Hoppa till huvudinnehåll

Arundhati Roys hyllade comeback till skönlitteraturen beskriver både blint våld och lojal kärlek

arundhati roy
Arundhati Roy arundhati roy Bild: kuvaaja Mayank Austen Soofi Arundhati Roy

Med romanen Den yttersta lyckans ministerium återkommer Arundhati Roy till skönlitteraturen efter en paus på tjugo år. Men hon har inte varit sysslolös under den tiden. Tvärtom - hon har bekämpat ondskan i världen.

Jag köpte en gång under en resa i Indien en väggbonad som, enligt försäljaren var sydd av bitar av antika saris. De här tygbitarna bildade ett lapptäcke som hade knåpats ihop med varierande tålamod och sedan färgats så att de olika bitarna skiftade i olika röda nyanser, beroende på vilken färg tyget hade haft från början. Resultatet blev både vildvuxet, trådslitet och vackert.

Arundhati Roys roman Den yttersta lyckans ministerium (The Ministry of Utmost Happiness) påminner mig om den där väggbonaden.

I en vindlande, energisk berättelse fullspäckad med gestalter varav de flesta är både fransiga och luggslitna, beskriver hon ett Indien fullt av motsättningar, fördomar och klassdeterminism.

indisk väggbonad
indisk väggbonad Väggbonad,indiskhet

Din kast bestämmer ditt öde

Det är ett samhälle där ens bakgrund eller kast bestämmer ens plats i samhällshierarkin och där gamla föreställningar är svåra att rucka.

Det har gått 20 år sedan Roy slog världen med häpnad med romanen med De små tingens gud (The God of Small Things). Den vann Man Booker priset och blev Arundhati Roys internationella genombrott.

Då besökte hon Finland och jag hade glädjen att få intervjua henne. Nu är hon åter på väg till Helsingfors, under sin världsturné, när Äärimmäisen onnen ministeriö utkommer på finska. Rättigheterna har hittills sålts till 34 länder.

Känd som aktivist

Det här är Roys andra roman, men under den här tiden har hon publicerat flera essäer och texter om allt från hindunationalism och kärnvapenprov till den nya indiska ekonomins avigsidor.

Hon är en internationellt känd, outtröttlig aktivist som med frenesi kritiserar terroristattacker, byggandet av dammar i delstaten Gujarat och ivrigt försvarat ursprungsfolkens och de kastlösas rätt till land och medborgerliga rättigheter.

Statsterrorism

Hon har vid ett flertal tillfällen kritiserat USA och hävdar att invasionen av Afghanistan och Irakkriget som hämnd för attackerna mot World Trade Center i New York bara är ytterligare terrorhandlingar mot världens folk.

Men sin kritik riktar hon också mot talibanerna som stenar, misshandlar och brutaliserar kvinnor eftersom de, som hon skriver, inte verkar veta vad annat de kunde göra med dem.

Mäktiga fiender

Roy har också fått mycket kritik för sina åsikter och uttalanden. Efter de massiva demonstrationerna för självständighet för Kashmir år 2008 gav Roy sitt stöd för självständighetssträvandena och sade att demonstrationerna är ett bevis för att folket i Kashmir hellre vill vara självständigt än höra till Indien.

För det åtalades hon för uppvigling och dömdes till ett symboliskt fängelsestraff på en dag och till böter.

pärmen till den yttersta lyckans ministerium
pärmen till den yttersta lyckans ministerium Arundhati Roy

Kashmir och det förtryck som Indiska armén utövar på folket i denna den kanske vackraste av dalar är en viktig del av Den yttersta lyckans ministerium. I den beskrivningen klingar romanens namn som ett hån. För som vi alla vet föder våld bara mera våld och medlöperi.

Den yttersta lyckans ministerium kan sägas vara en kollektivroman kring nyckelhändelser i det moderna Indien.

Splittringen mellan muslimer och hinduer

Den stora konflikten som belyses ur många personers erfarenheter är den mellan hinduer och muslimer. Massakrerna i Gujarat 2002 som resulterade i över 1 000 döda, största delen muslimer, förändrar huvudpersonernas liv på ett avgörande sätt.

I berättelsens centrum finner vi Anjum, som är född Aftab. Hen är en hermafrodit tills hen opereras till man och slutligen revolterar mot denna roll genom att fly hemmet till ett Hijra-kollektv där hen kan leva ut sin kvinnliga sida som ett slags tredje kön.

Det tredje könet

Hijras lever i marginalerna av det indiska samhället. De våldgästar bröllop med sång och musik och att skada dem anses föra med sig olycka.

Under en pilgrimsresa till Gujarat angrips Anjum och hålls i fångläger tills hen lyckas rymma. Då är hen klädd i manskläder, tyst och inåtvänd. Anjum bosätter sig på en gravgård, breder ut sin matta mellan två gravar och bereder sig att leva som ”ett träd”.

Begravningsplatsen blir ett hem

”Men livet måste levas också om man inte längre vill” som Mikael Wiehe sjunger och så småningom samlas ett galleri av vindpinade och utstötta existenser på gravgården. De bildar ett kollektiv av människor som ser efter varandra.

Berättelsen vindlar vidare till Jantar Mantar. Det torg där alla de som kräver rättvisa, ber om ett gudomligt ingripande, hungerstrejkar eller agiterar politiskt samlas för att påverka och söka förändring.

Det är ett Indien i miniatyr där hoppet kämpar med förtvivlan. Där hittar man de röster som Arundhati Roy lyssnat till under de senaste tjugo åren, tänker jag mig.

Världens vackraste dal

Där hittar man också en av de personer som berättelsen sedan följer till Kashmir. Hon är en av tre ungdomsvänner som hittar sig på olika sidor i Kashmirkonflikten.

kashmirdalen
kashmirdalen kashmir

Den som pyrt alltsedan 1947 när Kashmir, med sin muslimska majoritet, vid delningen mellan Pakistan och Indien tillföll Indien. Situationen har tillspetsats i flera omgångar, till exempel under 1990-talet när Indien sände sina egna trupper att bevaka området.

Då utsattes den muslimska civilbefolkningen för ett blint våld med organiserad tortyr och massmord.

Splittrad berättelse

Roy låter tidsplanen växla och personer försvinna för att återkomma i andra sammanhang. Det här berättargreppet speglar ett samhälle där ens överlevnad beror på ens förmåga att hålla sig undan fienden med hjälp av lojala vänner och förklädnader.

Men ett liv i förtryck under konstant hot om våld tär också på kashmiriernas sammanhållning och självbild. Ropet om frihet Azadi! får många olika ideologiska betydelser. Något som fienden utnyttjar.

Det blir ett perfekt krig – ett krig som varken kan vinnas eller förloras, ett krig utan slut.

En människorättsroman

Den yttersta lyckans ministerium kan sägas vara en människorättsroman. Den handlar om rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Därför är det heller inte särskilt överraskande att Arundhati Roy väljer att delta i Bokmässan i Göteborg, trots att mässledningen låter högerextremister delta. För som hon säger i en intervju till tidningen Vi Läser:

– Jag bryr mig inte om vem som håller låda och om vad. Att låta extremister prata är inget problem. Vi måste ta itu med deras åsikter bara.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje