Hoppa till huvudinnehåll

Sara och Yasmine i Åbo är svårt traumatiserade av hedersvåld

Två mörka huvuden tittar framåt längs bro med järnräcken
Två mörka huvuden tittar framåt längs bro med järnräcken Bild: Yle/Nilla Hansson "Sara och Yasmine" anonyma personer

Sara och Yasmine bär med sig smärtsamma minnen av sexuellt våld och könsstympning i de länder de flydde ifrån. Men de lever också med rädsla i Åbo.

Sara och Yasmine härstammar från Irak men bor idag i Finland. De heter i verkligheten något annat.

De har båda tvingats fly bland annat för att de annars hade tvingats gifta sig med män som var mycket äldre än de själva och dessutom redan gifta med andra kvinnor. Yasmine var bara 14 år när hon enligt sin familj borde ha gift sig.

Sara blev omskuren när hon var 7 år gammal. Det ger henne idag stora problem. Både fysiska och psykiska.

Yasmine har blivit sexuellt utnyttjad och slagen sedan hon var liten. Och hon fick inte gå till skolan.

Idag bor de båda i Åbo. Yasmine har beviljats asyl och Sara väntar fortfarande på att bli intervjuad för att få stanna i Finland.

Rädda också i Åbo

Att leva utan familj och ogift i Irak hade enligt Sara och Yasmine varit en omöjlighet.

De har idag en större frihet som kvinnor än de någonsin hade haft om de hade stannat kvar, men också i Åbo lever de med rädsla. Rädsla för att någon i deras familjer i Irak ska hämnas.

Om Yasmines bror skulle veta var hon finns är hon säker på att han skulle döda henne. Både hon och Sara planerar att byta namn så fort de har möjlighet att göra det.

Jag vill att det finländska folket ska veta vad som händer i Irak

Yasmine är mycket ledsen över att hennes familj, som är kvar i Irak, är som hon kallar det sluten till sinnes. Hon säger att hon också är mycket rädd. Hon är rädd att tala sitt eget språk, arabiska. I Åbo.

Enligt Yasmine påpekar andra irakier i Finland att man som kvinna inte kan bo ensam. De säger också att hon inte kommer att hitta någon som vill gifta sig med henne för att hon bor ensam och inte har någon familj.

Kvinnlig omskärelse, hedersmord och självmord vanligt i Irak

Att de finländska myndigheterna i vissa fall bedömer (som i fallet Lara från i somras) att det är tryggt att återbörda irakiska kvinnor som sökt i asyl i Finland till hemlandet Irak ser Sara som chockerande.

- Jag vill att det finländska folket ska veta vad som händer i Irak. Att det finns stora problem med kvinnlig omskärelse, hedersmord och självmord bland kvinnor.

Jag upplever det på nytt, ser bilder av det, precis varenda natt. Jag sover inte bra för att jag hela tiden tänker på det

Enligt Sara finns det ingen organisation eller några myndigheter som hjälper kvinnor i Irak. Hon berättar att det går inte för en kvinna i Irak att bo ensam.

- När myndigheterna här frågar varför jag inte kan bo i någon annan stad i Irak förstår de inte att det är livsfarligt för en kvinna att bo ensam någonstans. Hon måste ha familj, säger Sara.

Könsstympad

Sara drömmer om att i framtiden jobba för kvinnors rättigheter. Eftersom hon själv har blivit omskuren vill hon informera om vad det handlar om. Det var hennes mormor som omskar henne när hon var sju år gammal.

- Det var i vårt eget hem i Irak. Min mormor kom och tog med sig min syster och mig och gjorde det. Jag är mycket sorgsen och mår dåligt av det.

- Jag upplever det på nytt, ser bilder av det, precis varenda natt. Jag sover inte bra för att jag hela tiden tänker på det.

När Sara kom till Finland för snart två år sedan visste hon inte att det var fel att hon hade blivit omskuren. Hon visste inte att det är olagligt i Finland.

Hon fick höra att det var fel för första gången i sitt liv när hon hade varit i Finland i 17 månader.

Socialarbetaren visste inte att omskärelse görs i Irak

Sara talade om det här med sin socialarbetare vid asylmottagningen i Åbo. Socialarbetaren sade att det inte finns information om att det skulle göras omskärelser i Irak.

Enligt en undersökning kring kvinnlig omskärelse i Irak är det mycket vanligt bland de etniska kurderna där.

Man räknar med att 65 procent av de kurdiska kvinnorna är offer för omskärelse.

Sara väntar fortfarande på att få hjälp med sina problem efter omskärelsen. Hon väntar också på att bli intervjuad av Migri för sin ansökan om asyl i Finland.

(Artikeln fortsätter efter faktarutan).

Vad är kvinnlig omskärelse?

Kvinnlig omskärelse eller könsstympning är en livsfarlig och grym sedvänja som har funnits i åtminstone 2000 år. Omkring 3 miljoner flickor i åldrarna 4-14 år könsstympas varje år i världen.

Ingreppet görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad eller glasskärva. En del flickor dör och de flesta traumatiseras svårt och får men för livet.

Så här görs kvinnlig könsstympning

Unicef uppskattar att mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag har utsatts för någon form av könsstympning. Det kan handla om att klitoris eller delar av blygdläpparna skärs bort. Hos kurderna i Irak är det vanligast att klitoris avlägsnas.

Det kan också göras som en så kallad infibulation, som innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.

För det mesta utförs alltså kvinnlig könsstympning på flickor mellan fyra och fjorton, men också spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor precis innan de ska gifta sig, som är gravida med sitt första barn eller som just har fött sitt första barn.

Kvinnlig könsstympning är ett allvarligt hälsoproblem för flickor och kvinnor och i synnerhet infibulation leder ofta till svåra problem med infektioner och svåra förlossningar.

Unicef om kvinnlig omskärelse

"Migri missar våldet i asylprocessen"

Nana Blomqvist är forskare i religions- och kvinnovetenskap. Hon har engagerat sig i flyktingfrågor på väldigt många olika sätt genom organisationer och projekt. Hon har också haft seminarier om lagar och sexualitet i Finland på asylmottagningar.

Hon är inte förvånad över Saras och Yasmines berättelser. Men hon säger att det behövs mycket mera offentlig kunskap och rapportering.

Nana Blomqvist har skrivit artiklar om kvinnors situation och enligt henne har vi varit sena med att diskutera den.

Nana Blomqvist.
Nana Blomqvist, forskare och aktivist Nana Blomqvist. Bild: Yle/Adrian Perera nana blomqvist

Saras och Yasmines berättelser om våldet som har riktats mot dem, i deras egna familjer, känns inte igen i asylprocessen, tror Blomqvist. Enligt henne är det något Migri verkar missa.

"Migri inser ensamstående kvinnors situation"

Annika Lumikari är resultatsområdeschef på Migri. Enligt henne gör Migri alltid individuella bedömningar.

- Migrationsverket inser ju nog att det är svårt att vara ensamstående kvinna i Irak och det tas i beaktande i asylprövningen.

Tanken är att vi ska få en bättre uppfattning om hur situationen är där just nu
Annika Lumikari, Översinspektör , Migrationsverket,
Annika Lumikari är resultatområdeschef på Migri Annika Lumikari, Översinspektör , Migrationsverket, Bild: Yle/Jessica Stolzmann översinspektör

Migri har nyligen fått understöd från Europeiska asyl-, migrations- och integrationsfonden för att bekanta sig med förhållandena i Irak. Det är Migris enhet för landinformation som ska åka iväg för att hitta information som inte kan hittas i skriftlig form.

- Tanken är att vi ska få en bättre uppfattning om hur situationen är där just nu.

En annan sak är att det inte är någonting som hemskt många irakiska kvinnor för fram i sin asylintervju. Så saken kommer kanske inte fram.

Kurdiska kvinnor utsatta

Sara berättar alltså i intervjun att socialarbetaren på asylmottagningen i Åbo inte hade information om att det skulle förekomma kvinnlig könsstympning i Irak. På Migri är man nog medveten om det, enligt Annika Lumikari.

- Bland annat har vi läst Unicefs rapporter och det visar sig att åtta procent av kvinnorna i Irak går igenom någon slags omskärelse.

- En annan sak är att det inte är någonting som hemskt många irakiska kvinnor för fram i sin asylintervju. Så saken kommer kanske inte fram.

En särskilt utsatt grupp bland kvinnorna i Irak är ju de kurdiska kvinnorna där procenten omskurna är omkring 65.

Omskärelse ger inte automatiskt skydd

Om man inte vet om att omskärelse är lagstridigt i Finland är det kanske inte så sannolikt att man tar upp den under en asylintervju.

En omskärelse som har gjorts i hemlandet betyder heller inte automatiskt att man får internationellt skydd, säger Annika Lumikari.

- Här kan det finnas ett litet missförstånd. Det betyder att om någon har blivit omskuren i Finland så är det kriminaliserat, men nånting som har hänt utanför Finlands gränser, där kan man ju inte längre göra nånting åt saken.

- Internationellt skydd ger man ju mot en framtida fara, det vill säga inte mot något som redan har hänt, utan mot något som med någon sorts sannolikhet kan hända i framtiden.

De ska lära sig identifiera sårbara personer och speciellt kvinnor

Traumatiska upplevelser har betydelse

- Men en kvinna kan ändå ta upp saken i en asylintervju och det kan ha betydelse för hennes ansökan om internationellt skydd.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR kan en tidigare omskuren kvinna få internationellt skydd om förföljelsen har varit sällsynt grym och kvinnan lider av ständiga traumatiska och psykologiska effekter som gör att återvändandet till hemlandet är outhärdligt.

Migri utbildar i identifiering av de mest sårbara

Det såkallade privata våldet som försiggår inom familjen kan vara svårt att få syn på för myndigheterna. Hur gör Migri för att identifiera det?

Migri har sedan 2013 ett EU-finansierat projekt som har till uppgift att identifiera de mest sårbara bland asylsökandena i Finland. Inom ramen för det organiserar Migri utbildning för dem som jobbar på flyktingmottagningarna.

- Där är tanken att de ska lära sig identifiera sårbara personer och speciellt kvinnor, säger Lumikari.

Det är i enlighet med Istanbulavtalet om våld mot kvinnor som Migri hittills har utbildat omkring 400 personer som jobbar på mottagningscentralerna, berättar Annika Lumikari.

- Jag tror att det är där som personalen har en bra kontaktpunkt med asylsökande så att dom kanske kan identifiera att det är någon som blir utsatt för våld i hemmet.

Också vuxna par som kommer på asylintervju till Migri får chansen att individuellt tala på tumanhand med överinspektören.

Enligt Annika Lumikari är läget en hel del lugnare för personalen på Migri nu, efter de bråda åren 2015-2016.

- Nu har vår personal mer tid att sätta på asylförhör men också på att bli skolade.




Läs mera:

Hennes man förstörde hennes ansikte då hon ville skiljas

För tjugo år sedan förändrades Maria Rashidis liv för alltid. På en gata i Stockholm stannade en ung man henne och frågade vad klockan var. Det nästa Maria minns är en skarp smärta i ansiktet och att allting blev vitt. Hon hade fått svavelsyra i ansiktet, och bakom angreppet stod hennes man.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland