Hoppa till huvudinnehåll

Hur står det till med talarkonsten i Svenskfinland?

Annamari Vänskä föreläste om varför modet förändras vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017. Samtidigt skapades mode på scenen.
Annamari Vänskä tävlade med sitt tal mot en modeskapare och sin egen PowerPoint Annamari Vänskä föreläste om varför modet förändras vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017. Samtidigt skapades mode på scenen. Bild: Yle / Peter Lüttge mode,Svenska Teatern,föredragsmaraton

Svenska Yles egen retorikexpert Peter Lüttge besökte helgens Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors för att ta reda på retorikens vara eller inte vara i Svenskfinland.

Ganska mör var man nog efter att man hade bevittnat femtioåtta tal på tjugofyra timmar under helgens Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors. Mör i hjärnan och i rumpan.

Femtioåtta föreläsningar gånger femton minuter är lika med hela fjorton och en halv timme ren taltid. En maffig bit att svälja och smälta.

Och så allt det där man lärde sig och inte hade en aning om. Listan på de föredragande var ju som en who's who över den akademiska, humanvetenskapliga forskningseliten i Svenskfinland.

Ebba Witt-Brattström talade vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017.
Professor Ebba Witt-Brattström var en av de många talarna. Ebba Witt-Brattström talade vid Föredragsmaraton på Svenska Teatern i Helsingfors den 8 september 2017. Bild: Yle / Peter Lüttge Ebba Witt-Brattström,Svenska Teatern

I ett helt dygn talades det om än det ena och än det andra i en salig blandning. Ledande akademiker och yngre förmågor om vartannat.

Jag var där under hela dygnet och lyssnade och tittade på alla tal med en retorikers öron och ögon. Hur var det, vill du kanske veta? Hur står det till med talarkonsten i Svenskfinland?

Så där, vågar jag påstå.

En artikel är inget tal

Jag börjar kanske med det som inte var så där värst bra i många tal. Och slutar med det som var bättre.

Ett av de större problemen var föredrag som inte var något föredrag. En del föredragshållare hade helt enkelt tagit en artikel med sig för att läsa upp den för publiken.

Presidentti Pehr Evind Svinhufvud radiotalon kolmosstudiossa Fabianinkatu 15:ta pitämässä radiopuhetta 1930-luvulla.
Många föreläste som på Svinhufvuds tid. Presidentti Pehr Evind Svinhufvud radiotalon kolmosstudiossa Fabianinkatu 15:ta pitämässä radiopuhetta 1930-luvulla. Bild: Yle P. E. Svinhufvud,presidenter,Tal (Retorik),mikrofoner,1930-talet,radioprogram

Det här fungerar förstås inte. En artikel är inget tal. Och den blir inte heller till ett tal när man läser upp den.

När man vet att man skall hålla ett muntligt föredrag måste man också skriva ett sådant.

Artiklarna som lästes upp var dessutom ofta tänkta för en vetenskaplig publik. De var kanske skrivna för en facktidning eller en akademisk artikelsamling.

Föredragsmaraton riktade sig dock till en intresserad allmänhet.

Talarna hade alltså en publik framför sig som bestod av både akademiker och lekmän och då är det lekmännen som bestämmer föredragets svårighetsgrad.

Många ville lyssna på Fork på Österbottens stormässa.
Vad är det för en publik jag har framför mig? Många ville lyssna på Fork på Österbottens stormässa. Bild: Yle/Joni Kyheröinen publik,österbottens stormässa 2017

PowerPointHelvetet

PowerPoint uppfanns någon gång i tiden för att underlätta föredragens visuella framtoning. Och visst var vi lyckliga när overheadprojektorerna förpassades till teknikmuseernas hylla bredvid bärbara kassettspelare och brödmaskiner?

Men vad hände sen? Från att vara ett hjälpmedel som skulle underlätta användandet av grafik, bilder och andra visuella element har det blivit till en manick som man tydligen skall använda i sitt föredrag, även om man inte behöver det överhuvudtaget.

Kansikuva video 15 Käänny vasemmalle
Den här känslan hade jag vid många PowerPoint. Kansikuva video 15 Käänny vasemmalle Bild: Yle / Mira Gartz språkkunskap

För många föredragshållare var det ett hjälpmedel som mera stjälpte än hjälpte.

Intressant nog fanns det bland de bättre talarna flera som inte använde sig av PowerPoint, medan alla de sämre talarna använde sig av det, utan undantag.

Till dem vill jag bara säga att ett dåligt föredrag inte blir bättre genom att använda sig av en ännu sämre PowerPoint-presentation.

En konsult pekar på en ritning över en skola, med röda prickar.
När man pekar på sin PowerPoint förlorar man kontakten med publiken. En konsult pekar på en ritning över en skola, med röda prickar. Bild: Yle/Tove Virta Finnish Consulting Group (FCG),Föreläsning,Sjundeå,Västnyland,harri nyman

Var fanns elokvensen?

Det som slog mig under dygnet med alla dessa föredrag var att språket som användes kändes ganska torftigt. Ja, näst intill fattigt.

Varför vågade man inte mera rent språkligt sett? Varför smyckade man inte ut sina tal med språkliga finesser? Är det så att ett vetenskapligt föredrag måste vara snustorrt för att duga?

Jag tror inte det, och jag hoppas att det inte är så. Men nu var det tyvärr ofta på det viset. Många otroligt intressanta ämnen presenterades i en snarare fattig än festlig språkdräkt.

Stämplar med bokstäber och siffror
Det finns ju så mycket att välja på. Stämplar med bokstäber och siffror Bild: Stocksnap.io/Amador Loureiro stämplar

Här kunde man gärna ha tagit ut svängarna lite mera. Nu kändes det lite som att gå in i en kalvinistisk kyrka där man har tagit bort all utsmyckning.

Förvisso fanns väggarna och pelarna kring retorikbygget kvar och förvisso höll de också ensamma upp bygget, men lite mera bilder och figurer skulle många gånger har givit det där lilla extra som förvandlar ett gediget tal till ett mycket bra tal.

Det var en lisa för hjärnan och själen att titta och höra på till exempel Mia Österlund, Maren Jonasson, Maïmouna Jagne-Soreau, Fred Karlsson, Sture Lindholm eller Ann-Catrin Östman, för att nämna några som vågade klä sina tal i mera festliga språkdräkter.

Låsta händer

Ännu några ord om kroppsspråket. Många talare valde att låsa sina händer.

Att stå med fingertoppar mot varandra är den ultimata ställningen.
Det finns många sätt att låsa sina händer och därmed sitt kroppsspråk. Alla är lika dåliga i talsammanhang. Att stå med fingertoppar mot varandra är den ultimata ställningen. Bild: Lucas Dahlström/Yle rikdagsvalet 2015

Att sätta händerna i byxfickan är ett verkligt no no. Det fanns till exempel en föredragshållare som hade båda händerna i byxfickorna och tog ut dem bara ett par tre gånger för att vända blad i sitt manuskript.

Det är främst män som har det här problemet. Kvinnliga föreläsare låser gärna händerna genom att ha dem på ryggen. Det fanns ett flertal talare som gjorde så.

Händerna är det enda medlet jag har för att till exempel peka på någonting, visa någonting, mäta upp någonting. Försök göra det med till exempel fötterna eller huvudet.

Det går ju inte.

Öppna handflator ger ett intryck av trovärdighet och öppenhet.
Öppna handflator ger ett intryck av trovärdighet och öppenhet. Bild: Lucas Dahlström/Yle kroppsspråk

Många bra tal

Til syvende og sist fanns det ändå en hel drös med riktigt bra tal efter att dygnet var slut. Kvinnorna var här väl representerade.

Det fanns mycket fler kvinnor bland de som talade väl än bland de som talade dåligt. Vad beror det på? Kan det vara så att männen tror att de talar bättre än de gör och därför ägnar färre tankar åt sitt föredrag? Kan det vara så enkelt?

taggmoln med idéer
Det talades om både ditt och datt på Föredragsmaraton. taggmoln med idéer Bild: Lisa Forss föredragsmaraton

En annan iakttagelse är att Åboforskarna var väl representerade bland de som talade väl. Det är nästan så att man kunde tala om Åboskolan. Vad beror det på?

Är det så att forskarna där får undervisning inom retoriken? Eller är det därför att det funnits bra talare på Åbo Akademi som har dragit de andra med sig? Att ribban ligger lite högre där?

Att man lär sig genom att ta efter?

De bästa talen

Nu vill du kanske veta vem som var bäst på retorik i forskarklassen? Jag som enväldig retorikdomare har korat tre vinnare.

Tredje priset går till ... Maren Jonasson, forskare i historia vid Åbo Akademi för föredraget med den "omöjliga" rubriken Den "hårfina skillnaden mellan humbug och vetenskap - om François Guénons metod att bedöma mjölkkor på 1800-talet.

Maren Jonasson
Maren Jonasson Maren Jonasson Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist chydenius samlade skrifter

Hon får priset för att hon visade att vetenskapen kan vara hur rolig som helst när man hittar guldkorn och vågar tala om dem.

Andra priset går till ... Sture Lindholm, författare och lärare i historia (utbildad vid Åbo Akademi) för föredraget Fånglägerhelvetet Dragsvik 1918.

man framför tegelbyggnad och militärer
Sture Lindholm man framför tegelbyggnad och militärer Bild: Yle/Monica Slotte Ekenäs fångläger,Dragsvik, Raseborg,1918,Sture Lindholm,historiker (forskare),massgravar,garnisonen i dragsvik

Han får priset för att man, som Olof Palme sade, bör kalla saker och ting vid deras rätta namn.

Och första pris går till ... Mia Österlund, universitetslärare och docent i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi för hennes föredrag Omfångsrika mammor. Barndomen berättad i bild.

Mia Österlund
Mia Österlund Mia Österlund Bild: Yle/Ylva Perera litteraturvetenskap

Hon får priset för att hon var bäst på det mesta. Bra PowerPoint med fina exempel, ett uppfinningsrikt och härligt språk (fettpositivt!) och ett lysande kroppsspråk.

Åboskolan! Vad var det jag sa?

Läs också

  • Analys: Det tyska valresultatet bromsar EU-integrationen

    Tyska valresultatet ett hårt bakslag för Macron.

    Den tyska finalen på EU:s supervalår skulle vara kronan på verket för de som vill se att planerna på ett långtgående fördjupat EU-samarbete ska ta fart. Men istället får EU:s integrationsförespråkare nu tona ner sina ambitioner, skriver Europakorrespondent Daniel Olin.

  • Hjärnan kan återhämta sig från språkstörningar

    Men de flesta får inte tillräckligt mycket rehabilitering.

    I Finland har hundratusentals vuxna drabbats av språkstörningar, eller afasi, men färsk forskning visar att man kan återhämta sig. Tidigare ansågs det att en hjärnskada alltid orsakade bestående svårigheter, men nu finns det bevis för att hjärnan hittar nya vägar.

  • HUGO från Kronoby segrade i MGP 2017

    Vann med låten "Var dig själv".

    Årets MGP, Melodi Grand Prix, avgjordes under lördagskvällen i tv-centret i Böle. På scen uppträdde tio finalister, nio soloartister och en grupp, med egenskrivna låtar. Segrare blev HUGO (Hugo Käld) från Kronoby med sitt bidrag ”Var dig själv”.

Nyligen publicerat - Kultur och nöje