Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: En poetisk vandring i Berlin

Thomas Brunell
Thomas Brunell är aktuell med diktsamlingen "Li Berlin". Thomas Brunell thomas brunell

För mig är Berlin en fiktiv stad. Det är en plats jag läst om i såväl faktaböcker som i fiktiva verk, en stad som jag sett skildras i otaliga filmer, och som jag fått en uppfattning om via fotografier från olika årtionden, men jag har aldrig satt min fot i staden. Vilket i och för sig kan te sig lite märkligt, men det oaktat är ett faktum.

I Thomas Brunells nyutkomna diktsamling Li Berlin slår jag följe med författaren som ciceron (och till en viss del med stöd av sökmotorer på nätet, medges) när vi rör oss i ett gråskimrande stadslandskap där apelsinerna lyser i de grönsvarta träden.

Vi börjar vår vandring vid Bernauer Straße, en gata som utgör en skiljelinje mellan olika stadsdelar, men som också bär på vittnesmål om en gränslinje mellan både historiskt och politiskt laddade tidevarv, en gräns mellan jag och du – en gräns som sitter kvar i murfragment och betongdamm, en gräns som finns där som en ”luftig barriär mellan kunskaper världar”.

En stad full av sårigheter

I Li Berlin stiger Thomas Brunell ner i stadens olika tidsmässiga, topografiska, historiska och sociala skikt och skriver samtidigt in sin egen historia i den tidsaxel som löper som en osynlig tråd genom diktsamlingen.

Författaren rör sig i en stad som präglas av en stilla pyrande oro som man kan ana sig till i skuggorna, i det dunkla, i bottenslammet i kanalerna.

Här finns en barlast, rester och sediment som skymtar fram i historiska fotografier, kvarblivna motsättningar, sårigheter och sårbarheter som glimmar till i gatubilden:

”Quartz-klockans tickande triangel / Mot gläntan vid Karl-Marx-Straße / allt jag kan se / döljer / det ingen uttalar”

Alla dessa frontlinjer, skrankor, gränsmarker, slagfält och minnesstråk att nudda vid, att vandra in i och ut ur.

Pärmbild till Thomas Brunells diktsamling "Li Berlin".
Pärmbild till Thomas Brunells diktsamling "Li Berlin". Bild: Ellips förlag thomas brunell

Stadens själ gör sig ständigt påmind

Li i diktsamlingens titel är en nyckfull och gäckande gestalt som bor i stadens namn och som på sätt och vis kan sägas vara stadens själ och minne.

Stundvis kan Li också vara författarjagets nattliga och gränslösa alter ego eller en reskamrat som pockar på uppmärksamhet, som påminner och upplyser författaren om var han befinner sig – såväl i sinnevärlden som i tankevärlden.

Li är också det kemiska tecknet för grundämnet litium, som i ren form är en silvervit, mjuk och smidig metall.

En avdelning i diktsamlingen bär titeln ”Silver Future”, som också är namnet på en populär gay/queerbar i Berlin där tvålresterna på toaletten bär spår av litium (Li).

I diktsviten som utspelar sig på Silver Future möts udda existenser i skydd för stormen som rasar utanför – en storm som drar över Medelhavet där gummibåtar med flyktingar stävar fram. Svallvågorna spränger sönder murarna och verkligheten gör sig påmind var vi än befinner oss.

I den tredje och avslutande avdelningen är färgen svart ledmotivet – här finns allt från svart gräs och svart sammet till svart uppvaknande och svart vatten, svart fasad och svart gata.

Författaren konstaterar att den svarta färgen i Indien anses vara den vackraste: ”Som natten, som vilan. Som vattnet i en trappbrunn.”

Mot mörkret avtecknar sig dock ett grått ljus och en klarhet som bär på såväl sorg som livslust och rofylldhet.

Li Berlin är en diktsamling att gå vilse i. Resenären/läsaren hittar gång på gång nya ingångar till staden, såväl den litterära som den faktiska staden.

Thomas Brunells Berlinvandringar kan säkerligen vara intressanta och angelägna också för tyska läsare, och glädjande nog är en del av dikterna i samlingen översatta till tyska av Peter Lüttge och ingår i boken.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje