Hoppa till huvudinnehåll

I dödskallarnas värld – musikcensur från kära mor till fuck you

Låttext som blivit censurerad.
Raplåten Real Nigga Roll Call från Lil Jon som lär finnas med i Guiness rekordbok med över 295 förbjudna ord och uttryck. Låttext som blivit censurerad. Bild: Kjell Ekholm/Yle Låtcensur

Idag har det nästan blivit ett självändamål att artister vill provocera med sina texter. För det mesta handlar det om sexuella anspelningar och ibland är det nästan som om de skulle tävla om att överträffa varandra i fräckhet. Samtidigt har censuren tagit sig märkvärdiga uttryck under årens lopp.

Men det har varit annorlunda. En låt som handlade om hemlängtan blev förbjuden att spelas i Sveriges Radio och BBC förbjöd Abbas Waterloo.

Sex, våld, droger, politik, religion och krig är några av de områden som är känsliga speciellt då det gäller radio och TV. Det är ofta tabubelagda uttryck som utmanar regeringar och sponsorer, ibland bara för att texten på något sätt upprör publiken.

Därför har det blivit allt vanligare att en och samma låt utkommer i olika versioner. Speciellt gäller det här i USA där det är väldigt känsligt med ord som till exempel fuck.

Ett bra exempel är CeeLo Greens låt Fuck You som hade följande text i originalversionen

See you driving 'round town
With the girl I love and I'm like
Fuck you
(Ooh, ooh, ooh)
I guess the change in my pocket
Wasn't enough, I'm like
Fuck you
And forget her too

För att få låten spelad på radion bytte skivbolaget (säkert i samråd med Green) ut alla fuck you till forget you.

Cee Lo Green på scenen.
Cee Lo Green på scenen. Bild: EPA/GEORGIOS KEFALAS Cee Lo Green

Alla som har haft barn vet att då du förbjuder dem någonting antar de genast utmaningen att ta reda på och kanske till och med testa det du har förbjudet dem att göra.

Samma handling återspeglar sig också i musiken. Det som radio eller TV-kanalerna har lagt en dödskallestämpel på blir ofta den förbjudna frukten som man absolut måste testa.

Mer musik, mer censur

Idag förekommer det mycket mer censur än någonsin. Det beror naturligtvis på att det kommer ut så mycket mer musik än vad det gjorde ännu för 10 eller 20 år sedan.

Och kanalerna är så många fler. Idag kan i princip vem som helst publicera musik som på ett ögonblick finns tillgänglig var som helst.

Medan filmer, tv-program och digitala spel har stämplar med åldersgräns och innehållssymboler är musikcensuren idag mer i händerna på allmänheten och medierna.

Men det fanns en tid då public service-bolagen i Finland, Sverige och England tog på sig rollen som publikens beskyddare. Man ville inte utsätta dem för omoraliska låtar.

Häxan som blev ett problem

Musikredaktör Jake Nyman gav nyligen ut boken Kielletyt levyt där han ger exempel på låtar och musik som blivit bannlyst på olika håll i världen och följande färska exempel från BBC är ett av de märkligaste.

Bild på Jake Nyman.
Jake Nyman har skrivit en bok om förbjudna låtar. Bild på Jake Nyman. Bild: Jyrki Valkama/Yle Jake Nyman

Då den färgstarka f.d. premiärministern Margaret Thatcher dog uppstod en situation som säkert skapade sömnlösa nätter hos ledningen på BBC. Orsaken var en gammal låt som plötsligt dök upp på listorna.

Genast efter Thatchers död startade de som antagligen en gång hört till punkgenerationen en kampanj för att få låten Ding Dong the Witch is Dead upp på listorna så att BBC skulle bli tvungna att spela den.

Hon fick ju smeknamnet Järnladyn och väldigt långt delade hon landet i två delar. Det fanns de som hatade henne och nu fick de en chans till revansch.

Låten ingick ju ursprungligen i filmen Trollkarlen från Oz från 1939. Men eftersom den också fanns på t.ex. Spotify, som är grund för BBC:s egen lista, blev det ett stort dilemma då låten gick upp på första plats.

- Man undvek det pinsamma genom att göra ett nyhetsinslag av fenomenet med låten och spela 10 sekunder av Ding dong the Witch is Dead och så kunde man säga att man inte censurerar något på BBC, säger Nyman smått ironiskt.

Låtar som inte hade något med krig att göra men som ändå förbjöds

Då Kuwaitkriget startade blev det också klart att BBC hade en lista på låtar som man ansåg vara olämpliga att spela i radion. Här några exempel:

Phil Collins, In the air tonight
A-ha, Hunting high and low
The Alarm, 68 guns
Frankie Goes to Hollywood och låten Two tribes

Sammanlagt fanns det 67 låtar på listan och även om de ovan nämnda exemplen kanske redan verkade aningen märkliga så vad säger ni om de här låtarna:

Abbas Waterloo, som ju egentligen handlar om hur man förlorar slaget mot kärleken men samtidigt vinner den.
Jose Felicianos version av Light my fire, som ju handlar om sex.
John Lennons Give peace a chance, som ju handlar om det helt motsatta d.v.s. fred.

Phil Collins sjunger på scen.
I can feel it comin´in the air tonight..... den Phil Collins låten kunde man inte höra på BBC-kanalerna i början av 90-talet. Phil Collins sjunger på scen. Bild: EPA/LAURENT GILLIERON Phil Collins,politik,rock (musik),konserter,sjunga,Genesis

Till BBC:s försvar måste man ändå säga att det var någon form av kommitté inom militären som gjorde upp den något märkliga listan.

Högst antagligen hade generalerna enbart tittat på låtarnas titlar och inte tagit reda på vad de egentligen handlade om. Men faktum är att listan ganska långt respekterades på BBC:s kanaler.

Snyftaren Kära mor var för mycket för SR

På Sveriges Radio fanns det också en form av etiskt råd som gav rekommendationer beträffande låtarna. Och visst fattade man överraskande beslut i grannlandet också.

Kära mor med Göingeflickorna utkom 1961 och det dröjde inte länge förrän den också fick en dödskallestämpel. Orsaken lär ha varit att att det i början av 60-talet fanns hundratusentals svenska emigranter i USA och deras anhöriga levde ju kvar i Sverige.

Den här till synes harmlösa låten antydde dock att emigrationen kunde ha varit något negativt och gav känslor av hemlängtan och av att kontakten hade brutits mellan hemlandet och USA.

Man var rädd för att det skulle ha upprört många i Sverige. Efter en tid fick dock Sveriges Radio ge efter för påtryckningar från publiken och låten blev en av de populäraste det året.

Radio Nord som då upplevde sin guldålder spelade glatt låten och väntade inte med att ironisera över förbudet på SR.

Sjung inte om heta kyssar

Men visst kunde man vara utmanande i Sverige redan på 50-talet. Låten Svenska flickan kysser med öppen mun, var förbjuden på grund av den provocerade texten ända fram till 1968.

Då blev den enbart framförd i TV men inte i radio. Och lyssnar du noga så visst etablerade Anita Lindblom Sverige som syndens näste i Europa.

När den svenska flickan kysser,
kysser hon med öppen mun,
och hur hon kysser går från mun till mun på en sekund.
På Piazza di San Marco, på Mallorca, San Sebastian
om Sveriges land man man inget kan,
men nog vet där varenda man.

Vid sidan av Eddie Meduza är antagligen Cornelis Vreeswijk den svenska artist som har blivit mest censurerad. Men medan Meduza för det mesta var ganska plump och fyrkantig så kunde ju Vreeswijk det här med att forma texten så snyggt att han bara gick som katten kring het gröt.

Cornelis Vreeswijk
Cronelis Vreeswijk var en artist som var under lupp på Sveriges Radio. Cornelis Vreeswijk Bild: SVT

Sportiga Marie handlade ju egentligen om prostitution och den gjordes faktiskt också i översatt version på finska av Juha Watt Vainio och gick samma öde till mötes på Yle som Vreeswijk på SR.

Sportiga Marie har min sympati:
Hon är toppen!
Hon fullgör sin plikt uti sitt distrikt
med hela kroppen.
Hon har inga krav, lider inte av
divalater.
Tar upp i sin säng herreman och dräng,
bönder och soldater.

Yles dödskallestämpel betydde framgång

Man kan på sätt och vis säga att Yles och Alkos uppdrag gick hand i hand på 60-talet. Man ville skydda medborgarna från den farliga alkoholen.

På Alko gjorde man det genom att man bara fick köpa en viss mängd alkohol per månad och på Yle lade man låtar som uppmuntrade till dryckenskap på hyllan.

Under åren 1966-1972 hörde det till programrådets uppgift på Yle att ta ställning till om en låt innehöll element som gjorde att det borde få dödskallestämpel, d.v.s. spelförbud i radion.

Irwin Goodman cd-skivor
Trots att Yle censurerade Irwin Goodmans skivor var han en av de mest folkkära artisterna i landet. Irwin Goodman cd-skivor Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Irwin Goodman

En av de låtar som märkligt nog hamnade på hyllan var Autolla Kanarian saarille med den folkkära artisten Irwin Goodman. Men för en som inte känner till låtens bakgrund måste det te sig helt obegripligt att låten blev förbjuden.

Well, autolla Kanarian saarille,
eli Seutulan lentokenttätyömaalle.
Mä lähdin tuolle suositulle matkalle
ilman ulkomaan passia.
Kun matkalipun sain lain puolesta,
oikeen kabinettivaunussa
ja adjutantinkin univormussa,
ei ollut matkalla harmia.

Mut’ perillä ei ollut laukunkantajaa,
loistohotellista puhumattakaan.
Päivälläkin jouduin pitään pyjamaa.
Ei ollut nimeä, vaan kannoin numeroa 108:a.

Kesälomalle Seutulaan,
valtion täysihoitolaan.
Suomihan on suuri urheilumaa,
siis kaikki terveydeksi kuokkimaan.

Toiset juo lomallansa samppanjaa,
minä vain teetä ja vanikkaa.
Toiset makaa puoleen päivään vuoteissaan,
kun minä lähden joka aamu kuudelta kuokkimaan.

Kesälomalle Seutulaan,
valtion täysihoitolaan.
Suomihan on suuri urheilumaa,
siis kaikki terveydeksi kuokkimaan.

Här nämns inte med ett ord alkohol eller en uppmuntran till dryckenskap men programrådet hittade nog en orsak till förbud.

Låten utkom 1966 då antalet rattfyllerister i landet blev så stort att en del förpassades till asfaltjobb ute på den kommande flygplatsen i Sjöskog (idag Helsingfors-Vanda).

Autolla Kanariansaarille var ett allmänt yttryck för att beskriva rattfylleridomen. Och Salmi, som var mycket duktig på att hitta intressanta samhällsvinklingar öste här på med en massa liknelser.

I låten beskriver han hur Irwin begav sig på den här populära resan utan pass och biljetten hade han fått via domstolen. Men ingen piccolo fanns det då han anlände.

Ej heller något fint hotell. Och pyjamas fick han gå med dagen lång (läs fångdräkt). Inget namn hade han, bara nummer 108.

Programrådet konstaterade i sitt utlåtande att texten ironiserar över straffet för rattfylleri och därför fick den inte spelas i radion.

På Yle klassificerade man låtarna enligt systemet A, B och C där A betydde att de låtarna kunde man spela närsomhelst, B efter moget övervägande och C aldrig. De skivorna försågs med någon form av varningstext eller tecken.

Vexi Salmi i sitt bibliotek.
Vexi Salmi var den mest censurerade låtskrivaren i Finland på 60-talet. Vexi Salmi i sitt bibliotek. Bild: Kjell Ekholm/Yle Vexi Salmi

Vexi Salmi var barndomsvän med Irwin Goodman och det var också han som stod för de texter som man på Yle ofta uppfattade som väldigt provocerande. Så till den grad att man ansåg att det inte var hälsosamt för publiken att lyssna på låtarna i radio.

Men hur kändes det för en ung Vexi Salmi att plötsligt hamna i klorna på Yles censur?

- Inte berörde det eller skrämde upp mig på något sätt. Ibland hade jag och Irwin till och med som mål att bli censurerade, för Yle var ju den enda radion som fanns i Finland.

Faktum är dock att ingen skiva ännu har fått försäljningsförbud i Finland. Så Vexi Salmi hittade en ny kanal att få Irwins låtar spelade.

På 60-talet hade Penningautomatföreningen en jukebox i nästan varje liten bar eller servicestation och som bäst fanns det drygt 3000 såna apparater runt om i Finland.

En jukebox, där du kan bl.a kan välja musik av Irwin Goodman, Juice Leskinen, Popeda och Baccara.
En jukebox, där du kan bl.a kan välja musik av Irwin Goodman, Juice Leskinen, Popeda och Baccara. Bild: Yle/Linus Hoffman jukeboxar,Tauno Palo,Irwin Goodman,Juice Leskinen,Tapio Rautavaara,Joe Cocker,Popeda,Kaseva,Baccara

- Mitt mål var ju att vi skulle fylla varje apparat med Irwins låtar och stod det i någon tidning att den och den låten var förbjuden att spelas i radion så kunde man var säker på att den nog spelades en hel del i jukeboxarna runt om i landet. Och det var ett säkert sätt att få en låt att gå upp på listorna, berättar Vexi Salmi och skrattar.

Om du inte gillar skivan så skicka den till redaktörerna på Yles melodiradio där de lär använda dem som kaffepausunderlag.― Vexi Salmis text på konvolutet till Irwins album Osta minut.

Och för många var jukeboxarna ett utmärkt sätt att visa sin egen musiksmak för resten av den lokala barens staminvånare.

Bland de 100 skivor som de var laddade med fanns det en härlig blandning av det som speglade lokalbefolkningens musiksmak.

Det fanns nämligen ett inbyggt räkneverk som visade hur många gånger en låt hade blivit spelad och en gång i månaden kom mannen från Penningautomatföreningen och bytte ut fyra till fem stycken av de minst spelade låtarna till nya utmanare.

Little Richards skrik skrämde skiten ur föräldrarna

I sin bok har Jake Nyman gått igenom censuren under olika decennier från 20-talet framåt. Han konstaterar bland annat att både Ku Klux Klans och nazisternas avsky för jazzmusik bottnade i rasdiskriminering eftersom de flesta och oftast de skickligaste musikerna var färgade.

Little Richard år 2000.
Little Richards första skiva utkom 1955 och i de vita medelklasshemmen i USA blev han en pest och en pina. Little Richard år 2000. Bild: EPA PHOTO KEYSTONE/FRANCO GRECO/FG-bb Little Richard

I sina forskningar hittade han också en intressant kuriositet. Ku Klux Klan hatade också de finländska invandrarna för de blev så våldsamma då de blev fulla.

Men enligt Nyman finns det en bred gemensam nämnare för musikcensuren i historien.

Väldigt ofta grundar den sig på det som känns nytt, främmande och farligt för en själv.

- På 50-talet då rockmusiken slog igenom i USA så var det ju nog en allmän rädsla bland medelklassens föräldrar att deras barn var på väg mot fördärvet då de plötsligt hade börjat lyssna på svarta artister, säger Jake Nyman.

Och man kan nog förstå känslan som föräldrar upplevde i medelklasshemmen då de plötsligt hade en skrikande Little Richardi vardagsrummet.

Sex Pistols för häftiga för Finland

Rädslan för det nya och okända har upprepats i historien. När The Beatles och The Rolling Stones kom var det många som upplevde att längden på håret var mera provocerande än själva musiken.

Johnny Rotten med flagga.
Johnny Rotten som i mitten av 70-talet skrämde de finländska myndigheterna. Johnny Rotten med flagga. Bild: EPA/ESTELA SILVA John Lydon

Den rädslan återkom då punkmusiken fick fotfäste i ungdomarnas medvetande. Hela den ideologiska grogrunden fanns bland de arbetslösa ungdomarna i England där musiken blev uttrycksmedlet för den frustration som de kände i mitten av 70-talet.

I artikeln hade man bland annat påstått att gruppens viktigaste instrument är en mekanisk ljudförvrängare som framkallar en distorsion på rösten― Jake Nyman om orsaken till varför Sex Pistols fick portförbud till Finland.

Ett av de trendsättande banden var Sex Pistols som skulle komma och uppträda i Finland 1978 men den konserten blev inhiberad. I boken Kielletyt levyt redogör Jake Nyman för bakgrunden.

- Bakom det beslutet låg egentligen de politiska ungdomsorganisationerna och upptakten till det hela var en helt osaklig artikel i Helsingin Sanomat om vad punk egentligen är för något, berättar Nyman.

Artikeln i sig var totalt förvrängd men sedan blandade sig politikerna i spelet, av vilka minister Eino Uusitalo var en och han hade knappast så stora kunskaper i popmusik.

I pressen fick han sedan smeknamnet Eino Uusiaalto som ju översatt betydde "nya vågen", ett namn som man också kopplar till punkmusiken.

La la la hade ett starkt politiskt budskap

Eurovision Song Contest skall vara ett underhållningsprogram som är fritt från politik. Det har funnits inskrivet i reglerna allt sedan starten 1956.

Texterna och/eller utförandet av låtarna får inte ge tävlingen ett vanrykte. Inga texter, tal eller gester av politisk eller liknande natur tillåts under ESC.

Men under årens lopp har det trots allt visat sig vara ganska knepigt att skilja på underhållning och politik i texterna.

Och med ett evenemang som har över 100 miljoner tittare är det nog en uppenbar risk att man använder Eurovision Song Contest som en propagandamaskin.

Segraren 1968 d.v.s. Spaniens Massiel är ett intressant exempel. Låten var ursprungligen skriven på katalanska och skulle framföras av en katalansk artist som hade sagt att han kommer att sjunga några rader i refrängen på katalanska.

Men eftersom Francoregimen i Spanien hade förbjudit att språket används officiellt så plockade man in en annan sångare och texten sjöngs på spanska och istället för den katalanska refrängen blev det La, la, la.

Hur trivialt det än låter så blev la la la ett starkt politiskt budskap. Franco maximerade sedan vinsten för sina egna ändamål.

Spanska Massiel vann Eurovisionen år 1968.
Massiel som vann ESC år 1968. Spanska Massiel vann Eurovisionen år 1968. Bild: EBU eurovision 1968

Ett annat märkligt exempel var 1978 då Israel vann med gruppen Izhar Cohen & Alpha-Beta och låten A-ba-ni-bi. Jordanien visade tävlingen men då Israels sång framfördes bröts sändningen och man visade bilder av blommor i stället.

Ännu knepigare blev det då det stod klart att Israel hade vunnit. Då bröt man sändningen för andra gången och man deklarerade att det var Belgiens låt, som egentligen blev andra, som hade vunnit det året.

Sjung inte om Putin

Ukraina är ett land som har haft litet svårt med att skilja mellan musik och politik i ESC.

Gruppen Greenjolly från Ukraina som deltog 2005 prisade den orangea revolutionen i sin låt och de blev faktiskt tvungna att ändra på sin ursprungliga text.

Enda gången som ett land har dragit sig ur av politiska skäl var 2009 då Georgien var på väg till tävlingen i Moskva med en låt som hette We don´t wanna Put in, men betoningen blev istället We don´t wanna Putin.

De stack inte ens under stol med att det skulle ha funnits ett politiskt och ironiskt budskap i låten och var väl medvetna om att EBU kommer att uppmana dem att byta ut texten. De vägrade och valde att bli borta i stället.

Och för två år sedan vann Ukraina tävlingen med låten 1944 med artisten Jamala. Låten handlade om deporteringen av Tatarerna på Krimhalvön enligt order från Joseph Stalin.

Då tävlingen följande år arrangerades i Kiev deltog inte Ryssland i protest.

Den stygga rapmusiken

Globalt sett är rapmusiken den musikstil som idag är den mest censurerade musikstilen enligt Jake Nyman. Oftast är ju den musikstilen väldigt samhällsorienterad och kritisk men det är klart det finns annat innehåll i den också.

I boken ger han exempel på rapartister i Kuba som man har slängt i fängelse, i Columbia har några till och med blivit skjutna. Och rapmusiken har ju blivit ett världsfenomen.

Den är lätt att producera. Du behöver inte någon speciellt stor eller dyr utrustning, som något heavy band som åker iväg med 18 långtradare på turné.

- Det är orsaken till att man producerar mer musik än någonsin och det är också kanske en spegel på den värld vi lever i idag, säger Nyman.

Citat

Du måste köpa en bok eller låna från ett bibliotek eller köpa en biljett för att se en film. Men en låt kan du höra helt av en slump och egentligen mot din vilja― Jake Nyman, musikredaktör och författare till boken Kielletyt levyt

Enligt Nyman har makthavare alltid haft en tendens att blanda sig i musiken då de har upplevt att den är farlig för dem. Och då uppstår den intressanta frågan: Varför upplever de musiken som farlig?

Om man jämför med andra delområden inom kulturen som t.ex. litteratur och film så är upplevelsen av musik starkare.

Du måste köpa en bok eller låna från ett bibliotek eller köpa en biljett för att se en film. Men en låt kan du höra helt av en slump och egentligen mot din vilja.

Vilken låt som helst kan börja snurra i ditt huvud och om det är en låt som riktar sig i protest mot makthavare så då har kanske budskapet nått fram till en stor grupp människor.

- Och hur tusan får du bort den då du har den i ditt huvud på annat sätt än att huvudet kapas som det i värsta fall till och med har hänt, säger Nyman.

Som avslutning ett exempel på hur censuren fungerar utan att många ens märker det. Rapartisen Tupac Shakurs låt Changes som bygger på Bruce Hornsbys melodi That´s the way it is visar hur skivbolagen och Spotify och Youtube gör idag.

Vissa ord som nigger och crack har plockats bort så musiken fortsätter men du hör ingen text.

Pärmen av Jake Nymans bok Kielletyt levyt.
Pärmen av Jake Nymans bok Kielletyt levyt. Bild: Kjell Ekholm/Yle Jake Nyman

Men censuren har förändrats med åren. En gång i tiden kan man säga att den startade i hemmen. Så är det inte längre.

Föräldrarnas inflytande på musiksmaken har minskat i och med att den nu finns tillgänglig överallt och att den är gratis. En gång i tiden kunde de hålla reda på vad man använde veckopengen till.

Vi skrattar kanske idag åt Sveriges Radio som förbjöd Kära mor eller Yle som förbjöd Ei tippa tapa men likt Tupac Shakurs låt så speglade censuren, förbudet eller rekommendationen den tid man levde i just då.

Det är klart att problemet uppstår då provocerandet blir ett självändamål och det enbart är plumpt och dumt men vem är det som ska avgöra det.

Idag har det mer och mer gått mot en självcensur där artisten själv måste veta var gränsen går och publiken tycker att det blir för mycket.

Världen är idag mera komplex och svårare att förstå än någonsin tidigare. Också då det gäller musik och lyrik.

Här kan du lyssna på programmet på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje