Hoppa till huvudinnehåll

Hennes man förstörde hennes ansikte då hon ville skiljas

För tjugo år sedan förändrades Maria Rashidis liv för alltid. På en gata i Stockholm stannade en ung man henne och frågade vad klockan var. Det nästa Maria minns är en skarp smärta i ansiktet och att allting blev vitt. Hon hade fått svavelsyra i ansiktet, och bakom angreppet stod hennes man.

I Iran födda Maria Rashidi har berättat sin historia hundratals gånger. Men hon blir fortfarande känslomässigt berörd då hon drar sig till minnes den där dagen då livet tog en ny vändning.

- Jag minns att jag sprang runt på gatan och skrek och jag minns smärtan, säger hon, men sedan finns inga minnesbilder förrän hon vaknade på sjukhus flera dagar senare. Då hade hon nästan helt förlorat synen.

Jag vill absolut inte bli betraktad som ett offer.― Maria Rashidi

Hon var bitter och arg och ville hämnas, och saken blev inte bättre av att Marias dåvarande man, som hade beställt syraattacken, lyckades smita hem till Iran och förblev ostraffad. Men med tiden förändrades Marias inställning.

Vill vända erfarenheten till en styrka

- Jag vill absolut inte bli betraktad som ett offer, säger hon bestämt.

- Jag ville i stället använda den här fruktansvärda händelsen till att göra någonting gott, någonting positivt. Jag ville vända min erfarenhet till en styrka, förklarar hon, och tillägger att då är hon aktivist och inte ett offer.

Rättfram samhällsdebattör

Maria var med och grundade föreningen Kvinnors rätt, som hon numera är ordförande för. Föreningen hjälper och stöder kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld, men den är också en av de mest aktiva och synliga samhällsdebattörerna i Sverige i dag.

Maria Rashidi själv debatterar flitigt frågor som har med invandringspolitik och integration på synlig plats i svensk media. Hon skriver ut sådant som många debattörer är rädda för att säga:

Att respekt för andra kulturer kan gå för långt. Att kvinnors rättigheter i samhället förminskas om man ger olika invandrargrupper i samhället rätten själva sköta sina affärer, för att "det är ju deras kultur".

Så går religiösa rättigheter före mänskliga rättigheter. Dock inte för svenskar.― Maria Rashidi

Och Maria understryker att vi sviker invandrarkvinnorna om vi lämnar dem utanför de normer som gäller det svenska samhället i övrigt.

I en debattartikel i Dagens nyheter den tionde september skriver hon till exempel:

"Mångkultur ger rätten till att säga nej till kvinnopräster, nej till kärlek utan äktenskap, nej till homosexualitet, ja till könsapartheid och att omskära pojkar utan deras medgivande. Så går religiösa rättigheter före mänskliga rättigheter. Dock inte för svenskar."

Och i samma artikel fortsätter hon:

"Samma etnocentriska tänkande backas upp av diskrimineringsombudsmannen, DO. Hon hävdar att när flickor tvingas sitta längst bak i skolbussen, då handlar det inte om diskriminering. Skulle svenska barn utsättas för könsdiskriminering i skolor, simhallar och bussar då skulle det stoppas direkt."

Slöjan ingen bagatell

Det kan förefalla som småsaker. Var man sitter i skolbussen. Skilda badturer för pojkar och flickor i kommunala simhallar. Slöja eller icke slöja i klassrummen.

Men Maria Rashidi betonar att det inte är några bagateller.

Ta det här känsliga ämnet med slöjan till exempel. Den har Maria Rashidi debatterat redan för två år sedan, då två stora varuhuskedjor i Sverige gick ut med reklamer där modellerna var iförda muslimska huvudbonader, hijab.

Med slöjan tar kvinnor på sig en religion och dess etiska regler och värderingar.― Maria Rashidi

Då skrev hon:

"Slöjan blev ett hett debattämne eftersom det betraktas - av många välmenande svenskar - som ett oskyldigt "klädesplagg" som man tar på sig "frivilligt". Men plagget är inte en bikini som kan tas av och på när som helst. Med slöjan tar kvinnor på sig en religion och dess etiska regler och värderingar. "Tygbiten" fungerar som ett verktyg för könssegregation eftersom slöjan bärs enbart av "det andra könet" - inte av "det första"."

Plötsligt var en obeslöjad kvinna smutsig

Maria Rashidi är född och uppvuxen i Iran under en tid då Shahen styrde landet. Hon fick en liberal uppfostran utan krav på klädsel och livsstil. Allting förändrades över en natt då den islamska kulturrevolutionen exploderade 1979 och Ayatollan tog över.

Maria var då ung och nygift, och plötsligt skulle hon beslöjas för att skyddas från det som kallades västförgiftning. Också Marias man förändrades. Han sade att obeslöjade kvinnor är smutsiga.

Där upphörde mina protester.― Maria Rashidi

I en debattartikel från oktober 2015 beskriver Maria hur poliser på gatan i Iran skär upp läpparna på en kvinna så blodet forsar - för att hon vägrar torka bort sitt läppstift.
Lakoniskt skriver hon: "Där upphörde mina protester".

Så när Maria flyttade till Sverige var det uttryckligen för att slippa förtrycket. Hon ville vara fri.

Kontroll och misshandel

När hennes man ett drygt år senare flyttade efter henne till Stockholm förändrades allting. Han såg Marias nyvunna frihet som ett hot och började kontrollera och begränsa henne.

Han var också våldsam.

- Han misshandlade mig svårt många gånger. Det var polisbesök och sjukhus under flera år, och jag stod väl ut så länge för han var ju ändå far till mina tre barn, minns Maria.

- Men till sist fick jag nog och ville skiljas. Då ångrade han sig, lovade bot och bättring och tiggde om förlåtelse, berättar hon.

Maria lämnade in en skilsmässoansökan. Då ville han träffas, och hon gick med på det. De träffades på ett kafé och han grät igen och bad henne överväga ännu en gång.
Då han frågade om det var hennes slutgiltiga beslut att lämna honom, svarade hon ja.

Då lovade han köra henne hem, och hon minns att hon kände lättnad över att han inte hade börjat bråka. Över att det hade gått så lätt.
Men på gatan utanför hennes port väntade mannen med svavelsyran - mannen som fadern till hennes barn hade lejt för att ta ut sin hämnd.

Över nittio plastikoperationer

Marias ansikte har opererats över nittio gånger efter syraattacken.

Hennes syn är väldigt dålig, och hon behöver hjälp med att ta sig runt. Till Helsingfors kommer hon i sällskap av sin äldsta dotter Samira, som leder henne vid handen.

Just det att Marias skada är så synlig, så uppenbar, bidrar säkert till att hon blivit en sådan uppskattad och erkänd samhällsdebattör i Sverige.

Det är för att jag själv är invandrare och för att jag har den erfarenhet jag har som jag fått vara ifred.― Maria Rashidi

I Sverige, där det är svårt att diskutera de negativa konsekvenserna av kulturell och religiös mångfald, får en debattör lätt epitetet "rasist" om han eller hon uttrycker sig kritiskt.
Men Maria har hittills inte kallats för rasist.

- Det är för att jag själv är invandrare och för att jag har den erfarenhet jag har, som jag fått vara ifred, säger Maria.

Och hon tillägger att man inte löser samhälleliga problem genom att låtsas som de inte finns.

Besviken på den feministiska regeringen

Precis som många debattörer före henne pratar hon om förorter i Sverige där kulturtraditioner som rimmar illa med den svenska jämställdheten råder. Hon pratar om områden där kvinnor inte kan sitta på kafé i sommarvärmen i kort kjol eller i shorts eller röka en cigarrett på torget om de vill.

Hon säger att världens första uttalat feministiska regering sviker invandrarkvinnorna.

I sin debattartikel i DN (10.9) skriver hon:

"Att stoppa statsbidrag och de antifeministiska oljeshejkernas dollarmiljoner till våra manliga förorters moralvakter förblir en icke-fråga även för den feministiska regeringen."

Och hon är arg.

För hon har pratat om det här i femton år, och ingenting har blivit bättre. Tvärtom, så har antalet hedersrelaterade brott bara ökat i Sverige.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes