Hoppa till huvudinnehåll

Vart går dina skattepengar egentligen?

Det här används dina skattepengar till
Det här används dina skattepengar till Bild: Yle/Miro Johansson skatt,beskattning

Våra skatter är en outsinlig källa till missnöje. Vad får man riktigt för alla skatter man betalar? Till exempel skolgång som är gratis för eleven men kostar närmare 9000 euro för samhället. Vi listar exempel på undervisningens, hälsovårdens och dagvårdens verkliga kostnader.

Samhället står för undervisningen

Att gå i skola ända upp till högskolenivå är gratis i Finland - för eleven. Också studier efter grundskolan är gratis, men då får den studerande själv bekosta sina böcker och andra läromedel.

Studier vid en yrkesskola kostar mest för samhället, gymnasiestudier minst.

Så mycket betalar du för undervisning
Källa: Finansministeriet 2015 Så mycket betalar du för undervisning Bild: Yle/Miro Johansson skatt,beskattning

Hälsovårdsavgiften är en bråkdel av tjänstens verkliga pris

När du går till tandläkaren får du en nota på tio euro eller om du vårdas på sjukhusets bäddavdelning betalar du kring femtio euro i dygnet - men vet du vad helhetskostnaden för vården du fått är? Mycket större, för båda hälsovårdstjänsterna.

Samhället betalar ett fem gånger högre pris: år 2015 kostade ett tandläkarbesök i snitt 86 euro och ett dygn på en bäddavdelning 255 euro.

Vad gäller specialiserad somatisk vård är skillnaden i priset som klienten och samhället betalar över tusen euro per dygn.

Så här mycket betalar du för hälsotjänster
* Fysisk specialsjukvård som innebär något annat än psykisk specialsjukvård. Avgiften för tandvård är tjänstens grundavgift, utöver den debiteras separata avgifter för behandlingar och undersökningar. Källa: Finansministeriet 2015 och Kommunförbundet. Så här mycket betalar du för hälsotjänster Bild: Yle/Miro Johansson skatt,beskattning

Läs mer om hälsovårdens avgifter

Avgifter för öppen sjukvård vid hälsocentral

Den som är över 18 år gammal kan få betala enligt följande vid ett besök till en läkare via den öppna sjukvården vid en hälsocentral:

1) årsavgift på högst 41,70 euro, i kraft ett kalenderår vid den hälsocentral där man betalar. Om kunden inte betalar årsavgiften kostar hälsocentralsbesöken 20,90 euro per gång. Så om en klient som har betalat årsavgiften besöker hälsocentralen fem gånger på ett år blir priset 8 euro per besök.

2) besöksavgift på högst 20,90 euro, som debiteras enbart för de tre första besöken till en och samma hälsocentral. Enligt den här modellen betalar klienten 12,55 euro per besök (3 x 20,90 = 62,70, delat med fem: 12,54 euro).

Kommunen eller samkommunen kan välja att ha i bruk alternativ 1 eller 2.

Vårdavdelning

Man kan vårdas en kort eller en längre tid på en vårdavdelning. Avgifterna är lagstadgade i bägge fallen. Kortvarig institutionsvård kostar högst 49,50 euro per dygn.

Avgiften för långvarig institutionsvård grundar sig däremot på vårdtagarens nettoinkomster och betalningsförmånga. Vårdtagaren betalar 85 procent av sina inkomster till vårdanstalten och får behålla 15 procent själv.

Tandvård

Grundavgiften för vård av mun och tänder hos en tandhygienist vid en hälsocentral är 10,30 euro. När vården ges av en tandläkare är avgiften högst 13,30 euro. Specialisttandläkare kostar högst 19,40 euro.

Utöver grundavgiften debiteras separata avgifter för behandlingar och undersökningar. Kostnaderna varierar från kommun till kommun, till exempel i Helsingfors kostar bedövning 6,70 euro, tandborttagning 14-29,80 euro och att laga hål 15-43,60 euro.

Specialiserad somatisk (fysisk) vård

På den offentliga sidan betalar man 41,70 euro för ett besök till en specialläkare inom specialiserad somatisk vård. Kostnaden för samhället varierar beroende på vårdens art. Det är till exempel mycket billigare att operera bort ett födelsemärke än att göra en hjärttransplantation. Dessutom kan det komma till kostnader för vård på en vårdavdelning.

Klientens avgift ett politiskt beslut

Vad kommer det då an på vad kunden betalar? Kommunerna kan inte helt ensamma bestämma hur mycket vårdtjänsterna ska kosta, eftersom lagen slår fast hur mycket klienten som mest ska behöva betala.

Däremot kan kommunerna bestämma om de vill ha små kostnader i bruk eller om tjänsterna är gratis. Det finns stora variationer i avgifterna mellan olika kommuner.

I Helsingfors kostar det till exempel inget att besöka en hälsocentral. I andra kommuner betalar man en hälsocentralsavgift på antingen 41,70 i året eller 20,90 för de tre första hälsocentralsbesöken.

Det är kommunfullmäktige eller samkommunsstyrelsen som tar de slutliga besluten om klientavgifterna.

Inkomsterna påverkar klientavgifterna

Hälsovårdstjänsterna som hittills har behandlats kostar alla lika, oberoende av vem som är kund. Men klientens inkomster påverkar priset på andra offentliga tjänster - som till exempel dagistjänster.

Småbarnspedagogiken kostar mellan 0 och 290 euro i månaden per barn (högst 290 euro för familjens yngsta barn). Det slutliga priset beror på familjens inkomster och antalet barn som går på dagis eller får familjedagvård. Förskola är däremot gratis.

Kostnaderna för småbarnspedagogiken varierar också de från kommun till kommun. Till exempel i Helsingfors betalar en ensamförsörjande förälder med små inkomster ingenting för att ha ett barn på dagis. Samhället bekostar med andra ord också största delen dagvårdsavgifterna.

Så mycket betalar du för dagvård
Källa: Helsingfors stad Så mycket betalar du för dagvård Bild: Yle/Miro Johansson skatt,beskattning

Läs mer om kostnaderna för dag- och åldringsvård

Småbarnspedagogik

Dagvårdsavgiften varierar från 0 till 290 euro i månaden per barn. Det betyder att avgiften högst är 13,50 euro per barn i dagen, beroende på föräldrarnas inkomster och antalet barn på dagis.

Det andra barnets dagvård kostar 90 procent och familjens övriga barn 20 procent av det pris familjen betalar för full dagvård. Dagvården är gratis om föräldrarna har små inkomster.

För familjen med fyra personer av vilka två är barn (som i exemplet ovan) blir avgiften för dagvård 290 euro, när familjens bruttoinkomster är 5718 euro i månaden. Däremot är dagvården avgiftsfri om inkomsterna är närmare 2390 euro.

En familj med två personer där den ena är ett barn på dagis betalar för dagvården när familjens bruttoinkomster är större än 2149 euro i månaden. Dagvårdsavgiften är då 27 euro. Tvåpersonersfamiljen betalar den fulla avgiften på 290 euro om inkomsterna är närmare 4430 euro.

Åldringsvård

Grunderna för åldringsvården har behandlats redan tidigare, men de bygger alltså på vårdtagarens egna inkomster - eller ett pars gemensamma inkomster, i situationer där parten med större inkomster tagits in för vård. Man ser då till nettoinkomsterna, som vårdanstalten får 85 procent av och vårdtagaren själv 15 procent.

Åldringsvårdens kostnader kommer också an på klientens inkomster. Vårdanstalten får 85 procent av klientens inkomster och klienten får 15 procent för eget bruk.

Till exempel: en pensionär med medelinkomster på 900 euro i månaden betalar 765 euro till vårdanstalten och får själv behålla 135 euro. En dag på vårdanstalten kostar alltså 25,50 euro.

En pensionär med stora inkomster som får 3000 euro i pension betalar 2550 euro för sin vård och får själv 450 euro. En dags vård kostar 85 euro för pensionären.

Alla offentliga tjänster bekostas inte med skattemedel även om skatterna utgör en stor del av statens inkomster. Bekanta dig närmare med statens inkomster här: Tutkibudjettia.fi (på finska) och budgetförslaget för år 2018 här: Budgetförslaget från A till Ö.

Vad är skatter får något?

Skatt kan vara direkt eller indirekt. Inkomstskatt är ett exempel på direkt skatt, moms och alkoholskatt är däremot indirekt skatt. Sedan 1990-talet har man gått till att snarare beskatta konsumtion än inkomster i Finland.

År 2016 samlade man in 95 miljarder euro i skatt. Det året var skattekvoten i Finland 44,1 procent. Skattekvoten är ett relationstal för skatter och avgifter av skattenatur i proportion till bruttonationalprodukten.

Internationellt sett har Finland en mycket hög skattekvot. År 2015 hade bara Danmark, Frankrike och Belgien högre skattekvot än Finland i en jämförelse av OECD-länder. Internationella jämförelser är ändå svåra att göra på grund av skillnader i socialförmåner och inkomstbeskattning.

Ursprungstexten av Seppo Heikkinen på Yle.fi/oppiminen.

Läs också

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix