Hoppa till huvudinnehåll

Raseborg försvarar och beklagar långsam informationsgång kring misstänkt misshandel på vårdhem

Jeanette Pajunen
Jeanette Pajunen är social- och hälsovårdsdirektör i Raseborg. Jeanette Pajunen Bild: Veronica Montén Pajunen,Västnyland,Raseborg,social- och hälsovårdsdirektör

- Jag själv som anhörig skulle naturligtvis ha velat få veta en sådan här sak. Men vi är ganska låsta av regelverken och vad lagen säger, konstaterar Raseborgs social- och hälsovårdsdirektör Jeanette Pajunen.

Pajunen kommenterar ett misstänkt fall av misshandel vid ett äldreboende i Raseborg.

Misshandeln inträffade för omkring två år sedan och polisutredningen lades nyligen ner i brist på bevis.

De anhöriga fick inte någon information om fallet förrän polisutredningen var klar och fallet lades ner.

Staden reagerade

- Så fort vi fick höra om ärendet tog vi tag i saken. Vi gjorde en helhetsbedömning av situationen. Och vidtog då sådana åtgärder vi ansåg för det här fallets del vara lämpliga, säger Pajunen.

Hon säger sig vara tacksam över att det här är det enda fallet under hennes tid som ansvarig direktör där man har tvingats gå till polisen.

Ingen rutin

Överlag hör den här typen av fall till ovanligheterna.

- Man kan inte säga att vi har någon rutin i de här ärendena. Mera att vi avgör från fall till fall, säger hon.

Pajunen vill inte ta ställning till polisens insats, eller att utredningen tog två år, eftersom hon inte känner till polisens rutiner.

- Det viktigare för oss från stadens sida är att när någonting sådant här kommer till våra öron så gör vi allt det vi kan göra för att få ett slut på det.

Anhörigas sits

Den fråga som ständigt kommer fram i debatten kring det misstänkta fallet är alltså bristen på information till de anhöriga.

Jeanette Pajunen understryker att klientens och patientens självbestämmanderätt är stark. Inga vårdbeslut eller planer görs upp utan att man involverar klienten.

Det viktigaste för oss är alltid att i första hand diskutera med klienten eller patienten

Pajunen säger att även om en äldre person flyttar in på ett åldringshem eller ett serviceboende betyder det inte nödvändigtvis att man har en förmyndare eller en intressebevakare.

- Man kan vara helt fullt kapabel att sköta alla sina ärenden själv. Det viktigaste för oss är alltid att i första hand diskutera med klienten eller patienten.

En gungstol i en korridor.
Att man bor på ett boende gör en inte oförmögen att fatta beslut, säger Pajunen. En gungstol i en korridor. Bild: Yle/Malin Valtonen villa anemone,Servicehus,servicehus,åldringar,äldreomsorg,Karis,Raseborg,gungstolar

- Vad vill hon eller han? Vi måste alltid höra oss för om vad vi får säga. Vem får vi meddela? Jag förstår att det här är jättefrustrerande.

Tröskeln är hög för att man ska bedömas oförmögen att fatta sina egna beslut och inte längre vara en så kallad egen juridisk person, säger Pajunen.

Det känns jobbigt många gånger för båda parterna

Hon säger att det ska handla om en rätt grav form av minnessjukdom till exempel.

Lagen är tydlig.

- Det måste vi följa och det kan kännas jättetokigt och det känns jobbigt många gånger för båda parterna egentligen.

Polisen hörde inte klienterna

Under polisundersökningen valde polisen att inte höra klienterna utan bara personal och den misstänkta personen.

I förundersökningen sägs att polisen hörde dem som kunde höras.

Jeanette Pajunen säger att Raseborgs stad inte är en part i frågan trots att man gjorde polisanmälan. Det betyder att staden inte har sett polisens rapport. Men staden har inte heller bett om den.

Det blir allt vanligare att man inte har så mycket kontakt med sina anhöriga

Hur polisen har bedömt vem som kan eller inte kan höras tar hon inte ställning till, men lyfter än en gång fram att klientens självbestämmanderätt är stark.

Om klienterna inte ville informera sina anhöriga om händelsen så informerades de inte.

Skillnad på frivilligt medgivande

Många anhöriga sköter äldre personers bankärenden och är involverade i beslut om vårdplaner.

Det är viktigt att komma ihåg att det då handlar om överenskommelser som den äldre personen själv har varit med om att fatta beslut om, understryker Pajunen.

- Säger patienten nej så går vi efter det. Men att man sköter någons ekonomi handlar ju om att man har kommit överens med patienten om att det är okej. Samma sak med vårdplaneringar.

- Det blir allt vanligare att man inte har så mycket kontakt med sina anhöriga, att man är ganska ensam. Då måste vi gå efter det.

Disciplinära åtgärder

Raseborgs stad diskuterar inte enskilda personalärenden i offentligheten och därför går Jeanette Pajunen inte heller in på varför vårdaren slutade jobba vid Raseborgs stad.

Att vi skulle gå till att vi via kameran övervakar att hemskheter inte händer tycker jag låter helt rysligt

Pajunen säger på ett helt allmänt plan att staden har olika möjligheter när det gäller att ta till disciplinära åtgärder mot en anställd.

Staden kan ge en varning, häva ett arbetsavtal eller gå in för en längre uppsägningsprocess.

Inget behov av nya lämplighetstest

Pajunen tror inte på att man ska gå in för nya former av lämplighetstest för dem staden anställer inom vården i framtiden.

Inom vården ska vi ha lämplig personal

Redan i dag intervjuar staden sökande och kollar upp deras referenser.

Lagen ger också möjlighet till en prövotid på sex månader och det är något Pajunen tycker staden kunde utnyttja mera.

- Den är ju en trygghet för arbetsgivaren att helt enkelt kunna göra sig av med sådan personal som vi inte anser att är lämplig. För inom vården ska vi ha lämplig personal.

Nej till kameror mot vanvård

Hangös grundtrygghetsdirektör Elisabeth Kajander har talat om möjligheten till kameraövervakning om vårdare jobbar ensamma och inte kan övervakas.

Social- och hälsovårdsdirektören Jeanette Pajunen i Raseborg säger att något är fel om man måste installera kameror för att förhindra att klienterna utsätts för oegentligheter.

- Då tycker jag nog att den vård vi ger är helt inne på fel spår.

Ja till kameror för trygghet

Kameror kan användas till att övervaka patienter som kanske är oroliga och riskerar göra sig illa.

Det gäller i synnerhet om nätter på större vårdinrättningar där bara få vårdare samtidigt är på jobb, säger Pajunen.

- Men då tjänar kameran ett helt annat syfte. Men att vi skulle gå till att vi via kameran övervakar att hemskheter inte händer tycker jag låter helt rysligt.

Kameror funkar inte heller i hemvården

Många människor vårdas numera hemma trots att de är i rätt dåligt skick.

Hemvårdarna jobbar ofta ensamma även om man nu alltmer går in för jobb i par just på grund av att klienterna mår rätt dåligt, säger Pajunen.

Dosetter med mediciner
Hemvårdaren jobbar ofta ensam. Jobb i arbetspar ger trygghet på många sätt. Dosetter med mediciner Bild: Yle/Carmela Walder hemvård i lovisa

Vård i hemmet innebär att övervakningen kan vara knepig, medger hon.

Pajunen vill ändå understryka att problem är väldigt sällsynta. Personalen jobbar enligt etiska principer.

- Man måste ju utgå ifrån att de som jobbar inom vården har sökt sig till vårdarbetet för att de känner att det här är det de vill göra. Men det är ju väldigt svårt att övervaka vad som sker i någons hem.

Gott ledarskap

Arbetet med att utveckla vården pågår dagligen, säger Pajunen.

Chefsarbetet är en viktig del i arbetet. En chef ska vara närvarande och skapa ett bra arbetsklimat.

- Ett öppet vårdklimat så att patienter och klienter kan säga till att det är något som är på tok. Att anhöriga kan säga till och personalen sinsemellan kan föra vidare till chefen.

Lärdomar

Vad har staden lärt sig av det här?

- Vi har lärt oss att det är bra när vi tar tag i saker genast.

- Vi funderar på hurudan kommunikation vi ska ha med anhöriga. Hurudan kommunikation vi ska ha med klienterna. Det är många bra saker som också kommer från sådant här, säger Pajunen.

Artikeln är skriven utgående ifrån en intervju i Yle Västnylands morgonprogram i Yle Vega den 14.9. Malin Valtonen intervjuade Jeanette Pajunen.