Hoppa till huvudinnehåll

"Vårt folk rör man inte" - en dag i demonstrationernas Barcelona

Det är svårt att ta sig fram och med jämna mellanrum stöter man på ett demonstrationståg. Ovanför surrar helikoptrar. Ingen är oberörd av den katalanska folkomröstningen, må vara att den var olaglig.

Den första jag träffar i Barcelona är taxichauffören som jag har turen att haffa. Han har bott i Barcelona i 50 år, men är ursprungligen från Cordoba. Han känner sig spansk och katalansk på en gång, och han röstade inte i söndags.

- Jag tycker inte alls om den här situationen, säger han vänligt men bestämt, medan vi kryssar fram och tar omvägar för att vägen in till centrum är avstängd.

Män med flaggor vid ingången till Ciutadelaparken.
Män med flaggor vid ingången till Ciutadelaparken. Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt Katalonien

- Hela folkomröstningen är ju olaglig, det leder bara till kaos. De ledande politikerna borde ha ordnat en stor folkfest i stället, och det hade varit bra med det. Nu skulle de visa att de hade stake och så blir det bara elände, fortsätter han och skrattar lite hånfullt.

Sedan blir den spefulla blicken allvarlig. Dessutom är det bara de unga som demonstrerar, de som inte har sett någonting, de som inte har betalat någonting, säger taxichauffören. Spanien har faktiskt upplevt ett inbördeskrig.

Yle Nyheters Susanna Sjöstedt i Barcelona.
Susanna Sjöstedt i Barcelona. Yle Nyheters Susanna Sjöstedt i Barcelona. Bild: Yle Barcelona,susanna sjöstedt

Vi åker förbi en äldre dam som skäller ut några unga flickor som står insvepta i den katalanska flaggan, la Estelada.

- Viva España! ryter den äldre damen så högt att det hörs ända in i taxin, innan vi susar förbi.

Polisvåldet för mycket

- Men polisvåldet var för mycket, fortsätter min taxichaufför. Det var för brutalt. Visserligen spreds det bilder efteråt som var falska, säger han, men det var ändå mycket illa. Det har ändrat tonen.

Jag hoppar ur en dryg kilometer från mitt hotell, närmare kommer vi inte. Vi tar vänligt farväl och två kinesiska turister med mycket bagage blir överlyckliga över att hitta en ledig taxi.

Ungdomar på marsch

Lite senare har jag hamnat mitt i ett demonstrationståg som går från Universitetet till parlamentsbyggnaden i Ciutadella-parken. De flesta är unga.

- Vi är här för att vi vill försvara våra rättigheter, för att vi vill ha självständighet, säger David Hill. Rätten att rösta är en grundläggande mänsklig rättighet. Vi vill också att den nationella polisen och kravallpolisen Guardia Civil åker härifrån, de för bara elände med sig.

- Allt måste gå fredligt till, betonar Ariadna Basso.

Två personer tittar in i kameran, i bakgrunden folkvimmel och demonstrationer
Ariadna Basso och David Hill. Två personer tittar in i kameran, i bakgrunden folkvimmel och demonstrationer Bild: Susanna Sjöstedt/Yle Katalonien

Plötsligt börjar någon sjunga en katalansk nationalistisk sång. Håren reser sig på armarna, säger Ariadna och David, de tycker att det är så vackert.

- Det är inte alls bara unga som driver saken, säger 20-åriga David, lite som svar på taxichaufförens kritik. I söndags var det lika mycket barnfamiljer, ungdomar och äldre som röstade.

Och vad lagligheten beträffar ska vi komma ihåg att det argumentet förs fram av Europas mest korrupta regering, tillägger han.

Stämningen i demonstrationståget är inte alls aggressiv och när vi kommer fram till parlamentsbyggnaden börjar det likna en trevlig picknick - folk sitter i gräset och uppe i träden.

Några män har klättrat upp i ett träd i Ciutadelaparken.
Några män har klättrat upp i ett träd i Ciutadelaparken. Några män har klättrat upp i ett träd i Ciutadelaparken. Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt Katalonien

De många manifestationernas dag

Senare på dagen stöter jag ihop med ännu fler demonstrationståg, bland annat de hamnarbetare som har vägrat sköta sitt jobb på de skepp Guardia Civil huserar på.

- "No se toca nuestro pueblo - Vårt folk rör man inte", skanderar de.

Motståndet känns plötsligt mycket tuffare än de sjungande studenternas.

Katalanska flaggor och knytnävar i luften under en demonstration i Barcelona
Katalanska flaggor och knytnävar i luften under en demonstration i Barcelona Bild: Susanna Sjöstedt/Yle Katalonien,demonstrationer (samhälleliga händelser)

I kvällningen står en liten grupp och diskuterar lågmält vid den gamla katedralen.

- Det värsta är att centralregeringen inte alls förstår vad som händer på gatorna, säger Luisa Armangol. Det ljugs om att folk här är våldsamma. Det pågår en manipulation som är mycket ledsam, många vet inte vad som egentligen händer.

Oberoende av om man är för självständighet eller inte så är problemet i grunden att det inte erkänns att katalanerna har sin identitet, sitt språk, sin kultur, säger Joan Riva.

Joan Riva och Luisa Armangol minns Francotiden.
Joan Riva och Luisa Armangol minns Francotiden. Joan Riva och Luisa Armangol minns Francotiden. Bild: Yle/ Susanna Sjöstedt Katalonien

Spanien vill att man assimilerar sig med den spanska kulturen och vill inte göra något alls för att erkänna andra identiteter. Landet är inte multikulturellt, fast det påstås så, tillägger Luisa Armangol.

Och det här polisvåldet i söndags. Det var extremt och syftade till att göra folk rädda. Något gick sönder, det var ett slag mot civilsamhällets sårbarhet.

- Jag är så gammal att jag har levt 15 år under Franco, tillägger Joan Riva. Det vi såg i söndags var precis samma sak. Samma godtyckliga, plötsliga, övermäktiga brutalitet.

Det blir svårt att glömma.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes