Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Högerpopulister i tyska förbundsdagen – en våg av frustration

Johnny Sjöblom
Johnny Sjöblom. Johnny Sjöblom Bild: Yle / Jyrki Valkama kolumn

I Tyskland vaknar man idag upp till en ny politisk verklighet. I gårdagens val tog sig det högerpopulistiska Alternative für Deutschland med buller och bång in i förbundsdagen.

Gång på gång ställs samma fråga. Hur kommer högerpopulistiska Alternative für Deutschland att arbeta och förhålla sig i den tyska förbundsdagen?

– Vi kommer att jaga Merkel och hennes regering. Vi kommer att ta tillbaka vårt land och vårt folk, jublade AfD:s toppkandidat Alexander Gauland i går kväll.

Vi kommer att jaga Merkel och hennes regering. Vi kommer att ta tillbaka vårt land och vårt folk.― Alexander Gauland, AfD

Fortsätter man alltså att provocera och tänja på gränserna på samma sätt som man har gjort under de senaste veckorna av valkampen?

AfD-chefen Jörg Meuthen kan, eller vill inte ge några entydiga svar på frågan i partiledardebatten i går kväll.

Rasism, främlingsfientlighet och direkt högerextremism ska enligt Meuthen ändå inte förekomma i AfD.

Ett påstående som i debattrundan bemöttes med hånskratt.

Stor förlust för regeringspartier

Faktum är i alla fall att Tyskland idag står inför en helt ny politisk situation.

Kristdemokraterna och socialdemokraterna, som har haft regeringsansvaret under de senaste fyra åren, bestraffas nu hårt för de senaste årens politiska beslut.

CDU förlorar över en miljon väljare till AfD, SPD omkring en halv miljon.

CDU förlorar över en miljon väljare till AfD, SPD omkring en halv miljon.

Bägge partier gör sina sämsta val i förbundsrepublikens historia.
Som främsta förklaring erbjuder rundradiobolaget ARD:s opinionsmätning missnöjet med Angela Merkels flyktingpolitik och med henne som person.

Det i valkampen ställvis nästan gulliga umgänget mellan CDU och SPD, i synnerhet i tv-debatten mellan Merkel och Martin Schulz har säkert också på slutmetrarna stärkt protestpartiet AfD.

Enigt eller splittrat?

Det som AfD under de senaste åren har lyckats med i flera tyska delstater, lyckades nu över förväntningarna i förbundsdagen i Berlin.

I varje delstat har man hittills fått ställa sig frågan hur livet med AfD kommer att se ut och samma fråga är man nu tvingad att ställa nationellt.

Frånsett några småpartier genast efter kriget har ett stort ställvis högerradikalt parti som AfD aldrig tidigare lyckats ta sig in i förbundsdagen.

Frånsett några småpartier genast efter kriget har ett stort ställvis högerradikalt parti som AfD aldrig tidigare lyckats ta sig in i förbundsdagen.

De närmare hundra ledamöter som kommer att sitta i parlamentet är en mycket brokig skara och redan inför valet har det spekulerats kring om fraktionen verkligen kommer att hålla ihop.

Sedan partidagen i Köln i våras pågår nämligen inom AfD en intern maktkamp, mellan den mer högerradikala och nationalkonservativa flygeln och partiordföranden Frauke Petry.

Petry som ville arbeta för att göra partiet regeringsdugligt har trängts åt sidan och idag meddelade AfD-chefen att hon inte kommer att sitta i partifraktionen i förbundsdagen.

I spekulationerna heter det att en del mer moderata AfD-ledamöter möjligen kan komma att bilda en egen grupp, något som Petrys beslut nu kan bana väg för.

För AfD hör de interna stridigheterna ändå till vardagen.
De har hittills varit steg i den radikaliseringsprocess, som sedan år 2013 har omvandlat AfD från ett eurokritiskt parti till dagens i hög grad högerradikala konstruktion.

Reagera på övertramp

Hur ska man då bemöta AfD i förbundsdagen? Den frågan var uppe till diskussion bland partiledarna redan igår kväll.

Det höjdes bland annat krav om att förbundsdagens talman genast måste reagera på de övertramp som AfD-ledamöterna med säkerhet kommer att stå för.

Liberalernas Christian Lindner vill dessutom att man ska ignorera de plumpaste provokationerna och slå till mot de svaga punkterna i AfD-bygget.

Det höjdes krav om att förbundsdagens talman genast måste reagera på övertramp från AfD-ledamöterna.

Vi har här att göra med ett parti som inte ens har kunnat formulera en syn på hur pensionssystemet ska se ut i framtiden, konstaterade Lindner.

Från de grönas sida vill man reagera på alla övertramp från AfD:s sida. Att ignorera tänjer bara på gränserna för det tillåtna, sade de grönas Katrin Göring-Eckardt

Socialdemokraterna kommer som största oppositionsparti att göra allt för att sätta käppar i hjulen för AfD, konstaterade också Martin Schulz i sitt tal igår kväll.

Täppa till högerut

Samtidigt frågar man sig förstås också hur det är möjligt att AfD kan plocka en miljon röster av kristdemokraterna och bli näst största parti i de östtyska delstaterna.

Mer än var fjärde manlig väljare i de östra delarna av landet har röstat på partiet.

Men också i söder, i delstaterna Baden-Württemberg och Bayern skördar AfD stora framgångar.

De bayerska kristdemokraterna har stretat emot förbundskanslern i hennes flyktingpolitik i hopp om att kunna profilera sig.

Mer än var fjärde manlig väljare i de östra delarna av landet har röstat på AfD.

Nu ser det i stället ut som käbblet med kanslern har drivit väljarna till AfD. De ynka 38 procent som CSU kammade hem i valet är inget annat än en katastrof i bayerska mått mätt.

Ett gammalt mantra, myntat av CSU-ikonen Franz-Josef Strauss säger att det höger om de bayerska kristdemokraterna inte får finnas några legitima demokratiska alternativ.

Nu fanns det här alternativet och redan igår kväll talade man inom CSU om att den här luckan ska täppas till.

Ur CSU-synvinkel måste det ske rätt snabbt. I Bayern går man nästa år till delstatsval och det här betyder med säkerhet att de bayerska kristdemokraterna redan i regeringsförhandlingarna kommer att sätta press på Angela Merkel.

Lever på frustration

Hur kristdemokraterna egentligen ska stoppa flykten åt höger är i det här skedet inte klart, men säkert är att alla de övriga partierna nu noggrant måste analysera valet och därefter göra sina hemläxor.

ARD:s opinionsmätning visar nämligen att en stor del av AfD:s framgång bygger på det faktum att de övriga partierna inte levererar.

Majoriteten av dem som igår valde AfD, gjorde det inte i första hand av övertygelse eller för att man skulle vara en direkt anhängare av partiet.

De flesta valde AfD av frustration och besvikelse över de övriga partierna.

De flesta valde AfD av frustration och besvikelse över de övriga partierna.

AfD:s protestpotential höjs också av det tyska valsystemet.

I valet deltog över 40 partier, men om man verkligen vill att ens protest ska synas och höras, måste man välja ett parti som säkert klarar av röstspärren till förbundsdagen.

Som ledarartikeln i tidningen Der Spiegel slår fast; för Angela Merkel gäller det nu att på riktigt inse att hon och Tyskland har ett problem.

För Angela Merkel gäller det nu att på riktigt inse att hon och Tyskland har ett problem.

Det här måste från hennes sida leda till bättre kommunikation med folket. Att hon börjar förklara sin politik.

Än idag är det många tyskar som känner att de inte har fått någon förklaring för varför man år 2015 öppnade gränserna och lät närmare en miljon flyktingar komma till landet.

Bra för debatten

Vill man se ljusglimtar i AfD:s valseger, så kunde man redan i går kväll se den första.

Den hittills bästa valdebatten fördes nämligen igår kväll då valresultatet redan stod klart.

En stor omvälvning och ett konkret resultat ledde till att de hittills rätt flummiga politiska ställningstagandena plötsligt vann i skärpa.

I ärlighetens namn måste man nämligen säga att AfD nu kommer att föra debatten och konflikten tillbaka in i förbundsdagen.

De gånga fyra åren, med två stora regerande partier och en rätt så liten och harmlös opposition har inte varit precis stimulerande för den politiska debatten i landet.

De gånga fyra åren, med två stora regerande partier och en rätt så liten och harmlös opposition har inte varit precis stimulerande för den politiska debatten i landet.

Viktigt är i alla fall att också i fortsättningen hålla debatten saklig och motarbeta högerpopulisternas alla försök till det motsatta.

För de övriga partierna kan det nu dessutom vara lättare att bemöta AfD i förbundsdagen, en arena som är betydligt mer konkret än det hittills diffusa AfD-skränet ute på gatorna.

En sak måste man i alla fall komma ifrån – diskussionen måste nu sluta att handla om partiet AfD.

Trots att man inom AfD aldrig skulle medge det, så har man efter alla delstatsval och nu förbundsdagsvalet tagit ett stort steg mot det som man som pesten vill undvika, det vill säga att bli ett ”etablerat” parti.

Att inom AfD inte bry sig om det här och fortsätta som förut är naturligtvis helt möjligt, men i något skede kommer det att börja nagga på den politiska trovärdigheten.

Senast i det skedet då tysken på allvar tar sig en funderare kring hur det ska gå med pensionerna.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes