Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Det ordnar sig, Sapiens – eller så inte ...

Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens!
Vem vill köpa en planet i uselt skick? Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens! Bild: Henrik Schûtt Lilla Teatern, Helsingfors,Det ordnar sig, Sapiens!

I Marina Meinanders och Kirsi Porkkas revy Det ordnar sig, Sapiens! på Lilla Teatern ställs samtidssatiren i framtidsorons tjänst. Är människan en lika invasiv art på jorden som mördarsnigeln i det finska landskapet?

Ja, det är åtminstone något man misstänker på en planet utanför vårt eget solsystem.

På planeten där någonstans i fjärran bedrivs business med lika hårda nypor som på vårt eget klot men i betydligt större skala. Nu har lilla Tellus dykt upp bland spekulationsobjekten men investerarna tvekar.

Priset är visserligen lågt men klotet säljs i befintligt skick och det är ju, ärligt talat, uselt.

Av allt att döma finns det en art som brett ut sig okontrollerat, med idel kaos som följd. En art som visst går under namnet Homo sapiens ...

En av storspekulanterna väljer därför att ta det säkra före det osäkra. Han sänder ut en underhuggare för att kolla läget.

Och den utsända spionen landar förstås i Finland, en utkikspunkt som ger Meinander och Porkka möjligheten att granska både lokala och globala förhållanden.

Utgångsläget är läckert.

Den utomjordiska observatören iakttar storögt hur människorna sprattlar runt i ett ekorrhjul där lönsamhet och cynisk politik dikterar takten överallt.

Men samtidigt avtecknar sig bilden av ett folk – och i förlängningen en hel mänsklighet – som hellre blundar än ifrågasätter. För att det är enklast så.

Vart är vi på väg?

I Det ordnar sig, Sapiens! flirtar Porkka och Meinander med Lillans revytradition men binder samtidigt ihop alla nummer till en helhet där oron för framtiden tydligt avtecknar sig under satiren över samtiden.

Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens!
Nya teman i typisk Lillan-dräkt. Från vänster Linda Zilliacus, Joachim Wigelius, Christoffer Strandberg och Sanna Majuri. Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens! Bild: Henrik Schütt Lilla Teatern, Helsingfors,Linda Zilliacus,Christoffer Strandberg,Sanna Majuri,joachim wigelius

Frågeställningarna är både ärliga och befogade men den politiska satiren känns ofta lite sliten.

De stora grabbarnas självtillräckliga gubbvälde blir väldigt tydligt i nummer där till exempel paret Trump och Putin eller trion Sipilä, Orpo och Soini tar mått av varandra.

Men för att verkligen blåsa liv i satiren räcker det inte riktigt med att bara exponera Trumps okontrollerbara twitterfinger eller de finska ministrarnas fixering vid sina respektive käpphästar.

Lika lite som folkets hyllning av den självutnämnda drottningen Laura Huhtasaari känns riktigt relevant.

Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens!
En drottning gör entré. Linda Zilliacus som Laura Huhtasaari. Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens! Bild: Henrik Schütt Lilla Teatern, Helsingfors,Linda Zilliacus,Det ordnar sig, Sapiens!

”Jag ska ta hand om er, jag ska beskydda, ketchup ska vara vår enda krydda.”

Henrik Huldén står för revyns läckra sångtexter och Sofia Finnilä för musiken. I scenen med Huhtasaari skrider det nationalistiskt sinnade folkets drottning ner för Domkyrkans trappa till takterna av en glättig gospel.

Folket jublar men entusiasmen avtar när de församlade småningom varseblir vidden av ljusbringarens manifest.

Satiren är påtaglig men en satir som knappt nuddar vid publiken ens är ganska lättköpt.

Det ordnar sig, Sapiens! frossar i parodiska snabbporträtt men udden riktas genomgående mot gestalter som de flesta av åskådarna sannolikt förhåller sig lika avvaktande till som ensemblen.

Ibland känns det rentav som om de parodiska porträtten fanns med enbart för att skådespelarna gör dem så bra.

Mycket av charmen ligger nämligen i den uppenbara lustfylldheten. Meinanders och Porkkas regi håller tempot uppe och skådespelarna ger järnet.

Förlorarnas framtid i köttkonserv

Pia Runnakko trollar fram en förbluffande porträttlik Trump, Christoffer Strandberg glänser som Anne Berner, Ole Øwre förvandlar Putin till en skinande bringa och Linda Zilliacus Huhtasaari till en Lucia med tvivelaktig krona.

Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens!
Ole Øwre och Pia Runnakko som Putin och Trump. Foto från Lilla Teaterns revy Det ordnar sig, Sapiens! Bild: Henrik Schütt Lilla Teatern, Helsingfors,Ole Øwre

Och Joachim Wigelius låter Björn Wahlroos byta kön när de stora pojkarna Gates, Ortega och Buffett kommer fram till att det kanske är en kvinnas tur att upptas i den globala guldgriseklubben.

Vad gör man inte för att slå sig fram ...?

Den utsända utomjordingen, gestaltad av Sanna Majuri, har mycket att förundra sig över.

Men allra bäst fungerar uppsättningen nog när den struntar i de kända koryféerna och slår in på ett självständigt spår.

De makabra glimtarna från tankesmedjan som fått i uppgift att lösa framtidens livsmedelsbrist blottlägger den globala ekonomins hänsynslöshet långt effektivare än nidporträtten av kända figurer.

Om tankesmedjan får bestämma sitter alla som kostat samhället pengar snart i köttkonserver.

Och om hyggliga Olof får råda blir samhället också en plats där man aldrig förväntas ta ställning.

Hellre sticka under stol eller sticka helt än sticka ut hakan.

Kannibalism och eskapism, alltså. Vår tid i ett nötskal.

Ändå kan jag inte värja mig för känslan att också Det ordnar sig, Sapiens! faller offer för lite eskapism.

Uppsättningen sätter själv fingret på dilemmat.

Inte kan vi sluta så här, utropar ensemblen när den sista elegiska balladen tonat ut med raderna ”människans tid är förbi.”

Nej, en revy som landar i undergångsstämningar är inte möjlig.

Men det alternativ som antyds är inte heller särdeles sannolikt.

Visionen om en lycklig utgång trots allt känns mest som en lugnande vaggsång minuterna före katastrofen.

Läs också