Hoppa till huvudinnehåll

Synthwave - musiken för de som inte upplevde 80-talet

Robert Parker sitter svartklädd i ett dis av rök och blått och rosa ljus i en deloreanbil med dörren öppen.
Synthwave-estetiken badar ofta i neonfärger. På bilden sitter artisten Robert Parker i en DeLorean-bil, kanske mest känd från filmen "Tillbaka till framtiden" (1985). Robert Parker sitter svartklädd i ett dis av rök och blått och rosa ljus i en deloreanbil med dörren öppen. Bild: Joakim Reimer DeLorean

Nyligen fick den hajpade serien Stranger Things ett Emmy-pris för bästa titelmelodi. Musiken är bara toppen på det isberg man kallar för synthwave.

Musiken till Stranger Things, gjord av gruppen Survive, är långt ifrån ensam med att härma 80-talets synthsoundtrack. Det finns en hel genre som till stor del bygger på de soundtrack som gjordes till Blade Runner (Vangelis) eller Miami Vice (Jan Hammer).

En av de artister som har lyckats komma ganska långt med den musik han gör med sina många gamla synthar är svensken Robert Parker. Han har under några byggt upp ett rykte som har fört honom till klubbar i Nordamerika, Asien, Australien och runt om i Europa

Man försöker skapa en känsla och de flesta vill väl ha någon form av nostalgi.

- Man försöker skapa en känsla och de flesta vill väl ha någon form av nostalgi. Sedan är det olika från person till person om man vill ha en bra känsla eller en mer dystopisk känsla, säger Robert Parker.

Enligt Parker är ändå inte syntharna huvudkryddan i den nostalgiska känslan.

- Jag skulle nästan vara lite djärv och påstå att det är trummorna. Alla har tydliga, nästan uteslutande elektroniska trummor, där ljuden är väldigt placerade i 80-talet, säger Parker.

Robert Parker står på en scen böjd över en trummaskin i rött ljus.
Robert Parker har fått chansen att uppträda på flera kontinenter. Robert Parker står på en scen böjd över en trummaskin i rött ljus. Bild: Forest bookings

Lite historia

Synthwave är en genre som tar kraftig inspiration från 80-talets synthmusik. Musikstilen har uppstått i mitten av decenniet 2000.

En stor del av de som inom scenen anses vara viktiga pionjärer kommer från Frankrike - ett land med en lång historia av elektronisk musik, från Jean-Michel Jarre till franska housepionjärer som Fred Falke och Alan Braxe, till stornamn som Daft Punk och Justice.

Till pionjärerna räknas ett kollektiv som heter Valerie, med artister som Maethelvin och Anoraak. En av kollektivets medlemmar skulle komma att nå ut till en bredare allmänhet bara några år senare.

Till estetiken hör digitala rutnätslandskap, neonfärger, krom och rök. Färgtonerna går ofta i blått, rött, lila, rosa och svart.

Filmen Drive fungerade som en introduktion

Filmen Drive från 2011, med Ryan Gosling i rollen som den fokuserade ensamvargen och våldsamma chauffören, blev för många en introduktion till Valerie-kollektivet och till andra franska artister i samma stil.

Soundtrackets kanske mest minnesvärda låt heter ”A Real Hero” och gjordes av Valerie-medlemmen College tillsammans med kanadensiska synthpopduon Electric Youth.

Låten har en stadigt pumpande synthbas som repeterar samma tonföljd längs med hela låten. Trummorna är avskalade till bara en bastrumma och en virvel, och utöver sångmelodin fylls låten ut av en melodisekvens med ett stråkliknande, analogt synthljud. Lyssnaren transporteras till ett parallellt 80-tal som utspelar sig i dag.

drive poster
Synthwavemusiken fick uppmärksamhet via filmen Drive (2011). drive poster Bild: FS Film Oy ryan gosling

Man kan inte undgå att nämna en annan av låtarna på soundtracket till Drive - ”Nightcall” av Kavinsky, med Lovefoxx på sång. Det är en mörk synthlåt i mellantempo, som på samma sätt som ”A Real Hero” pumpar på utan att växa dramatiskt.

Låten producerades av ena hälften av Daft Punk, och en allmänt vedertagen misstanke är att de ligger bakom hela projektet.

Stilen bildas

Soundtracket till Drive var förstås inte ensam om att blåsa på glöden som senare skulle kallas synthwave, men filmen nämns alltid som en viktig del i utvecklingen. Spelvärlden var snabb med att låta sig inspireras av 80-talet, med spel som Hotline Miami (2012) och Far Cry 3: Blood Dragon (2013).

Det förstnämnda spelet blev den franska artisten Perturbators språngbräda i genren. Den brittiska artisten representerar en mörkare fåra av stilen. Far Cry spred musiken av Power Glove, som liksom Perturbator i dag hör till de större artisterna inom scenen.

Galna Kickstarterprojekt

År 2012 fick också ett annat inflytelserikt, populärkulturellt projekt sin start. Då gjorde svenska musik- och reklamvideomakaren David Sandberg en trailer till filmen Kung Fury.

Ett år senare lanserade han en kampanj på gräsrotsfinansieringssidan Kickstarter för att få ihop pengar till att göra klart filmen.

Målet låg på att samla ihop 200 000 dollar, men den summan hamnade kraftigt i underkant. Projektet drog in över 600 000 dollar.

Kung Fury är en svensk actionfilm med superpolisen Kung Fury
Kung Fury är en kortfilm från 2015 som gjorde pastisch på 80-talet. Kung Fury är en svensk actionfilm med superpolisen Kung Fury Bild: Kung Fury kung fury

Kung Fury är en hysterisk pastisch på allt som är 80-tal, komplett med kampsporter, sportbilar, tidsresor och… onda nazister?

Filmens 80-talskänsla byggs upp av den svenska synthwaveartisten Johan Bengtsson, eller Mitch Murder, som redan 2009 började göra trovärdig 80-talsinspirerad synthmusik.

Vinner mark i Finland

Synthwaveartisten Robert Parker gjorde tillsammans med kollegan Waveshaper sin första spelning någonsin år 2014. Staden var Helsingfors och arrangören var en av de första som i Norden började arrangera synthwaveklubbar och -spelningar.

Klubben Flashback Future Discos grundare Matti-Pekka Ritvola, hittade själv till stilen före den ens hade ett namn.

en bild tagen rakt framifrån av matti-pekka ritvolas ansikte. Han bär svart t-skjorta, svartbågade glasögon.
Matti-Pekka Ritvola grundade klubben Flashback Future Disco en bild tagen rakt framifrån av matti-pekka ritvolas ansikte. Han bär svart t-skjorta, svartbågade glasögon. Bild: Matti-Pekka Ritvola

Sedan dess har han hunnit ordna evenemang som har dragit en publik på över 800 personer som bäst, med artistutbud som Carpenter Brut, Pertubator, Danger och Maethelvin.

Under en av de slutsålda synthwavespelningarna spelade brittiska Perturbator.
Perturbator från England spelade på en av Flashback Future Disco-klubbarna år 2016. Under en av de slutsålda synthwavespelningarna spelade brittiska Perturbator. Bild: Nicklas Nyman Helsingfors,Perturbator

Ritvola är uppvuxen under 80-talet och föll snabbt för synthwavemusikens nostalgiska ljudvärld.

- Trots att det är bekanta ljud så är det ändå ny dansmusik. Det känns fräscht fast det är nostalgisk musik, säger Ritvola.

Ritvola började ordna spelningar för de artister han själv ville se på en scen, och ingen annan verkade göra något åt saken. Själv gör han ingen vinst på evenemangen, utan inkomsterna som kommer in går åt till att täcka flygbiljetter och hotellrum för artisterna.

- Jag vill stödja artisternas karriärer, säger Ritvola.

Redan före stilen synthwave hade fått sitt namn fanns förstås elektronisk dansmusik som andades 80-tal. I Finland har sådana stilar redan funnits länge, med artister som Hannulelauri och Koobra. Det är även en orsak till att synthwave har vunnit mark i Finland, tror Ritvola.

En scen på en av flashback future festerna. Många crt skärmar och synthar på scenen.
Synthar och skärmar på scenen före en av Flashback Future-klubbarna. En scen på en av flashback future festerna. Många crt skärmar och synthar på scenen. Bild: Matti-Pekka Ritvola Helsingfors

En stil för en bred publik

Dessutom verkar det råda någon form av 80-talstrend just nu, som lockar en bredd av människotyper. När Ritvola har ordnat sina klubbar har han märkt att publiken är allt annat än homogen.

- De finska metalfansen verkar ha hittat till stilen, säkert för att en stor del av musiken är lite mörkare. Sedan gillar nördarna tv-spelsljuden, och discoinfluenserna gillas av hipstrarna. Musiken funkar för många, säger Ritvola.

Ritvola kan intyga att det ändå inte bara är nostalgin som för konsertbesökarna till hans klubbar. En stor del av publiken är yngre, och har kanske aldrig upplevt 80-talet i egen, fysisk person.

Det kan också synthwaveartisten Robert Parker hålla med om. Han har upplevt att publiken på hans spelningar har blivit mer varierande med åren.

- Om man tittar på populärmusik kan den ofta vara ganska abstrakt, om det så är melodin eller sångsättet. Det som utmärker synthwave är tydliga hooks och melodiska, repetitiva element som är lätta för många att uppskatta, säger Parker.

Uppdaterad 22:49 med en rättelse över artisten Perturbators nationalitet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje