Hoppa till huvudinnehåll

Björköspökena väcktes till liv för en eftermiddag

En fiskarbastu i Korsholms skärgård.
"Grånnbastun", en fiskarbastu där det lär ha spökat. En fiskarbastu i Korsholms skärgård. Bild: Anders Ohls Bastu

I Salteriet i Svedjehamn ordnades på torsdagen en berättarstund om skärgårdens spökerier. Ett 80-tal nyfikna åhörare fyllde upp lokalen.

Jarl Nystrand, född och uppvuxen i Björkö, berättar att idén till evenemanget väcktes då han diskuterade med författaren Tiina Hietikko-Hautala. De två var överens om att man borde ha en spökkväll vid Svedjehamn.

- Nån dag senare träffade jag Annica Reini (kultursekreterare i Korsholm) och så pratade vi om det. Så blev det att datum för tillfället slogs fast.

Jarl Nystrand framför ett Björköskåp
Jarl Nystrand. Jarl Nystrand framför ett Björköskåp Bild: Yle/Roger Källman jarl nystrand

Jarl tyckte att evenemanget borde ordnas på kvällen, då det är mörkt. Annika var ändå rädd att deltagarna skulle bli så rädda att de inte vågade åka hem.

- Det är många spökhistorier som utspelas på vägen mellan Björkö och Vasa, från den tiden då man körde med häst. Det finns flera begravningsplatser längs vägen, säger Jarl.

Förut var spökena verkliga

Förr i tiden var det vanligat att folk samlades hemma hos varandra och berättade historier som tidsfördriv. Då hörde också spökhistorier till, minns Jarl

- Man blev ju kanske led vissa historier för man hörde dem om och om igen. Det var ju inte spökhistorier, utan verklighet som man berättade om.

En gammal bondgård på ett foto från 1900-talets början
Ryltars gård. En gammal bondgård på ett foto från 1900-talets början Bild: Anders Ohls Gård,bondstuga

Havet hade en central roll i historierna. En fiskare som hade drunknat kunde plötsligt uppenbarat sig i nån fiskarbastu, eller så hörde man ljudet av honom.

Kring de gamla fiskelägena rörde det sig också varelser och väsen. Till exempel vid Kringsberg så fanns Kringsbergsfrun och hennes familj

- Man ska vara på god fot med henne, så hjälper hon så man blir fri från sjukdomar, värk och sånt, säger Jarl.

Kringsbergsfruns man, däremot, var elak. Det gick inte att prata med frun om mannen var tillstädes, men han var mest ute på äventyr.

Nu i moderna tider är spökena borta, konstaterar Jarl. Då TV och radio gjorde sitt intåg i hemmen så slutade man höra ljuden av spökena.

Dyrbara glasplåtar

Jarl berättar om Anders Ohls, som bodde i gården intill den som Jarl växte upp i. Som barn fick Jarl följa med Anders på söndagsmorgnarna på promenad genom skogen.

- För varje sten, varje krokig gren så var det någon historia. Jag var såpass liten, 7-8 år, så jag visste inte om det var sanning eller saga.

Svartvitt foto av fyra barn
Småpojkar på Backbackan. Svartvitt foto av fyra barn Bild: Anders Ohls barn (åldersgrupper),porträttfotografering

Samme Anders Ohls hade också en stor del i torsdagens berättarstund. Tiina Hietikko-Hautalas spökberättelser illustrerades av gamla foton, tagna av Ohls.

Anders Ohls for i början av 1900-talet till S:t Petersburg för att studera maskinteknik. Det här för att han skulle förbättra den fisknätsbindarmaskin som han hade uppfunnit.

I S:t Petersburg köpte Ohls en kamera, som han tog med sig hem till Björkö. Med kameran fotograferade han människor och byggnader i hembyn.

- Jag hittade ett hundratal av hans glasplåtar år 1950, då vi renoverade ett hus, säger Jarl. Plåtarna fördes till en gård där man inte visste vad de var och så tog de plåtarna och stjälpte dem i ett sandtag.

Till allt tur hittade Jarl ytterligare ett par dussin plåtar, som han tog hand om. Bilderna har han nu scannat in.

- Det är fiskebilder, personporträtt och så vidare. Så finns det också bilder av hans nätmaskin, som också ställdes ut på mässan i Kuopio.

Bodar i en fiskehamn.
Bodback. Bodar i en fiskehamn. Bild: Anders Ohls hamnar,strandbodar

Klockan klämtade

Jarl säger att han själv inte är lättskrämd, men som ung på 50-talet gjorde han och en kompis ett hyss som skrämde många.

- Vi fick för oss att vi skulle vara spöken själva. Den tiden fanns en nätfabrik här, där byttes arbetsskiftet klockan 15 och kvällsskiftet slutade klockan 23.

Invid fabriken fanns ett övergivet bostadshus. I det ställde Jarl och kompisen klockan att slå tolv slag redan fem över elva.

- En av arbetarna på fabriken hade sina får gårdens fähus. Hon vågade inte gå till fåren för att klockan slog tolv!

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten