Hoppa till huvudinnehåll

Träning i skogen och hopp mellan hustaken - motion som inte kostar är populär

CrossNatureinstruktör Petra Mannström i skogen, två deltagare i bakgrunden
Petra Mannström älskar att motionera i skog och mark. CrossNatureinstruktör Petra Mannström i skogen, två deltagare i bakgrunden Bild: Maud Stolpe/Yle nb petra mannström

Motion har blivit affärsverksamhet med höga månadsavgifter och dyra redskap som följd. Ändå borde vi röra på oss mera.
Motionsformer som inte tömmer plånboken lockar därför allt fler.

CrossNature är en ganska ny motionsform i vårt land. För att utöva den behövs inga dyra kläder, dyr utrustning eller dyra utrymmen.

Här ska kläderna tåla att slitas och smutas ner. Skorna måste vara bra. Motionsutrymmet står naturen för.

Fyra personer ägnar sig åt CrossNature i Pargasskogen
Träning i par ger en extra kick. Fyra personer ägnar sig åt CrossNature i Pargasskogen Bild: Maud Stolpe/Yle nb crossnature

CrossNature består av en kombination av flera olika idrottsgrenar. Här finns inslag av bland annat boxning, styrketräning och löpning.

I Pargas tränar ett trettiotal personer CrossNature utomhus en gång i veckan i ur och skur under instruktören Petra Mannströms ledning. Minus 15 grader är gränsen för när gruppen tränar.

I övrigt har vädret ingen betydelse.

Det är en häftig känsla när vi sätter på oss pannlamporna och reflexvästarna och tittar upp mot stjärnorna― Petra Mannström, instruktör

Det är extra spännande att träna i mörkret.

- Det är en häftig känsla när vi sätter på oss pannlamporna och reflexvästarna och tittar upp mot stjärnorna, säger Mannström. Lika häftigt är det när det öser ner och man blir plaskvåt och får komma hem i en varm dusch.

På ett par år har deltagarantalet i Pargas-gruppen tredubblats.
Alla kan delta oberoende av muskelstyrka eller träningsvana.

- Oberoende av om man nyligen har fött barn eller har sjuk axel kan man vara med, säger Mannström. Det är viktigare att vara med, få kontinuitet i träningen och uppleva glädjen i gruppen än att vara superduktig.

Evert Nilsson sysslar med CrossNature i en skog i Pargas, i bakgrunden andra deltagare
Evert Nilsson hör till nybörjarna. Han är med för tredje gången. Evert Nilsson sysslar med CrossNature i en skog i Pargas, i bakgrunden andra deltagare Bild: Maud Stolpe/Yle nb evert nilsson

Evert Nilsson intygar att känslan när man tränar utomhus är unik.

- Det känns fantastiskt bra. Det är bra luft här ute och en blandning av lagsport och individuell träning. Dessutom avgör man själv hur mycket man tar i. Det är en väldig fördel.

Också Kia Nyström gillar träningen i skog och mark.

- Samhörigheten är viktigast, säger hon. Inte skulle jag ge mig ut i skogen ensam och träna. Det är teamstyrkan här som driver mig.

Annika Leandersson och Kia Nyström står i skogen
Annika Leandersson (tv.) och Kia Nyström har hållit på med CrossNature en tid redan. Annika Leandersson och Kia Nyström står i skogen Bild: Maud Stolpe/Yle nb crossnature Annika Leandersson och Kia Nyström

Resultatet av CrossNature låter inte vänta på sig.

- Man blir lycklig över att få vara ute och känna att kroppen fungerar. Då mår man bättre också i vardagen, säger Mannström.

Vandring ger kunskap och vänner

Att promenera tillsammans är ett annat sätt att motionera utan att behöva punga ut med stora summor.

Vandringsklubbar och vandringsgrupper uppstår hela tiden på olika håll i Svenskfinland.

Elektroniska vandringsklubbar, där man kan anmäla sitt intresse för att få eller vara en promenadkompis, har över 100 000 medlemmar.

Vasa vandringsklubb har funnits ett par decennier redan och samlar ännu i dag en stor skara aktiva vandrare.

Klubben träffas varje söndag morgon vid Frihetsstatyn på Vasa torg. Efter att deltagarna tillsammans har kommit överens om rutten ger man sig iväg på ett par timmars rask promenad.

man med glasögon tittarin i kameran
Harry Swanljungs intresse för vandring har fört honom till många länder. man med glasögon tittarin i kameran Bild: Yle/Jyrki Karjalainen motionsidrott,motion

- Den egna tillfredställelsen är viktigast, säger Harry Swanljung. Att promenera är ju väldigt viktigt för hälsan oberoende av ålder, inte bara för oss som är vuxna utan även för unga.

Precis som i CrossNature behöver vandrarna ingen speciell eller avancerad utrustning.

- Det är billig motion, säger Swanljung. Goda skor så är en fördel, men vi har också sett folk som vandrar i sandaler.

Många som vandrar i grupp får gemenskap på köpet.

- Man kan gå ensam men att gå tillsammans ger en extra dimension, säger Harry.

Sex personer står i en park och tittar in i kameran
En del av vandrarna i Vasa vandringsklubb. Sex personer står i en park och tittar in i kameran Bild: Yle/Jyrki Karjalainen motion

Karin Hasselblatt håller med. Vandringsintresset har tagit henne till 14 länder. Hon har också andra erfarenheter av vandringskubben.

- Det bästa är att man får motion, men jag som är uppvuxen i stadskärnan har också lärt känna närområdena Gerby, Västervik och Smedsby, säger hon. Jag har lärt känna min stad på en helt annan nivå än tidigare.

Husväggar och stenbumlingar är inget hinder för parkourarna

Bra skor och fin gemenskap gäller också för dem som håller på med parkour.

Det är en motionsform som kräver att man har total kontroll över sin kropp och kan använda sig av omgivningen för att göra utmanande tricks.

I övrigt finns det inga regler för hur man ska se ut eller vad man ska ha på sig.

Niklas Eränpalo, som är instruktör Helsingfors parkourakademi, började med parkour när han gick i klass tre.

- Vi såg videor och började försöka göra samma saker, minns han. Det var trevligt och vi tränade mycket, men hade ingen koll på tekniken.

Niklas Eränpalo
Niklas Eränpalo i parkourhallen i Helsingfors. Niklas Eränpalo Bild: YLE / Mathias Gustafsson parkour

Efter tre år med parkour som hobby hände den första olyckan. Då gick det upp för Niklas att parkour kräver mycket teknikträning. Först och främst är den en sportgren som kräver tålamod precis som alla andra grenar.

- Det viktigaste är att man har ett öppet sinne, säger han. Med tiden börjar man se staden med andra ögon. Man ser möjligheter att hoppa överallt. Träd, stenar, stenläggningar; allt blir träningsplatser.

Huvudsätet för parkour ligger i Jyväskyla, men också i Helsingfors växer antalet utövare hela tiden.

Med tiden börjar man se staden med andra ögon. Man ser möjligheter att hoppa överallt. Träd, stenar, stenläggningar― allt blir träningsplatser

Niklas Eränpalo är övertygad om att vem som helst kan börja med parkour. Han understryker att man inte behöver hoppa från hög höjd eller klara av att klättra uppför lodräta husväggar.

- Alla gör parkour på sitt eget sätt. Vill man klättra lite kan man göra det. Vill man göra mindre hopp kan man göra det. Du gör parkour för dig själv, inte för videor eller tävlingar. Du kan göra det för att det är bra för dig och för att du tycker om det.

Se hela programmet här:

Programmet sänds också på måndag 2.10.2017 kl 19.00 i Yle Fem, samt på tisdag 3.10.2017 kl 11.00.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland