Hoppa till huvudinnehåll

Förälder till psykiskt sjukt barn: Självmordsförsöket blev vändpunkten

Porträtt Alexandra och Marina Sippus
I dag mår Alexandra och Marina Sippus bra. Nu vill de hjälpa andra som går genom samma situation som de gått genom. Porträtt Alexandra och Marina Sippus Bild: Yle/Antti Haavisto marina sippus

När Marina Sippus dotter Alexandra började högstadiet förändrades allt. Dottern gick från att vara social till att vara inåtvänd. Det hela eskalerade till ett självmordsförsök. I dag mår såväl dotter som mor bra.

- Det kom överraskande egentligen. Man förstod egentligen inte till en början vad som håller på att hända. Man förväntar sig att barnen växer, att de kommer in i olika perioder, att de utvecklas. Det är inget som man förväntar sig, säger Marina Sippus.

Dottern Alexandra har tidigare i en intervju med Yle Österbotten berättat om sin psykiska sjukdom.

Porträtt Alexandra Sippus.
Alexandra Sippus. Porträtt Alexandra Sippus. Bild: Yle/Antti Haavisto alexandra sippus

Nu är det mamma Marinas tur att berätta ur hennes synvinkel.

- Det började i högstadiet. I lågstadiet var Alexandra social, hon var med i olika teatergrupper och hon spelade fotboll. Alltså precis som ett, ska vi säga normalt, aktivt barn. Men det förändrades radikalt, säger Marina.

- Det kom i sakta mak när hon började i högstadiet. Hon blev mera inåtvänd när hon tidigare varit utåt och hon blev tystare och grubblande. Det är klart att man som förälder reagerar och funderar vad det är som håller på att hända.

Alexandra utvecklade så småningom ett självskadebeteende och det utmynnade i ett självmordsförsök.

Känsla av hjälplöshet

Marina berättar att det är en grym känsla av hjälplöshet att stå vid sidan om och se ens barn må psykiskt dåligt. Samtidigt som man inte förstår vad som händer skulle man vilja göra så mycket.

- Barnen är ens allt och man vill göra allt för sina barn. Men sedan står man där och märker att man är ganska handfallen. Var ska jag börja ta itu med det här, vad ska göra och hur ska jag göra?

Vågar man ställa sig frågan om det här kan bero på mig själv?

- Jo, självklart! Första frågan man ställer sig är vad har vi gjort för fel? Jag tror att det är en naturlig reaktion. Man går först till sig själv och tänker inte på någon utomstående faktor innan man börjar tänka längre och se en helhet och försöka bena ut vad det beror på.

Marina Sippus
Marina Sippus Marina Sippus Bild: Anki Westergård marina sippus

Sömnlösa nätter fyllda av diskussioner

Trots att Alexandra befann sig i en känslig ålder hade hon inga problem med att prata med sina föräldrar om sitt mående. Ett problem var dock att hon inte själv visste vad hon hade för fel.

- Vi diskuterade mycket men det var svårt att diskutera eftersom flickan egentligen inte visste vad hon hade för fel. Hon kunde säga, mamma jag är så ledsen emellanåt, ibland är jag trött och ibland känner jag mig sådär du vet. Då är det svårt att ta tag i allvaret.

- Det är inte bara en natt som vi suttit uppe och funderat, gråtit tillsammans och försökt hitta en utväg. Men den hittade vi inte själva.

anonym kvinna i naturen
anonym kvinna i naturen Bild: YLE/Petter Sandelin #hurmårdu

Bortförklarades med puberteten

Familjen Sippus förstod att det var allvar när Alexandras beteende förändrades i högstadiet.

- Hon kunde ringa mitt på dagen till jobbet och säga mamma nu vill jag inte vara här längre, jag vill åka hem.

Samtidigt funderade föräldrarna på om det kunde vara en fas i puberteten eller om det var något allvarligare. Och de var inte de enda med den tanken.

Marina ringde runt till flera olika yrkesmänniskor men alla svarade att det var puberteten.

- Vi föräldrar känner våra barn bättre än någon annan. Man känner sig lite dum egentligen då någon annan säger att du ska inte bry dig, du vet att det går upp och ner i puberteten. Men som förälder har vi ett ansvar att stanna upp och tänka på att vårt barn är en individ som ska respekteras.

- Fast våra barn är inne i samma period betyder inte det att de innerst inne mår likadant.

Händer
Händer Bild: Creative Commons / Dami Wurtz händer

Började skära sig

Men trots att Alexandra hela tiden pratade med sina föräldrar om hur hon mådde berättade hon inte allt.

- Hon sa vissa gånger att hon vågade inte säga allt för hon var rädd att göra oss ledsna. Det är hemskt att ett barn tar på sig stort ansvar, att tänk om mamma och pappa blir ledsna när jag mår så här.

Därefter kom självskadebeteende in i bilden.

- Det gjorde hon i smyg. Det visste vi faktiskt inget om. Inte före efteråt, då frågade hon om hon fick berätta en sak. Då hade hon börjat skära sig.

ungdom sitter ensam i en korridor
ungdom sitter ensam i en korridor Bild: Mannerheims barnskyddsförbund Mannerheims barnskyddsförbund,ensamhet,ungdomar,nedstämdhet,depression

Alexandra har berättat åt sina föräldrar att det kändes som att hon höll på att explodera av ångest och att det inte fanns någon annan utväg än att skära sig.

- Sjukdomen i huvudet ljuger för dig. Det är sjukdomen som har dig att göra sådana saker som du aldrig skulle göra annars, säger Marina.

- Jag tror att det är en falsk första hjälp. Vi har diskuterat mycket med Alexandra genom åren om det här. Hon tyckte att det för stunden kändes bra, hon fick tillstånd något konkret. Det var inte bara tankarna utan hon fick överfört tankarna till något annat.

Alexandra Sippus
Alexandra Sippus Alexandra Sippus Bild: Yle/Malin Hulkki Österbotten,Vasa,sippus

- Alexandra var bra på att gömma det. Det är viktigt att ta itu med det genast. Vad vill man berätta, hur känns det och allt sådant.

Man pratar mycket om ungdomars integritet idag, hur mycket ska föräldrar våga lägga sig i?

- Vi är alla individer, vi har rätt till våra egna liv. Men så länge barnen är barn och även tonåringar är det vi som föräldrar som har huvudansvaret. Jag tycker att vi får lägga oss i om det är något som vi inte tycker är helt okej. Det betyder inte att vi går in på det personliga, på integriteten. Utan det är frågan om att bry sig och att våga.

Depression
Depression sorgsen

Självmordsförsöket blev en vändpunkt

Marina Sippus dotter Alexandra försökte ta sitt eget liv. Det blev en vändpunkt både för Alexandra och för föräldrarna.

- Det var jobbigt. Hon besökte skolkuratorn men det var kortvarigt. För att gå till en kurator ska tilliten till den finnas och diskussionen ska fungera. Hon testade också att gå till en psykolog.

I slutet av gymnasiet eskalerade det hela.

- Då var det skytteltrafik till centralsjukhuset. Vi var standby dygnet runt. Vi fick många gånger samtalet, mamma nu mår jag dåligt eller pappa kan du komma hit.

Två personer som sitter mot varandra. Bilden är beskuren så att endast nedre delen av kroppen syns.
Två personer som sitter mot varandra. Bilden är beskuren så att endast nedre delen av kroppen syns. Bild: UpperCut Images / Alamy samtal,terapi,rådgivningsbyråer,problem,vänskap,hälsovård,gruppterapi

Efter självmordsförsöket var Alexandra besviken.

- Hon hade planerat det i ett halvt år, hon visste precis vad hon skulle göra. Då det gick i stöpet var hon besviken. Det var världens största besvikelse att hon inte lyckades med det. Då är det sjukdomen som talar.

- Då sa hon, om jag inte helst lyckas med en sådan här sak hjälper väl inte något annat än att försöka gå framåt.

Det lyckades både Alexandra och hennes familj göra.

- Största elogen ska Alexandra ha. Hon har varit en otrolig kämpe. Visst det har gått nedåt och uppåt men hon har kämpat och hon hade bestämt sig. Hon har haft en otroligt jobbig tid och därför brukar jag säga att man ska aldrig ge upp. Vi i familjen gav inte upp.

- Det är många som frågar mig om jag inte har trauman av det. Och nej, det har jag inte. Vi har jämnt kämpat framåt och vi ska hitta hjälp.

Två träfigurer. En tröstar den andra.
Två träfigurer. En tröstar den andra. Bild: All Over Press Tvärhand,psykisk ohälsa

Erfarenheten ska hjälpa andra i samma situation

Efter självmordsförsöket gick Alexandra i terapi vid psykiatriska polikliniken. Där fick hon remiss till psykodynamisk psykoterapi.

Marina berättar att i psykodynamisk psykoterapi utgår man från individen och går genom bland annat känslor, tankar och relationer.

- Efter det gick det uppåt, sakta men säkert.

Det är inte lätt att hitta den typ av vård som passar en bäst. Därför önskar Marina Sippus mer resurser till den psykiatriska vården.

- Avdelningar har körts ner och det satsas på öppen vård. Det är inte dåligt med öppen vård för vissa, men i sådana här fall ska det vara konkret hjälp med det samma.

Ingången till barnpsykiatriska polikliniken vid Vasa centralsjukhus.
Ingången till barnpsykiatriska polikliniken vid Vasa centralsjukhus. Bild: Yle/Moa Mattfolk Vasa centralsjukhus,Österbotten,vasa

Marina känner att Alexandras mående inte togs på allvar. De var många gånger in och ut på sjukhus.

- Det var för att hon var tonåring. Hon var en tonåring som alla andra som hade det jobbigt. Ända tills hon stötte på en läkare som sa nej så här får det inte vara.

Nu har Marina och Alexandra bestämt sig för att de vill hjälpa andra i samma situation. I samband med att Alexandra skrev en bok som kommer ut om en månad var hon i kontakt med Suicide zero Sverige.

Alexandra ville ha mer information om organisationen och vad de gör. Hon var i kontakt med Alfred Skogberg som startat organisationen han gav henne idén att starta upp samma organisation i Finland.

- Suicide zero gör inte markarbete. Suicide zero går på den nivån att vi håller katten på bordet. Vi håller igång diskussionen. Det måste pratas mer om självmord i Finland. Och det måste göras något, säger Marina.

Skamfyllda känslor

Marina Sippus är aktiv medlem i Röda korsets första hjälp-grupp. Genom åren har hon kommit nära många ungdomar och märkt att de har svårt att våga berätta om sina känslor.

- Det finns en liten skam bakom. I dagens samhälle ska du vara perfekt och du ska göra enligt vissa mönster. Det är många som är annorlunda än vad de faktiskt egentligen är.

- Man ska absolut ta itu med det. Vem annan gör det om inte vi föräldrar. Det är våra barn och det är vi som har grundansvaret.

Nainen järven rannalla.
Nainen järven rannalla. Bild: Henrietta Hassinen / Yle depression,nedstämdhet,självkänsla,Psykisk störning,ensamhet

Marina säger att det sista du ska göra när ditt barn har skärt sig är att bli arg. Sätt dig i stället ner med barnet och fråga hur hen mår.

- Säg åt ditt barn, jag älskar dig, jag vill dig allt väl, jag vill hjälpa dig. Fråga också vad du kan göra.

Samtidigt säger Marina att många barn är ofrivilligt rädda för sina föräldrar.

- Min man och jag är absolut inga perfekta föräldrar för sådana finns inte. Vi är alla människor och vi har våra reaktioner och klart vi har skällt på våra barn. Då kanske barnet kopplar ihop det här med sådana situationer. Men det här är en så allvarlig situation och det tänker kanske inte barnet på att mamma och pappa reagerar inte så på det här för det här är något helt annat. Därför ska du fråga hur ditt barn mår.

Läs mera:

Alexandra Sippus

Hon trodde inte hon skulle överleva sin 20-årsdag

Alexandra Sippus har varit deprimerad en stor del av sitt liv. Depressionen ledde till ett självmordsförsök. Nu berättar hon för att öka kunskapen om psykisk ohälsa.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten