Hoppa till huvudinnehåll

Skollivet i Närpes lever med många kulturer

Eleverna sittandes på stolar i gymansiets aula.
Haysha Yamberla, Ia Enroth, Huy Nguyen, Margaret Fadul och Ajdina Kalabic uppskattar den mångkulturella skolan i Närpes. Eleverna sittandes på stolar i gymansiets aula. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Haysha Yamberla, Ia Enroth, Huy Nguyen, Margaret Fadul och Ajdina Kalabic

Många har flytt undan oroligheter, andra har kommit för att arbeta. Invandringen har gjort Närpes till en mångkulturell stad och skola.

Kallt, tyst och få människor. Så beskriver Margret Fadul, Ajdina Kalabic och Huy Nguyen känslan och minnet av att komma till Finland.

- Lärarna tänker på eleverna mycket och det gillar jag. Jag respekterar dem också, säger Nguyen.

Att få vänner i Närpes har inte varit helt lätt för dem alla. Kalabic kom från Bosnien som 5-åring och upplevde integrationen till en början som svår.

- Jag försökte vara med alla, men jag umgicks mest med min kompis från samma land, säger Kalabic.

Margret Fadul kommer ursprungligen från Sudan, men kom till Närpes som 15-åring efter att ha bott hela sitt liv i Egypten.

- Det var väldigt svårt att få kompisar för jag ser litet annorlunda ut. Men sedan lärde jag känna Ajdina och några andra och vi blev riktigt bra kompisar.

Drömmen om en flytt

Tanken på att flytta tillbaka till hemlandet eller annan del av världen lockar.

- Jag ska inte vara här om 20 år. Jag vill tillbaka till mitt land, säger Fadul.

Även om ungdomarna upplever att de har en plats i Närpes är drömmen att förenas med rötterna viktig för ungdomarna.

- För oss asiater är rötter mycket viktigt och jag känner mig fortfarande som en vietnames. Jag kallar mig inte för finlandssvensk, säger Huy Nguyen som kom till Finland som åttaåring.

De upplever sig välkomna i skolan och samhället. Även om starten för Faduls del varit tuff.

- Det tog en lång tid för mig att känna mig välkommen. Jag kunde inte prata med någon för språket var så svårt för mig, säger Fadul.

Nervöst vid studentskrivningarna

Ett gymnasium med flera språk ställer också krav på undervisningen. Ia Enroth är modersmålslärare och tycker att mångfalden är givande.

- Vi behöver smältdegeln, vi behöver olika inslag och variation så jag trivs väldigt bra, säger Enroth.

Utmaningen med att undervisa i svenska i Närpes Gymnasium är att det inte finns någon undervisning i ”svenska som andra språk”. Undervisningen ska anpassas så att det fungerar för alla.

- Om vi talar resultat är studentskrivningarna den största utmaningen, säger Enroth och berättar att det brukar vara riktigt nervöst när den tiden kommer.

För att förhindra klickbildningar mellan olika språk delar Enroth ofta in klassen i grupper och par för att få variation.

- Ur lärarsynpunkt skulle jag gärna ha mera stöd och fortbildning. Jag är inte utbildad lärare för Svenska 2 och kan ibland tycka att det vore skönt med en assistent eller speciallärare. Men vi jobbar med det för att hitta en lösning, säger Enroth.

”Lost mellan två världar”

Mitt emot Närpes Gymnasium finns Mosebacke skola. Här jobbar Amra Huric i dag som timlärare i bland annat islam och svenska.

Amra Huric har inga minnen från sin barndom i hemlandet, Bosnien-Hercegovina. Som treåring kom hon till Finland och de första minnena är från flygplanet på väg till Finland.

Resan gick via flyktingförläggningen i Oravais till Närpes, staden där Huric vuxit upp. I dag är Huric tillbaka som lärare i samma skola där hon själv en gång gick som elev.

Tonårstiden i Närpes bjöd också på en hel del utmaningar.

- Identiteten - att hitta sig själv, var en utmaning. Vad hör jag egentligen till? Är jag bosnier, finländare eller var är jag?

Hemma var språket, maten, den bosniska kulturen och identiteten stark. Det krockade med den finländska kulturen i skolan i strävan efter att finna en identitet.

- Jag tror inte att det har blivit lättare med åren, men man är kanske litet visare nu och kan handskas med det på ett annat sätt. Jag har hittat ett sätt att få de två världarna att fungera, säger Huric.

På andra sidan katedern

Integrationen i Närpes har lyckats bra, tycker Amra Huric. Hennes egen bakgrund är en fördel i läraryrket.

- Det finns så mycket möjligheter och så många sätt att hjälpa dessa barn. Att jag själv varit invandrare och gått igenom samma sak som eleverna gör att de kanske kan lita på mig. Jag förstår dem och kan stödja dem, säger Huric.

Invandringen till Närpes har varit omfattande och lärarkåren har numera god erfarenhet av en mångkulturell skola. Också eleverna har blivit duktiga på att integration, men ibland sker missförstånd.

- Från vilken kultur man än kommer blir det missförstånd ibland. Men eleverna är redan från dagisåldern vana med andra kulturer så det blir naturligt för dem. Ofta är det också lättare för barn att inkludera än vad det är för vuxna, säger Huric.

Här kan du läsa fler berättelser från det mångkulturella Närpes.

Amra Huric bland böcker i lågstadiets bibliotek.
Amra Huric hoppas att hennes erfarenheter av att vara flyktingbarn kan hjälpa andra. Amra Huric bland böcker i lågstadiets bibliotek. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen Amra Huric

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle