hälften av finländarna och majoriteten av helsingforsarna väljer att låta sig kremeras. Men alltid har det inte varit så, berättar Krematoriestiftelsens VD Mikael Wilén.

1. Från tanke till handling tog över 30 år

Krematoriekapellet i Sandudd i Helsingfors är Finlands äldsta krematorium, byggt år 1926. Tanken på ett krematorium föddes mycket tidigare, år 1889.

- Då stiftelsens föregångare Likbränningsföreningen grundades stötte den på patrull både från kyrkan och staten. I storfurstendömet tyckte man överlag inte på den tiden om att folk organiserade sig och kyrkan var inte heller särdeles intresserad av den här formen av begravning, säger Wilén.

Sandudds begravningsplats
Fullt på begravningsplatsen ledde till att vetenskapsmän började förespråka kremering. Sandudds begravningsplats Bild: YLE/Fred Wilén december

Han tillägger att kremation som begravningsform inte var något nytt i Finland, det visar fornfynd. Men då kristendomen kom till Finland föll metoden i glömska.

2. Staden kommer tillmötes

Men på annat håll i Europa fortsatte diskussionen och den nådde även Finland. Bland annat lyfte läkare och vetenskapsmän upp metoden som hygienisk och ekonomisk: på storstädernas begravningsplatser började det vara ont om utrymme för kistbegravning.

- Med hjälp av några privata testamentatorer, en donation på en miljon mark och en arrendetomt av staden kunde den första kremationen i modern historia genomföras den 24 mars år 1926, berättar Wilén.

Karelarnas minnesmärke på Sandudd
Sandudds begravningsplats i vinterskrud. Karelarnas minnesmärke på Sandudd Bild: Yle/Anna Savonius karelarnas minnesplats

Trots att kremering blev vanligare krävdes det ända fram till slutet av 1970-talet en aktiv handling av den som vill bli kremerad.

- Man skulle anmäla sin önskan till länsmanskansli och underteckna ett intyg på att man verkligen vill bli kremerad och det skickades sedan till församlingen, berättar Wilén.

3. Fullt på hyllan

Den som rört sig på Sandudds begravningsplats har kanske vid en av utgångarna märkt att det finns ett kolumbarium, en byggnad där man kan förvara urnor.

Men där är det lapp på luckan.

- Beklagligtvis är samtliga platser sålda för all evig tid. De äldsta urnorna härstammar från 1926 och de tillhör en massa olika Helsingforssläkter.

I storfurstendömet tyckte man överlag inte på den tiden om att folk organiserade sig och kyrkan var inte heller särdeles intresserad av den här formen av begravning.

Helt fullt är det inte.

- Det finns vissa släkter som ännu har plats kvar och fortsättningsvis placerar sina urnor där.

Fem snabba fakta om kremering

1. Proteser och guldtänder, som inte brinner, tas till vara efter kremationen och återvinns. Medlen från återvinning ges till välgörande ändamål, år 2016 var summan nästan 60 000 euro.

2. Sedan 2003 är det inte längre tillåtet att förvara askan efter en kremering i hemmet.

3. Brännkammaren hettas upp före kistan förs in. Kistan självantänds och vidrör inte lågorna. Vid behov kan temperaturen höjas genom att starta brännaren.

4. Enligt en gammal myt kan det hända att den döde reser upp sig i sittande ställning i ugnen, men det stämmer inte.

5. I Japan kremeras 100 (99,97) procent av de avlidna.

Källa: Historiken Eldjälar, Krematoriestiftelsen 1889-2017, Nicolas von Kraemer.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen