Hoppa till huvudinnehåll

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen.
Finländska idrottsögonblick: Matti Nykänen, Marja-Liisa Hämäläinen, Tommi Mäkinen, Tiina Lillak, hockeylejonen och Jari Litmanen. Bild: All Over Press / Yle Finlands 100 största idrottsögonblick

För att hedra 100-åriga Finland rankar Yle Sporten nationens hundra största idrottsögonblick. Nedräkningen pågår fram till självständighetsdagen då den slutliga vinnaren koras.

Höga toppar och djupa dalar. Guld och bejublade segrar, svidande förluster och skandaler.

Idrottsnationen Finlands historia innehåller många minnesvärda händelser. Jubileumsåret till ära listar Yle Sporten de hundra största idrottsögonblicken genom tiderna.

– Det är en synnerligen inofficiell lista, men det är vår syn på det hela. Och också hos oss har diskussionerna ibland gått vilda. Vi hoppas att folk tar del av listan och har åsikter, att den väcker intresse och diskussion, säger Yle Sportens chef Johan Portin.

Vinnaren klarnar 6.12

I listan nedan följer korta beskrivningar på respektive händelse. Vi gör även djupdykningar på ett tjugotal ögonblick mellan placeringarna 11 och 100, och därtill hela topp-10.

Listan nedan uppdateras två gånger i veckan. Varje måndag och torsdag fram till början av november publiceras fem nya ögonblick.

Den 6 november har vi kommit fram till de tio främsta och då avslöjas en placering per måndag och torsdag. Topp-3, däribland den slutliga vinnaren, klarnar på Finlands självständighetsdag den 6 december.

Finlands 100 största idrottsögonblick:

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

100. Kimi Räikkönen världsmästare efter dramatik och protest
Efter en fantastisk finish och alla tiders jämnaste tätstrid koras Kimi Räikkönen till formel 1-kung säsongen 2007. Räikkönen ligger som mest 26 poäng bakom VM-ledaren och inför det sista GP:t i Brasilien toppar Lewis Hamilton sammandraget fyra poäng före Fernando Alonso och sju före Räikkönen. Tekniska bekymmer gör att Hamilton endast slutar sjua, medan Räikkönen vinner och Alonso är trea. McLaren-stallet lämnar dock in en protest med anledning av bensintemperaturen hos bilarna från fjärde till sjätte plats. Protesten förkastas, Kimi Räikkönen tar hem VM-titeln med en poängs marginal till McLaren-duon – och blir Finlands tredje F1-världsmästare. [Yles arkiv: Kimi Räikkönens och stallets stämningar efter VM-titeln]

99. Mystiska Mr. Ye – mutspelsskandalerna når den inhemska fotbollen
Den 7 juli 2005 slår den första stora mutspelsskandalen ner inom fotbollen Finland. Allianssi förlorar med 0-8 mot Haka i herrligan. I uppställningen har Allianssi sex spelare som strax innan anslutit från den belgiska andradivisionen. Bakgrunden är ett ägarbyte där den mystiska kinesen Ye Zhehun räddat den krisande Vandaklubben och bytt ut bland annat vd och chefstränare. Polisen kan inte fastställa fusk, men vd:n Olivier Suray medger senare att en av Allianssis matcher var fixad. Under senare år har singaporianen Wilson Raj Perumal varit huvudboven i spelskandaler kring i första hand RoPS-spelare.

Heikki Sorsa med irokesen, OS 2002.
Heikki Sorsa med den berömda irokesen under vinter-OS 2002. Heikki Sorsa med irokesen, OS 2002. Bild: All Over Press Heikki Sorsa

98. Irokesen charmar – Heikki Sorsa gestaltar nytt Idrottsfinland
Över en natt blir Heikki Sorsa ansiktet för en ny idrottargeneration i Finland. Snowboardåkaren vinner halfpipekvalet i OS i Salt Lake City 2002 – och gör det med en präktig irokesfrisyr. Förutom med sina häpnadsväckande tricks charmar Sorsa hemmapubliken med sin avslappnade attityd. Han livnär sig mer eller mindre på hamburgare och godis i OS-byn och bryr sig inte om medaljer och segrar – det viktigaste är att njuta och ha roligt. Han vinner inte heller, det blir bara en sjundeplats i finalen, men Heikki Sorsa har redan hunnit förvandlas till frontfigur för den blåvita brädhajpen.

97. ”Monsieur Magic” blir Finlands första proffsspelare i fotboll
Aulis Rytkönen banar väg för finländska fotbollsspelare ut i Europa då han 1952 flyttar till franska Toulouse. Där stannar han kvar decenniet ut och tar klivet in bland klubbikonerna. Tidigare i år röstades ”Monsieur Magic” in i Toulouses alla tiders stjärnlag. Efter spelarkarriären fungerar han i flera årtionden som tränare på såväl herr- som damsidan i Finland. ”Han var en förebild och som den första finländaren utomlands en banbrytare för alla efter honom”, säger Jari Litmanen, som beskriver Rytkönen som en av de viktigaste personerna i Finlands fotbollshistoria, till Ilta-Sanomat då ikonen våren 2004 går bort i en ålder av 85 år. [Yles arkiv: Aulis Rytkönen berättar om sin karriär]

96. Stig Wetzells dopningsmysterium förstör medaljfesten i hemma-VM
Våren 1974 är Finland efter en heroisk seger över jätten Tjeckoslovakien på väg mot nationens första VM-medalj i ishockey. Dessutom framför hemmapublik i Helsingfors. Men sedan kommer nyheten som grusar allt. Målvakten Stig Wetzell har testat positivt för dopning och Finland tappar poängen – och till slut även medaljen. Dopningshärvan är fortfarande en gåta. Var det bananer eller kanske tuggummi? Många pekar finger på lagets läkare. Läs mycket mer om fallet Stig Wetzell här.

Stig Wetzell, 1974.
Många frågetecken kring Stig Wetzells dopningsfall. Stig Wetzell, 1974. Bild: Pressfoto Stig Wetzell

95. Olli Mäki boxas VM-titelmatch framför rekordpublik i Helsingfors
Olli Mäki är den enda finländska boxaren som korats till Europamästare i såväl amatör- som proffsringen. Han vinner EM-guld 1959 men deltar av politiska orsaker inte i OS följande år. Orsaken är att han representerar AIF-föreningen Kokkolan Jymy. I stället växlar Mäki över till proffs och 17.8.1962 blir han den första finländaren i en VM-titelfajt. I det största boxningsevenemanget i Finlands historia, framför nästan 24 000 åskådare på Olympiastadion i Helsingfors, förlorar Mäki mot den rutinerade amerikanen Davey Moore i en för honom ofördelaktigt låg viktklass (57 kg). Ett par år senare vinner och försvarar Mäki EM-bältet i 63,5-kilosklassen 1964. Filmen Hymyilevä mies, som handlar om matchen mot Moore, vinner pris på Cannes filmfestival 2016. [Yles arkiv: Bilder från den historiska titelmatchen]

94. Trots ”sveket” från landsmannen – Veikko Kankkonen först med dubbla OS-medaljer
Efter normalbacksguldet i OS i Innsbruck 1964 har Veikko Kankkonen i den stora backen chans att som första finländare ta två backhoppningsmedaljer i samma OS. Den chansen tar han – men silvret kunde varit guldfärgat. Kankkonen tappar balansen i sitt andra hopp. Tre av poängdomarna anser att han inte rör vid marken (18-18,5 poäng), en att han faller (9). Den femte, Hannu Koskivuori, landar däremellan (15) vilket betyder att Kankkonen slutar tvåa. Finska folket skyller det missade guldet på Koskivuori, men Kankkonen vägrar lägga skulden på sin landsman. ”Handen tog i marken, jag kände det. Jag accepterade poängen”, sade Kankkonen till Maaseudun tulevaisuus i vintras. [Yles arkiv: Veikko Kankkonens bragd i Innsbruck]

93. Tapio Rautavaara vinner OS-guld i spjut och blir nationalhjälte på flera fronter
Tapio Rautavaara hör till de mest älskade personligheterna i Finlands historia – men långt ifrån enbart för sina idrottsliga bedrifter. Som i och för sig är imponerande. Rautavaara vinner OS-guld i spjutkastning i London 1948, fastän han innan upplevs för gammal som 33-årig krigsveteran. Efter spjutkarriären börjar Rautavaara med bågskytte. Endast fyra år efter att han köpt sina första pilar vinner han VM-silver i lagtävling 1955 och följer upp med guld 1958. Rautavaara är ändå mest känd som underhållare. Han medverkar i 22 filmer och hör framför allt som sångare till tidens populäraste artister i landet. [Yles arkiv: Tapio Rautavaara minns tillbaka på sin idrottskarriär]

Marko Asell kastar Feliberto Ascuy Aguilera i OS-finalen 1996.
Marko Asell med det omtalade kastet. Marko Asell kastar Feliberto Ascuy Aguilera i OS-finalen 1996. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Marko Asell

92. Brottningsdrama – Marko Asell blir bortdömd i OS-finalen i Atlanta
Hela brottningsarenan i Atlanta och alla i hemmasofforna i Finland är säkra: Marko Asell har nyss i praktiken säkrat OS-guldet. Men domarna tilldelar endast en poäng för lyftet som skickar motståndaren Filiberto Ascuy på en luftfärd. Finlands protest går inte igenom, kubanen vinner finalen med siffrorna 3–2 och publiken buar. ”Jag har hört att IOK:s ordförande satt på läktaren. Det hade varit dålig PR för grenen om domslutet hade ändrats”, sade Asell, som fick höra att han överhuvudtaget får brottas i Atlanta först ett par veckor före OS, till Iltalehti i fjol. [Yles arkiv: Marko Asell tar OS-silver i Atlanta]

91. Från EM-spyor till VM-guld – Valentin Kononen stirrar ner sin motståndare
Det har kallats för ”dödens blick”. Stunden då Valentin Kononen når Zhao Yongsheng, som leder 50 kilometer gång i VM i Göteborg 1995, och stirrar på honom med självsäker min. Stunden senare kollapsar kinesen och Kononen tar ett ohotat guld. Ett år tidigare var Kononen den som stapplade fram på gränsen av sitt medvetande. Framför hemmapubliken i EM i Helsingfors spyr han ut allting som finns i magsäcken, men kämpar sig i mål som sjua innan han faller ihop. ”Jag noterade det knappt under själva loppet”, berättar Kononen nu om den laddade Göteborgsblicken i Yle Sportens intervju (i artikeln även videoklipp från Kononens mest minnesvärda tävlingar).

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Finlands spelare efter OS-finalen 2006.
Deppiga blåvita miner efter förlorad OS-final i Turin 2006. Finlands spelare efter OS-finalen 2006. Bild: All Over Press Finlands herrlandslag i ishockey

90. Tårarna efter OS-finalförlusten i Turin – efter en makalös lejonturnering
”Laget kämpade till slut, det kan vi vara stolta över.” Teppo Numminen gör sitt bästa för att hålla tillbaka tårarna efter sitt landslagsavsked, men lyckas inte. En fantastisk turnering av Finland i OS i Turin 2006 slutar med en bitter finalförlust mot Sverige. Saku Koivus klubba går av i tekningen och Nicklas Lidström slår in 3–2-segermålet bakom turneringens bästa spelare Antero Niittymäki i början av den tredje perioden. Hela NHL-eliten finns på plats och Finland är för första gången framme i OS-final. Turneringen hör till de bästa inom finländsk hockeyhistoria – och semifinalen mot Ryssland till de enskilt bästa matcherna. Lejonen besegrar stjärnspäckade Ryssland med 4–0, men kommer inte upp på samma nivå i finalen. [Yles arkiv: Klipp från finalen och semifinalen samt torgmottagandet efteråt]

89. Sami Laakkonens konststycke ger Finland första VM-guldet i bandy
Sovjetunionen har kammat hem de elva första VM-gulden, de tolv följande delar ryssarna på med Sverige. Men 2004 besegrar den eviga bandylillebrodern Finland alla. Inför nästan tiotusen åskådare i Västerås vinner Finland finalen över hemmanationen Sverige efter förlängning. Måltjuven Sami Laakkonen tar emot målvakten Timo Oksanens långa utkast och slår in segermålet till 5-4 – och den blåvita guldfesten kan börja. I gruppspelet slår de favorittippade svenskarna de slutliga mästarna med 7-1, medan Finland i semifinalen – likaså efter förlängning – för första gången i historien besegrar Ryssland. Efter guldet är Finlands VM-saldo två silver, sex brons och fem fjärdeplatser. [Yles arkiv: Stämningar från guldfesten och hemkomsten]

88. Kyra Kyrklund tar ensam ridsportsmedalj med drömhästen
Kyra Kyrklund är Finlands alla tiders ryttare och har deltagit i sex OS, delat mest av finländare i sommarsammanhang med skytten Juha Hirvi. Hon kvalar dessutom in till ytterligare två men är tvungen att lämna sent återbud på grund av hästens hälsoproblem. Två femteplatser i OS i all ära – Kyrklunds allra största merit är VM-silvret i dressyr i Stockholm 1990. Detta är fortfarande Finlands enda ridsportsmedalj på OS- eller VM-nivå. Den historiska medaljen kommer med hingsten Matador – hennes drömhäst. ”Matador är fortfarande min måttstock på känslan för när samarbetet och kommunikationen med en häst är som bäst”, berättar hon nu till Yle Sporten (i artikeln också arkivgodbitar och mycket mer om Kyrklunds enorma livsverk inom hästsporten).

Seppo Räty, VM 1995.
Seppo Räty vann sex stortävlingsmedaljer i spjutkastning. Seppo Räty, VM 1995. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Seppo Räty

87. Spjutprofilen Seppo Räty – färggrann citatmaskin och stortävlingskastare av rang
En fantastisk tävlingsmänniska som åtminstone många yngre i dag kanske främst känner till tack vare säregna citat. ”Saksa on paska maa”, konstaterar Seppo Räty efter kvalsortin i EM i Stuttgart 1993. Av de tio övriga mästerskapsframträdandena slutar sex på prispallen. Räty blir i Atlanta 1996 den tredje finländska friidrottaren att ta olympisk medalj i tre OS på raken. Han följer upp bronset i Seoul 1988 och silvret i Barcelona 1992 med en ny tredjeplats. Höjdpunkten kommer i VM i Rom 1987 då han i den sista omgången klämmer till med guldbågen 83,54. ”Jag gav allt och för en gångs skull lyckades det lite ditåt”, säger Räty efteråt. Rösta på ditt favoritcitat här! [Yles arkiv: Seppo Räty blir världsmästare i Rom]

86. Markku Uusipaavalniemi skapar curlingfeber med OS-succén i Turin
Inte ens inbitna idrottsvänner i Finland vet särskilt mycket om Markku Uusipaavalniemi före februari 2006. Men ett par magiska veckor i Turin ändrar på allting. Plötsligt är han ”Uusis” eller ”M15” med folket – och curling ligger på allas läppar. Kapten Uusipaavalniemi leder Finlands lag obesegrat genom OS-gruppspelet och till en tajt semifinalseger över Storbritannien, som Uusipaavalniemi avgör med en enastående sista sten. I finalen visar sig sedan Kanada vara klart bättre – men succén är redan ett faktum. ”Man försökte riva mig åt alla håll, det var alla möjliga tv-program och annat man borde ha medverkat i”, sade Uusipaavalniemi i fjol till MTV om hajpen han skapade.

Jarkko Nieminen firar ATP-seger i Sydney 2012.
Jarkko Nieminen firar sin andra ATP-turneringsseger i Sydney 2012. Jarkko Nieminen firar ATP-seger i Sydney 2012. Bild: All Over Press Jarkko Nieminen

85. Jarkko Nieminen når kvartsfinal i Wimbledon och klättrar upp på alla tiders tennisplacering
”Hela hans karriär är en fenomenal prestation, det är helt otroligt att han kunnat hålla på så här länge. Han är en bibel för finsk tennis.” Så sammanfattar Jarkko Nieminens tidigare tränare Henrik Johansén betydelsen av Finlands genom tiderna bästa tennisspelare då det 2015 blivit dags att lägga av. Nieminen gör en lång karriär i och i närheten av världstoppen, och är som högst rankad trettonde i världen. Detta sker strax efter kvartsfinalplatsen i Wimbledon 2006. Lika långt når han även i två av de övriga grand slam-turneringarna. Nieminen är fortfarande den enda finländaren som vunnit en ATP-turnering i singel.

84. Eero Mäntyranta koras till Mr. Seefeld efter storslammet i Innsbruck-OS
Eero Mäntyranta hör till alla tiders mest framgångsrika finländska längdåkare. Han deltar i fyra OS och erövrar sammanlagt tolv mästerskapsmedaljer – varav tre kommer i OS i Innsbruck 1964. Skidtävlingarna arrangeras i Seefeld, där Mäntyranta vinner två guld och därtill som ankare för in Finland på andra plats i stafetten, efter guldet fyra år tidigare. Mäntyranta blir senare den första finländska idrottaren att åka fast för dopning. Han har redan avslutat karriären efter ytterligare tre OS-medaljer i Grenoble 1968 men gör överraskande comeback inför Sapporo 1972. Under OS-uttagningarna testar han positivt för amfetamin, vilket mörkläggs tills efter tävlingarna. Mäntyranta bedyrar sin oskuld livet ut. Och smeknamnet Mr. Seefeld? Jo, Mäntyranta kröns faktiskt bokstavligen i samband med OS 1964. [Yles arkiv: Eero Mäntyranta berättar om kröningen till Mr. Seefeld]

83. Historisk OS-plats – basketlandslaget banbrytande olympiskt lag
Inför de olympiska spelen i Tokyo 1964 gör Finlands basketlandslag något som inget finländskt bollsportslag klarat av varken före eller efter – tar sig till sommar-OS via kval. Kalevi Tuominen lotsar sitt landslag till sex raka segrar i OS-kvalet. Den sista kommer tack vare ursinniga sista minuter mot Bulgarien, som Finland aldrig tidigare slagit. I Tokyo slutar Finland på elfte plats av sexton lag. ”Banbrytare behövs. I somras gjorde vi på vårt sätt idrottshistoria (Finland för första gången med i VM), men vetskapen om vad 60-talets stjärnor åstadkom hjälpte oss”, sade den nuvarande landslagstränaren Henrik Dettmann på Tokyobravadens 50-årsjubileum hösten 2014. Mitt i firandet av OS-platsen hissas en spelare upp i flaggstången – läs mycket mer om det historiska basketgänget här!

Gunnar Bärlund, 1930.
Gunnar Bärlund var en storstjärna på sin tid. Gunnar Bärlund, 1930. Bild: Yles arkiv Gunnar Bärlund

82. 1930-talets superstjärna: Gunnar ”GeeBee” Bärlund når proffsboxningens mecka
Under 1930-talet hör Gunnar Bärlund till världens bästa tungviktare och han rankas som högst trea i världen. Helsingforssonen är Finlands första proffsboxare och får 1938 göra två historiska framträdanden i boxningsvärldens mecka Madison Square Garden i New York. Amatöreuropamästaren blir ett mosat ögonbryn från att stiga upp i VM-titelringen med Joe Louis. ”Ingen idrottare har varit lika populär i Finland som GeeBee på toppen av sin karriär”, beskriver Yle Sportens Anders Nordenswan boxningslegendaren i sin gedigna genomgång av Gunnar Bärlunds liv.

81. Enda hemmaguldet i skidskytte: Heikki Ikola fullbordar karriären i Lahtis-VM
Han ska inte egentligen längre ha några chanser att hävda sig. I hemma-VM i Lahtis 1981 tror många att de yngre redan sprungit ifrån Heikki Ikola, som bland annat erövrat tre VM-guld och tre OS-silver under 1970-talet. Men Finlands genom tiderna mest framgångsrika skidskytt visar att han fortfarande kan. För första gången i sin långa mästerskapskarriär skjuter Ikola rent och tar ett överlägset guld på 20 kilometer före DDR-favoriten Frank Ullrich och landsmannen Erkki Antila. VM-guldet på distansen är Ikolas tredje och precis som i samband med det första 1975 väljs han till årets idrottare i Finland. Ikola är den enda finländska skidskytten som tagit guld på hemma-VM. [Yles arkiv: Heikki Ikola tar VM-guld i Lahtis 1981]

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Laura Lepistö, 2010.
Laura Lepistö ledde Finland till supersaldo i hemma-EM i konståkning 2009. Laura Lepistö, 2010. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Laura Lepistö

80. Blåvit blomstring i konståkning – Laura Lepistö mästare framför hemmapubliken
Den regerande mästaren Carolina Kostner sätter press med ett lyckat friprogram. Rekordpoäng krävs för att bärga guldet inför euforiska hemmafans. Laura Lepistö håller för trycket. Efter en stapplande inledning samlar hon sig, sätter varje hopp, piruett och koreografisk detalj – och vinner med knappa två poängs marginal. Finland är bästa damnation i konståknings-EM i Helsingfors 2009. Det blir ett riktigt supersaldo med Lepistö på första, Susanna Pöykiö på tredje och Kiira Korpi på femte plats. Lepistö, 20, är Finlands första individuella Europamästare i konståkning – och gör ny historia följande vinter. Hon tar den första individuella VM-medaljen (brons) under en säsong som även innehåller EM-silver och som bästa europé en sjätteplats i OS. "I dag, åtta år efter jublet och euforin i hemma-EM, är den finländska konståkningens framgångshistoria ett minne blott", skriver Yle Sportens Marianne Nyman i sin analys om det blåvita isundret.

79. Fotbollshistoria: HJK i Champions League-gruppspel och Kuusysi i Europacupkvartsfinal
Kuusysi lägger grunden med kvartsfinalplatsen i dåvarande Europacupen, då Lahtisklubben våren 1986 faller ut mot slutliga mästaren Steaua Bukarest efter 0–1 framför 32 522 åskådare på Olympiastadion i Helsingfors. På samma stadion tolv år senare skrivs ytterligare ett stycke klubbfotbollshistoria. HJK är framme gruppspel i Champions League, som fortfarande enda finländska lag. I hemmamatcherna kryssar HJK först med Kaiserslautern och vinner sedan över Benfica. En ny seger över PSV Eindhoven i november krävs för att hålla avancemangschanserna vid liv. Rekordmånga 34 146 ögonpar får ändå se Ruud van Nistelrooy sänka värdarna med ett hattrick. I IS intervju sexton år senare minns anfallaren Mika Kottila PSV-kampen som CL-äventyrets höjdpunkt: ”Jag har spelat många matcher i Finland, men det var en av de enda gångerna då hemmapubliken verkligen bar fram laget”. [Yles arkiv: Stämningar från HJK:s seger över Benfica och förlust mot PSV Eindhoven]

78. Omåttligt populära roadracingvärldsmästaren Jarno Saarinen dör i tragisk olycka
Han är Finlands första världsmästare inom motorsport och fortfarande den enda i roadracing. En förare som förändrar körstilen inom roadracingen. Dessutom enormt omtyckt i hemlandet, en karismatisk internationell storstjärna. Som möter sitt öde i Curva Grande i Monza den 20 maj 1973. Efter VM-guldet i 250-kubiksklassen 1972 är Jarno Saarinen omöjlig att stoppa. Han är på god väg mot en trippel, världsmästartitel i tre klasser samma säsong, innan allting plötsligt tar slut. Saarinen får tillsammans med Renzo Pasolini sätta livet till i en fatal olycka på Monzabanan. ”Åbokillen med det avväpnande småleendet och den fantastiska framtiden som aldrig blev av går inte att glömma”, skriver Anders Nordenswan i ett reportage om Jarno Saarinen.

Matti Heikkinen, VM 2011.
Matti Heikkinen klår alla i klassiska Holmenkollen. Matti Heikkinen, VM 2011. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Matti Heikkinen

77. Matti Heikkinen bryter tolvårig guldtorka efter ”galen dag” i Holmenkollens spår
Han medger också själv att det är en överraskning. Visst har Matti Heikkinen tagit några pallplaceringar i världscupen, men han är långt ifrån förhandsfavorit i VM:s enda individuella lopp med intervallstart på 15 kilometer klassiskt i Holmenkollen den 1 mars 2011. Men samma ”galna dag” (fi. pöljä päivä) som bar fram honom till skrällbrons på samma sträcka i VM i Liberec 2009 infinner sig även nu. Heikkinen stiger upp i ledning efter tio kilometer och vinner till slut med tretton sekunder före hemmahoppet Eldar Rönning. VM-guldet är Finlands första i herrskidåkning på tolv år. ”Jag känner mig förbryllad, det var en ofattbar dag, en galen dag”, säger Heikkinen efter tävlingen. [Yles arkiv: Matti Heikkinens guldlopp, segerintervju och blomsterceremoni i Holmenkollen]

76. Marjo Matikainen vinner sitt första VM-guld efter granrisassistans i Oberstdorf
”Havuja, perkele!” Snö har fastnat under skidorna i de svåra vallningsförhållandena under damernas 5 kilometer i skid-VM i Oberstdorf 1987 och Marjo Matikainen ber serviceteamet om granris i spåret. Önskan uppfylls, Matikainen stakar vidare och vinner sitt första mästerskapsguld. Hon tar även silver på 10 kilometer – ett totalsaldo hon trumfar i de två följande stortävlingar med guld och två brons i OS i Calgary 1988 och två guld, ett silver och två brons i VM i Lahtis 1989. Matikainen, som väljs till årets idrottare i Finland tre gånger, avslutar sin förbluffande framgångsspäckade skidkarriär som 24-åring våren 1989. [Yles arkiv: Marjo Matikainen vinner VM-guld i Oberstdorf 1987]

Thomas Johanson och Jyrki Järvi vann OS-guld i 49er i Sydney.
Thomas Johanson och Jyrki Järvi vann det första OS-guldet i 49er. Thomas Johanson och Jyrki Järvi vann OS-guld i 49er i Sydney. Bild: Mikko Brummer/WB-Sails Thomas Johanson,Jyrki Järvi,segling,49er

75. Succépremiär i seglingens F1-klass – Johanson och Järvi tar hem mental kamp i Sydneys vatten
”Fastän du kan känna spänningen kan du inte vara nervös. Du ska istället lära dig att leva med spänningen och utnyttja den så den gör dig starkare.” I en kolumn för Yle Sporten förra året beskriver Thomas Johanson bubblan han och Jyrki Järvi bygger upp under OS-regattan i Sydney 2000. ”Seglingens F1-klass” 49er gör OS-debut – och den blåvita duon bemästrar mästerligt de australiska förhållandena. De radar upp en jämn serie, håller nerverna i styr när medaljerna ska avgöras på slutet och säkrar guldet redan före den sista starten. OS-guldet är Finlands andra i segling efter Esko Rechardt finnjolleseger i Moskva 1980. Psykningar var en elementär del i Johanson/Järvis arsenal: ”Den danska skepparens självförtroende smulades sönder redan före OS”, berättar Järvi nu i Mikael Oivos reportage om det omaka paret som chockerade hemmapubliken.

74. Jouko Törmänen räddar vinteräran – guldlös backsvit över i Lake Placid
Sista dagen av vinter-OS i Lake Placid 1980, Finland fortfarande utan guld. Knappast ska det väl komma i stora backen? Det kommer det – efter att Jouko Törmänen gör sitt livs tävling. ”Jokkeri” ligger tvåa efter öppningsomgången men hoppar tangerat backrekord 117 meter i det andra och tar en skrällseger före Österrikes Hubert Neuper och landsmannen Jari Puikkonen. ”I stora tävlingar avgör det mentala över 50 procent av prestationen. Och så behöver man en massa tur”, säger Rovaniemibon i samband med en bejublad hemkomst från USA. Backhoppningsguldet är Finlands första i OS på sexton år och förblir Törmänens enda mästerskapsmedalj. [Yles arkiv: Jouko Törmänen hoppar OS-guld i Lake Placid]

73. Murakoso blev – Ilmari Salminen, Asko Askola och Volmari Isohollo tar OS-trippel
Det är egentligen förbjudet, men en olympisk legendar har vissa friheter. Paavo Nurmi har lagt upp en noggrann taktik och visar regelvidrigt upp mellantider från läktaren på Berlins Olympiastadion 1936. Ilmari Salminen, Asko Askola och Volmari Isohollo går som tåget på 10 000 meter och Kohei Murakoso är den enda som hotar trippelsegern. Finländarna vet att japanen är svag i spurten och när Salminen lägger in stöten med ett drygt varv kvar är han tvungen att släppa. ”Murakoso jää, Murakoso jää”, berättar Martti Jukola i det klassiska radioreferatet. Nu ska medaljerna delas ut. Isohollo är den första att hängas av, medan Askola tar rygg på Salminen. På bortre rakan nosar Askola på ledningen men i sista kurvan rycker Salminen på nytt och vinner. Det enda Nurmi har att klaga på? Taktiken fullföljs inte – Salminens segertid är fem sekunder bättre än planerat. [Yles arkiv: Salminen, Askola och Isohollo tar trippelseger i Berlin]

Kaija Mustonen, 2001.
Kaija Mustonen, här fotograferad 33 år efter succén i Grenoble, är Finlands mest framgångsrika kvinnliga skridskoåkare. Kaija Mustonen, 2001. Bild: All Over Press Kaija Mustonen

72. Perfekt avslut för Kaija Mustonen – kniper Finlands enda OS-guld i Grenoble
Under en kvällspromenad på Grenobles gator springer plötsligt en svart katt över vägen. Vidskepliga Kaija Mustonen blir skrämd och spottar snabbt tre gånger över axeln. Det lönar sig. Följande dag vinner Finlands alla tiders skridskodam 1500 meter med det nya olympiska rekordet 2.22,4, tre tiondelar före holländskan Carry Geijssen. OS-guldet är Finlands första på damsidan i hastighetsåkning på skridsko – och nationens överlag enda i Grenoble. Mustonen följer upp segern med silver på 3000 meter och kommer därmed upp i fyra OS-medaljer totalt efter silvret (1500 m) och bronset (1000 m) i Innsbruck fyra år tidigare. Hon avslutar karriären efter OS-vintern 1968. [Yles arkiv: Kaija Mustonen vinner OS-guld på 1500 meter i Grenoble]

71. Historisk och enastående trippelseger – tre finländare delar på OS-guldet
Det har aldrig hänt förut – och kommer aldrig att hända igen. Såväl Paavo Aaltonen, Veikko Huhtanen som Heikki Savolainen noteras för poängen 38,70 i bygelhäst i OS i London 1948. Ingen omtävling ordnas och alla tre får stiga upp på högsta prispallen. För att göra det ännu konstigare valde juryn att tilldela silver och brons till två italienare. Trångt värre på podiet. Men finländarna klagar inte – och har överlag fantastiska tävlingar i London. Finland är bästa gymnastiknation med ofattbara sex guld, två silver och två brons med tre segrar var för Huhtanen och Aaltonen. Den mest häpnadsväckande meritlistan signeras ändå Heikki Savolainen, som deltar i OS under fyra decennier. Han vinner Finlands första individuella gymnastikmedalj i Amsterdam 1928 och blir den äldsta medaljören som 44-åring i Helsingfors 1952. Savolainen tar medalj i alla fem OS han tävlar i. Däremellan fungerar han som läkare under vinter- och fortsättningskriget. Sammanlagt vinner den dubbla olympiska mästaren nio OS-medaljer varav hela sex är brons – tangerat OS-rekord.

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Sovjetunionen möter DDR i ishockey-VM i Tammerfors 1965.
Tammerfors arrangerar Finlands första ishockey-VM i nybyggda Hakametsä ishall 1965. Sovjetunionen möter DDR i ishockey-VM i Tammerfors 1965. Bild: Yles arkiv / Kalle Kultala Världsmästerskapet i ishockey för herrar

70. Ishockeyn bygger upp sin maktposition med nya faciliteter och proffsig verksamhet
På bara några årtionden stiger ishockeyn fram från en undanskymd roll till nationens populäraste idrottsgren. En nyckel är ishallarna. Den första står klar i Tammerfors i januari 1965, ett par månader före Finlands första hemma-VM. ”Efter den lyckade VM-turneringen förstod beslutsfattarna att det lönar sig att satsa pengar på ishockeyn”, beskriver Kimmo Leinonen, som skrivit en bok om Hakametsä ishall, arenans betydelse. Helsingfors, som ursprungligen skulle stå värd för VM, följer efter ett år senare och i dag finns det långt över 200 ishallar runtom landet. FM-ligan grundas 1975 och elithockeyn blir allt tydligare även en business. I Sportmagasinet hösten 1997 medger HIFK:s starka man Frank Moberg att man ”får vara lite avundsjuk” på publikmängderna i Helsingforsarenan, som affärsmannen Harry Harkimo låtit bygga. ”Hjallis” är glad över att IFK valde att stanna på Nordenskiöldsgatan så hans Jokerit får vara enda hockeylag i hallen: ”Det hade varit fullt med ishockey annars och då skulle vi inte kunnat ha David Copperfield, International Horse Show eller Pavarotti här”. [Yles arkiv: Finlands första ishall står klar i tid för VM i Tammerfors 1965]

69. Tonåringen Tomi Poikolainen blir Finlands alla tiders yngsta olympiska sommarmästare
Med tolv pilar kvar leder Sovjetunionens Boris Isatjenko bågskyttetävlingen i OS i Moskva 1980 med fyra poäng före den unga finländaren Tomi Poikolainen. Ett oväder drar in över stadion och tävlingen avbryts. Omstart en timme senare – Isatjenko tappar konceptet, Poikolainen håller sig kall. ”Mitt humör steg genast när regnet kom, det var härligt att skjuta”, säger tonåringen som kopplar greppet. Med sex pilar kvar tar Poikolainen över ledningen och vinner till slut med tre poängs marginal. Med sina 18 år, sju månader och sex dagar är Poikolainen Finlands yngsta olympiska sommarmästare genom tiderna. Brandmannen deltar sammanlagt i fem OS och vinner silver i lagtävlingen i Barcelona 1992. Finlands första OS-mästare i bågskytte tar därtill tre VM-medaljer och åtta EM-medaljer, varav två guld. [Yles arkiv: Tomi Poikolainens stämningar efter OS-guldet i Moskva]

68. Finlands främsta fotbollsframgång – EM-semifinalplats efter dansk stjärnsmäll
Sommaren 2005 når finländsk landslagsfotboll sin största bedrift. Ett historiskt första slutspel, en historisk framfart i EM. Finlands damer hämtar upp ett tvåmålsunderläge men faller med 2–3 i premiären mot hemmanationen England efter ett surt baklängesmål på stopptid. Detta följs av en mållös dust med förra årets VM-fyra Sverige – därmed vet finländskorna att seger över Danmark i den sista gruppspelsmatchen ger avancemang. Laura Kalmari och Heidi Kackur nätar tidigt, Finland vinner med 2–1 och viker sig en sensationell semifinalplats. ”Jag saknar ord. Jag vet inte vad jag ska säga. Helt otroligt”, säger Jessica Julin till Yle Sporten efter skrällen. I semifinalen blir sedan platt fall mot den slutliga Europamästaren Tyskland som sopar undan uppstickaren med 4–1. I och med att ingen bronsmatch spelas blir Finlands placering delad trea. Läs allt om Finlands turnering i Antti Koivukangas dokument Sommaren när Finlands fotbollsdamer tog Europa med storm.

Riitta Salin vinner EM-guld, Rom 1974.
Riitta Salins guldtid från Rom är fortfarande finländskt rekord på 400 meter. Riitta Salin vinner EM-guld, Rom 1974. Bild: imago / Werek / All Over Press Riitta Salin

67. Riitta Salin löper världsrekord och vinner EM-guld på 400 meter
Finlands kvinnliga sprintrar håller världsklass i mitten av 1970-talet. 1973 slår Mona-Lisa Pursiainen sönder ett glastak då hon som första kvinna väljs till årets idrottare i Finland. Under året springer hon bland annat damernas äldsta fortfarande gällande finländska friidrottsrekord på 200 meter – men i EM i Rom följande sommar trumfas hon av en annan elegant blåvit löpare. Riitta Salin blir Finlands första kvinnliga sprintmästare då hon fräser in som etta på 400 meter med tiden 50,14, som senare godkänns som världsrekord. I samma tävlingar för hon som ankare, efter Marika Eklunds, Pursiainens och Pirjo Häggmans inledande etapper, Finland till silver på 4 x 400 meter med tiden 3.25,7 – även det fortfarande finländskt rekord. Salin väljs till årets idrottare i Finland 1974. [Yles arkiv: Riitta Salin vinner EM-guld på 400 meter i Rom]

66. Sista biten i puckelpistpusslet – Janne Lahtela vinner OS-guld i Salt Lake City
Tre OS, fyra medaljer. Ett guld. Puckelpist är en sann blåvit framgångsgren kring millennieskiftet. I Salt Lake City 2002 tar sig fyra finländare in bland de tio främsta – med Janne Lahtela högst upp. Fyra år tidigare i Nagano kommer Lahtela tvåa, pinnhålet framför kusinen Sami Mustonen. Nu brädar ingen Lahtela. Bland de första gratulanterna är president Tarja Halonen som ger den färska mästaren en stor kram. ”Jag aviserade redan tidigt, före puckelpist ens var en OS-gren, att jag kommer att bli olympisk mästare”, sade Lahtela till Yle när han tillträdde som Finlands chefstränare 2015. Världsmästaren och den femfaldige totala världscupvinnaren deltar sammanlagt i fem OS och bär Finlands flagga under invigningen i Turin 2006, samma år som han lägger skidorna på hyllan. [Yles arkiv: Janne Lahtela vinner OS-guld i Salt Lake City]

Tapio Korjus, 1980-talet.
Tapio Korjus bäst av alla i karriärens första – och sista – stortävling. Tapio Korjus, 1980-talet. Bild: Yles arkiv / Pentti Pekkala Tapio Korjus

65. Efter smärtsam kramp och vågad läkarmanöver – sista kastet ger Tapio Korjus segern
För en stund tror han att tävlingen är över. Efter en prima öppningsomgång krampar Tapio Korjus lår i det andra kastet i spjutfinalen i OS i Seoul 1988. Seppo Rätys ispåse fungerar som förstahjälp och snart rusar även läkarna Sakari Orava och Kyösti Latvala in – emot reglerna. Inga utomstående har tillgång till planen, men lagledaren Seppo Nuuttila har en plan. Nuuttila vilseleder de två beväpnade vakterna och läkarduon slinker förbi. Korjus får en bedövningsspruta, ny ispåse och bandage – och är redo igen. Han har stått över ett par omgångar men laddar allt till det sista kastet. ”Jag tänkte att det här är min sista chans och att jag ger allt, benet får säga vad det vill”, berättar Korjus efteråt. Han slår till med 84,28, passerar Jan Zelezny och Räty, och tar Finlands enda guld i karriärens enda mästerskap. [Yles arkiv: Tapio Korjus kommentarer i Seoul och bilder från hemkomsten till Finland]

64. Guld i grevens stund – Eugen Ekman räddar Finlands OS med överraskningstriumf
Vasaborna går man ur huse för att ta emot stadens stora son, hela Finlands hjälte. Skolor stänger dörrarna och ung som gammal sluter upp. Under den näst sista dagen av OS i Rom 1960 presenterar sig Eugen Ekman för den breda idrottspubliken. Han får plats i Italienflyget tack vare att AIF-idrottare, trots president Kekkonens försök till fredsmäkling, inte deltar. Väl i Rom står han upp mot spelens stora suverän Boris Sjachlin som roffar åt sig sju medaljer, varav fyra av ädlaste valör. Bygelhästexperten, förra årets EM-silverman Ekman, överraskar de flesta och samlar poängen 19,375. Sjachlins saldo är identiskt och det blir delat guld – Finlands enda i Rom. Eugen Ekman firar sin 80-årsdag den 27 oktober i år. [Yles arkiv: Folkfest när Eugen Ekman återvänder till Vasa som OS-mästare]

Satu Mäkelä-Nummela med OS-guldet 2008.
Satu Mäkelä-Nummelas OS-guld i Peking 2008 är Finlands enda i de fyra senaste sommarspelen. Satu Mäkelä-Nummela med OS-guldet 2008. Bild: All Over Press Satu Mäkelä-Nummela

63. Skjuter bäst i jeans – Satu Mäkelä-Nummela senaste blåvita sommarmästaren
Hon vet inte utgångsläget inför de sista skotten. Träffar Satu Mäkelä-Nummela sina två sista lerduvor är guldet hennes. Pang, pang – träff, träff. Mäkelä-Nummela lämnar världsrekorddamen Zuzana Štefečeková bakom sig och vinner OS-guld i trap i Peking 2008. Hemma blir den 38-åriga servitören från Orimattila stjärna över en natt. Hon rörs till tårar när det lokala brassbandet framför Björneborgarnas marsch på flygplatsen – och stämmer sedan in själv. ”Det är alltid otroligt fint då Finlands flagga hissas, men när det är resultatet av ens eget arbete blir det helt underbart”, får hon fram innan rösten sviker. Mäkelä-Nummela är en enormt erfaren mästerskapsskytt. Hon prickar hem sin första medalj redan i VM 1995 och den senaste pallplatsen dateras EM i juli 2017. Sin favoritutstyrsel får hon dock inte längre bära i olympiska sammanhang – jeansen hon vinner guldet med i Peking är nämligen inte längre tillåten OS-klädsel. [Yles arkiv: Satu Mäkelä-Nummela skjuter OS-guld och uppvaktas stort vid hemkomsten]

62. Innebandydramatik i Prag – första VM-guldet bärgas efter makalös final
Det går knappast att skriva ett mer svängigt och spännande manuskript. Finland vinner sitt första VM-guld i innebandy efter en gastkramare till final i Prag den 14 december 2008. Finland får en sagolik start på matchen. Efter sexton minuter ligger Sverige, som vunnit historiens sex första VM-titlar, redan under med 0–4. Avgjort? Långt ifrån. En fruktansvärd blågul anstormning får Finland ner på knä. Målen trillar in och plötsligt leder Sverige med 6–4. Nu måste det väl vara avgjort? Nejdå. Inom loppet av 72 sekunder nätar hattrickskytten Lassi Vänttinen två gånger och för matchen till förlängning. Avgörandet kommer vid tiden 65.12. Finlands främsta poängplockare Rickie Hyvärinen rusar upp i en kontring längs högerkanten och spelar fram en fullständigt fri Tero Tiitu framför buren. Tiitu slår in 7–6 – och euforin bryter ut. ”En del av mina vänner och bekanta gav upp och gick i bastun vid 4–6. Nej perkele, det var det”, berättar Tiitu nu i Chriso Vuojärvis skildring av vägen mot guldet (i artikeln också målkavalkad från finalen!).

Sami Hyypiä bärs fram av lagkamrater i samband med avskedsmatchen för Liverpool 2009.
Liverpoolavskedet känsligt ögonblick för Sami Hyypiä som valdes till årets fotbollsspelare i Finland rekordmånga nio gånger. Sami Hyypiä bärs fram av lagkamrater i samband med avskedsmatchen för Liverpool 2009. Bild: Rex Features Ltd 2012 / All Over Press Sami Hyypiä

61. Klubbikonen Sami Hyypiä avtackas av The Kop efter ett decennium i Liverpool
Publiken på Anfield sjunger hans namn genom hela matchen, en tifo med Finlands flagga och texten Sami täcker i sin helhet hemmaklackens The Kop-läktarsektion. Att managern Rafael Benitez håller honom på bänken ända fram till slutminuterna svider, det medger han efteråt, men stunden är trots det förtrollande. En rörd Sami Hyypiä bärs fram av lagkamraterna efter avskedet den 24 maj 2009. Detta efter tio säsonger i Liverpool FC, där han kliver in bland ikonerna. Han är klubbens första lagkapten utanför de brittiska öarna. En av 2000-talets främsta mittbackar i världsfotbollen erövrar bland annat en handfull inhemska cuptitlar och Uefacupen med Liverpool, men den klart största triumfen kommer våren 2005 då laget vänder och vinner Champions League-finalen mot AC Milan. Hyypiä, som spelar över hundra landskamper, utnämns efter Liverpools cuptrippel till årets idrottare i Finland 2001.

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

60. Hanna-Maria Seppälä gör finländsk simhistoria – vinner VM-guld som 18-åring
”Helt overkligt”, skakar Hanna-Maria Seppälä på huvudet efter jätteskrällen i Barcelonabassängen i långbane-VM 2003. 18-åringen är plötsligt världens snabbaste dam, då hon sensationellt når kaklet som etta på 100 meter frisim och blir Finlands första kvinnliga VM-medaljör. Hon stiger omgående in i finrummet bland de mest lyskraftiga ansiktena inom finländsk idrott – där hon sedan håller sig i ett drygt decennium. ”När man frågar efter idoler svarar flickorna alltid Hanna-Maria Seppälä. Hon är en ikon”, beskriver den tidigare elitsimmaren Vesa Hanski när Seppälä avslutar en beaktansvärd karriär som 31-åring i december 2016. Hon deltar i sexton VM (fyra medaljer), tjugotre EM (13 medaljer, varav fyra guld), och som enda blåvita simmare i fem OS (bästa placering fyra 2008). Hon är Finlands första kvinnliga fanbärare i sommar-OS i London 2012. [Yles arkiv: Hanna-Maria Seppälä vinner VM-guld i Barcelona]

Hanna-Maria Seppälä med VM-guldet 2003.
Hanna-Maria Seppälä representerade Finland i 44 stortävlingar. Den största meriten kom i VM 2003. Hanna-Maria Seppälä med VM-guldet 2003. Bild: EPA / J.C. Cardenas vm 2003

59. Premiären ger brons och skjuts framåt – damlejonens OS-bana startar i Nagano
Karoliina Rantamäki gräver fram pucken vid sargkanten, ger pucken till Petra Vaarakallio som hittar en framrusande Johanna Ikonen i andra vågen. Pucken bakom den kinesiska målvakten, Finland tar över ledningen och vinner till slut med 4–1. Efter en trevande inledning i bronsmatchen tar Finland en planenlig tredjeplats bakom grenens dominanter USA och Kanada i damishockeyns OS-premiär i Nagano 1998. De kvinnliga hockeyspelarna kliver för första gången på allvar in i rampljuset. ”Det går inte ens att föreställa sig hur det är att bli en del av den olympiska familjen. Vi var alla samma lag, vare sig du var backhoppare, ishockeyspelare eller skridskoåkare”, minns Tiia Reima i Uusi Suomis intervju. Reima är en av sex spelare från det historiska bronslaget att väljas in i Finlands Hockey Hall of Fame. En annan är Riikka Välilä (f. Nieminen), som i överlägsen stil vinner poängligan i Nagano – och sannolikt representerar damlejonen igen 20 år senare i OS i Sydkorea 2018.

58. Heikki Hasu den sista med OS-guld i både längdåkning och kombinerat
Heikki Hasu blir den första icke-norska olympiska mästaren i nordisk kombination när han i fullständigt överlägsen stil är etta i Sankt Moritz 1948. ”Det var i själva verket en enkel tävling”, säger han efteråt. På den tiden avgörs skidmomentet först och dessutom i samband med längdtävlingen – och den 21-åriga jordbrukaren är fjärde snabbast i hela fältet. Backhoppningen spelar en mindre roll i sammandraget, vilket är en fördel för Hasu som bygger sig en oerhörd grundkondition med nästan dagliga tiotals kilometer långa terränglänkar efter en heldag på åkern. I mästerskap ingår han oftast i Finlands stafettlag bland skidspecialisterna och i Oslo 1952 kommer OS-guld nummer två i just längdspåren. Finland leder med över en minut efter Hasus urstarka öppningsetapp och den kombinerade silvermannen från samma tävlingar blir därmed den senaste i vintersporthistorien att koras till olympisk mästare i såväl längdåkning som nordisk kombination. Hasu väljs till årets idrottare i Finland både 1948 och 1950 – året då han tar VM-medalj i bägge grenar. [Yles arkiv: Heikki Hasu minns tillbaka på OS-guldet i St. Moritz]

57. En institution ser dagens ljus – Carl-Olaf Homén skapar Stafettkarnevalen
Han har bland annat fungerat som ordförande för det europeiska friidrottsförbundet och Finlands olympiska kommitté, och fick uppleva en av den imponerande idrottsledarkarriärens stoltaste stunder när han som ordförande för organisationskommittén ror i hamn historiens första friidrotts-VM i Helsingfors 1983. Ett annat oerhört kärt skötebarn är Stafettkarnevalen. Året är 1961 då Carl-Olaf Homén, hemkommen från universitetsstudier i USA där han deltagit i stafettevenemanget Penn Relays, besluter sig för att skapa något liknande på hemmaplan. Stafettkarnevalen uppstår och från 606 deltagare under premiärupplagan har de finlandssvenska skolornas stafettävlingar växt till Europas största årliga skolidrottsevenemang med som mest närmare 13 000 starter. ”Det gläder mig stort att få följa med över tiotusen ungdomar som verkligen upplever glädjen i idrotten, lagandan, kamratskapet och skolgemenskapen”, säger ”Homi” nu i Janne Isakssons tillbakablick på livsverket i idrottens tjänst.

Susanna Rahkamo och Petri Kokko, 1998.
Isdansparet Susanna Rahkamo och Petri Kokko deltog i 21 internationella mästerskap. Susanna Rahkamo och Petri Kokko, 1998. Bild: All Over Press Susanna Rahkamo,Petri Kokko,Petri Kokko och Susanna Rahkamo

56. Finlands första EM-guld – Susanna Rahkamo och Petri Kokko bryter ny mark
Med bestämda steg närmar de sig år för år den absoluta världseliten. De flyttar till Tyskland 1987 för att satsa på isdans och börjar rada upp placeringar bland de åtta bästa i mästerskap efter mästerskap från och med decennieskiftet. Den första medaljen, ett EM-brons, kommer i Helsingfors januari 1993 och en tredjeplats blir det även i VM följande vår, ungefär en månad efter fjärdeplatsen i OS i Lillehammer 1994. Säsongen därpå blir Susanna Rahkamos och Petri Kokkos största. Paret tar Finlands genom tiderna första EM-guld i konståkning, slutar därtill tvåa i VM – och gifter sig. ”Susu” och ”Pete” berättar om äktenskapet under en presskonferens där de även meddelar att amatörkarriären är över. ”Om man är beredd att satsa på något är det möjligt att nå världstoppen från vilka förhållanden som helst”, säger Rahkamo när även proffsskridskorna åker upp på hyllan 2000. [Yles arkiv: Dokumentär om Susanna Rahkamo och Petri Kokko från januari 1993]

Martti Vainio springer, OS 1984.
Martti Vainio blir av med OS-silvret han tar 10 000 meter, men har kvar sina tre VM- och EM-medaljer samt det finländska rekordet på milen. Martti Vainio springer, OS 1984. Bild: All Over Press Martti Vainio

55. Gårdskarlen Nyrönen och fel sprutor – Martti Vainio saknas från startstrecket
Var är Vainio? Den frågan ställer sig halva Finland lördagen den 11 augusti 1984. Efter silvret på 10 000 meter ska Martti Vainio ge sig iväg på 5000 meter i OS i Los Angeles, men dyker aldrig upp. Orsaken? Ett positivt dopningsprov. Vainio har åkt fast för anabola steroider. När fallet sedan börjar nystas upp blir det riktigt konstigt. Först försäkrar Vainio att han aldrig använt dopning. Sedan stiger hans adept, gårdskarlen Alpo Nyrönen fram och berättar att han i misstag injicerat Vainio med dopning. Det här är hela sanningen, försäkrar Nyrönen, men kan inte förklara hur dopningen hamnat med bland B-vitaminsprutorna. Bottnen faller ur den förklaringen då det visar sig att Vainio testat positivt redan på våren. Detta mörkar friidrottsförbundets träningschef Antti Lanamäki eftersom han är rädd att Vainio – vars fru nyligen lämnat honom och tagit parets son med sig – ska göra sig själv illa. I Urheilusanomat förra året avslöjar sedan Vainio att han trodde sig använda testosteron, inte anabola steroider. [Yles arkiv: Martti Vainios dopningsfall och efterspelet]

Minna Kauppis senaste VM-guld kom 2012.
Minna Kauppi tog nio guld, fem silver och tre brons i VM mellan åren 2004 och 2013. Minna Kauppis senaste VM-guld kom 2012. Bild: EPA / Jean-Christophe Bott / All Over Press Minna Kauppi

54. Minna Kauppi för upp orientering på ny nivå – dubbla världsmästaren årets idrottare
Sällan har en orienterare fått lika mycket synlighet och varit lika populär som Minna Kauppi i Finland under de guldkantade åren. I något land någonsin, vill säga. Hon håller högsta världsklass i över ett decennium och tar medalj i tio VM-tävlingar på raken. En klimax kommer 2010. Efter en småjobbig VM-inledning i Trondheim vinner Kauppi guld på den sista individuella sträckan medeldistans, och i den avslutande stafetten nästa dag avgör hon Finlands seger. Den dubbla världsmästaren väljs som första orienterare till årets idrottare i Finland – och jublet känner inga gränser. ”Det här är en hedersbetygelse till hela vår gren. Ett bevis på att vi inte bara är några bärplockare utan toppidrottare”, säger den något överraskande vinnaren i sitt tacktal. [Yles arkiv: Höjdpunkter från Minna Kauppis karriär]

53. En av världens allra främsta – Mikael Källman utses till Bundesligans bästa spelare
En okänd finländare tar platsen som enda utlänning i SG Wallau-Massenheim i världens bästa handbollsliga i Tyskland 1988. En enorm press att prestera – och Mikael Källman gör det. Med bravur. ”Tidigare var det rätt jobbigt men nu är jag totalt etablerad och har absolut ingen press på mig”, säger lagkaptenen i Sportmagasinet några år efter genombrottet. Den BK-46-fostrade polisen vinner bland annat Bundesligan och tyska cupen två gånger, och tar även en EHF-cuptitel. Han gör elva proffsår i Tyskland, väljs till seriens bästa utlänning fyra gånger och blir den första utländska spelaren att utses till hela Bundesligans bästa spelare 1992. Det dröjer femton år innan följande icke-tysk tilldelas äran. I landslagströjan nätar den senare landslagstränaren 768 gånger på 117 landskamper. Läs allt om "Mickes" fantastiska karriär i Kristian Karlssons reportage om novisen som blev superstjärna!

Tanja Poutiainen med kristallbollen 2005.
Tanja Poutiainen tar sig in bland de fem främsta i den totala slalom- eller storslalomcupen 15 gånger. Kristallbollen i egenskap av etta tilldelas hon tre gånger. Tanja Poutiainen med kristallbollen 2005. Bild: All Over Press Tanja Poutiainen

52. Tanja Poutiainens magnifika månader: dubbla VM-silver och kristallbollar
”Man måste ha roligt och njuta av det här för att komma långt”, säger den färska juniorvärldsmästaren Tanja Poutiainen vintern 1997. 16-åringen från Rovaniemi skulle komma att tillhöra den absoluta senioreliten i över tio års tid. Med ett evigt leende på läpparna. Den mest framgångstyngda säsongen kommer 2004-2005. I Bormio tar hon Finlands första – och andra – kvinnliga medalj i alpina VM efter andraplatser i såväl slalom som storslalom. ”Det är en dröm som går i uppfyllelse att åka hem med två medaljer”, säger Poutiainen som dessutom vinner den totala världscupen i bägge discipliner. Följande säsong blir hon Finlands första alpina OS-medaljör med silver i storslalom i Turin. Poutiainen är i medaljmängd mätt Finlands alla tiders alpinåkare efter ytterligare två VM-brons i Val d’Isere 2009. [Yles arkiv: Tanja Poutiainen vinner dubbla VM-silver 2005]

51. Slingrande stig till rallytoppen – Marcus Grönholm rattar hem två VM-titlar
Det vill sig inte, inte på något sätt. VM-seriedebuten kommer redan 1989 men sju år senare har han fortfarande inte lyckats etablera sig. Marcus Grönholm är nära att lägga ner karriären och istället satsa fullt ut på jordbruket hemma i Ingå. Han väljer ändå att inte ge upp – och får till slut sin belöning. Till säsongen 2000 når han stallplats hos Peugeot, och gör braksuccé. 32-åringen vinner fyra deltävlingar och säkrar VM-titeln med en andraplats i det avslutande rallyt i Wales. ”Det här skulle egentligen inte vara möjligt, men så gick det. Det är lite otroligt”, säger ”Bosse” efteråt. Två år senare är han fullständigt överlägsen och vinner VM-serien med 40 poängs marginal. Det är samtidigt Finlands senaste världsmästartitel. Grönholm vinner sammanlagt 30 deltävlingar under karriären – tredje mest av alla. Läs mer om Marcus Grönholms krokiga väg till världsmästare – och Youtube-sensation – i Janne Karinkantas artikel om Bosse.

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Lauri "Tahko" Pihkala med en boboll signerad Lyndon B Johnson, 1967.
Lauri ”Tahko” Pihkala en prominent gestalt inom idrotten i Finland. Lauri "Tahko" Pihkala med en boboll signerad Lyndon B Johnson, 1967. Bild: Yles arkiv Lauri Pihkala,tahko pihkala

50. Bobollens fader har enorm inverkan på finländskt idrottsliv
Få människor har lämnat ett lika stort och betydande avtryck på finländskt idrottsliv som Lauri Pihkala. Många känner igen ”Tahko” tack vare nationalsporten boboll han utvecklar i början av 1920-talet – men han hinner sätta sin prägel på det mesta från toppidrott ner till gräsrotsnivå. Efter en karriär som friidrottare med flera finländska rekord och två OS (1908 och 1912) inleder han en bana som oerhört inflytelserik tränare, ledare och författare. Amatöridrottens nitiska förespråkare driver fram en hälsoinriktad, aktiv och ibland nationalistiskt kryddad folkidrott och motionsfostran under politiskt laddade årtionden. Han grundar Suomen Latu, Finlands Idrottsinstitut och tidningen Suomen Urheilulehti, skriver en drös med instruktionsböcker om träning och hälsa, och på hans initiativ införs förutom massor av idrottsplatser bland annat skolornas sportlov, Salpausselkäspelen och Sverigekampen i friidrott. [Yles arkiv: Lång intervju med 91-åriga Tahko Pihkala]

49. Jukka Keskisalo levererar skräll i Göteborg – magiskt sista varv ger EM-guld
Han tar sig vidare som sista man till final och förväntningarna är inte särskilt höga. Potential, spurtförmåga och taktiskt kunnande finns, visst, men sommaren har inte gett löften om några stordåd. Men här och nu, i EM-finalen på 3000 meter hinder i Göteborg den 11 augusti 2006, träffar allt rätt för Jukka Keskisalo. Den makliga farten passar honom som handen i handsken. Med 500 meter kvar ligger han sist i fältet, men så börjar upphämtningen. Keskisalo plockar placering efter placering och vid det sista vattenhindret är han redan etta. Keskisalo blir Finlands första hindermästare på 70 år och väljs till årets idrottare. Flera säsonger förstörs av skador, bland annat är han tvungen att avbryta OS-finalen i London 2012, men en annan höjdpunkt kommer sommaren 2009 då han löper in som VM-åtta som nästbästa europé i Berlin och ett par veckor senare spränger Tapio Kantanens 33 år gamla finländska rekord. "Jag visste under loppet att det kunde gå vägen just för mig”, blickar Keskisalo nu tillbaka i Antti Koivukangas intervju (i artikeln även EM-guldloppet i sin helhet).

48. Kurri-Tikkanen-Ruotsalainen blåvit mästartrio i Edmonton Oilers dynasti
Med fem Stanley Cup-titlar på sju säsonger hör Edmonton Oilers mytomspunna 1980-talslag till de bästa hockeyformationerna genom historien. Och de har stark blåvit stämpel. Jari Kurri blir Finlands första Stanley Cup-mästare våren 1984 – startpunkten för Oilers dynasti. Kurri, vid sidan om framför allt Wayne Gretzky, hör till stöttepelarna decenniet ut. Under den andra guldsäsongen får han sällskap av Esa Tikkanen, som så småningom kliver in bland nyckelspelarna. Oilers anno 1984-1985 röstades i somras fram som alla tiders NHL-lag. Bland annat Gretzky och Tikkanen lyfter dock själva fram mästarna från våren 1987 – då med Reijo Ruotsalainen i de bakre leden. Tillsammans spelar den blåvita trion hem titeln även 1990, den här gången dessutom utan Gretzky. Olli Määttä blev i våras fjärde finländare att koras till dubbel Stanley Cup-mästare – efter Ruotsalainen och de femfaldiga vinnarna Kurri och Tikkanen.

Kaisa Mäkäräinen 2011.
Kaisa Mäkäräinen gjorde finländsk skidskyttehistoria 2011. Kaisa Mäkäräinen 2011. Bild: imago / Laci Perenyi / All Over Press skidskytte,Kaisa Mäkäräinen

47. Historisk helg: Kaisa Mäkäräinen vinner VM-guld efter silvret dagen innan
Allting avgörs i det sista skyttet. Magdalena Neuner är i jaktstarten på väg mot ett andra VM-guld i Chanty-Mansijsk i mars 2011 efter sprintsegern dygnet innan. Men nu börjar tyskan darra. Neuner missar två skott – och öppnar gulddörren på glänt för Kaisa Mäkäräinen. Den osäkra skytten träffar alla skott och tar över ledningen som hon drygar ut på slutvarvet. ”Galet bra skjutet med tanke på vad som stod på spel. Alla här kan skjuta, men allt hänger på hur du lyckas när det gäller som mest”, säger Finlands första kvinnliga skidskyttevärldsmästare. Hon gör ytterligare historia senare samma säsong då hon som första finländare tar hem den totala världscupen, en bedrift hon upprepar några år senare. Årets idrottare 2011 har efter dubbeln i Ryssland vunnit fyra VM-brons – och karriären fortsätter alltjämt. [Yles arkiv: Kaisa Mäkäräinen vinner VM-guld i jaktstart 2011]

46. Heikki Mikkola först i världen med VM-guld i både 500 och 250 cc
Säsongen 1976 lyckas Heikki Mikkola med något ingen annan motorcrossförare mäktat med tidigare. Efter VM-titeln i 500-kubiksklassen två år tidigare vinner han nu 250 efter en titelstrid med Sovjetunionens Gennadij Moisejev som avgörs först i den sista deltävlingen. ”Ute i Europa är 500 kungsklassen men för mig personligen ligger det lika mycket arbete bakom båda, ingendera kommer lättare”, säger Mikkola efter den historiska bedriften. Mikkola har 1974 besegrat sin stora antagonist, den femfaldige världsmästaren Roger DeCoster om VM-guldet i 500, där han kör hem titeln även 1977 och 1978. Mikkola, som hör till Finlands populäraste idrottare under andra halvan av 1970-talet, är som enda finländare invald i motorcykelsportens Hall of Fame. [Yles arkiv: Dokumentär om Heikki Mikkola från 1975]

Finland firar JVM-guld, i centrum Kasperi Kapanen.
Kasperi Kapanen avgör JVM-finalen 2016 vid tiden 61.33. Finland firar JVM-guld, i centrum Kasperi Kapanen. Bild: Bildbyrån / All Over Press Kasperi Kapanen,Patrik Laine,Juniorvärldsmästerskapet i ishockey 2016

45. Kasperi Kapanens sudden death-mål fullbordar JVM-hysterin på hemmaplan
Ett lag som vägrar ge upp. Ett lag som sprudlar av ungdomlig iver och självförtroende. Ett lag som spelar in sig i hela Idrottsfinlands hjärtan under ett par härliga veckor i Helsingfors kring årsskiftet 2015-2016. Finland bjuder förtrollade hemmafans på den ena osannolika vändningen efter den andra i junior-VM i ishockey. Juniorlejonen ligger under i de två sista gruppspelsmatcherna, i kvartsfinalen, semifinalen och finalen – och vinner samtliga ledda av superkedjan Jesse Puljujärvi-Sebastian Aho-Patrik Laine. Ingenting stoppar Finland, inte ens Rysslands kvittering sex sekunder från slutet i finalen. Kasper Björkqvist personifierar den totala harmonin i lejontruppen när han i svenska TV4:s intervju trots kallduschen är hur positiv som helst inför förlängningen. Väl där frälser Kasperi Kapanen hemmapubliken och inleder det vilda guldfirandet. Upplev JVM-euforin på nytt i Antti Koivukangas opus Tisdagskvällen när hela Finland stod stilla.

44. Galjonsfiguren Leo-Pekka Tähti banbrytare – årets idrottare efter fjärde raka guldet
”Nuförtiden kan paraidrottare vara förebilder för vilken ung idrottare som helst, inte bara för andra paraidrottare. För hela paraidrotten skulle det vara en enormt stor sak och det skulle visa att allting är möjligt.” I Yle Sportens intervju en vecka före idrottsgalan berättar Leo-Pekka Tähti om betydelsen en utnämning till årets idrottare i Finland skulle ha. Rullstolsåkaren, som tar sitt fjärde paralympiska guld i rad på 100 meter i T54-klassen i Rio de Janeiro 2016, har varit den stora förgrundsfiguren i paraidrottens radikalt ökade uppskattning. Allt kulminerar på Idrottsgalans scen i januari 2017. ”En historisk känsla. Allting är möjligt om man vågar följa sina drömmar”, säger en rörd Tähti när han som första paraidrottare mottar priset som årets idrottare i Finland. [Yles arkiv: Leo-Pekka Tähti får priset som årets idrottare]

Mika Myllylä.
Mika Myllylä går från hjälte till skurk. Mika Myllylä. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Mika Myllylä

43. Från hyllad hjälte till smädad svikare – Mika Myllyläs tragiska människoöde
Tillsammans med Marja-Liisa Kirvesniemi och Aino-Kaisa Saarinen är Mika Myllylä med sina femton mästerskapsmedaljer alla tiders mest framgångsrika finländska skidåkare. Samtidigt döljer han ett tragiskt livsöde. Han tar tre OS-medaljer i Lillehammer 1994 (och går sannolikt miste om en fjärde då han bryter staven på 10 km och en norsk serviceman låter bli att ge honom en ny). Tre medaljer blir det även i följande OS i Nagano fyra år senare, nu även ett guld. Storslammet kommer i Ramsau vintern därpå med tre VM-guld. Men sedan rasar allt samman. Myllylä åker tillsammans med fem landsmän fast för dopning under VM i Lahtis 2001 och hjältestatusen förbyts mot förrädarstämpeln. Mika Myllylä dör tio år senare. Läs Janne Isakssons text om ett tragiskt livsöde – en historia om sorg, ilska och förlåtelse.

42. Ludovika och Walter Jakobsson tar självständiga Finlands första OS-guld
Konståkarna Ludovika och Walter Jakobsson blir självständiga Finlands första olympiska mästare – i sommar-OS. Konståkning (och ishockey) ingår i sommarprogrammet i Antwerpen 1920 och paråkningens domare är rörande överens: Paret Jakobsson är i en klass för sig. I prisutdelning uppstår dock problem. Orkestern kan inte Finlands nationalsång, och Walter får lov att lära kapellmästaren Vårt land på ett närliggande café. Resultatet blir lite ditåt. Tyskfödda Ludovika är samtidigt Finlands första kvinnliga OS-guldmedaljör. Paret Jakobsson tar silver i OS i Chamonix 1924 och vinner sammanlagt tre guld och fyra silver i VM. [Yles arkiv: Ludovika och Walter Jakobsson tar OS-guld i Antwerpen]

Kaarlo Kangasniemi i OS 1968.
Kaarlo Kangasniemi gör världsrekord i fyra olika klasser – vilket ingen annan i tyngdlyftningshistorien mäktat med. Kaarlo Kangasniemi i OS 1968. Bild: Unikuva/Mats Vuorenjuuri Kaarlo Kangasniemi,Yle Arkivet

41. Kaarlo Kangasniemi lyfter Finlands enda OS-guld men förstör samtidigt sin kropp
Tyngdlyftaren Kaarlo Kangasniemi blir ”Kulta-Kalle” med Finlands folk tack vare sin bragd i Mexico City i oktober 1968. Efter fina 172,5 kilogram i press och världsrekord 157,5 kg i ryck stör det inte att Sovjetunionens est Jaan Talts lyfter världsrekord i avslutande momentet stöt – Kangasniemi vinner 90-kilosklassen med totalresultatet 517,5 kg och tar Finlands enda OS-guld. Han gör sammanlagt ett tiotal världsrekord och tar 25 VM- och EM-medaljer under karriären – men förstör samtidigt kroppen. Han drabbas av otaliga allvariga skador och beviljas invalidpension som 36-åring. Därtill medger den oerhört populära atleten öppet att han använde rikligt av (då inte förbjudna) anabola steroider under karriären: ”Man behövde det giftet om man ville till toppen”. [Yles arkiv: Kaarlo Kangasniemi lyfter OS-guld]

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Veikko Hakulinen i vinter-OS 1952.
Veikko Hakulinen väljs till årets idrottare i Finland fyra gånger – fler än någon annan. Veikko Hakulinen i vinter-OS 1952. Bild: Ullstein bild / All Over Press Veikko Hakulinen,världsmästerskapen i nordisk skidsport,Nordisk skidsport i Olympiska vinterspelen 1952,Världsmästerskapen i nordisk skidsport 1958,Salpausselän kisat

40. Legendarisk segertid 3.33,33 påbörjar Veikko Hakulinens OS-guldsvit
Tre timmar, trettiotre minuter och trettiotre sekunder. På pricken. Veikko Hakulinen besegrar tvåan Eero Kolehmainen med över fem minuter och tar sin första av många mästerskapsmedaljer på 50 kilometer i Holmenkollen vid OS 1952. Skogsteknikern blir på en gång skidstjärna nummer ett i Finland. Han vinner två guld och silver vid VM i Falun två år senare och följer upp med tre OS-medaljer i Cortina d’Ampezzo 1956 med guldet på 30 kilometer som kronan på verket. En medalj av alla valörer blir det såväl i Lahtis-VM 1958 som Squaw Valley-OS 1960, där han avgör stafetten på de sista metrarna. Efter skidkarriären tävlar ”Haku-Veikko” på högsta nivå i orientering, skidorientering och skidskytte, där han tar VM-silver i stafett 1963. [Yles arkiv: Veikko Hakulinen vinner sitt första OS-guld i Oslo]

39. Långdistanstorkan över – Janne Holmén tar häpnadsväckande EM-guld i maraton
En okänd finländare drar tidigt ifrån. Ingen fara, anser favoriterna i huvudklungan, det här håller inte. Men det gör det. Startfältets yngsta löpare håller sig till sin plan han lagt upp förhand, bry sig inte om de andra – och slår alla med häpnad i sitt första mästerskapsmaraton. Janne Holmén vinner till slut ett närmast överlägset EM-guld på Münchens gator 2002 och bryter samtidigt Finlands 24 år långa segertorka i långdistanslöpning. ”Den hade jag bara, den bara fanns där, och det var nog min största tillgång. Det var avgörande”, säger han nu om sin brinnande löpargnista i Janne Isakssons tillbakablick på Janne Holméns liv med videomaterial bland annat på sjuåriga Holmén som redan då vet vad han vill göra som stor: Springa.

Juha Väätäinen med en ros i munnen efter EM-guldet 1971.
Juha Väätäinens första stortävling som 30-åring i EM 1971 blir en dundersuccé. Den enda mästerskapsstarten efter det sker i OS året efter (13:e på 5000 meter). Juha Väätäinen med en ros i munnen efter EM-guldet 1971. Bild: imago / Werek / All Over Press Juha Väätäinen

38. ”Julma-Juha” frälser hemmapubliken – Väätäinen springer dubbla EM-guld
Han är rädd för exakt en man: Jürgen Haase. In i det sista håller han ett vakande öga på var östtysken befinner sig. Med 350 meter kvar kommer Haases ryck som burit fram till EM-guld på 10 000 meter 1966 och 1969. Men inte 1971. Inte framför Helsingforspubliken, som bär fram Juha Väätäinen. Han vägrar släppa Haase förbi sig och är etta i sin första stortävlingsstart. Fyra dagar senare spurtar han hem också 5000 meter och koras därmed till dubbelmästare i hemma-EM. ”Julma-Juha” blir känd för sin på den tiden okonventionella träning på hög höjd och Afrikas savanner, samt det starka fokuset på den psykologiska biten. ”Det mentala är det som i sista hand avgör. Också därför passar smeknamnet mig så väl”, säger han i en dokumentär från 1972. [Yles arkiv: Juha Väätäinen vinner EM-guld i Helsingfors]

Nina Holmén vinner EM-guld, 1974.
Nina Holmén håller undan för Joyce Smith och de övriga och erövrar det första guldet på 3000 meter. Nina Holmén vinner EM-guld, 1974. Bild: All Over Press Nina Holmén

37. Nina Holmén springer hem historiens första EM-guld på 3000 meter
Med ett varv kvar tar Nina Holmén täten. Hon har lurpassat en bit bakom, men nu är det allt eller inget som gäller. Joyce Smith och Ljudmila Bragina försöker haka på, men avståndet växer. I den sista kurvan har hon redan en trygg lucka bakåt. Holmén vinner EM-guld på 3000 meter i Rom 1974 med en sekunds marginal till världsrekorddamen Bragina. Hon är Finlands första kvinnliga Europamästare i friidrott – och den första i världen på 3000 meter. En så lång sträcka har damerna inte fått tävla i tidigare. Holmén, som tagit VM-silver i terränglöpning våren innan EM-succén, avslutar karriären efter niondeplatsen på 1500 meter i OS 1976. Följande år föds Europamästarsonen Janne. ”Inte känner jag ett tomrum efter idrotten eftersom det finns så mycket annat i livet”, säger Nina i programmet Löparsläkten Holmén från 1978. [Yles arkiv: Nina Holmén vinner EM-guld i Rom]

36. Finlands enda kvinnliga OS-mästare i friidrott – Heli Rantanen överlägsen i Atlanta
”Det var samtidigt fantastiskt och chockerande att märka hur överlägsen jag var. Jag tänkte ”kan det här vara sant?” – det kändes ju så enkelt”. Heli Rantanen är både förbryllad och lycklig i Yle Sportens intervju efter spjutfinalen i OS i Atlanta 1996. Rantanen, som besvärats av en ond rygg inför tävlingarna, är först ut i finalen och slår genast till med 67,94 – nytt personligt rekord och slutligt guldmått med över två meters marginal. Guldet är Nordens första i kvinnlig friidrott, och fortfarande Finlands enda. En handfull bussar fyllda med Lammibor möter henne på flygplatsen efter USA-resan. ”De har alltid stått bakom byns egen flicka ute på världen”, säger en rörd olympisk mästare. [Yles arkiv: Heli Rantanen stämningar och hemkomsten efter OS-guldet]

Sylvi Saimo 1975.
Sylvi Saimo var en viktig förebild inom kvinnlig idrott i Finland. Sylvi Saimo 1975. Bild: Yles arkiv / Antero Tenhunen / Pentti Palmu Sylvi Saimo

35. Sylvi Saimo och Thorvald Strömberg leder paddlarna till storslam i hemma-OS
”Thorvald, Thorvald, dom kommer och blandar bort oss, dra nu!” Gert Fredriksson och Thorvald Strömberg är loss på 10 000 meter kanot i Helsingfors-OS 1952, men utmanarna närmar sig. ”Dra själv!”, svarar Ekenäsfiskaren, men då svensken vägrar fortsätter Strömberg i täten. Med en halvkilometer kvar skakar han av sig Fredriksson och tar guld, som han följer upp med silver på 1 000 meter. På damernas 500 meter blir Sylvi Saimo Finlands första kvinnliga olympiska mästare i en sommargren. Gertrude Liebhard kommer nära på slutet men jordbrukaren från Laukas vinner med fyra tiondelar. Paddlarna öser in fyra av hemmanationens sex guld, då Kurt Wires och Yrjö Hietanen segrar på såväl 1000 som 10 000 meter. [Yles arkiv: Sylvi Saimo och Thorvald Strömberg vinner OS-guld i Helsingfors]

34. Hockeyvärlden tappar hakan – Mikael Granlunds zorromål och andra VM-guldet
”Vi har sett något helt otroligt, det här är helt obegripligt, titta vad han gör!”, vrålar referenten Kaj Kunnas. Mikael Granlund har nyss bjudit på en av ishockeyhistoriens mest spektakulära mål. 19-åringen öppnar målskyttet i VM-semifinalen mot Ryssland våren 2011 med ett zorromål (fi. ilmaveivi) som senare blir frimärke. ”Ett av de finaste målen i hockeyhistorien”, berömmer ryska tränaren Vjatjeslav Bykov. Av bara farten vinner Finland över Sverige i finalen efter en utomordentlig insats med 6–1 och tar nationens andra VM-guld. ”Alla jobbar för laget och det är roligt att spela. Inte är det svårare än så”, säger Leo Komarov om Lejonen som under turneringen vänder underläge till seger sex gånger. ”Allting vad han gjorde, varje dag, hade en mening och en riktning. Det var helt galet”, beskriver Toni Söderholm folkhjälten Granlund i Chriso Vuojärvis återblick på våren i Bratislava (målen från semifinalen och finalen hittas i artikeln).

Mikael Granlund lyfter VM-bucklan 2011.
Mikael Granlund lyfter VM-bucklan i Bratislava våren 2011. Mikael Granlund lyfter VM-bucklan 2011. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Mikael Granlund

33. Verner Weckman föregångare – brottning tidig finländsk framgångsgren
Rudolf Lindmayer är nere i brygga, klockan klingar och guldet är bärgat. Tror de flesta. Tre av domarna är redo att kora Verner Weckman till mästare i extra-OS i Aten 1906, men Österrikes representant menar att landsmannen Lindmayers båda skuldror inte rörde marken. ”Kom igen, mina herrar, ids inte bråka om en sådan här liten sak – vi brottas på nytt”, säger Weckman inför domarjuryn. Sju sekunder in i returen är Lindmayer i brygga igen, men den här gången släpper Weckman inte taget förrän han kallat till sig den österrikiska domaren som bett honom försöka lägga fingret mellan Lindmayer och mattan. Greklands kung står bredvid och skrattar. Atenspelen räknas inte längre som officiellt OS, men Weckman är trots det Finlands första olympiska mästare då han vinner även i London 1908. Brottning är en verklig guldgruva för Finland under nationens första olympiska spel. Alla tiders rekord-OS är Antwerpen 1920, då brottarna erövrar fem guldpengar och tar ytterligare sju medaljer. [Yles arkiv: Verner Weckman vinner Finlands första ”OS-guld” i Aten]

Pertti Ukkola, 1981.
Pertti Ukkola tar guld i OS, VM och EM inom loppet av femton månader 1976–1977. Pertti Ukkola, 1981. Bild: Yles arkiv / Pentti Pekkala Pertti Ukkola

32. Segerdans av poeten Pertti Ukkola – mattans monark i Montreal
Efter de gyllene årtiondena (se placering 33) dyker finländsk brottning med endast ett OS-brons på 20 år. Men till Montreal 1976 åker en självsäker Pertti Ukkola. Han vet att han kan klå precis vem som helst – till och med Farhat Mustafin. Efter den överraskande segern över förhandsfavoriten från Sovjetunionen i den andra omgången är vägen öppen till final, där Ukkola ställs mot Jugoslaviens Ivan Frgic. Serben går upp i 4–3-ledning med 1.30 kvar, men Ukkola replikerar till 5–4 en halvminut senare och skänker inte Frgic fler poäng. Med fem sekunder kvar inleder han en segerdans och Frgic ger upp. ”Brottning är en sorts konst med de olika kasten och rörelserna på mattan, säger poeten Ukkola som följer upp OS-bragden med guld i både VM och EM i klassen 57 kg följande år. [Yles arkiv: Pertti Ukkola vinner OS-guld i Montreal]

31. Dubbla tripplar – Finlands skiddamer sopar rent i klassiska spåren i hemma-VM
Den 19–21 februari 1989 bjuder Finlands kvinnliga skidfantomer i Lahtis på en sällan skådad uppvisning i VM-sammanhang. Trippelseger – två gånger om! Först stakar Marja-Liisa Kirvesniemi till överlägset guld på 10 kilometer klassiskt, närmast följt av Pirkko Määttä och Marjo Matikainen. Två dagar senare får Matikainen, som tar medalj även i VM:s två lopp med fri skidteknik, revansch och vinner med ett par sekunders marginal till Kirvesniemi. Trea är Määttä, som i sin tur besegrar fyran med en dryg halvminut. Föga överraskande kröner kvinnorna sitt kanon-VM med stafettguld, även om Sovjets fristilskanon Jelena Välbe kommer nära Matikainen på ankarsträckan. Sammanlagt nästan en halv miljon åskådare följer på ort och ställe med då Finland leker hem medaljstatistiken – framför allt tack vare sina fantastiska skiddamer. [Yles arkiv: Finland tar trippelseger på 10 km och 15 km och vinner också stafetten i Lahtis]

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Hannu Mikkola och Timo Mäkinen, 1973.
Timo Mäkinen och Hannu Mikkola ett par av de tidiga flygande rallyfinländarna. Hannu Mikkola och Timo Mäkinen, 1973. Bild: Yles arkiv Timo Mäkinen,Hannu Mikkola

30. Flying Finn-eran i rally – Timo Mäkinen inleder blåvita glansperioden
En enormt framgångsrik epok startar i Monte Carlo 1965, då Timo Mäkinen i sin Mini som första finländare vinner det legendariska rallyt. Han blir rallyns första ”Flying Finn” – ett fenomen inom rallyvärlden under de följande decennierna. I Mäkinens släptåg kommer bland annat Simo Lampinen och Rauno Aaltonen, och de flygande finländarna och deras inbördes dueller lägger grunden för den starka blåvita prägeln på VM-serien. Förar-VM införs först 1977 och Mäkinen hinner aldrig bli världsmästare – men tronföljarna är många. Under tio gyllene år erövrar Finland sex VM-titlar genom Markku Alén (1978), Ari Vatanen (1981), Hannu Mikkola (1983), Timo Salonen (1985) och Juha Kankkunen (1986-87, vinner också 1991 och 1993). En stor profil är även Henri Toivonen, som omkommer i en olycka på Korsika 1986. [Yles arkiv: Reportage från Jyväskylärallyt 1967 där Timo Mäkinen leder Finlands trippelseger]

29. Traumatiska kollapser – hockeylejonens mardrömmar mot Sverige
Masken Carlsson 1986. Mats Sundin 1991. Och praktiskt taget hela Tre Kronor 2003. Finlands ishockeyherrars förluster mot Sverige svider fortfarande. Framför allt några ökända genomklappningar. I VM 1986 nätar Anders ”Masken” Carlsson två gånger inom loppet av nio sekunder under den sista minuten, kvitterar kampen till 4–4 och punkterar Lejonens självförtroende. Samma siffror ståtar på ljustavlan i Helsingfors efter en lika dyster sista minut fem år senare. Det tar Mats Sundin femton sekunder att utjämna och Finland faller ihop. Igen. Nytt hemma-VM 2003 – ny katastrof. Lejonen leder kvartsfinalen med 5–1 men rasar samman och förlorar med 5–6. Det blev en gemensam nationell utfärd till mindervärdighetens komplexfyllda värld, skriver Anders Nordenswan i sin betraktelse över tre mardrömmar mot Tre Kronor, som fortfarande gör ont.

Iivo Niskanen och Sami Jauhojärvi, OS 2014.
Iivo Niskanens och Sami Jauhojärvis guld var Finlands första manliga OS-medalj på skidor sedan 1998. Iivo Niskanen och Sami Jauhojärvi, OS 2014. Bild: All Over Press Sami Jauhojärvi,Iivo Niskanen

28. Iivo Niskanen och Sami Jauhojärvi för Finland tillbaka upp på högsta OS-pallen
”När vuxna män kom fram till mig och sa att de fått tårar i ögonen av vår prestation insåg jag att vi gjort något speciellt”, säger Sami Jauhojärvi efter utmärkelsen som årets idrottare i Finland 2014 tillsammans med Iivo Niskanen. Och visst gjorde de något alldeles speciellt. I lagsprintfinalen i Sotji sätter duon punkt för Finlands 16 år lång OS-guldtorka i skidåkning – efter en dramatisk avslutning. Efter unga Niskanens fina förarbete tar rutinerade Jauhojärvi innerkurvan och glider nedför sista backen som etta. Han byter spår, tysken Tim Tscharnke tråcklar in sig i hans skidor och faller. Jauhojärvi fortsätter staka, skakar av sig Rysslands ankare Nikita Krjukov och höjer armarna i luften. Tysklands protest förkastas och guldet är Finlands. ”Jag kunde inte önska mig något mer”, säger den färska mästaren Niskanen. [Yles arkiv: Sami Jauhojärvi och Iivo Niskanen vinner OS-guld i Sotji]

27. Lydia Wideman koras till första kvinnliga OS-mästaren på skidor
Hon skidar aktivt under krigen och klarar sig väl i Lotta Svärd-tävlingar vid fronten, men när freden kommer lägger hon av. Tvillingsystern Tyyne lockar henne tillbaka 1949 – och några år senare är Lydia Wideman världens bästa skidåkare. Hon åker obesegrad till Oslo 1952, där damernas skidåkning introduceras till OS-programmet. Finland tar en trippelseger på 10 kilometer med Wideman som etta före Mirja Hietamies och Siiri Rantanen. Wideman, som startar som nummer 6 av 22 deltagare, går ut i ett ursinnigt tempo och leder med en minut redan halvvägs – en ledning hon håller ända in i mål. Hon blir samtidigt Finlands första individuella olympiska mästare på kvinnosidan och är i dag vid en ålder av 97 år den äldsta OS-medaljören fortfarande vid liv. [Yles arkiv: Lydia Wideman-Lehtonen får karriärspris på Idrottsgalan 2017]

Ville Ritola, 1924.
Av friidrottarna har endast Paavo Nurmi, Carl Lewis och Allyson Felix fler OS-pallplatser än den åttafaldige medaljören Ville Ritola. Ville Ritola, 1924. Bild: Ullstein / All Over Press Ville Ritola

26. Historiskt saldo i Parishettan – Ville Ritola vinner sex medaljer i samma OS
Han beslutar sig först ett halvår före OS i Paris 1924 att representera Finland och inte USA, dit han emigrerat som 17-åring. Ville Ritolas största konkurrent är landsmannen – och bittra rivalen – Paavo Nurmi. Frågan är närmast vem som ska springa vilken sträcka. Finlands lagledning, som vill undvika inbördes dueller i värmeböljan, övertygar enligt uppgifter Nurmi att stå över inledande 10 000 meter, som Ritola vinner på nytt världsrekord. I gengäld låter Ritola bli att utmana Nurmi på femtusen. Ritola vinner även 3000 meter hinder samt lagtävlingen på 3000 meter och i terräng, plus silver bakom Nurmi i terränglöpning. Ritola håvar in sex medaljer i Paris – vilket ingen annan friidrottare mäktat med i OS-historien. Eller för den delen någon finländare i vilken gren som helst. Två rekord som sannolikt står sig för evigt. Ritola slår äntligen antagonisten Nurmi i sin sista mästerskapsstart på 5000 meter i OS i Amsterdam 1928, där han även tar silver på milen. [Yles arkiv: Paris mästare hedras på hemmaplan efter OS-resan]

Clas Thunberg, 1930.
Clas Thunberg har fem OS-guld – endast sex vinteridrottare har fler. Thunberg är också femfaldig världsmästare och fyrfaldig Europamästare i hastighetsåkning på skridsko. Clas Thunberg, 1930. Bild: Pressfoto Clas Thunberg

25. ”Isens Nurmi” en av alla tiders vinteridrottare – Clas Thunberg dominerar skridskobanorna
”Minns du vad du lovade?”, frågar Julius Skutnabb sin vän Clas Thunberg med två varv kvar av tiotusenmetersloppet i historiens första vinter-OS i Chamonix 1924. Thunberg har redan vunnit 5000 och 1500 meter, och säkrat segern i totalresultaten, och helsingforsarna bestämmer sinsemellan inför milen att Skutnabb får ta hem sista loppet. ”Jag var så full av glädje att jag gick med på det”, berättar Thunberg 40 år senare. I VM i Oslo följande år vinner han alla sträckor fram till 10 000 meter, där han denna gång skänker Uuno Pietilä segern. Han blir enormt populär i Norge och får bland annat en inbjudan till kungens slott. Thunberg härskar över skridskostråken på samma vis som Paavo Nurmi över löpbanorna under samma tidsperiod, och vinner ytterligare två OS-guld i Sankt Moritz 1928. [Yles arkiv: Clas Thunberg berättar om sina OS-äventyr]

Tiina Lillak, VM 1983.
Tiina Lillak följer upp VM-guldet framför hemmapubliken 1983 med OS-silver i Los Angeles följande år. Tiina Lillak, VM 1983. Bild: All Over Press Tiina Lillak

24. Tiina Lillaks glädjespurt – sista kastet ger guld i första friidrotts-VM i Helsingfors
Hon har gått hela säsongen obesegrad och exakt två månader tidigare kastat världsrekord 74,76. Nu väntar sig publiken inget mindre än guld i historiens första friidrotts-VM i Helsingfors 1983. Men inför den sista omgången ligger Tiina Lillak tvåa i spjutfinalen bakom Fatima Whitbread. 70-meterkastet, som varit vardagsmat under året, låter vänta på sig. ”Alla väntade sig det. Jag väntade mig det. Jag var nästan desperat då det inte började komma”, berättar Lillak i samband med valet in i idrottens Hall of Fame i Finland i fjol. I det sista kastet slår sedan Esbo IF:s 22-åring till med 70,82, passerar Whitbread och rusar genast iväg i en vild guldspurt framför jublande åskådarhav. Finland tar tre medaljer i hemma-VM, då den tiofaldige mästerskapsmedaljören Arto Bryggare kniper silver på 110 meter häck och Martti Vainio slänger in sig som trea på 5000 meter. [Yles arkiv: Tiina Lillak vinner VM-guld i Helsingfors]

23. Lejonen besegrar Sovjetunionen och tar första storturneringsmedaljen
Efter floppstarten med förlust mot Schweiz i OS i Calgary 1988 tejpar chefstränaren Pentti Matikainen kritikfax som haglat in på omklädningsrummets vägg. Laget svetsas samman – och gör finländsk ishockeyhistoria. Lejonen krossar bland annat Västtyskland, kryssar med Sverige och besegrar Kanada – och säkrar nationens första mästerskapsmedalj redan med två omgångar kvar. Trots nederlag mot Tjeckoslovakien räcker oavgjort mot Sovjetunionen i sista matchen för silver. Finland fullbordar kanonturneringen med sin första stortävlingsseger över den stjärnspäckade mästaren. Poängkungen Erkki Lehtonens 2–1-mål vid tiden 58.20 lyfter Lejonen från trea till tvåa framför nosen på Sverige, där röster höjs för bristande sovjetisk attityd. ”Ska vi säga så här: Lejonens silver fick inte öknamnet ”Sovjets gåva” av blåvita hockeykretsar”, skriver Anders Nordenswan i sin kolumn. I Calgary vänds i vilket fall som helst ett nytt blad inom blåvit landslagshockey – nu tillhör Lejonen världseliten.

Samppa Lajunen, OS 2002.
Samppa Lajunen vinner medalj i alla sex stortävlingar han deltar i och tar som alla tiders yngsta hem den totala världscupen som 17-åring säsongen 1996-1997. Samppa Lajunen, OS 2002. Bild: All Over Press Samppa Lajunen

22. 2000-talets mest framgångsrika OS-finländare – Samppa Lajunen trippelmästare
”Äntligen kan jag vara säker på att mitt namn finns med i frågesporter i Finland.” Den första kommentaren efter sprinten i OS i Salt Lake City 2002 träffar rätt. Samppa Lajunen är korrekt svar bland annat på frågorna: Vem vann alla tre distanser i nordisk kombination i Salt Lake City? Vem tog vintern 2002 ensam fler guld än Finland i följande sju OS totalt? Vem avslutade karriären som 24-årig trettonfaldig mästerskapsmedaljör? Efter en sviktande hoppform under vintern stämmer allt för Lajunen och han vinner två individuella och ett lagguld. ”Jag vet egentligen inte vad jag kunde ha gjort bättre”, säger trippelmästaren i Yles intervju 2013 – nio år efter att han lade av på toppen. [Yles arkiv: Samppa Lajunen koras till trippelmästare i Salt Lake City]

21. Overklig dramatik – Carlos Sainz bil stannar och Tommi Mäkinen tar tredje VM-titeln
Tommi Mäkinen är mitt inne i Yles silverintervju när telefonen ringer. Det är brorsan Tuomo i andra ändan. Ett pafft leende sprider sig snart på Tommis läppar – han får veta att han nyss mot alla odds vunnit sin tredje av fyra raka VM-guld i rally. Mäkinen leder VM-serien inför den sista deltävlingen i Wales i november 1998 men avbryter under öppningsdagen. Utmanaren Carlos Sainz behöver endast sluta fyra för att passera – och VM-titeln verkar vikt för spanjoren. Men 500 meter före mål händer det otänkbara. Sainz bil stannar, börjar ryka och allting är över. ”Det kan inte vara sant”, upprepar en förbluffad Tommi Mäkinen i telefonluren. Han är världsmästare. Igen. Återupplev den otroliga upplösningen i Margam Park i Antti Koivukangas artikel Den brinnande bilen och telefonsamtalet som ändrade allt.

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Siiri Rantanen skidar ärevarv, VM 2017.
Siiri ”Äitee” Rantanen, här under förra vinterns Lahtis-VM, tar medalj i alla mästerskap mellan 1952 och 1962. Siiri Rantanen skidar ärevarv, VM 2017. Bild: Yle / Tomi Hänninen Siiri Rantanen

20. ”Äitee” kvinnlig förgrundsgestalt – Siiri Rantanen avgör OS-guldet i sista motlutet
Ingen ska egentligen kunna rubba Sovjetunionen, som tagit placeringarna 1, 2 och 4 på individuella 10 kilometer i OS i Cortina d’Ampezzo 1956. Men Finland levererar en dunderskräll – inte minst tack vare Siiri Rantanen. Sirkka Polkunen och Mirja Hietamies har gjort ett fint förarbete och Finlands ankardam ger sig ut sex sekunder bakom Radja Jerosjina. Hon tar sig i rygg och i den sista backen kommer rycket. ”Jag bestämde att nu går jag förbi och där blev hon”, berättar hon efter damernas första OS-stafett. ”Äitee”, som tvåbarnsmamman kallas av landslagskamraterna, blir stor folkhjälte och viktig pionjär för damidrotten i Finland – och är fortfarande i gott skick. Rantanen fullföljer Finlandialoppet som 71-åring och skidar ett ärevarv under vinterns VM i Lahtis – 92 år gammal! [Yles arkiv: Siiri Rantanen avgör damernas första OS-stafett 1956]

Jani Sievinen jublar, 1994.
Jani Sievinens fantastiska världsrekord 1.58,16 på 200 meter medley står sig i nio år, tills en viss Michael Phelps snor det 2003. Jani Sievinen jublar, 1994. Bild: imago / Camera 4 / All Over Press Jani Sievinen

19. Otroligt världsrekord i historiskt VM – Jani Sievinen länge obesegrad medleykung
Klockan stannar på 1.58,16. Jani Sievinen har stått för en förbluffande prestation på 200 meter medley i VM-bassängen i Rom 1994. Han krossar legendaren Tamás Darnyis världsrekord med över en sekund och tar sitt första VM-guld. Finlands första på lång bana tar Antti Kasvio på 200 meter fritt sex dagar tidigare. ”Pressen var väldigt stor. Alla tänkte att det är helt självklart att jag vinner, men inte är det nånsin så klart”, säger världsmästaren Sievinen. Minst lika höga är förväntningarna inför OS i Atlanta 1996. Sievinen är obesegrad på huvudsträckan sedan fjärdeplatsen i förra OS i Barcelona. Men efter fyra år och 39 raka segrar slutar han tvåa bakom Attila Czene. Silvret blir karriärens enda OS-medalj för den femfaldiga världsmästaren och tolvfaldiga Europamästaren. [Yles arkiv: Jani Sievinen som 16-årig färsk Europamästare 1991]

Hannes Kolehmainen besegrar Jean Bouin på 5000 meter i OS 1912.
Spurten biter och Hannes Kolehmainen besegrar Jean Bouin på 5000 meter i Stockholm 1912. Hannes Kolehmainen besegrar Jean Bouin på 5000 meter i OS 1912. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Hannes Kolehmainen

18. Hannes Kolehmainen springer in Finland på världskartan i Stockholm
Jean Bouin försöker få Hannes Kolehmainen ur balans. Han trampar på hälarna och viftar med armbågarna, men inget hjälper. Efter en hisnande duell på 5000 meter tar Kolehmainen sitt mest oförglömliga OS-guld i Stockholm 1912 och blir samtidigt den första att underskrida 15 minuter med världsrekordtiden 14.36,6. Han vinner även 10 000 meter och terränglöpning i överlägsen stil, och leder nationsbyggande Finlands frammarsch. Idrotten erbjuder en kanal att opponera mot det ryska förtrycket och påminna världen om Finlands existens – och OS ett perfekt skyltfönster. Den största hjälten är ”Leende Hannes” och senare myntas frasen Hannes Kolehmainen sprang in Finland på världskartan. Kolehmainen flyttar efter stordådet till USA men är tillbaka i hemlandets tjänst då han vinner OS-maraton i Antwerpen 1920 – nu för självständiga Finland. [Yles arkiv: Hannes Kolehmainen minns tillbaka på Stockholm-OS 50 år senare]

Kalle Palander, 2011.
Kalle Palander tar Finlands första alpina mästerskapsmedalj och världscupseger. Kalle Palander, 2011. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Kalle Palander

17. Finlands första alpina medalj – Kalle Palander skräller i Vail
Han ligger sjua efter det första åket. Efter en kalasprestation i det andra trillar åkare efter åkare bakom honom. Endast ett guldhot kvar: VM-kungen Lasse Kjus. Då inte ens norrmannen klarar av att passera bryter festen loss. Kalle Palander, 21, är skrällvärldsmästare i slalom. ”Det här är det största inom finländsk vintersport någonsin”, beskriver en exalterad grenchef Martti Uusitalo bedriften. Palander anländer till VM-pisten i Vail 1999 med fyra raka topp-10-placeringar (karriärens första) i världscupen, men ingen väntar sig guld. ”Jag visste att jag är bra på att åka slalom men att jag är bäst i världen visste jag inte”, säger segraren. Den första podieplatsen i världscupen får den färggranna alpinpersonligheten vänta på till säsongen 2002-2003, som han kröner med att ta hem den totala slalomcupen. [Yles arkiv: Kalle Palander vinner VM-guld i Vail]

Ferenc Horvath firar Ungerns kvittering mot Finland. Bollen har studsat i mål via Teuvo Moilanen.
Eufori för Ferenc Horvaths Ungern – total misär för Teuvo Moilanens Finland. Ferenc Horvath firar Ungerns kvittering mot Finland. Bollen har studsat i mål via Teuvo Moilanen. Bild: Lehtikuva Finlands herrlandslag i fotboll,Teuvo Moilanen

16. Ungersk mardröm – flippermålet som sammanfattar 100 år av landslagsfotboll
Det har röstats fram som alla tiders bittraste blåvita idrottsminne. De osannolika sekunderna på Helsingfors Olympiastadion en regnig oktoberkväll 1997. Samtidigt på något sätt så typiska för finländsk landslagsfotboll. Seger räcker till fortsatt VM-kval i kvalavslutningen mot Ungern. Antti Sumiala ger hemmalaget ledningen och avancemang hägrar när matchen tickar in på stopptid. Då händer det otänkbara. Ungerns hörna studsar via Mika-Matti Paatelainen, Sami Hyypiä, Harri Ylönen, Sami Mahlio och slutligen målvakten Teuvo Moilanen in i egen bur. 1–1. Ridå. ”Detta olyckliga folk, detta erbarmliga Fotbollsfinland”, jämrar sig Yle Sportens referent Jens Berg, som reflekterar över den nattsvarta kvällen och dess betydelse för finländsk fotboll i Mikael Oivos verk Oktoberkvällen då tårarna rann på Olympiastadion.

Keke och Nico Rosberg, 1994.
Den finländska formel 1-pionjären Keke Rosberg fick 34 år efter sin seger se sonen Nico (med tysk licens) upprepa bedriften. Keke och Nico Rosberg, 1994. Bild: Sprint Press / All Over Press Keke Rosberg,Nico Rosberg

15. Omtvistad världsmästare – Keke Rosberg banar väg för Finlands F1-framgång
Under en säsong som präglas av allvarliga olyckor och vindsnabba men opålitliga turbobilar håller en förare huvudet kallt. Kaxiga, businessmedvetna och brunbrända Keijo ”Keke” Rosberg faller inte alla i smaken i Finland och hans formel 1-framfart har tidvis förlöjligats på hemmaplan. Men inte nu längre. Inte efter supersäsongen i Williams 1982. Rosberg, som inte tog en enda VM-poäng säsongen innan, plockar stadigt goda placeringar och stiger upp i VM-ledning tack vare karriärens första (och säsongens enda) seger i säsongens tredjesista lopp. Mästerskapet beseglar han med en femteplats i Las Vegas. Rosberg, som väljs till årets idrottare i Finland som första motorsportrepresentant, är blåvit F1-anfader och hjälper senare Mika Häkkinen och sonen Nico Rosberg till världsmästare. ”Nico vet vad det här betyder för mig. Mina segrar har ingen betydelse längre”, säger Keke efter familjens andra titel. [Yles arkiv: Keke Rosberg vinner VM-guld och hyllas i Finland]

Toni Nieminen, OS 1992.
Toni Nieminen var 16 år och 261 dagar då han vann stora backen i Albertville. Han är fortfarande alla tiders yngsta manliga mästare i vinter-OS. Toni Nieminen, OS 1992. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Toni Nieminen

14. Historiens yngsta vintermästare – tonårsidolen Toni Nieminen skapar hysteri
Stjärnskottet pallar för trycket. Under några månader är 16-åriga Toni Nieminen världens bästa backhoppare – och allt kulminerar i OS i Albertville 1992. Tonåringen, som mästerligt anammar V-stilen, inleder med brons i normalbacken, är sedan överlägsen i stora backen och avgör lagguldet med tävlingens två längsta hopp. En Tonimani och enorm offentlighetsrumba tar vid – och sätter ynglingens huvud på spinn. Han får körkort i förtid av presidenten, slits åt alla håll på diverse PR-evenemang och omringas av tonårsflickor. ”Jag är ingen gud”, säger den omtumlade Lahtispojken. Han når aldrig samma nivå efter succésäsongen, då han även vinner backveckan och totala världscupen. ”När jag ser bilder på mig själv i Albertville ser jag en ganska vilsen sextonåring som försöker göra sitt bästa i en väldigt krävande situation”, sade Nieminen i Efter Nio för ett par år sedan. [Yles arkiv: Toni Nieminen blir dubbelmästare i Albertville]

Pekka Vasala vinner 1500 meter, OS 1972.
Pekka Vasala, som några veckor före OS sprungit Europarekord på 800 meter, koras till olympiska mästare på 1500 meter i München. Pekka Vasala vinner 1500 meter, OS 1972. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Pekka Vasala

13. Alla tiders halvtimme – Pekka Vasala följer upp Viréns guld med ny triumf
Att Lasse Virén efter segern på 10 000 meter veckan innan skulle spika sin dubbel med guld också på halva distansen under sista dagen av OS i München 1972 var väntat. En knapp halvtimme senare startar 1500 meter – och Pekka Vasala har chans att fullborda en av de mest framgångsfyllda timmarna i finländsk idrottshistoria. Kipchoge Keino påbörjar sin långspurt med två varv kvar och grillar sina konkurrenter. Vasala hinner bli rädd flera gånger under de pinande slutvarvens gång – hänger han faktiskt med i den regerande mästarens fruktansvärda tempo? Det gör han. På upploppet passar han Keino och vinner med tiden 3.36,33, som fortfarande är finländskt rekord. ”Nånstans vid vattengraven visst jag att jag vinner. Ingenting kunde stoppa mig längre”, berättar Vasala i boken Kilpakenttien sankarit 3. [Yles arkiv: Pekka Vasala vinner OS-guld i München]

Pertti Karppinen och Peter Kolbe, OS 1976.
Pertti Karppinen, här med sin nemesis Peter-Michael Kolbe, är vid sidan av Paavo Nurmi och Veikko Hakulinen enda finländare med guld i tre OS. Pertti Karppinen och Peter Kolbe, OS 1976. Bild: All Over Press Pertti Karppinen

12. Ny duell mot rivalen, ny seger – Pertti Karppinen tar tredje raka OS-guldet
I Montreal 1976 passerar en okänd Pertti Karppinen till allas förvåning tyske favoriten Peter-Michael Kolbe under de sista 100 metrarna och vinner sitt första OS-guld. I bojkottande Västtysklands frånvaro i Moskva 1980 tar den regerande singelscullermästaren en planenlig seger. I Los Angeles 1984 väntar en framemotsedd tvekamp mellan roddrivalerna. Kolbe trumfar Karppinen i VM-sammanhang – men i OS-vattnen är Resobrandmannen oöverträfflig. Kolbe inleder sin vana trogen urstarkt, men Montrealmönstret upprepar sig och Karppinen ror hem sitt tredje OS-guld på raken. ”De är inte fiender, men inte kan jag kalla dem för vänner heller”, säger Karppinens tränare Juha Peltonen om antagonisternas förhållande i Sports Illustrated 1988. Läs Pertti Karppinen berätta bland annat om toppidrottarlivets baksidor i Marianne Nymans text om den historiska roddkungen. [Yles arkiv: Pertti Karppinen vinner OS-guld i Montreal, Moskva och Los Angeles]

Teemu Selänne, Anaheim 2014.
Teemu Selänne gör sitt rookierekord i Winnipeg men spelar största delen av den bländande NHL-karriären i Anaheim Ducks, där han vinner Stanley Cup våren 2007. Teemu Selänne, Anaheim 2014. Bild: Cal Sport Media/All Over Press Teemu Selänne

11. Teemu Selännes magiska rookiesäsong och det oslagbara rekordet
I match nummer 64 kommer mål nummer 54. Winnipeg Jets supernykomling fullbordar sitt hattrick mot Quebec Nordiques, kastar sin högra handske i luften och ”skjuter ner” den med klubban. Teemu Selänne har förpassat Mike Bossys NHL-rekord till historieböckerna. ”Det finns speed – och så finns det Teemu Selänne-speed”, sammanfattar den amerikanske legendaren Keith Tkachuk hemligheten bakom ”Finnish Flash”. Selänne når till slut 76 mål under sin rookiesäsong 1992-1993 – ett rekord som troligen aldrig slås. Endast tre nykomlingar efter honom har nått ens hälften av saldot. Endast tre spelare i historien har gjort fler mål under en säsong. ”Det var otroligt. Jag kunde inte förstå vad jag gjort förrän nästa eller därpå följande år. Hela året var som en dröm”, beskriver Selänne till NHL.com på rekordets 20-årsdag. [Yles arkiv: Teemu Selänne avslutar landslagskarriären efter fjärde OS-medaljen i Sotji 2014]

Gå direkt till ögonblick:
100 | 90 | 80 | 70 | 60 | 50 | 40 | 30 | 20 | 10

Juha Mieto, 1976.
Juha Mieto tar nio stortävlingsmedaljer under karriären. Det enda guldet kommer i stafett vid OS i Innsbruck 1976 – efter en enastående andrasträcka av Mieto. Juha Mieto, 1976. Bild: All Over Press Juha Mieto

10. Den förargliga hundradelen – Juha Mietos oförglömliga förlust
Det är förlusten som ändrar på skidreglerna. Det är ögonblicket som för evigt präglar minnet av en storartad karriär. Det är en ruskig kamp om guldet på 15 kilometer vid OS i Lake Placid 1980 mellan vännerna Juha Mieto och Thomas Wassberg. Den resliga finländaren är först i mål, i överlägsen ledning. Nu väntar man in Wassberg. ”Det räcker inte”, hinner redan Yles svenskspråkiga radioreferat lova. ”Jo! En hundradedel! Han gick med en hundradedel förbi! Stackars Juha.” En förlustmarginal som i dag inte är möjlig skiljer Mieto från det individuella mästerskapsguldet. ”Det riktigt stora, med tanke på hela den finländska idrotten, var trots allt det sätt som Juha Mieto tog förlusten på”, skriver Leif Lampenius i sin skildring av showmannen och folkfavoriten med ett stort, sensitivt hjärta.

Mika Häkkinen med VM-pokalen 1998.
Mika Häkkinen säkrar båda sina VM-titlar med seger i säsongens sista deltävling. Mika Häkkinen med VM-pokalen 1998. Bild: All Over Press Mika Häkkinen

9. Mika Häkkinen dubbel världsmästare efter heta dueller och sena avgöranden
En av alla tiders titelkamper kulminerar på Suzukabanan i säsongens avslutande GP den 1 november 1998. Mika Häkkinen och Michael Schumacher har lekt katt och råtta hela året och efter McLarenseger i det nästsista loppet är det fördel Häkkinen. Halva Finland stiger upp i arla morgonstund för att se honom säkra titeln i Japan – och han levererar. Schumachers bil slocknar i första startrutan och tysken tvingas senare avbryta. Häkkinen vinner och tar hem världsmästerskapet. Han följer upp det med en ny titel året därpå, efter en stenhård titelkamp in på målsnöret med Eddie Irvine, och är Finlands genom tiderna mest framgångsrika F1-förare. Läs mer om Mika Häkkinen och hans häpnadsväckande väg tillbaka efter den katastrofala olyckan i Adelaide 1995 i Janne Isakssons artikel Från dödens portar till dubbel världsmästare.

VM-elden under skid-VM 2001.
Mardrömsveckorna i Lahtis kastar en lång skugga över finländsk skidsport. VM-elden under skid-VM 2001. Bild: Yles arkiv / Seppo Sarkkinen Världsmästerskapen i nordisk skidsport 2001

8. Största skandalen genom tiderna – Lahtis 2001 raserar finländsk längdåkning
”Vi ber om ursäkt av det finländska skidfolket för den katastrofalt stora skammen vi orsakat”, beskriver skidförbundets ordförande Paavo M. Petäjä den dystraste händelsen i finländsk idrottshistoria. Först Jari Isometsä, sedan Janne Immonen och till slut även Milla Jauho, Harri Kirvesniemi, Virpi Kuitunen och Mika Myllylä. Sex hemmaåkare testar positivt för dopning i skid-VM i Lahtis 2001 – en skandal som lämnar djupa s(p)år i den finländska idrottssjälen. ”Det finns inget att tillägga. Vi kan lika gärna låta det ligga och glömma skiten. Gå vidare. Det tror jag inte vi kommer att lyckas med”, skriver Glenn Lindholm i sitt verk Den katastrofala skammen och skandalen som lamslog en hel nation.

Marja-Liisa Kirvesniemi (Hämäläinen) i Sarajevo 1984.
Marja-Liisa Kirvesniemi (f. Hämäläinen) tar tre guld och fyra brons i OS, och ytterligare tre guld och fem silver i VM under den enastående karriären. Marja-Liisa Kirvesniemi (Hämäläinen) i Sarajevo 1984. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Marja-Liisa Kirvesniemi,längdskidåkning,Olympiska vinterspelen i Sarajevo 1984

7. Blåvit OS-drottning – Marja-Liisa Hämäläinens uppvisning i Sarajevo
Hon reser till Sarajevo som en ifrågasatt mästerskapsåkare. Förutom stafettguldet i hemma-VM 1978 har stortävlingsmedaljerna gått henne förbi. Men nu, som 28-åring, är Marja-Liisa Hämäläinen redo. Och i OS-spåren 1984 inleds en glimrande framgångssaga. Utpumpad kastar hon sig ner i snön som mästare på inledande 10 kilometer, och följer upp med lika tydliga segrar på 5 och 20 kilometer. Däremellan blir det även brons i stafetten. Under de följande tio åren fortsätter pallplatserna rassla in, då med efternamnet Kirvesniemi – och hon är Finlands alla tiders längdåkare och bästa OS-idrottare på damsidan. ”Det fula pratet tände en extra gnista i mig”, säger Marja-Liisa Kirvesniemi i Janne Karinkantas porträtt om spottkoppen som blev Finlands främsta olympiska idrottskvinna.

Jari Litmanen gör mål i Champions League-finalen 1996.
Skyttekungen Jari Litmanen nätar för Ajax i den förlustrika Champions League-finalen våren 1996, efter turneringssegern året innan. Jari Litmanen gör mål i Champions League-finalen 1996. Bild: Rex Features Ltd 2012/All Over Press Jari Litmanen,AFC Ajax,fotboll,Uefa Champions League,Juventus

6. Kungen på Champions League-tronen – Jari Litmanen bland världens bästa
Två finaler och femton mål. Under två magiska säsonger är Jari Litmanen obestridlig Champions League-regent. Säsongen 1994-1995 leder han sitt Ajax till första europacupsegern sedan det gyllene 1970-talet. Hösnuvig underpresterar han i finalen mot AC Milan, men med sex fullträffar fram till den kommer han tvåa i skytteligan bakom George Weah, som senare tilldelas Ballon d’Or. Litmanen är trea – det vill säga i praktiken världens tredje bästa fotbollsspelare. Säsongen efter nätar han i finalen mot Juventus både under ordinarie matchtid och i straffläggningen, som Ajax förlorar. Litmanen är med nio mål överlägsen skyttekung och hittar sammanlagt under två säsonger rätt femton gånger, när ingen annan kommer upp i tvåsiffrigt. ”Då regerade han Europa”, skriver Antti Koivukangas om ”Kungen” med en förmåga som hade förtjänat en ännu bättre karriär.

Matti Nykänen, 1985.
Matti Nykänen är fyrfaldig olympisk mästare och femfaldig världsmästare, och vann den totala världscupen fyra gånger. Matti Nykänen, 1985. Bild: imago / Werek / All Over Press Matti Nykänen

5. Den ståtliga backörnen – Matti Nykänen förkrossande överlägsen i Calgary
Snacka om total dominans. Den mångfaldiga världsmästaren och regerande OS-guldmannen i stora backen hör redan till de stora inom backhoppning, men i Calgary 1988 cementerar han sin ställning bland snösporternas allra största genom tiderna. Matti Nykänen svävar de två längsta hoppen i såväl stora backen, normalbacken som lagbacken, och åker hem med tre OS-guld. Siffrorna ger skäl för titeln Alla tiders backhoppare. Ingen annan har tagit individuella segrar i OS, VM och flygbacke-VM samt den totala världscupen och tyskösterrikiska backveckan. Ingen klår honom i antalet OS-guld eller totalsegrar i världscupen. ”Den dystra sidan med alkoholmissbruk och mörka tidningsrubriker har överskuggat faktum att Matti Nykänen var en gudabenådad backhoppare”, skriver Alf Strömberg om den begränsade begåvningen och utnyttjade nationalhjälten.

Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen, VM 1995-jubileumsmatch 2014.
Knatte, Fnatte och Tjatte-kedjan med Ville Peltonen (t.v.), Saku Koivu och Jere Lehtinen leder Finlands färd mot den första VM-titeln. Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen, VM 1995-jubileumsmatch 2014. Bild: Yle / Tomi Hänninen Ville Peltonen,Saku Koivu,Jere Lehtinen

4. Den glider in i Globen – Ville Peltonens hattrick ger historiskt VM-guld
Den 7 maj 1995, Stockholm. Allt är redo för drömfinal. Globen sjuder, de mångfaldiga världsmästarna Sverige mot guldlösa Finland, som året innan förlorat VM-finalen i straffläggning. Men nu stämmer allting. Ville Peltonen fullbordar sitt hattrick fyra sekunder före den andra periodpausen, Lejonen vinner med 4–1 och inleder en guldyra utan motstycke på hemmaplan. Torgen fylls av euforiska hockeyvänner, människor badar i fontäner och ”Den glider in” ekar över hela Finland. ”Tre spelargenerationer utan några som helst navelskådande grupperingar”, beskriver Hannu Aravirta det oförglömliga mästargänget i Anders Nordenswans återblick på guldet som blev hela nationens gemensamma egendom.

Helsingfors Olympiastadion 1952.
De olympiska spelen går av stapeln i Helsingfors 1952. Finland är det minsta landet någonsin att arrangera sommar-OS. Helsingfors Olympiastadion 1952. Bild: Yles arkiv / Eino Nurmi Olympiska sommarspelen i Helsingfors 1952,Helsingfors Olympiastadion

3. Den utopistiska drömmen blir sann – Helsingfors står värd för sommar-OS
Det är egentligen fullständigt orealistiskt att ett evenemang så enormt som sommar-OS ska arrangeras i ett land så litet som Finland. Men det blir verklighet i Helsingfors 1952. Motståndet och tvivlet både på hemmaplan och utomlands är tidvis kraftigt, men Finland klarar pärsen med glans. Helsingfors skulle ursprungligen stå värd för sommarspelen redan 1940, men vinterkriget satte stopp. OS hade en enorm betydelse i efterkrigstida Finland – framför allt utanför idrotten. ”Genom lyckade OS-arrangemang och gästfrihet visade finländarna för hela världen att landet hade återhämtat sig från kriget. De lyckade spelen hade en stor symbolisk betydelse för den finländska självkänslan. OS blev ett steg mot det bättre”, skriver Magnus Eklöv om Det lilla landets stora fest.

Paavo Nurmi vinner 1500 meter vid sommar-OS i Paris 1924.
Den niofaldiga olympiska löparmästaren Paavo Nurmi är delad tvåa i antal guld i OS-historien. Endast simmaren Michael Phelps har fler. Paavo Nurmi vinner 1500 meter vid sommar-OS i Paris 1924. Bild: All Over Press Paavo Nurmi,Olympiska sommarspelen i Paris 1924

2. En omöjlig bedrift – Paavo Nurmis makalösa timme höjdpunkten på makalös karriär
En osannolik timme i Paris sommaren 1924 gör honom för evigt legendarisk. Först OS-finalen på 1500 meter, en knapp timme senare 5000 meter. Paavo Nurmi vinner båda – med tider som några veckor tidigare varit världsrekord. Det var givetvis han själv som slog rekorden, under OS-genrepet på Djurgårdens sportplan några veckor tidigare, också det inom en knapp timme. Den historiska eftermiddagen i Paris gör ”Paavo den store” till löparnas konung. Det blir sammanlagt nio guld och tre silver i OS, och Nurmi är en av alla tiders idrottare – i världen. ”I Finland förstår man inte riktigt ett hur enormt stort namn Paavo Nurmi är än i dag. Han är en av få finländare man känner till i hela världen", säger ex-elitlöparen Samuli Vasala i Anders Nordenswans historia Den kalla konungen som ingen kom nära.

Lasse Virén efter 5000 meter OS 1972.
Lasse Virén följer upp det oförglömliga guldet på 10 000 med att även vinna 5000 meter i München 1972 – en dubbel han upprepar i Montreal fyra år senare. Lasse Virén efter 5000 meter OS 1972. Bild: imago sportfotodienst / All Over Press Lasse Virén

1. Lasse Virén faller men kämpar vidare och vinner OS-guld på världsrekordtid i München
Nej! En tystnad sänker sig över Münchens olympiastadion. Halvvägs in på tiotusenmetersloppet i OS 1972 ramlar Lasse Virén omkull. Allting är över. Men mästerskapsdebutanten samlar sina tankar, reser sig upp, kommer ikapp – och rycker till slut ifrån. Virén vinner med den nya världsrekordtiden 27.38,35 och inleder sin fantastiska guldsvit. Det är prestationen som symboliserar finsk sisu. Det är guldet som återupprättar den stolta löpnationens olympiska ära. Det är Finlands största idrottsögonblick genom tiderna. ”Han faller ner, stiger upp, korsar mållinjen, slår världsrekord. Vilken story!”, beskriver tävlingskumpanen Brendan Foster sinnebilden av den fyrfaldiga OS-mästaren Lasse Virén i Janne Isakssons reportage om den hänsynslösa taktikern och historiska nationalhjälten.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport