Hoppa till huvudinnehåll

Från superstart via genomklappning och pånyttfödelse till första VM-guldet

Guldet blev till sand. Trodde de flesta. Finlands innebandyherrar hade inlett VM-finalen 2008 strålande. Men 4–0-ledningen gick upp i rök och då sex minuter återstod ledde Sverige med 6–4. Game over? Ingalunda.

För finländska idrottsvänner är besvikelse, bitterhet och frustration känslor som nästan förbluffande ofta gått hand i hand med matcher mot ärkerivalen Sverige.

Ishockeyspelare som Anders ”Masken” Carlsson, Mats Sundin och Peter Forsberg kommer alltid att förknippas med Tre Kronors klassiska vändningar mot Lejonen.

I innebandy var visan länge den samma.

Det kändes som att spelare som Martin Olofsson, Magnus Svensson och Niklas Jihde var omöjliga att stoppa då finaler stod och vägde.

VM-finalen i Prag den 14 december 2008 såg ut att bli ett nytt kapitel i den finländska boken om bittra förluster mot Sverige. Svenskarna hade rest sig efter Finlands rivstart och då Niklas Jihde gjorde 6–4 vid tiden 51.04 såg det mörkt ut för de blåvita.

– En del av mina vänner och bekanta har berättat att de gav upp och gick i bastun vid det skedet. Nej perkele, det var det, tänkte de, säger Tero Tiitu dryga nio år senare till Yle Sporten.

Lagkaptenen Mikael Järvi fick till slut lyfta VM-bucklan – efter en gastkramande finalthriller.

Skam den som ger sig. Sverige ledde med två mål men Tiitu och de övriga i landslaget manade på varandra. Mantrat lydde: ”Hoppet lever, det gäller att kämpa till slut”.

– Vi hade jobbat så hårt och trodde på vår grej. Alla var medvetna om läget och innebandyns lagbundenheter. Sverige var en bra motståndare och det är helt klart att det inte kan gå som på Strömsö hela tiden.

Lassi Vänttinen steg fram

Landslagstränaren Petteri Nykky hade dessutom ett äss i rockärmen. Prickskytten Lassi Vänttinen.

Vänttinen hade inlett finalen som bänknötare, men då han väl fick chansen grep han den. Han gjorde tre powerplaymål, varav två inom loppet av en dryg minut i slutet av tredje perioden.

Matchen var kvitterad. Förlängning väntade.

Lassi Vänttinen steg fram när det behövdes som mest med två mål inom loppet av 72 sekunder i slutet av den tredje perioden.

Två år tidigare hade VM-finalen i Globen likaså gått till förlängning. Tero Tiitu var då centimetrar från att avgöra men hans skott träffade yttre sidan av stolpen. Strax därefter gav Magnus Svensson svenskarna det sjätte raka guldet.

– Förlängningsförlusten 2006 är fortfarande den bittraste upplevelsen i min karriär. Att behandla den och blicka framåt var det första steget mot VM-guldet 2008, säger Tiitu nu.

Tiitu avgör på Hyvärinens passning

Marginalerna var små också i förlängningen i Prag två år senare.

– Jag minns då vår femma klev in på planen. Jag passade till Jouni Vehkaoja som sköt ett bra skott, men Sverige kunde kontra. Henri Toivoniemi räddade som tur.

Toivoniemis räddning var startskottet på den finländska innebandyns mest klassiska sekvens. Juha Kivilehto inleder anfallet, Mika Kohonen fintar, Rickie Hyvärinen passar och Tero Tiitu skjuter bollen i mål.

Matchuret stannar vid tiden 65.12.

7–6 till Finland.

VM-guld.

– Det kändes fint att alla i vår femma, plus målvakten, hade bollen i det bytet. Det bevisade att vi inte bara var individuellt skickliga utan också att vi hade lärt oss något som kollektiv under alla träningsläger, säger Tiitu och fortsätter:

– Vi stod inte för en helgjuten insats i finalen. Det skulle vara fint att kaxigt nu i efterskott säga det ena och det andra, men faktum är att turen spelar en roll då marginalerna är sådär små. Slutresultatet var en slump.

Nykkys reformer gav resultat

VM-guldet var ändå ett bevis på att de steg som landslaget tagit under Petteri Nykkys tid som chefstränare hade varit lyckade.

– Landslagsverksamheten var spretig då Nykky tog över efter VM 2004. Han hade en stor roll i att förändra och förbättra den. Tidigare hade vi brutit arm med förbundet om de små, men för många viktiga ersättningarna vi fick för att vi var på resande fot med landslaget ett par månader per år. Vi talar inte om stora pengar. Under Nykkys sejour fick vi rätsida på det.

– Nykky såg till att vi hade en ryggrad och mental röd tråd i verksamheten. Precis alla i truppen var engagerade och drog åt samma håll. Och det tog inte slut i och med VM-guldet 2008. Vi insåg att jobbet är på hälft och att hemma-VM är på kommande.

Petteri Nykky var Finlands Midas i VM-turneringarna 2008 och 2010.

Tero Tiitu blir en kändis

Segermålet i finalen ledde till att Tero Tiitu blev en celebritet i Finland. Den joviala och munviga matchvinnaren var plötsligt hett stoff och inbjudningarna haglade.

Tiitu, som är en lagspelare ut i fingerspetsarna, var stundvis besvärad av uppståndelsen, men insåg samtidigt att han hade ett ansvar.

– I och med att jag gjorde segermålet så personifierades VM-guldet allra mest kring mig. Jag blev ombedd att ställa upp på diverse evenemang och jippon. Tillställningar som innebandyspelare inte tidigare hade figurerat i.

– Min säsong och mina studier var på hälft så det var en intensiv period, men jag ansåg att det var värt att ta vara på chanserna för grenens skull, berättar Tiitu.

– Jag suktar inte efter publicitet och ur egen synvinkel skulle det säkert ha varit på sin plats att tacka nej oftare, men det gällde att tänka på grenens bästa. Om inte jag hade ställt upp kanske ingen annan heller hade blivit bjuden.

Landslaget vann folkets gunst

Firandet av VM-guldet nådde sin kulmen i samband med idrottsgalan. Det finländska folket röstade fram VM-guldet som årets största idrottsögonblick. Tero Tiitu hade äran att ta emot priset och hålla tacktalet i Helsingforsarenan.

– En orsak till att det är så fint att spela i landslaget är att det kan inspirera finländare. Om någon kan finna glädje i det vi gör så är det ju fantastiskt.

– Det kändes stort att priset hade röstats fram av folket. Det bevisar att VM-guldet på något plan berörde gemene man. Inte en jury, utan folket. Det värmde.

Tero Tiitu har gästat idrottsgalan flera gånger under årens lopp.

Tiitu påpekar att han i grund och botten är skeptisk till omröstningar om årets idrottare. Han anser att det är fånigt att jämföra prestationer i olika grenar.

– Men det är förstås mänskligt att vilja bli noterad. Framför allt för vår gren var det en stor grej. Man måste naturligtvis förtjäna sin publicitet men vi tyckte att grenen var förtjänt av en större roll i det finländska idrottslivet än vad fallet hade varit fram till dess.

– På så sätt var det bättre att det första VM-guldet kom efter ett stort drama än efter en överlägsen insats.

Inspirerat tacktal

Det tacktal han levererade anses allmänt höra till idrottsgalans finaste och mest minnesvärda händelser. Trots att han inte hade skrivit det på förhand.

– Många är ganska fåordiga och till och med blyga vid dylika tillfällen så jag tänkte att jag åtminstone inte tänker sälla mig till den skaran, säger han och skrattar.

– Jag var mån om att tacka folket å hela lagets vägnar. Jag minns också att jag frågade publiken hur många som hade tittat på matchen och påminde dem om att man aldrig ska ge upp. Fast det skulle se jobbigt ut. Jag vill minnas att jag också lyfte fram att nästa VM skulle spelas i samma arena två år senare. Jag påpekade att målet var att göra fler mål då.

Nytt VM-guld på hemmaplan

Landslagets hunger var med andra ord inte stillad i och med det första VM-guldet. Hemma-VM hägrade i horisonten.

Det målmedvetna jobbet under Petteri Nykkys ledning fortsatte och landslaget lämnade inget åt slumpen i VM-turneringen i Helsingfors. Finland övertygade stort och vann finalen över Sverige med 6–2.

Finland följde upp triumfen i Prag med ett nytt VM-guld i Helsingfors två år senare. Det tredje i ordningen kom förra året i Lettland.

– Segermålet i finalen 2008 är det finaste enskilda ögonblicket i mitt liv i och med att jag inte har barn än, men som projekt var resan till VM-guldet i Helsingfors finare.

– Jag minns att jag under turneringen tänkte: ”Hoppas det här aldrig tar slut”. Det var så fint. Laget var väl förberett, spelet löpte, alla trivdes och det kändes som om hela Finland stod bakom oss. Det var fantastiskt, säger Tiitu.

Inte one, utan four more years

De flesta VM-hjältarna från 2008 och 2010 har numera lagt av. Mika Kohonen hör till undantagen. Den 40-årige landslagsikonen bekräftade för några veckor sedan att hans nästa stora mål är hemma-VM år 2020.

Tero Tiitu, 35, sticker inte under stol med att han fascineras av Kohonens planer.

– Jag har inget kontrakt just nu. Men suget efter att spela är stort. Mika är fem år äldre än jag och det är fantastiskt att han har VM som mål. Jag fascineras av samma tanke.

– Hemma-VM skulle vara en ypperlig avslutning på karriären och jag tror att jag skulle klara av att spela på hög nivå så länge. Nu då jag varit skadefri i tre år har jag insett att jag kan utvecklas hur mycket som helst. För varje år som går så uppskattar jag möjligheten att idrotta mer och mer.

Mika Kohonen och Tero Tiitu hör till Finlands främsta innebandyspelare genom tiderna.

Tiitu, som sedan tidigare är ekonomie magister, är just nu inne i slutfasen med sitt diplomarbete vid Aalto-universitetet. Han vet inte än om det är möjligt för honom att fortsätta kombinera den professionella innebandysatsningen med den civila karriären.

– Jag har också andra ambitioner än enbart idrottsliga. Nu då innebandyligasäsongen sparkat i gång är jag inte med, men läget klarnar under höstens lopp. Om jag fortsätter blir det inte ”one more year” utan ”four more years”. Det skulle vara ganska fantastiskt, konstaterar förlängningshjälten från Prag.

Tero Tiitus förlängningsmål som gav Finland det första VM-guldet i innebandy kommer in på placering 62 i Yle Sportens ranking över Finlands hundra största idrottsögonblick. Se hela listan här!

Läs mera:

Ranking: Finlands 100 största idrottsögonblick genom tiderna

För att hedra 100-åriga Finland rankar Yle Sporten nationens hundra största idrottsögonblick. Nedräkningen pågår fram till självständighetsdagen då den slutliga vinnaren koras.