Hoppa till huvudinnehåll

Christoffer Strandberg gick på kaffe med sina fördomar

Anu Koivunen och Christoffer Strandberg utanför Efter Nio studion
Mediaforskaren Anu Koivunen och skådespelaren Christoffer Strandberg efterlyser mer mod. Att folk skulle våga stå upp för sina åsikter. Anu Koivunen och Christoffer Strandberg utanför Efter Nio studion Bild: Yle Christoffer Strandberg,Anu Koivunen

Det blev inte bara en kaffe, utan en två och en halvtimmes långlunch med veganmat, tillsammans med sannfinländaren Sebastian Tynkkynen.

Christoffer Strandberg är skådespelare och en skicklig imitatör. Han jobbar också som journalist och anser att de som jobbar med media måste rannsaka sig själva vad beträffar åsikter.

– Vilka åsikter låter vi komma till tals och vilka inte och är vi överhuvudtaget så neutrala som vi låter, resonerar han.

För att gå på djupet med sina egna åsikter beslöt Strandberg att i en veckas tid dels gå in på anonyma diskussionsforum men också träffa någon person som har avvikande åsikter än han själv. Han började ändå utmaningen med att rannsaka sig själv och sina egna fördomar. Kan jag vara med och förändra fördomar, tänkte Strandberg. Redan då insåg han sin färgade inställning.

– Som om jag skulle kunna gå och ändra på folks åsikter! Jag insåg fort att det är förståelse jag ska rikta in mig på. Kan jag förstå någon som jag anser vara homofobisk eller rasistisk? Kan jag förstå en sådan persons tankegångar och respektera sådana åsikter?

Omöjligt att hitta förståelse på anonyma diskussionsforum

En plats där det antagligen är omöjligt att hitta förståelse är anonyma diskussionsforum, tror Strandberg.

Det värsta och tyngsta med utmaningen, tycker han, var att under den här veckan gå in i så många anonyma diskussionsforum.

– Jag har försökt diskutera på forum där man anonymt kan kommentera olika ämnen som invandring, islam, könsroller och homosexualitet. Det var ett misstag!

Fördomen om att det inte går att diskutera sakligt där besannades. Vill man nå diskussion och förståelse är anonyma forum inte rätt ställe, förklarar Strandberg.

Ett verkligt möte

Eftersom diskussionsforumen inte öppnade upp för några riktiga möten beslöt sig Christoffer Strandberg att istället gå på kaffe med någon han har fördomar mot. Han valde förra ordföranden för Sannfinländarnas ungdomsorganisation, Sebastian Tynkkynen.

– Sebastian är lika gammal som jag, han är en vit man i min ålder som liksom jag är öppen med sin homosexualitet. Han liknar mig men ändå har vi åsiktsmässigt hamnat på så olika platser.

Strandberg insåg att han hade en inställning innan träffen att han absolut skulle protestera mot allt Sebastian Tynkkynen säger. Samtidigt uppmanade han sig själv att hålla sig neutral.

– Jag ville försöka möta Sebastian som människa och verkligen lyssna på vad han säger och inte låta det färgas av vad jag läst om honom i media.

Långlunch med veganmat

Det blev en lång lunch på två och en halv timme, berättar Christoffer Strandberg.

– Jag blev väldigt överraskad då vi möttes och han ville beställa veganmat. Jag hade inte tänkt mig att en sannfinländare kunde vara vegan! Redan där krossades min världsbild och jag fick erkänna för mig själv hur fördomsfull jag själv är.

Christoffer Strandbergs och Sebastian Tynkkynens åsikter gick mest isär då de diskuterade invandring och invandringspolitik. Skillnaden var också stor i hur man pratar om andra människor från andra kulturer.

– Jag ser det som otroligt viktigt att jag som vit kristen finländare inte pratar om islam som om man skulle vara någon med tolkningsföreträde och all kunskap och fakta om det utifrån, förklarar Strandberg.

Att möta någon som ser på världen på ett så annat sätt är hälsosamt

Strandberg insåg också att Sebastian Tynkkynen nog blivit väldigt vinklad i media. När han hörde hans resonemang i sin helhet och inte en direktsändning på fem minuter, fick Strandberg en helt annan bild av Tynkkynen och hans åsikter.

En slags fin insikt efter träffen var att märka att de båda sist och slutlingen är väldigt lika i hur de agerar, berättar Strandberg. De har totalt olika analyser av hur världen ser ut och vad man borde göra. Men de är trots allt båda människor och fungerar som människor gör. Det här glömmer man lätt bort, menar Strandberg.

– Man ifrågasätter alltid motivet hos någon som har olika åsikter än en själv. Man tänker att de är onda människor. Att märka att du fungerar som jag men du agerar som du gör för du ser på världen på ett så annorlunda sätt, det var en hoppingivande insikt, säger Christoffer Strandberg.

Etiskt förpliktigad att mötas

Att debattera anonymt på sajter i jämförelse med att träffa någon med avvikade åsikt ansikte mot ansikte är två helt olika erfarenheter.

I ett riktigt möte är man etiskt förpliktigad att mötas, förklarar mediaforskaren och professorn Anu Koivunen. Hon tycker det var tufft av Christoffer Strandberg att anta en sådan här utmaning.

– Vi är bra på att tiga och inte ta fighten. När vi inte är närvarande med de människor vi är oense med har vi lätt för att argumentera emot. Det är mycket svårare att komma med avvikande åsikter då man står ansikte mot ansikte med den som är av annan åsikt, men det är viktigt att vi står upp för våra åsikter, förklarar Anu Koivunen.

Hon använder sin egen sexualitet som exempel.

– Eftersom jag inte ser ut som en stereotyp flata så har jag också använt det kortet ofta. När någon talar nedvärderande om homosexuella brukar jag påpeka att det är mig du nu talar om. Då blir folk ofta ställda, säger Anu Koivunen.

Idag är inte ens sexuella läggning en så stor fråga, menar Anu Koivunen. De mest eldfängda frågorna handlar idag om nationalitet och medborgarskap, hudfärg och religion. Är man vit och medelklass kan man passera relativt lätt eftersom man har alla medborgerliga rättigheter. Situationen är en helt annan för tex en invandrare som ofta är i underläge.

– Hur kan man delta i diskussion på samma villkor då, frågar sig Anu Koivunen.

Som om man skulle hitta en gyllene medelväg i frågor om rasism eller homofobi!― Anu Koivunen

Anu Koivunen är kritisk till att diskussionsprogram väljer att ställa argument mot varandra. Hon är kritisk till debatter där man ska ha två motsatta åsikter och så söker man en gyllene medelväg någonstans i mitten.

– Som om man skulle hitta en gyllene medelväg i frågor om rasism eller homofobi! Den imaginära idén om att ha en debatt om en viktig fråga, och inom 10 till 30 minuter komma till konsensus är befängd. Det är helt enkelt inte en bra form av debatt att handskas på dethär sättet med svåra frågor, anser Anu Koivunen.

Grundregeln borde vara att man undviker A- och B-positionerna. Demokrati är en krävande from. Det är ett sätt att försöka hantera olika åsikter men det är jätte krävande eftersom ansvaret ligger hos oss alla. Vi kan inte säga att det är regeringens eller riksdagens fel. Vi kan inte skylla ifrån oss. Vi måste helt enkelt stå ut med att det uppstår obehagliga stunder också i vardagen och att vi vågar stå upp för våra åsikter där och då, menar Anu Koivunen.

Christoffer Strandberg tänker inte nöja sig med enbart en träff med Sebastian Tynkkynen. Han är övertygad om att de två kommer att ses igen.

– Min insikt efter att ha träffat Sebastian Tynkkynen är att jag inte kan vara nöjd. Jag har börjat en resa. En forskning i hur vi kunde komma till ett vettigare debattklimat. Saker får gå långsamt, vi måste inte lansera ett nytt program i morgon som revolutionerar vår media utan det får ta tid. Det här är en studie i hur vi kunde kommunicera våra tankar på ett vettigt sätt, säger Christoffer Strandberg.

Anu Koivunen håller med och tycker att Christoffers strävan är bra.

– Det är den utmaningen vi får leva med, att inte utgå ifrån att alla tycker lika. Det är inte det som är förutsättningen för att vi ska kunna leva tillsammans. Det viktiga är att vi diskuterar och dessutom lyckas göra det självbehärskat utan att känslorna tar över, säger Anu Koivunen.

Mer från programmet