Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Friidrottens kris eller en naturlig utveckling?

Petra Stenman, SFI-friidrott.
Petra Stenman. Petra Stenman, SFI-friidrott. Bild: Yle/Antti Koivukangas petra stenman

Sommarens friidrottsresultat har på seniornivå enligt diskussionerna varit magra, medan juniorerna varit framgångsrika även internationellt. Statistiskt sett borde inte de uteblivna stora seniorframgångarna kommit som någon överraskning eftersom det i många grenar under många år funnits en mycket smal topp.

Under VM-år tenderar den smala toppen att vara ännu smalare på grund av skador medan antalet skador under EM-år är färre. Gränserna är förstås tuffare under ett VM-år och idrottarna kanske tränar hårdare för att klara gränserna, vilket är helt naturligt. Som idrottare balanserar du många gånger på en skör tråd när det gäller träning och vila, och ibland brister det.

Då vi talar om friidrottens kris så kan vi säkert säga att det inte bara gäller Finland. Friidrott hör till en av de mest traditionella idrottsgrenarna och den verkar nu söka sin plats bland allt nytt som erbjuds.

Blickar vi tillbaka 20–30 år så var utbudet av grenar mycket mindre och även färre länder deltog i stora mästerskap. Dagens situation är en helt annan. Det kommer upp verkligt talangfulla idrottare från världens alla hörn och konkurrensen i många grenar är stenhård.

Många engagerar sig efter karriären

Jag tror att den toppidrottskunskap vi haft ännu räcker långt om vi förvaltar vårt arv. De idrottare och tränare som varit på topp är viktiga som mentorer och lärare och vi måste försöka hålla kvar kunskapen i systemet. Vi har många tränar-adept par som är förälder-barn, och när barnet slutar idrotta så slutar många gånger också föräldern, och vi förlorar den kunskapen.

Inom SFI har vi en kultur och tradition av att ge tillbaka någonting till idrotten efter vår egen karriär. Många tränare och idrottare engagerar sig även efter sin karriär. Vi måste som tränare våga söka oss ytterom våra landsgränser, hämta kunskap, ständigt uppdatera oss och våga pröva på nya saker. De nätverk som byggts upp utomlands av våra toppidrottare och deras tränare är viktiga källor för att hålla oss uppdaterade vad och hur man gör i andra länder.

Ställer för höga krav

Förutsättningarna att syssla med toppidrott har förändrats under de senaste 20 åren. Personligen anser jag att samhällsklimatet överlag har blivit hårdare. Redan i högstadiet är det ett högt tempo och som ytterligare trappas upp på andra stadiet.

Enligt undersökningar är det många idrottare som under den här tiden antingen blir skadade eller utbrända. Det finns säkert många orsaker, men jag tror att en del beror på de krav som ställs på idrottaren och en del på dålig planering. Vi kanske omedvetet ställer för stora krav på våra idrottare eller misslyckas i att stöda och uppmuntra under tunga perioder.

Många gånger kan det vara idrottarens okunskap eller oförmåga att planera sin tid som blir stötestenen. Man vill för mycket under för kort tid, och det är svårt att välja bort aktiviteter. Jag tror att det i högstadie- och gymnasieåldern är viktigt att också ha sådana dagar när man inte har något program

SFI erbjuder öppen dialog

Föreningarna och distrikten har en mycket stor roll under den här tidsperioden. Jag har alltid trott på att det är av stor betydelse att kunna erbjuda mötesplatser och arenor för att träffas och utöva idrott även utanför den egna föreningen. Det kan ju vara så att du är den enda diskuskastaren i IF Framgång, där du och din tränare annars inte skulle träffa andra aktiva, förutom på tävlingar.

Mötesplatser ger möjlighet till diskussion och att jämföra det egna idrottandet med andras. När vi träffas och tränar eller tävlar tillsammans lägger vi grunden till vår friidrottskultur. Den finns i verksamheten där vi vågar dela med oss av det vi kan, fråga när vi är osäkra, stöda varandra när vi stöter på motgångar och glädjas med varandra när det går bra. Det är den här berg-och-dalbanan som ger friidrotten dess verkliga innehåll, om vi bara vågar sätta oss på rätt tåg.

Det SFI kan erbjuda sina idrottare och tränare är en öppen dialog kring träning och kring de möjligheter eller stötestenar som finns på vägen upp till toppen. Verksamheten är i form av träning, utbildning och tävling.

Jag brukar tala om en kultur som biter sig fast – och för många som är med i verksamheten är det så. Det blir en form av en trygghetsfaktor och man vet att man har stöd i sin satsning på ett högre plan och att det finns någon bryr sig om även när det är lite kämpigt. Som tränare har du många bollplank att diskutera med och träningsmässigt och kunskapsmässigt håller våra tränare måttet.

Det här är mina antaganden, efter att jag själv har levt nästan hela mitt liv inom verksamheten, först som idrottare och sen som tränare. De som nu är aktiva vet ännu bättre hur det är och det är de vi skall lyssna på.

Petra Stenman
Sportchef
Svenska Finlands Idrottsförbund r.f.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport