Hoppa till huvudinnehåll

Med kroppen som konstverk - nu ställs tatueringar ut på museum

Urval av tatuerade konstverk
Urval av tatuerade konstverk Bild: Harri Larjosto tatuering,konstutställningar,konsthistoria,Gallen-Kallelamuseet

Tatueringar har under de senaste decennierna blivit allt vanligare och tagit sig helt nya uttryck och former. På Gallen-Kallela Museet har man tagit fasta på fenomenet från en lite annorlunda vinkel när man lyfter fram konstverk som tatueringar eller vice versa.

Det här har resulterat i den nyöppnade utställningen, Tatuerade konstverk, som kommit till i samarbete med fotografen och mediekonstnären Harri Larjosto.

Han höll på med ett projekt om ämnet och det visade sig att just Akseli Gallen-Kallelas konst hör till de vanligaste konstverken som folk har låtit tatuera på sin hud. Så när han vände sig till museet med sin idé väcktes ett omedelbart intresse.

Är tatuering konst?

En fråga som ställer sig i det här sammanhanget är om tatuering kan ses som konst? En annan är hur man ställer ut det här på museum?

Rent konkret är det alltså fråga om en dokumenterande fotoutställning med bilder på människorna och deras tatuerade kroppar tagna av nämnda Harri Larjosto. Varje människa har dessutom sin egen berättelse och allt det här finns också med i boken, Kuva ihollani (Bilden på min hud), som Larjosto gett ut i samband med projektet.

Harris Larjostos bok, Kuva ihollani om tatueringskonst
Harris Larjostos bok, Kuva ihollani om tatueringskonst Harris Larjostos bok, Kuva ihollani om tatueringskonst Bild: Ralf Sandell böcker,konst,konsthistoria,Harri Larjosto,tatueringar

Vad gäller frågan om tatuering som konstverk, har han åtminstone sin klara syn på de hantverkare som utövar yrket, tatuerarna själva:

- Hantverket har utvecklats väldigt på senare tid och som en tatuerare kunde konstatera, så har folk först nu börjat bli medvetna om vad allt det är möjligt att låta göra, berättar Harri Larjosto.

Så även om det finns en viss försiktighet inom tatuerarkåren mot att kalla sig konstnärer, råder det för Larjostos del ingen tvekan om att det är just konstnärer vi har att göra med.

Annorlunda koncept för konstutställning

Utställningschef Anne Pelin från Gallen-Kallela Museet hakar för sin del på kring frågan om tatueringar som konst:

- Jo, det är en intressant fråga och det är lite roligt när man tänker på, att många av de här tatuerade människorna också ser tatueringarna som konstverk.

Enligt Anne Pelin finns här vidare en tanke om den egna kroppen som en målad duk där man samlar konstverk, vilket är en intressant syn på den egna kroppen likväl.

Tatuering som konst är också ett koncept som skiljer sig från en sådan där typisk, mer traditionell konstutställning som kanske också publiken på Gallen-Kallela vant sig att se. Så jag frågar om det här känns nytt och spännande?

- Visst känns det nytt och spännande, svarar Anne Pelin, men det var också lite roligt hur hela projektet kom till.

- Vi höll nämligen på med att samla in uppgifter om folk som hade Gallen-Kallelas konst som tatueringar och sen fick vi höra om att Harri Larjosto också höll på med ett projekt kring konsttatueringar. Så det hela blev av lite av en tillfällighet, säger Pelin.

Gallen-Kallela dominerar

Det visade sig alltså att det fanns mest av Akseli Gallen-Kallelas verk bland de tatuerade konstverken som Harri Larjosto via sina kontakter fick tag på. Som sig bör har Gallen-Kallela därför fått en egen avdelning i ateljén direkt i början av utställningen.

Försvaret av Sampo som ryggtatuering
Försvaret av Sampo som ryggtatuering Försvaret av Sampo som ryggtatuering Bild: Harri Larjosto Akseli Gallen-Kallela,Väinämöinen,tatuering,Gallen-Kallelamuseet,konstutställningar,Sampo

Ett av de mer spektakulära verken är exempelvis Försvaret av Sampo som helbild över en ryggtavla. Till de vanligare hör också Ad Astra och Döden och blomman, liksom olika variationer av Väinämöinen, som han förekommer i Gallen-Kallelas konst.

Men alla har inte låtit avbilda konstverken rakt av som kopior av originalet. Ofta har den tatuerade istället lagt till en detalj som ytterligare avspeglar den personliga kopplingen till verket.

Så som till exempel burleskkonstnären Minna Rahikka, som på ena vaden låtit tatuera Aino ur den berömda triptyken där hon försöker dränka sig för att komma undan en trånsjuk Väinämöinen:

Aino som burleskkonstnär på tatuering
Aino som burleskkonstnär på tatuering Aino som burleskkonstnär på tatuering Bild: Ralf Sandell Akseli Gallen-Kallela,tatuering,burlesk,Gallen-Kallelamuseet,konstutställningar,Aino

- Jo, men jag lämnade bort Väinämöinen, honom ville jag inte ha med, berättar Minna Rahikka, och alla som sett triptyken på Ateneum vet vem det är som Aino kastar skräckslagna blickar på.

Men min Aino-tatuering har alltså fått tofsar på brösten och dessutom en rödfärgad slinga i håret, som en hommage till burleskkonsten.― Minna Rahikka

Minna Rahikka har faktiskt också gjort en burleskperformans där Aino blir heavyrockare, skippar kantelen och hittar Amorphis musik i stället.

Gyllene ålderns konst

Av våra egna konstnärer från den gyllene åldern hör också Hugo Simberg till de vanligare och representeras bland andra av både Dödens trädgård och Sårad ängel i olika varianter. Välkända och storslagna konstverk båda två.

Ett mera ovanligt motiv på utställningen är Magnus von Wrights Blåkråkor, som förekommer på en tatuering som går längs hela ena sidan av överkroppen på Maria Kajaste.

Magnus von Wrights Blåkrokor som tatuering
Magnus von Wrights Blåkrokor som tatuering Magnus von Wrights Blåkrokor som tatuering Bild: Ralf Sandell tatuering,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet,Magnus von Wright,Blåkråkor

- Originalet tillhör en privatsamling och har mycket sällan visats på någon utställning, vet Anne Pelin berätta, och Maria här har alltså inte sett målningen i verkligheten utan plockade den från någon konstbok.

En inblick i hela konsthistorien

Men det är inte bara den inhemska gyllene ålderns konstnärer som är med på Gallen-Kallela Museet. Det är i själva verket ett rätt så brett urval konstverk ur hela den västerländska konsthistorien – med några japanska inslag dessutom – som visas på utställningen.

Namn som Rubens, Da Vinci, Goya, Picasso, Klimt, både Emma af och Gustav hör till konsthistoriens mest älskade konstnärer och deras verk finns alla som tatueringar.

Ett Salvador Dali-kollage tatuerat längs armen
Ett Salvador Dali-kollage tatuerat längs armen Ett Salvador Dali-kollage tatuerat längs armen Bild: Harri Larjosto Salvador Dalí,tatuering,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet

En stor favorit är för övrigt Salvador Dalí.

Att Edward Munchs Skriet visar sig vara en annan favorit, kommer knappast som någon överraskning med tanke på alla de pastischer och varianter man sett på den i olika sammanhang. Bland de tatuerade konstverken kan till exempel nämnas en version där den välbekanta figuren fått sällskap av en karelsk spets och på huvudet bär det skrikande ansiktet en brandhjälm.

Edvard Munchs Skriet tatuerad med brandhjälm och Karelsk spets
Edvard Munchs Skriet tatuerad med brandhjälm och Karelsk spets Edvard Munchs Skriet tatuerad med brandhjälm och Karelsk spets Bild: Harri Larjosto tatuering,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet,Edvard Munch,Skriet,brandhjälm

Hunden finns där som ett minne till den tatuerades, Hannu Kiurus far, som hade en kennel. Brandmansyrket ville Hannu lyfta fram för att han själv är brandman.

Ett grisvapen på ryggen

Bland sådana här anslående, klassiskt ikoniska bilder, som därför också kan ses som lite förutsägbara som tatueringar, är det uppfriskande ett stöta på en och annan överraskning som skiljer sig ur mängden.

Ett av de mer otippade motiven är utan vidare Harro Koskinens berömda, för att inte säga beryktade svinmålning, en egensinnig variant av Finlands vapen med lejonet som Harri Holppi låtit tatuera på sin rygg. Anne Pelin berättar:

- Den är ju faktiskt annorlunda och när den ställdes ut på De ungas utställning år 1969, blev Harro Koskinen och utställningsnämnden ställda inför rätta. Det var den tidens konstskandal.

Harro Koskinens Svinvapen som återvinningskonst
Harro Koskinens Svinvapen som återvinningskonst Harro Koskinens Svinvapen som återvinningskonst Bild: Ralf Sandell tatuering,konstutställningar,Gallen-Kallelamuseet,Harro Koskinen,Svinvapen
I helheten med svinvapnet ingår också symbolen för återvinning och det är en tanke som ligger bakom, att återvinna konst.
― Anne Pelin

En lite sorglig pendang till Harri Holppis berättelse är att han faktiskt råkar känna Harro Koskinen och när männen träffades på en krog visade Harri sin tatuering för konstnären. Det dröjde inte länge förrän han tog bort Harri Holppi bland sina vänner på Facebook…

Abstrakt konst i tornet

En Harro Koskinen-tatuering får väl till och med i det här sammanhanget ändå ses som ganska speciell. Vad gäller några andra modernare namn ur den abstrakta konsten, lyfter Anne Pelin fram till exempel några Paul Klee-tatueringar och Wassilij Kandisnky, som finns i de övre rummen i tornet på Tarvaspää.

Också Kazimir Malevitj abstrakta figurer gör sig bra som tatueringar. Fast Mikko Myöhänen, som har en Svart kvadrat tatuerad i nacken, brukar oftast få frågor av folk om vad det är han har försökt täcka med den:

Är det någonting snuskigt eller kanske ett hakkors som döljer sig där under?
Kazimir Malevitjs Svart kvadrat som tatuering
Kazimir Malevitjs Svart kvadrat som tatuering Kazimir Malevitjs Svart kvadrat som tatuering Bild: Ralf Sandell Kazimir Malevitj,tatuering,konstutställningar,konsthistoria,Gallen-Kallelamuseet,Svart kvadrat

Tatueringar som ett kroppsprojekt

Att tatueringar i alla fall inte längre har den där stigmatiserade prägeln över sig från tiderna då bara sjömän och fängelsefåglar hade dem, det har på senare år blivit allt tydligare.

Numera har det blivit som ett slags projekt för somliga att låta tatuera sin kropp och då är ju sådana här kroppskonstverk som jag gett exempel på och som utställningen visar också ett uttryck av detta.

Jag talar med Jani Helle och Tuukka Ahonen, både tatuerare och tatuerade med på utställningen båda två. Janis vardera vad pryds av ett Väinämöinen-motiv av Gallen-Kallela respektive Leonardo Da Vincis Damen med hermelinen:

Da Vincis Damen med hermelinen som tatuering
Da Vincis Damen med hermelinen som tatuering Da Vincis Damen med hermelinen som tatuering Bild: Ralf Sandell Leonardo da Vinci,tatuering,konstutställningar,konsthistoria,Gallen-Kallelamuseet,Damen med hermelinen

- Vid sidan om Dalí är da Vinci min alla tiders favorit bland konstnärer – han går rent av lite förbi Dalí – och av de inhemska är Gallen-Kallela bäst, kommenterar Jani Helle.

Jag har Finlands bästa och världens bästa konstnärs verk som tatuering på benen.― Jani Helle

Mindre svart gör mindre ont

Tuukka Ahonen i sin tur har en bild av Hugo Simbergs Dödens trädgård tatuerad över sin rygg.

- Min mor som är lärare i konsthistoria visade bilden för mig när jag var riktigt liten. Senare åkte vi också på någon semesterresa till Tammerfors för att se originalfresken i domkyrkan där, och jag har alltid tyckt att den ger en trösterik bild av döden, förklarar Tuukka.

Hugo Simbergs Dödens trädgård som tatuering
Hugo Simbergs Dödens trädgård som tatuering Hugo Simbergs Dödens trädgård som tatuering Bild: Harri Larjosto Hugo Simberg,tatuering,konstutställningar,konsthistoria,Gallen-Kallelamuseet,Dödens trädgård

Men när jag ställer dem frågan om vad det som driver människor till att göra sina kroppar till konstverk, tvekar de:

- Ja-a… det är svårt att säga, inleder Jani Helle och Tuukka Ahonen hakar på:

- Som alternativ till Dödens trädgård hade jag ett Tove Janssonskt muminmotiv, men Simberg valde jag helt enkelt för att den hade mindre svart och därför kunde tänkas vara mindre smärtsam att ta på sin hud.

Med andra ord en rätt pragmatisk inställning till det egna tatueringsprojektet.

Utställningen med tatuerade konstverk pågår till den 14 januari 2018.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje