Hoppa till huvudinnehåll

Efedrinmysteriet som förstörde hemmafesten i hockey-VM 1974 – gåtan om Stig Wetzell

Efter fyra raka fjärde platser skulle Finlands första VM-medalj bärgas på hemmais i april 1974. Laget som hade sammansvetsats under början av 1970-talet bestod av den första toppgenerationen inom vår ishockey. Väl i rinken visade sig Lejonen vara goda för medalj. Tyvärr upplöstes den i en deciliter urin.

Med åren och årtionden har var och en som följer med idrott tvingats bli allt mer cynisk då det gäller ”felaktiga” positiva dopningsprov och anklagelser.

Efter att ha hört idrottare efter idrottare med stora – ofta tårfyllda – ögon förkunna sitt totala ovetande och oskuld, är det i dag lätt att dra på smilbanden inför de ofta otroligt fantasifulla förklaringarna. Nästan i regel har de ju visat sig vara varken mer eller mindre än medvetna lögner.

Vi har bland annat fått höra om gårdskarlens träkopp, om dopningsämnen som ”någon” tejpat fast under instrumentbrädan på en hyrbil och om fokuserade landslagsidrottare som passivt låter sig bli injicerade med en substans vars innehåll de inte känner till.

Och så finns såklart det för evigt outredda fallet med efedrinet som hamnade i Lejonmålvakten Stig Wetzells dopningsprov på långfredagen 1974.

I just fallet Wetzell är det dock faktiskt lätt att tro på att den fällda idrottaren inte hade eller har en aning om hur han fått en minimal mängd av den förbjudna stimulantian i sig.

Dessutom är det inte den forna HIFK-ikonens fel att djungeltrumman fylldes av spekulationer om att efedrinet härstammade från bananer (det hade krävts att ”Stigu” frossat i torkade sådana – oskalade), salmiaktuggummi eller en tumör i binjuren.

Själv har han aldrig ens försökt komma med någon förklaring – bara förvåningens finger i häpnadens mun.

Från nationalhjälte till förrädare på nolltid

Det som hände den 12 april 1974 var att Lejonen i hemma-VM, med Stig Wetzell och Lasse Oksanen som största hjältar, slog världsmästarna från 1972, Tjeckoslovakien.

Och inte bara slog Nedomansky & co, utan bjöd på en siffermässig utklassning. 5–2 inför publiken på en fullpackad Helsingfors ishall. Detta efter att tjeckerna i sin föregående match besegrat Sovjet med närmast overkliga 7–2.

Oksanen noterade poängen 2+1 och Wetzell räddade 54 av 56 skott. Det ger räddningsprocenten 96,4 mot många av den tidens vassaste målskyttar i hockeyvärlden.

HIFK-målvakten, som några veckor tidigare vunnit FM-guld med samma ishall som hemmaarena, hann precis bli upphöjd till nationalhjälte innan den isande nyhetsbomben slog ner: Stig Wetzell dopad – Finland tappar poängen från segern.

Finland var länge chanslöst mot hockeyjättarna. Bilden från en match mot Sovjetunionen i VM i Stockholm 1970.

Dopningsnyheten hann inte med i lördagens tidningar och det var TV-nyheternas ankare Heimo Tauriainen som levererade kallduschen till det finländska folket på lördagskvällen.

Det var inte bara runt ett eller två finländska påskbord som Wetzell dömdes och korsfästes under helgen.

I och med att det var påsk så utkom dagstidningarna följande gång först på tisdagen. Det här bidrog till att teorierna och anklagelserna formades från mun till mun och tog de mest fantasifulla former.

Lynchningsrubrikerna uteblev

När morgontidningarna sedan äntligen damp ner genom postluckan tisdagen den 15 april så hade sportjournalisterna hunnit ta sig samman och fundera en smula.

Lynchningsmentaliteten mot Wetzell lyste med sin frånvaro i rubrikerna och artiklarna. Den allmänna attityden i media var att han fått i sig efedrinet omedvetet. Landslagsläkaren Pekka Alanen var den som de flesta villa ha en förklaring av och som många riktade sitt anklagande finger mot.

Alanen är också den som presschefen för hemma-VM 1974, den finländska ishockeyns grand old man Göran Stubb, ännu 43 år senare för Yle Sporten utpekar som skyldig i fallet Wetzell.

Presschefen Stubb satt då det begav sig mitt i smeten, som den som alla medier bombarderade med frågorna hur, var och när. Stubb fick också det tvivelaktiga nöjet att tolka en förkrossad Wetzells svar till engelska och leda presskonferensen som ordnades efter det positiva testresultatet.

Tre Kronor betedde sig helt annorlunda

Redan under andra dagen av VM gav Tre Kronor-centern Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson ett dopningsprov som innehöll samma ämne som Wetzells prov sex dagar senare: Efedrin.

Sveriges 4–1-seger över Polen förvandlades till 0–5-förlust och den kommande Winnipeg Jets- och New York Rangers-stjärnan stängdes av från turneringen.

Där tar likhetstecknen slut mellan fallen Ulf Nilsson och Stig Wetzell.

Bilder från Finlands seger över Tjeckoslovakien:

Genast då den svenska VM-truppen fick budet om att Nilsson testat positivt för efedrin steg Tre Kronors läkare Nils Rehn fram och tog på sig ansvaret.

Han hävdade att han i misstag gett fel hostmedicin till ”Lill-Pröjsarn” (för den som undrar så var namnförebilden Gösta ”Pröjsarn” Nilsson – fotbollsforward i AIK under 1940- och -50-talen). Därmed undvek Ulf Nilsson vidare sanktioner efter VM samt den uppsjö av anklagelser och obesvarade frågor som förpestade Wetzells liv och rykte långt in i framtiden.

Dessutom verkar det helt trovärdigt att en läkare under en epok då dopningskontrollen endast var i sin begynnelse, faktiskt begått ett sådant misstag. Världsmästerskapen 1974 var den andra VM-turneringen där dopningstester genomfördes.

Bland andra Lejonens ytter i första kedjan, Esa Peltonen, har senare berättat i till exempel boken Leijonien tarina att proceduren genomfördes så amatörmässigt och okontrollerat att den som hade velat fuska inte hade haft några som helst problem.

”Alanen borde ha gjort som Tre Kronors läkare och tagit sitt ansvar”

Stubb är mycket tydlig med att ifall Lejonläkaren Pekka Alanen tagit motsvarande initiativ som Nils Rehn, så hade Wetzell precis som Nilsson undvikit alla fortsatta obehagligheter.

Wetzell var dessutom lindrigt flunsig och Alanen själv berättade att han gav målvakten medicin på skärtorsdagskvällen. Han fick både antibiotika och lugnande medicin för att möjliggöra en god nattsömn inför den viktiga matchen mot Tjeckoslovakien.

Alanen har alltid orubbligt försäkrat att han hade kollat att medicinerna som han gav var tillåtna. Wetzell å sin sida har lika entydigt försäkrat att han inte satt i sig någon sådan medicin som inte kom från Alanens läkarväska.

Om man inte tror på konspirationsteorier om tredje parter och sabotage så förefaller det som om antingen Pekka Alanen eller Stig Wetzell aldrig berättat sanningen.

Stig Wetzell är en helyllekille, som varken skulle ha dopat sig medvetet eller hållit inne med sanningen om han känt till den.― Göran Stubb

HIFK:s ishockeyverksamhets långvariga chef (1961-1975) Göran Stubb var förutom presschef för VM 1974 även följande hemma-VM:s generalsekreterare 1982. Han jobbade också som ishockeyförbundets verksamhetsledare 1977-84.

Stubbs åsikt nu – drygt fyra årtionden efter skandalen – om vem som talar sanning lämnar inget utrymme för tolkning.

– Stig Wetzell är en helyllekille, som varken skulle ha dopat sig medvetet eller hållit inne med sanningen om han känt till den. Pekka Alanen borde ha tagit sitt ansvar, säger Stubb.

Å andra sidan så testade Alanen Wetzell på nytt två gånger, natten mot den 14 april och på nytt följande morgon. Nu tillsammans med hela laget, som frivilligt ställde upp på morgonen samma dag som Lejonen skulle möta DDR.

Wetzells nattliga test var negativt, men morgonens åter positivt. Alla övriga spelares tester var negativa. I Leijonien tarina försäkrar Alanen att han var och är totalt ovetande om hur det var möjligt.

Laget stod vid Wetzells sida hela vägen

Den ursprungliga förstamålvakten i VM, Tapparakeepern Antti Leppänen, skadade sig i matchen mot Sverige två dagar före Tjeckoslovakienmötet. Då kallades reserven Jorma Valtonen in som lagets andra målvakt.

När Wetzell stängdes av krävde hela laget, med chefstränaren Kalevi Numminen i spetsen, att Wetzell stannar kvar och tränar med laget turneringen ut – som en fullvärdig medlem av Lejonen. Laget var övertygat om Wetzells oskuld och valde att spela hela den andra halvan av turneringen med Valtonen som lagets enda målvakt.

Man fick bara ha två registrerade målvakter och då ”Stigu” stannade med laget, så hade en utespelare tvingats hoppa in mellan stolparna om Valtonen skadats under en match. Beslutet betydde i praktiken att en utespelare i varje match fick klä på sig målvaktsutrustningen och axla rollen som andrakeeper i avbytarbåset.

Det blev TPS-centern Seppo Repo och HIFK-yttern Harri Linnonmaa som fick turas om att sitta på bänken i målvaktsutrustning under resten av VM-turneringen.

Landslagslotsen Kalevi Numminen, här bakom Tapparas bänk på 1970-talet, trodde och tror på sin målvakt.

Lagets chefstränare Kalevi Numminen berättar i boken Leijonien tarina att han då var och i dag fortfarande är fullständigt övertygad om att Wetzell var oskyldig.

Faktum är inte en endaste av VM-laget 1974 någonsin uttalat annat än fullkomligt förtroende för Stig Wetzells oskuld. Och då är det ändå fråga om spelare från en epok då det på riktigt fanns spänningar mellan spelarna från de olika hockeystäderna i Finland.

Förbundets starka man ville ha en syndabock

Alla var ändå inte lika pigga på att stå förenade. Enligt tränarlegenden Numminen fick han en direkt order om att hitta en skyldig av ishockeyförbundets främsta maktutövare Esko Paltanen. Inte alltså nödvändigtvis den skyldige utan någon som man kunde placera hundhuvudet på. Det gällde att rädda förbundets och landslagets rykte.

Paltanen satt i turneringens direktorat och var ishockeyförbundets före detta verksamhetsledare samt dåvarande styrelsemedlem. I praktiken var det hans vilja som både förbundets dåvarande verksamhetsledare Heimo Huotari och ordförande Harry Lindblad följde.

Numminen och spelarna vägrade ändå att offra Wetzell, som de alla såg som totalt oskyldig. Istället satte sig lagets kaptener ner med Paltanen bara några timmar före matchen mot DDR måndagen den 14 april.

Laget krävde med kaptenernas munnar att stipendierna, eller de så kallade poängpengarna, som man kommit överens om före VM skulle betalas ut enligt en serietabell där Finland-Tjeckoslovakien-matchens slutresultat var 5–2 i finsk favör.

Vidare krävde kaptenerna enligt backen Juha Rantasila att Wetzell skulle få samma summa som de övriga spelarna. Paltanen gick med långa tänder med på förslaget efter att kaptenerna med första centern Veli-Pekka Ketola spetsen meddelade att laget i annat fall avbryter turneringen och åker hem.

Spelarna fick som de ville – den första Tjeckoslovakienmatchen räknades med i stipendierna som en seger.

Förutom att förbundet när det kom till kritan inte betalade Stig Wetzell en penni.

Bilder från presskonferensen efter Wetzells positiva dopningsprov:

Istället delade Finlands ishockeyförbund en månad efter VM ut – totalt frivilligt och av eget initiativ – ett internationellt spelförbud för säsongen 1974-75 till Wetzell. I Sverige var det aldrig fråga om att Ulf Nilsson skulle ha bestraffats.

Först 29 år senare, i september 2003, beslöt förbundet att Wetzell skulle få samma summa som alla de övriga i laget – med en inberäknad förseningsränta. Några månader senare utnämndes ”Stigu” till Finlands ishockeylejon nummer 145.

Stig Wetzell ville aldrig mera spela i landslaget, trots att han blev ombedd. Karriären fortsatt i HIFK till slutet av säsongen 1982-83, då Wetzell vann sitt tredje FM-guld som burväktare för Nordenskiöldsgatans kungar.

– Jag vet med hundraprocentig säkerhet att jag inte gjort något fel. Det lämnar en jäkla bitter eftersmak på hela min karriär. En del människor ser mig fortfarande som skyldig och det harmar mig väldigt mycket. Jag har burit ett kors på ryggen i 40 år. Det kommer jag aldrig över, sade Wetzell till Yle Urheilu på sin 70-årsdag för ett par år sedan.

Om, om och om...

Ett ”träbrons” kallas fjärde placeringen i VM 1974 inom Finlands hockeykretsar. Men hur skulle Lejonen ha placerat sig med ett annorlunda händelseförlopp?

Den officiella slutställningen:

1. Sovjetunionen 18 poäng
2. Tjeckoslovakien 14 poäng
3. Sverige 11 poäng
4. Finland 10 poäng

Slutställningen utan positiva dopningstester:

1. Sovjetunionen 18 poäng
2. Sverige 13 poäng
3. Finland 12 poäng
4. Tjeckoslovakien 12 poäng
Lejonen placerar sig före tjeckerna på basen av inbördes matcher.

Slutställningen ifall bara Ulf Nilsson hade testat positivt:

1. Sovjetunionen 18 poäng
2. Finland 12 poäng
3. Tjeckoslovakien 12 poäng
4. Sverige 11 poäng
Lejonen placerar sig före tjeckerna på basen av inbördes matcher.

Finlands matcher i ishockey-VM 1974:

FIN-DDR 7-3, FIN-SOV 1-7, FIN-POL 2-2, FIN-SWE 3-3, FIN-CZE 0-5 (5-2), FIN-DDR 7-1, FIN-SOV 1-6, FIN-POL 6-2, FIN-SWE 2-6, FIN-CZE 5-4.

Bilder från matchen mellan Tjeckoslovakien och Sovjetunionen:

Finlands lag i VM 1974:

Målvakter: Antti Leppänen, Stig Wetzell, Jorma Valtonen.
Backar: Juha Rantasila, Heikki Riihiranta, Timo Saari, Jouko Öystilä, Seppo Lindström, Pekka Marjamäki, Seppo Suoraniemi, Pekka Rautakallio.
Forwarder: Veli-Pekka Ketola, Harri Linnonmaa, Henry Leppä, Lasse Oksanen, Jukka Alkula, Esa Peltonen, Matti Murto, Jorma Peltonen, Juhani Tamminen, Seppo Ahokainen, Timo Sutinen, Seppo Repo.
Tränare: Kalevi Numminen, Raimo Määttänen.

Stig Wetzells dopningsmysterium i ishockey-VM 1974 kommer in på placering 96 i Yle Sportens ranking över Finlands hundra största idrottsögonblick. Se hela listan här!

Läs mera:

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

För att hedra 100-åriga Finland rankar Yle Sporten nationens hundra största idrottsögonblick. Nedräkningen pågår fram till självständighetsdagen då den slutliga vinnaren koras.

Källor: Intervju med Göran Stubb: juli 2017, Ari Mennander & Pasi Mennander: Leijonien tarina (Gummerus Kirjapaino Oy, 2003), Risto Pakarinen: Miehet Rautaa – mitalit puuta (Leijonat, nr 2/2011), Yle: Elävä Arkisto, IIHF.com, Jääkiekkoleijonat: Suomen jääkiekkomuseo.