Hoppa till huvudinnehåll

Recension: Nära möten i improviserad pjäs på Wasa Teater

Väninnorna Cecilia (Carola Sarén) och Maria (Lina Ekblad). Cecilia vänder sig till Facebook för att försöka få tag i en elektriker..
Väninnorna Cecilia (Carola Sarén) och Maria (Lina Ekblad). Cecilia vänder sig till Facebook för att försöka få tag i en elektriker. Väninnorna Cecilia (Carola Sarén) och Maria (Lina Ekblad). Cecilia vänder sig till Facebook för att försöka få tag i en elektriker.. Bild: Wasa Teater / Frank A. Unger Wasa teater,Pjäs,lina ekblad

En pjäs med vardagliga samtal och mänskliga möten är resultatet när Wasa Teaters skådespelare planerat och improviserat under ledning av Joakim Groth.

”Svälta räv” är en historia som växer fram när människor möts kring ett krånglande kylrum.

Vi får följa med en grupp människor under en dag, ett frånskilt par, deras dotter, en praktikant och en väninna. Turvis uppstår det möten och samtal på tu man hand dem emellan.

Både banalt och djupt

En del samtal är till en början banala, och kommentarer kastas ut bara för att hålla igång diskussionen.

Ett exempel är det inledande samtalet mellan frånskilde elektrikern Kenneth (Jonas Bergqvist) och tafatte praktikanten Fred (Jan-Christian Söderholm).

Snart får vi veta att Kenneth skilt sig efter ett snedsteg och att Fred har haft en svår uppväxt.

Så ljuder en telefonsignal. Kenneth vägrar svara. Det är exfrun som antagligen vill ha hjälp med någon krånglande elapparat på sin cateringfirma.

Scenbyten sker med hjälp av telefonen.

Med hjälp av den obesvarade telefonsignalen förs vi över till Kenneths exfru Cecilia (Carola Sarén). Mycket riktig så har hon problem med sitt kylrum.

Övriga scenbyten sker också snyggt med hjälp av telefonen.

På elfirman. Ägaren Kenneth (Jonas Bergqvist) och praktikanten Fred (Jan-Christian Söderholm).
På elfirman. Ägaren Kenneth (Jonas Bergqvist) och praktikanten Fred (Jan-Christian Söderholm). På elfirman. Ägaren Kenneth (Jonas Bergqvist) och praktikanten Fred (Jan-Christian Söderholm). Bild: Wasa Teater / Frank A. Unger Wasa teater,Svälta räv,Pjäs

I väntan på att få tag på Kenneth diskuterar hon med väninnan Maria (Lina Ekblad).

De känner varandra väl och babblar, skvallrar och generaliserar - som folk tenderar göra med goda vänner. Allt medan kaffedoften sprider sig gemytligt från ett pentry i bakgrunden.

Uppbyggt kring samtal

Via samtalen får vi lära oss mycket om de olika karaktärernas liv.

De djupaste samtalen kommer att föras mellan de som inte känner varandra från tidigare, som dottern Rebecka (Alexandra Häggman) och praktikanten Fred.

Det är två sargade själar som förstår varandra och vågar vara öppna i sitt samtal. ”Är det inte bättre att vara ensam om man inte har bra människor runt sig”, funderar de.

Karaktärernas samspel påminner om kortspelet Svälta räv, som gett namn åt pjäsen. De kastar ut sina ord och ser hur det landar, hur det tas emot av den andra.

Som i verkligheten

Det här är en föreställning som improviserats fram av ensemblen under ledning av regissör Joakim Groth och dramaturg Anna Simberg.

Filmregissörens Mike Leighs sätt att arbeta med filmer som "Secrets and Lies", "Another Year" och "Turner" har inspirerat.

Skådespelarnas karaktärer bygger på faktiska personer, men har vidareutvecklats till fiktiva personer. Karaktärerna är det viktiga, skriver Groth i programbladet.

Berättelsen liknar verkligheten och livet, mer än en teaterpjäs.

Rebecka (Alexandra Häggman) och hennes finskspråkige pojkvän (Jan-Christian Söderholm).
Rebecka (Alexandra Häggman) och hennes finskspråkige pojkvän (Jan-Christian Söderholm). Rebecka (Alexandra Häggman) och hennes finskspråkige pojkvän (Jan-Christian Söderholm). Bild: Wasa Teater / Frank A. Unger Wasa teater,Svälta räv,Pjäs,Joakim Groth

Här finns också humoristiska inslag, som i Lina Ekblads karaktär som ibland flippar ut. Men också i detaljer som en blinkande lampa på elfirman som fixas genom att knacka en skiftnyckel i lampan.

Det är de små tingens pjäs. Det är realistiskt, alldagligt och förutsägbart.

Registret av karaktärer är så pass brett att det är lätt att känna igen sig och sina bekanta, som en mamma som pratar förbi sina barn eller en ungdom som söker sig själv.

Föreställningen överraskar också språkligt. Alexandra Häggmans Rebecka talar dialekt med sin far Kenneth och finska med sin arbetslöse pojkvän Santeri (Jan-Christian Söderholm)

Hantverket behållningen

Skådespelarna gör fina gestaltningar av väl utmejslade karaktärer och kroppsspråk. I och med studioscenens litenhet ser publiken varje skiftning och varje blick.

Det har säkert varit en givande arbetsprocess för skådespelarna att börja från noll med manus och rollfigurer. För publiken är det dramaturgiskt sett jämntjockt.

Far och dotter, spelade av Jonas Bergqvist och Alexandra Häggman.
Far och dotter, spelade av Jonas Bergqvist och Alexandra Häggman. Far och dotter, spelade av Jonas Bergqvist och Alexandra Häggman. Bild: Wasa Teater / Frank A. Unger Wasa teater,teater,Joakim Groth

De vändpunkter som kommer ser publiken redan på långt håll. Pjäsens behållning är det goda hantverket och samspelet mellan skådespelarna.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje