Hoppa till huvudinnehåll

Åbohjälten Hassan Zubiers uppmaning: Sluta filma och ingrip!

Hassan Zubier, ett av offren i Åbo, deltar i minnesstunden på Salutorget.
Hassan Zubier vid minnesstunden dagen efter attacken. Hassan Zubier, ett av offren i Åbo, deltar i minnesstunden på Salutorget. Bild: LEHTIKUVA / VESA MOILANEN Åbo,hassan zubier

Svenska Hassan Zubier har ett liv i rullstol framför sig. Hans framtid avgjordes under ett par ohyggliga minuter på Salutorget i Åbo i augusti. Flera gånger blev han attackerad och knivhuggen, medan han oförtrutet fortsatte att hjälpa skadade och rädda liv.

Det som skulle bli en skön semesterdag blev i stället en mardröm. Hassan Zubier och hans sambo, hennes mor och familjens åtta veckor gamla baby befann sig på husbilssemester i Finland.

På morgonen åkte de in till Åbo centrum från en närbelägen campingplats. De gick på café, promenerade längs Aura ås strand och åt lunch på en mysig sidogata.

– Efter lunch tänkte vi besöka den gamla delen av staden, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå. Så vi sneddade över torget för att komma till shoppingstråket.

Räddade livet på sin sambo

Sedan hände det som gjort honom till en hjälte i så mångas ögon. En kvinna föll ihop på torget, svårt skuren i halsen, och en annan sprang gällt skrikande därifrån.

Hassan Zubier, som har sjukvårdsutbildning, tog sig fram till kvinnan på marken för att stoppa blodflödet och ge första hjälpen. Medan han höll på med det blev han själv knivhuggen i nacken.

Sedan såg Hassan Zubier hur knivmannen närmade sig hans egen sambo för att hugga. Trots sina skador lyckades han genom att skrika och fäkta dra till sig uppmärksamheten och i stället ta emot hugget själv.

– Hade jag inte agerat så hade hon varit död idag. Den andra kvinnan kunde jag inte rädda, hon dog i mina armar.

Hassan Zubier
Hassan Zubier befaras förbli rullstolsburen resten av livet. Hassan Zubier hassan zubier

Några ögonblick senare var gärningsmannen oskadliggjord och räddningsmanskap på plats. Ambulanspersonalen insåg strax att kvinnan inte gick att rädda och vände sig till Hassan Zubier för att höra hur han mådde.

– Jag svarade, skit i mig. Jag lever och andas, gå ut och se efter om det finns människor som är värre skadade.

Från hundratio procent till noll

I själva verket visste Hassan Zubier att det var något som var allvarligt fel med honom.

Hela vänstra sidan av kroppen saknade känsel och det gick ryckningar genom kroppen, som små elektriska stötar. Han hade förlorat så mycket blod att han drabbades av en stor matthet och var nära att somna.

Den andra ambulansen anlände och Hassan Zubier lastades in. Vid sidan av honom rullades det in en annan bår, med en person i kritiskt tillstånd – personalen gjorde återupplivningsförsök medan ambulansen i ilfart åkte iväg till ÅUCS. Men det gick inte att rädda livet på kvinnan bredvid honom. Hon blev åboattackens andra dödsoffer.

Jag kan inte förstå att människor står och filmar under en terrorattack.

Hassan Zubier vårdas nu för sina skador hemma i Sverige. Hugget i hans nacke gick rakt igenom ryggmärgen och skadade ett antal nerver. Han har ett varmt och ett kallt ben. Han har också spasmer och djup nervsmärta, samt lider av hjärntrötthet, ett tillstånd som ofta drabbar personer som upplevt en traumatisk händelse.

– Jag har gått från hundratio procent till noll. Det har varit hårt.

"Jag vänder inte bort huvudet"

Under veckorna som gått sedan attacken har Hassan Zubier fått ta emot tusentals meddelanden från människor som velat uttrycka sin tacksamhet.

Han har fått otaliga samtal från medier och beskrivits som en hjälte både hemma och utomlands. Många har frågat honom hur han tänkte då han riskerade sitt eget liv för att hjälpa andra.

– Det är väl en kombination av medmänsklighet och kunnande. Om jag ser en person som behöver hjälp, så vänder jag inte bort huvudet och går. Jag har också sjukvårdsutbildning och vet hur man agerar i en akut situation.

Men det finns också de som har kritiserat Hassan Zubier och sagt att han agerade fel. Läkare och annan vårdpersonal världen över jobbar nämligen med en huvudregel som säger att de inte får sätta sitt eget liv på spel i sin strävan att rädda någon annans.

– Det är helt riktigt, men jag kan bli förbannad när jag läser sådant. Det här är personer som sitter hemma i soffan och tycker och tänker. De var inte där på torget i Åbo. De blev inte knivhuggna fyra gånger av en terrorist.

Folk stod och filmade medan kvinnan dog

Ett större samhälleligt problem än jobbiga kommentarer på nätet är enligt Hassan Zubier att människor fotograferar och filmar med sina telefoner när något hemskt händer.

– Jag kan inte förstå dem som filmar under ett terrordåd. Många människor på torget stod med sina mobiler och filmade medan allt pågick. De var inte rädda. De drabbades inte av panik. Andra kämpade för sina liv.

Till delar lägger Hassan Zubier skulden på medierna. Praxis att till exempel betala en stor summa pengar för "dagens bild", uppmuntrar människor till att bli passiva åskådare i stället för att gripa in och hjälpa.

– Medan jag försökte rädda den skadade kvinnan var det många som som filmade mig, men ingen som erbjöd sin hjälp. Om någon annan hade stoppat blodflödet kunde jag ha börjat med hjärt- och lungräddning.

När han jobbade som ambulansförare hände det också att människor som åkte förbi en olycksplats filmade händelsen, glömde att titta på vägen och själva krockade.

– Jag finner inte ord för det. Det är respektlöst och saknar all medmänsklighet.

Alla borde lära sig första hjälpen

I dag går Hassan Zubier på rehabilitering, måndag till fredag, åtta till sexton. Han har fått tillbaka rörligheten i sin vänstra arm, men känseln är ännu borta. Han har lärt sig stå igen. Han har fått öva på att gå ett par steg, men kommer knappast någonsin kunna röra sig fritt utan rullstol. Under tiden har han också hunnit fundera en hel del.

– Om folk bara kunde bry sig om varandra, och gå fram om någon mår dåligt! Man behöver inte vara sjukvårdsutbildad för att hjälpa till. Att lägga en filt över en skadad eller chockad människa och prata med henne räcker långt.

Hassan Zubier anser också att alla femton år fyllda borde utbildas i första hjälpen. Då skulle kanske fler våga stiga fram och ingripa.

För honom är den springande punkten att utrota den rädsla som han anser ligga till grund för både likgiltighet och främlingshat.

– Om du får en ny granne, knacka på och hälsa honom välkommen även om han heter Mohammed. Det är när man lär känna personen som rädslan försvinner. Och den rädslan är en del av orsaken till sådana här dåd.

Personer med utländskt utseende

Både gärningsmannen och de som försökte hindra honom har i Finland beskrivits som "personer med utländskt utseende", vilket gör Hassan Zubier förvånad.

– Om jag skär upp min handled och du skär upp din, då har vi samma färg på blodet. Vi är samma sort, både du och jag och de som dog där på torget i Åbo.

Efter Nio om galenskap, måndagen den 18 september i Yle Fem samt på Arenan.

Läs också