Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Nordisk konferens om barn- och ungdomsidrott

Tre unga löpare på en bana springer mot mållinjen.
Arkivbild. Tre unga löpare på en bana springer mot mållinjen. Bild: Mostphotos ungdomar,kvinnor,friidrott,idrott,motion (idrott),löpning,hobbyer,mål,hälsa,idrottare,träning

Danmark stod under helgen 15-17.9 som värd för ”Nordic Children and Youth Sports Conference” som är en nordisk konferens om barn- och ungdomsidrott. Finlands Svenska Idrott var med och representerade Finland tillsammans med representanter från Finlands Olympiska kommitté samt åtta nationella grenförbund.

Varje grenförbund hade tre personer på plats; en ungdom, en förtroendevald och en tjänsteman. Konferensen som ordnades för åttonde gången är ett alldeles utmärkt forum för att nätverka och utbyta idéer över gren- och språkgränserna mellan de deltagande länderna.

Dansken Søren Østergaard (Fil.dr) lyfte i sin föreläsning upp hur mycket världen och ungdomskulturen har förändrats under tre årtionden. Østergaard hävdade också att de vuxna egentligen vet väldigt lite om den värld de unga lever i.

En utmaning för den organiserade idrotten var enligt Østergaard att barnens motiv att delta i idrottsverksamheter är helt andra än de motiv föräldrarna har då de anmäler sina barn. För föräldrarna handlar det om att barnen skall få fysisk aktivitet, att de skall må bra och att de skall socialisera.

För den unga handlar det mera om att utmana sig själv och att lära sig nya fysiska färdigheter, att ta ledigt från sociala medier samt att vara kreativ på ett helt annat sätt än vad den övriga vardagen kan erbjuda. Østergaard betonade tränarens roll och kompetens, och att tränarskapet i allt högre grad också handlar om andra saker än grenkunskap – tränaren är en tredje vuxen för den unga, som skall ha förmåga att se den unga och dennes behov.

Hur man kan utveckla karaktär

Professor Viõar Halldórsson från Island talade om hur man kan utveckla karaktär inom ramen för den organiserade idrotten och hur mycket vi också kan vinna idrottsligt genom att jobba med annat än att utveckla det fysiska. Han delade in den organiserade idrotten i tre huvudteman; den fysiska, den mentala och den sociala.

Halldórsson betonade vikten av att verksamheten genomsyras av värderingar och lyfte speciellt upp värdet av att jobba i grupp, respekten av andra och arbetsmoralen på träningarna. Halldórsson hävdade att de Isländska framgångarna i bollsporter till stora delar beror på att spelarna har mycket karaktär och att de är starka socialt och mentalt.

Också han betonade tränarrollen och förmågan att leda genom exempel. Att tränaren är tydlig och trovärdig i kommunikationen till de unga är mycket viktigt och görs det på rätt sätt utvecklas de unga idrottarna också så att de blir mera disciplinerade i sitt idrottsutövande – både som individer och i grupp.

Många frågor

De två föreläsningarna som jag nu refererat till fick mig att fundera på substansen i den tränarutbildning vi erbjuder inom den finlandssvenska idrotten.

Vad är den rätta balansen mellan grenspecifik och allmän utbildning? Hur kan vi tillgodose de ovannämnda behoven utan att det grenspecifika blir lidande? Hur skall tränaren kunna anamma rollen som ytterligare en trygg vuxen för den unga utövaren? Hurdan relation skall tränaren ha till de ungas föräldrar?

Jag kanske inte har klara svar idag, men tycker att det här är något vi skall titta på för att även i framtiden kunna erbjuda en ännu mer kvalitativ idrottsverksamhet på förenings- och förbundsnivå.

Trygg miljö viktigt

På konferensen erbjöd också de unga deltagarna en rejäl tankeställare. De unga deltagarna jobbade i fyra grupper med uppgift att med lego bygga den optimala framtida verksamhetsmiljön för idrotten.

Slående var att samtliga grupper placerade skolan, idrottsverksamheten och eftermiddagens sociala rum i samma verksamhetsutrymmen. Jag tolkade som så att ungdomarna är trötta på att fara och flänga, att skjutsas och färdas och att hela tiden byta miljö.

De vill gärna vistas hela dagen på samma ställe och sköta skola, idrott och kompisrelationer i samma fysiska miljö i den mån det är möjligt. Det betyder ju att den organiserade idrotten måste bli bättre på att ta sig dit som ungdomarna är och att vi ännu har massor att utveckla då vi bygger och skapar framtidens skol- och idrottsmiljöer.

JOMO hellre än FOMO

Konferensen gav massor, inte minst värdefulla människomöten. Många vuxna där var överens att kraven på de unga är stora idag och de förväntas fungera i många olika miljöer redan som unga.

Dansken Søren Østergaard nämnde att FOMO (Fear Of Missing Out) från sociala media är en stor orsak till drop-out från den organiserade idrotten bland ungdomar. Det låter ju vansinnigt i mina öron, samtidigt som jag får tröst av vad en kollega sade till mig idag angående trender bland ungdomar i Finland; JOMO (Joy Of Missing Out) är en växande trend.

Det ger mig hopp samtidigt som jag är mycket motiverad och taggad att i mitt yrke forma en stark, betydelsefull och framgångsrik idrott.

Tobias Karlsson
tf. enhetschef
Finlands Svenska Idrott

Läs också

Nyligen publicerat - Sport