Hoppa till huvudinnehåll

För få visor och för mycket dunka-dunka - musiken i Yle Vega har engagerat i 20 år

Yles skivarkiv
Skivarkivet - något som inte är i lika aktivt bruk som för 20 år sedan. Yles skivarkiv Bild: Yle/Camilla Kivivuori skivarkivet

Vega har spelat för få visor, för lite finlandssvensk musik och för mycket populärmusik. Kritiken mot Vegas musikutbud har inte förändrats på 20 år, om man frågar de som väljer musiken.

Det är svårt att erbjuda ett musikutbud som alla tycker om. Det är samtidigt ett av många uppdrag som Yle Vega har tampats med längs med åren. Klagomålen har tidvis haglat i insändarspalter, mejl och telefonlurar om att Vega helt enkelt inte lyckas med att spela musik som människor tycker om.

I och med att kanalen fyller 20 år kan det vara en god idé att titta i backspegeln lite – vilken musik spelas för lite? För mycket? Inte just alls?

Bevara svenskan

Språket är ett återkommande tema i musikdebatten kring Yle Vega. En del lyssnare tycker att Vega är den kanal som borde värna om det svenska språket och den finlandssvenska kulturen och ogillar helt klart den engelskspråkiga popmusiken.

Vega spelar de facto en stor andel såväl svenskskspråkig som finlandssvensk musik. En tumregel har varit att runt hälften av musiken som spelas i flödet ska vara antingen finlandssvensk eller på svenska.

Här kan ni lyssna på en Slaget efter tolv-debatt från 2013 som bland annat tar upp språkdiskussionen.

Samma sak i alla tider

Kjell Ekholm har jobbat som musikchef i olika omgångar och med radio och TV i 30 år. Han hävdar att debatten inte har förändrats alls.

- De diskussioner som fördes i början av 90-talet var exakt de samma som då jag kom tillbaka till Vega 20 år senare. Ingenting hade egentligen förändrats, säger Ekholm.

Kjell Ekholm profilbild
Kjell Ekholm Kjell Ekholm profilbild Bild: Yle/Marcus Rosenlund kjell ekholm

Ekholm tolkar det som att en del av Vegas lyssnare är passionerade musikdiggare som helst vill höra den musik de själv gillar dygnet runt, om det så är möjligt.

- Återkommande teman var att man tyckte att det var för mycket rockmusik och för lite visor, säger Ekholm.

Ekholm håller med en del av kritiken om andelen finlandssvensk musik som spelas på Vega.

- Om det är någon kanal som ska spela finlandssvensk musik så är det väl klart att det är Yle. Sedan kommer det ut jättemycket finlandssvensk musik och mycket av den är inte menad att spelas på radio, säger Ekholm.

För få visor

En annan bristvara i Vegas musikutbud är visorna, åtminstone om man litar på kritiken. I samma Slaget efter tolv som nämndes tidigare oroade sig lyssnaren Tom Gardberg över att Vega spelar en viktig roll i att sprida vismusiken till nya generationer.

Han hade märkt att allt färre unga var intresserade av visor, och skyllde på Vega.

Kjell Ekholm har svårt att tro att Vega bär en ensam skuld över att intresset för visorna minskar bland unga. Men visst har Vega ett kulturbärande uppdrag, och en makt eftersom radion fortfarande är stark när det handlar om musik.

- Det är nog helt andra saker som inverkar på hur kulturer överlever. Det jobbet skulle jag nog säga att man gör på fältet, säger Ekholm.

Människor väljer musiken

Ett annat återkommande missförstånd i musikdebatten handlar om verktyget Selector. En av fördomarna är att det är någon form av datorprogram som själv väljer vilken musik som ska spelas.

Är Selectorn en robot med en egen musiksmak?

- Det är definitivt ingen robot. Det är ett helt vanligt datorprogram som hjälper en i ens dagliga arbete. Selectorn är kanske världens mest använda musikprogrammeringsverktyg på olika radiokanaler, säger Hans-Åke Manelius, musikkoordinator på Yle Vega.

Hans-Åke Manelius
Hans-Åke Manelius Hans-Åke Manelius Bild: Svenska YLE hans-åke manelius

Manelius jobbar bland annat med att se till att den musik som musikchefen i samråd med musikrådet väljer in på kanalens listor faktiskt finns i systemet.

- Det som spelas från Selectorn är musik som människor har valt utgående från regelverk som människor har bestämt om. Den spelar ingenting slumpmässigt, säger Manelius.

Före Selectorn togs i bruk i början av 90-talet var det upp till var och en studiovärd att välja ut musiken. Man kan tänka sig att utbudet på så vis var mer varierande, eftersom det fanns fler preferenser att utgå ifrån.

Ironiskt nog kunde det visa sig att många studiovärdar hade liknande smak, vilket ledde till många upprepningar.

Debatten upphör aldrig

Tack vare verktyg som Selectorn, och att musiken väljs med en omtanke om mångsidigheten och kulturen, kan Yle Vega svart på vitt redovisa sitt musikutbud om det så behövs. Trots det fortsätter ändå musikutbudet att kritiseras, och människor hotar ständigt med att överge kanalen.

Man kan inte spela allas favoritmusik hela tiden, det säger sig självt. Kjell Ekholm tror inte att alla lyssnare någonsin kommer att sluta klaga.

- På sätt och vis tycker jag att det är bra att de inte lär sig. Man känner att man har en möjlighet att påverka, det är en del av public servicebolagens grundtanke, säger Ekholm.

Några diskussioner från förr

I en diskussion från ett avsnitt av Kulturtimmen från 2012 satt sig Sebastian Bergholm ner med Jean Lindén för att diskutera vad termen "dunka dunka" egentligen innebär.

Här finns en till musikdebatt ur Slaget efter tolv från 2009, där trubaduren Magnus Gräsbäck och radiolyssnaren Magi Kulla diskuterar musikutbudet i Vega tillsammans med Kerstin Häggblom och redaktör Maud Stolpe.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje