Hoppa till huvudinnehåll

Iakttaget från byssan - unik åboländsk bok om livet till sjöss på 1980-talet

ett fraktfartyg gungar på atlanten
Kylfartyget m/s Fiskö på Atlanten. ett fraktfartyg gungar på atlanten Bild: Bengt Sundberg fraktfartyg,fiskö

På bara trettio år är det mycket som förändrats. Säkerheten ombord har förbättrats och fartygen kör enligt minuttidtabell. Åttiotalet är nära men ändå långt borta.

Krister A Martells mest absurda minnesbild från åren till sjöss handlar om julgranar. Han jobbade som mässkalle ombord på kylfartyget m/s Fiskö som i huvudsak transporterade livsmedel. Hösten 1982 fraktade man i all fall också julgranar från Kanada till Venezuela.

- Vi körde ju livsmedel, kött, fisk, lök, potatis, smör och grönsaker. Och så kom det plötsligt in julgranar. Det kändes märkligt, berättar Martell.

Julgranarna skulle till rika godsägare som betalade 150 dollar styck för sina granar och Martell minns hur han betraktade slummen i La Guaira och mänskorna som lossade den märkliga lasten. Det slog mig direkt att borde inte pengarna användas på ett vettigare sätt än till julgranar? skriver Martell.

I m/s Fiskös lastdagbok står det bland annat att hamnen är ganska skyddad, att pilsnern är god och att det finns ett stort horhus på kullen.

Julgranar på lastbilsflak.
Julgranar på väg till rika godsägare i Venezuela. Julgranar på lastbilsflak. Bild: Ulf Andersson julgranar

Martells bok, Iakttaget från byssan är en detaljrik nästan dagboksaktig redogörelse på 360 sidor om en ung mans fem år till sjöss. Bilderna i boken är lånade från privata album och berättar oförskönat om livet ombord i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

Män firar jul med att dricka kaffe.
Krister A Martell i mitten. Män firar jul med att dricka kaffe. Bild: Ulf Andersson Fest

Det är glada miner, bara överkroppar, ölburkar och cigaretter. Och trots att det bara är några decennier sedan handlar det om en tid som redan förpassats till historien.

- Jag trodde inte att den här tiden så här snabbt skulle bli historia. Ingenting funktionerar längre som det gjorde då, berättar Martell och fortsätter:

- Det är korta hamntider – in på morgonen ut på eftermiddagen. Man går inte i land. Sen finns det säkerhetssystem i dag som betyder att alla vid behov ska kunna jobba när som helst. Det betyder att alkoholintaget är väldigt litet ombord i dag jämfört med hur det var då. Allt går på tid. Om vi hade hård motvind kunde vi komma i hamn en vecka senare än beräknat. Så är det inte i dag.

Skoltrötthet och kärlek till fartyg drev honom till sjöss

Martell, som i dag är bosatt i Mariehamn, var bara 16 år då han gick till sjöss.

- Den ena orsaken var fruktansvärd skoltrötthet och den andra orsaken en förkärlek för fartyg, förklarar Martell som redan som liten pojke från barndomshemmet Fagervik i Vestlax på Kimitoön, spanade in fartyg på väg mot varvet i Tykö eller för att lasta eller lossa i Finby.

Jag tänkte att nå nog fan ska jag också utbilda mig.

På våren 1978, då det var dags att avsluta grundskolan fick Martell en bok med alla tillgängliga utbildningar. Den kortaste utbildningen fanns vid Ålands sjömansskola där man på bara en termin kunde bli ekonomiebiträde

- Alla hade ju matat på med att ”du måste utbilda dig” så jag tänkte att nå nog fan ska jag också utbilda mig, säger Martell, som gärna kryddar både det muntliga och skriftliga med en och annan svordom.

Första egentliga törnen till sjöss gick till Ponce, Puerto Rico ombord på m/s Rannö där Martell jobbade som mässkalle, det vill säga en slags kökshjälp. De två sista åren jobbade han ombord på kylfartyget m/s Fiskö. Båda tillhörde rederiet Gustaf Erikson.

Mässkalle träffade alla

- Jag hade ju den fördelen som mässkalle att jag jobbade bland befälet men spenderade fritiden med manskapet. Jag var i princip den enda som alla dagar träffade alla ombord. Så jag hörde väl en del i officersmässen som vi i manskapet i princip inte skulle höra.

Bokpärm med texten Iakttaget från byssan.
Bokpärm med texten Iakttaget från byssan. Bild: Yle/Monica Forssell bokpärm

Martell skriver detaljerat, rakt på sak och stundvis ganska privat.

- Alla jag diskuterat med har sagt åt mig att jag måste vara ärlig. Lite har det också handlat om att rannsaka mig själv.

- Hela världen var ju öppen och så valde man ändå att gå till puben. Varför?

Hur betydelsefull blev tiden för dig?

- Nog lärde den mig en hel del. Jag hade en uppväxt med en far som varit i kriget och jag minns att min uppväxt präglades av finska flaggan och att bara vi i Finland kunde … när jag kom ut märkte jag att nog kunde man ju annanstans också fast man kanske gjorde på ett lite annat sätt, förklarar Martell.

Vad tänker du helst på då du tänker på sjömansåren?

- Det var ju ganska bekymmersfritt. Fast vi var långt borta var det ändå en slags skyddad verkstad. Vi hade husrum, fick regelbundna måltider och fast jag som mässkalle jobbade varenda dag jag var ute under sju månader så blev det ändå inte tungt. Lönen kom, man skötte sitt jobb och båten gick framåt. Det var inga problem där.

I första hand riktar sig Martell till andra som varit till sjöss under samma tidsperiod men också till dem som inte var det. Vad hände där ute och hur såg livet till sjöss ut? Utdragen ur m/s Fiskös inofficiella lastböcker har inte tidigare publicerats och är också av stort intresse.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland