Hoppa till huvudinnehåll

Linda Söderlund: På två hjul i Nordens huvudstäder - om cykelkultur i Sthlm, Kbh och Hki

Yles Nordenkorrespondent Linda Söderlund i Stockholm
Yles Nordenkorrespondent Linda Söderlund i Stockholm korrespondenter,Stockholm,linda söderlund

Nu har jag bott en månad i Stockholm, och lika länge har jag varit cyklist i den här stan. Det är en njutning att cykla förbi bilköerna på morgonen, biltrafiken här är hopplös i rusningstid, och samtidigt kollar jag in Stockholmarna, mina medcyklister.

Den här korrespondentkolumnen ska handla om cykelkultur i Stockholm och hur den skiljer sig från cykelkulturen i Helsingfors, men också jämfört med Köpenhamn, där jag studerade och cyklade ett år för länge sen.

Åh Köpenhamn, då man nämner den stan får alla cykelfantaster något drömskt i blicken. Och det är sant, det är en fantastisk stad att cykla i. Trafikljusen är anpassade enligt cyklisterna, det finns breda cykelvägar överallt och det är sällsynt med uppförsbackar. Nästan alla köpenhamnare cyklar. Det är ett naturligt sätt att ta sig fram i vardagen och så vill staden ha det.

I Helsingfors är det den starkaste som vinner: fotgängarna får vara rädda för cyklisterna och cyklisterna får vara rädda för bilisterna.

Här i Stockholm är det annorlunda. Den här stan är nog i första hand byggd för bilisterna, men här finns också fungerande cykelleder. Till exempel min arbetsväg går till stor del längs Stockholms vackra kajer, och vi är många som väljer att trampa den vägen på morgnarna.

Då jag ska över Slussen är det kö på cykelvägen, och det bevisar ju trots allt att också stockholmare vill cykla. Men här finns samma problem som i Helsingfors, att cykelvägen plötsligt tar slut mitt i körbanan, eller att en fint asfalterad cykelväg övergår i en guppig kullerstensgata.

Kan vi börja visa cykeltecknet stopp?

Den största skillnaden mellan cyklister i Stockholm och Helsingfors är vänligheten och att man här är uppmärksam på sina medtrafikanter. I Stockholm stannar cyklisterna för fotgängare vid ett övergångsställe, precis som bilisterna också gör.

I Helsingfors är det den starkaste som vinner: fotgängarna får vara rädda för cyklisterna och cyklisterna får vara rädda för bilisterna.

Cyklister på cykelleden intill det Kungliga slottet i Stockholm.
Cykellederna längs stränderna vid Gamla stan är populära. Det Kungliga slottet i bakgrunden. Cyklister på cykelleden intill det Kungliga slottet i Stockholm. Bild: Yle/Linda Söderlund cykling,cykel,cykelleder,Stockholm,motion,Stockholms slott

I Stockholm och Helsingfors finns det två officiella cykeltecken: om man lägger ut handen till höger betyder det högersväng och vänsterhand betyder vänstersväng. I Köpenhamn finns ännu ett tredje cykeltecken: handen rakt upp som ett stopp. Det betyder att man tänker stanna och används alltid då man tänker stanna.

Stopptecknet är praktiskt och jag har försökt införa det också i Stockholm och Helsingfors, men ännu har jag inte märkt att mina medtrafikanter har börjat ta efter.

Cyklister kan också klä sig chict

Vi finnar är bäst på att använda cykelhjälm. Här i Stockholm cyklar ungefär hälften utan hjälm, kan det vara för att de bryr sig mera om sin outfit och att se bra ut? Här är det också rätt många som använder en slags krage istället för hjälm. Om man är med om en olycka vecklar kragens inbyggda krockkuddar ut sig till en stor pösig hjälm.

I Köpenhamn däremot, där är nog hjälmanvändarna i klar minoritet. Det finns de som anser att hjälmfrekvensen är ett mått på hur bra cykelstaden är: ju färre hjälmar, desto bättre cykelstad.

Var lär sig barnen cykla i den här stan? Här ser man inget barn cykla på trottoaren och sällan har vi sett barn cykla i parker heller.

Och det här med klädsel och cykling. I Finland är vi praktiska och många väljer vädertåliga kläder då de cyklar till jobbet, och byter sedan om då de kommer fram. I Köpenhamn har en kjol aldrig varit varken för kort eller för lång för att inte klara en cykeltur.

Det handlar om inställning - men också om väder. Cykelsäsongen är trots allt betydligt kortare i Helsingfors än i Köpenhamn. I Köpenhamn kan man cykla året om utan specialutrustning, men i Helsingfors krävs vinterdäck och en stor portion sisu.

Svårt hyra lådcykel i Stockholm

Då jag flyttade hit till Stockholm med min familj bestämde vi oss för att göra oss av med bilen. Kollektivtrafiken är bra här och så har vi ju våra cyklar. Men var lär sig barnen cykla i den här stan? Här ser man inget barn cykla på trottoaren och sällan har vi sett barn cykla i parker heller. Det här är någonting vi inte riktigt har lyckats klura ut ännu.

Då vi turistade i Köpenhamn i somras med en annan familj hyrde vi lådcyklar - vi radade sex barn i tre lådcyklar och cyklade runt den nya hamnlänken och över nya fina Papirbroen. Ett fantastiskt sätt att uppleva staden på, både för vuxna och barn.

Närmare hundra cyklister i kö på Götgatan i Stockholm i morgonrusningen.
Morgonrusning på Götgatan, påväg mot Slussen i Stockholm. Närmare hundra cyklister i kö på Götgatan i Stockholm i morgonrusningen. Bild: Yle/Linda Söderlund cyklister,Södermalm,Stockholm,rusningstrafik,Götgatan

Också här i Stockholm har vi försökt hyra lådcykel, men tyvärr utan framgång. Vi har inte hittat en enda lådcykeluthyrare, däremot nog en lådcykelpool. Men för att få vara med i den poolen måste man bo i Gamla stan.

Jag skrev ett inställsamt mejl till ordföranden för poolen, men tyvärr, det finns inga undantag. Hur lätt det är att hyra en lådcykel i Helsingfors vet jag faktiskt inte. Däremot har vi bekanta som har köpt sin lådcykel i Stockholm, för att det var billigare än i Helsingfors.

Virriga turister och motvind finns överallt

Det finns också likheter i cykelkulturen i de nordiska huvudstäderna. Turister som irrar ut på cykelvägen är ett irritationsmoment i alla städer. Samma sak gäller motvinden.

Jag minns att i Köpenhamn var det ofta motvind då jag cyklade till universitetet på Amager på morgonen, och då jag cyklade hem på eftermiddagen var det motvind, igen.

Någon undrar kanske om jag glömt de två andra nordiska huvudstäderna Oslo och Reykjavik? Nej, det har jag inte, men jag har ingen erfarenhet av cykling där ännu. Jag ska besöka Oslo inför Stortingsvalet och då hoppas jag ha tid att cykla också.

Här i Stockholm hoppas jag på en varm höst och en lång cykelsäsong. Då vinden river i från havet och regnet piskar gatorna väljer jag nog tunnelbanan istället. Den tar mig till jobbet lika snabbt som cykeln.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes