Hoppa till huvudinnehåll

Pianisten som älskas av diktatorer

Richard Clayderman spelar på sin flygel
Richard Clayderman vid sin älskade flygel. Richard Clayderman spelar på sin flygel Richard Clayderman,pianist,underhållningsmusik,Easy Listening

Ljuv musik för någon, rena tortyren för någon annan. Musiken kan skrupellöst utnyttjas för att göra oss lugna, medgörliga eller köpsugna. Men varför torterade amerikanska soldater irakiska fångar genom att spela Metallica för dem? Och varför är Richard Clayderman så populär i Nordkorea?

Musiken har ett egenvärde i sin skönhet. Redan tidigt upptäckte ändå forskare, att musiken kan användas för helt andra syften än att invagga dig i en rofylld sinnesstämning.

På 40-talet gjorde forskare i USA en intressant upptäckt. Produktionstakten i fabrikerna kunde höjas om man lät arbetarna ta del av instrumentell musik i 15-minuters pass.

Metoden var förödande effektiv, men dubiös eftersom man via musiken appellerade till arbetarnas undermedvetna och sålunda manipulerade dem till effektivare arbetspass.

Vi har en skiva med Richard Clayderman som heter Magic moments, gamla vanliga kända låtar fast bara på piano. Ingen sång eller text utan bara lite klinkande på pianot.― allforforaldrar.se

Musikens makt

Men långt innan dess hade musiken använts för olika syften. Tillvägagångssätten har varit både bjärta eller mer förfinade, men avsikterna har alltid varit de samma: att med hjälp av musiken tvinga eller leda oss till ett önskvärt beteende.

Det har handlat om så vitt skilda syften som att få oss att känna trygghet i hissar (där av namnet hissmusik), konsumera mera eller rentav få oss att strida tapprare. Till exempel under kriget i Irak och Afghanistan använde sig amerikanska soldater av rap och metallmusik för att bygga upp kampandan och stärka gemenskapen inom truppförbandet.

Jag trodde faktiskt inte att någon lyssnade på sådan hissmusik på riktigt.― alltforforaldrar.se

Metallica som peppade stridande amerikanska soldater i Irak, visade sig också vara ett utmärkt vapen i den psykologiska krigsföringen. Samma musik som för amerikanerna fungerade som ett effektivt sätt att framkalla och upprätthålla stridberedskapen, användes mot fienden för att skapa kaos och förvirring.

metallica
Metallicas musik har använts i krigsföring. metallica Bild: EPA / STR metallica

I början av 2000-talet fick de amerikanska truppernas tortyrmetoder mycket publicitet, när det uppdagades att de tillfångatagna irakierna medvetet utsattes för amerikansk masskultur och i synnerhet amerikansk musik för att frånta dem deras vilja och motståndskraft.

En smaksak

Vår musikförståelse och uppfattning om vad som är vackert eller tilltalande är kulturbunden. Dessutom spelar en massa andra faktorer in så som ålder, kön, utbildning och andra omständigheter som vi kanske själv inte ens är medvetna om.

näää chopin är musik men
Klayderman är det defentivt inte.
― alltforforaldrar.se

Varför gillar jag den här musiken? Är det för att den berör mig eller vill jag bara identifiera mig med den skara som gjort musiken till sin? Eller vill jag i motsats till lämlarna odla min udda musiksmak, även om jag i smyg älskar underhållningspianisten Richard Claydermans musik?

Dikatorernas älskling

Richard Clayderman är allt det som Metallica inte är. Richard Claydermans musik saknar attityd och ilska. Med hans musik utkämpas inga krig.
Möjligen upprätthåller man en diktaturisk makt, tänker jag, när hans manager Olivier Touissant avslöjar att Richard Clayderman är högt älskad i Nordkorea.

Något rebelliskt anslag finns det i varje fall inte i hans pianotolkningar, snarare förefaller hans musik cementera en världsbild där allting är oföränderligt och ingenting så fult att de inte skulle kunna draperas i en förförande pianoslinga.

Pianisten Richard Clayderman poserar inför kameran.
Richard Clayderman har underhållit världen i 40 år. Pianisten Richard Clayderman poserar inför kameran. Bild: Richard Clayderman Richard Clayderman,underhållningsmusik,Easy Listening,Showbiz,pianist

Någon skulle kanske kalla detta ett dråpslag för allt det som är originellt och levande, men samtidigt kan jag inte låta bli att se hans tolkningar som förhöjda lovsånger till det som den romantiska musiken förfäktade, nämligen det vackra och det sköna.

Tidlös musik?

I ett individualistiskt tidevarv är Clayderman hopplöst passé, eftersom hans tolkningar saknar personlighet och udd. Däremot fungerar hans musik ypperligt som soundtrack för en diktatur i likhet med Nordkorea. Claydermans musik är absolut inte fascistoid, däremot kan den tjäna en diktators syfte att hålla sitt folk på gott humör.

vem är du att bedöma det? Är inte smaken som baken?
Jag antar att då får man acceptera att vissa älskar hissmusik och andra gillar världsfrånvänd jazz, eller nåt.
― alltforforaldrar.se

Och där tror jag att min fascination för Clayderman som fenomen och artist är som störst. Visst kan jag tycka att musiken ibland är olidligt sockrad, men samtidigt är jag medveten om att musiksmaken är delad, det gäller inte bara amerikaner eller irakiska soldater.

Mission: skönhet!

Däremot tror jag inte att Claydermans musik, i motsats till Metallicas, kunde fungera som tortyrmusik. Till det är den på tok för slipad och harmlös och alltför angelägen att skapa trivsel och skönhet omkring sig. En konnässör av klassisk musik kan säkert avfärda Claydermans tolkningar av Für Elise eller Claire De Lune som billiga och rentav beräknande, men bakom den skenbart harmlösa musiken, inbillar jag mig, finns det ändå en uppriktig vilja hos artisten att underhålla sin publik.

Ett fungerande koncept

Claydermans musik är underhållning och varken managern Olivier Touissant eller pianisten själv, gör någon hemlighet av att de uppfunnit ett framgångskoncept som fungerat i 40 år.

Inställsamhet är inte ett brott och trots att musiken är förutsägbar och lättuggad, finns där en naiv charm eller i varje fall en önskan om att konsertbesökaren efter en Clayderman-spelning på två timmar kan se lite skonsammare på sin omvärld.

Att sprida hopp och glädje ska absolut inte ringaktas, i synnerhet som vi lever i värld där vi ständigt omges av musik som vill något annat än just detta.

Därför kan jag rentav tycka att Claydermans oförställda skönhetsmission är riktigt befriande. Clayderman vill mig inget särskilt. Han kräver inget av mig och fortsätter oförtrutet sitt klink, även när jag varierar mitt lyssnande med andra, betydligt mer krävande artister.

Redaktören Petter Lindberg tar en selfie med pianisten Richard Clayderman.
Selfie med Richard! Redaktören Petter Lindberg tar en selfie med pianisten Richard Clayderman. Bild: Yle/Petter Lindberg Selfie,Richard Clayderman,pianist,underhållningsmusik,Easy Listening,Paris,petter lindberg

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje