Hoppa till huvudinnehåll

Lillemor Gustafsson: Att bli vuxen är att lämna något och finna något nytt

Bild av Lillemor Gustafsson
Lillemor Gustafsson gästchattar på Sluta panta-chatten tisdagen den 3.10 kl. 19-22 inom temat "att bli vuxen". Bild av Lillemor Gustafsson Bild: Yle/Pia Johansson lillemor gustafsson

Sen många år tillbaka arbetar jag med ungdomar och unga vuxna i ålder 13-25 år. Det betyder från tidiga tonår upp till unga vuxna. Under den tiden hinner det hända en hel del i en människas liv.

Högstadieklasserna i grundskolan avklaras, vidare studier på andra stadiet inleds, avbryts, lämnas, avklaras allt efter hur man trivs, känner sig motiverad eller orkar.

Därefter följer arbetsliv, vidare studier eller ett sökande efter sin plats. Det är inte så lätt alla gånger det där med att hitta sin väg in i vuxenlivet.

När är det dags att tänka: nu är jag inte ungdom längre? Då man känner sig vuxen? Hur känns det? Finns det någon åldersgräns för när man kan känna sig som vuxen?

När man avslutat sina studier och börjat arbeta? Om man är 16 år eller 20 år och kommit in i arbetslivet? Är man vuxen då?

Det finns åldersgränser för mopokort, körkort, alkohol- och tobaksinköp, röstning liksom när man är rättsskyldig och när man är myndig.

Det finns fördelar med att vara minderårig; de vuxna har ansvar för de minderårigas liv och hälsa, de betalar räkningar och har skyldighet att ta hand om en. Gör inte de närmaste vuxna det ska andra vuxna träda till och hjälpa.

Samtidigt kan det vara jobbigt att vara minderårig; man får inte bestämma allt själv även om man känner att man nog kan ta ansvar för sig själv och bestämma om sånt som hemkomsttider och vilka kläder man har på sig och hur man sköter skolor och studier.

Ibland krockar de vuxnas och den minderåriges åsikter; de vuxna känner att de inte helt vågar lita på den unge – detta är ibland alldeles sant och ibland inte. Hellre än att börja gräla om vem som har rätt är det bra att försöka tala igenom saken för att lyssna in vad den vuxna respektive den unga tänker och så söka kompromisser.

Det kan också kännas svårt att släppa taget om barndomens och ungdomens trygghet. Det kan kännas osäkert att gå ut grundskolan efter nio år med samma mönster år efter år, man vet ju inget om hur det ser ut sen. Och kompisarna kanske flyttar åt olika håll.

Det kan också kännas osäkert att gå ut i arbetslivet efter avklarade studier; allt det där med skatter och bostad och el-räkningar osv. Du ska KLARA DIG SJÄLV.

Bild från Unsplash.com
Fast man blir vuxen ska man inte behöva lämnas ensam. Bild från Unsplash.com Bild: Unsplash/ Pablo Basagoiti depression,ungdomar,ensamhet,deprimerad

Att vara myndig innebär ändå inte att äldre vuxna inte skulle finnas till hands för att vägleda. Ibland är det föräldrarna som hjälper och stöder, ibland är det någon på arbetskraftsbyrån (näringscentralen), ibland är det såna ställen som Navigatorn (Ohjaamo) som ställer upp med stöd.

Men det är mer än så: Efter 17 års ålder hör man inte till barnskyddet längre, man hör inte till barn- och ungdomspolikliniker vare sig man har en fysisk, neurologisk eller psykisk sjukdom eller ett syndrom utan till enheter för vuxna. Det som var gammalt och vant blir nytt och kan kännas som en labyrint.

Därför finns det numera mer tillgång till stöd och rådgivning för unga upp till 29 år (dit bl.a. nämnda Navigatorn hör, ungdomsverkstäder och Ungdomsakademin samt olika chattar).

Efter det räknas man nog som vuxen.

Med åren ändras intressen och livserfarenheten ökar. Därför finns vuxengrupper och -chattar att dela dessa erfarenheter med - även om man skulle känna sig evigt ung.

Att bli vuxen är att lämna något och finna något nytt!

Lillemor Gustafsson
Socialarbetare och familje- och parterapeut på Folkhälsan

Kom med och chatta med Lillemor Gustafsson ikväll, måndag 3.10 kl. 19-22 på Sluta Panta! Du hittar chatten HÄR.

Läs också